Full rulle ...!

Sent igårkväll när pv och jag själv redan gått till sängs (vi var trötta efter att stigit upp tidigt inför resan till Alingsås) kom Emma körandes från Ystad, där hon tillbringat en del av sin semester, tillsammans med sin mamma och pappa och dom två hundarna. 

Vi sov, vaknade inte ens när hon låste dörren om sig. 

"Men mormor, jag försökte verkligen att vara försiktig ..", sa hon i morse när vi möttes. 

Harry hade koll på att där var andra skor i hallen. 

Nej, glittersandaler har aldrig matte .., men doften var ju bekant. 

Himmel och pannkaka så orolig jag har varit inför hundbesöket! Att Charlie och Harry har en slags väpnad neutralitet sedan dom slogs våldsamt för ett par år sedan, ja, det vet jag ju, men HUR skulle det nu bli med lille Steven som ju är hanhund, om inte så gammal, bara fem månader?

Stevens matte - hon som arbetar inom sjukvården - hon är inte av den oroliga sorten. 

"Nog går det bra mamma!" sa hon tryggt. 

Pv är av samma slag. 

Och det GICK verkligen sååå bra. Nu är här tre hanhundar i vardagsrummet och det fungerar utmärkt. Kanske förstår dom verkligen att dom hör till samma flock?

Icke allenast är det glittersandaler som vittnar om besök. 

Pv:s kalsonger inhandlas på Ica Maxi. 

Här är det en lite annan sort. 

Svärsonens.

Gårdagen och en sorg ...

Igår körde vi via Göteborg till Alingsås för att hälsa på min f.d. svägerska. Det blev några timmar med sååå många känslor av olika slag, men jag är glad att vi ändå åkte dit. 

Hon hade nyss blivit duschad när vi kom och vi möttes i korridoren. Vi hade munskydd på oss och hon tittade på mig och sa "vem är du?"

Så tog det någon timme kanske innan hon piggnade till; vi gick på en "stapplig" promenad i den vackra trädgården och slog oss ned i skuggan under ett träd och hon var så trött, så trött och sa just ingenting. Jag masserade hennes axlar och rygg och satte upp hennes numera halvlånga hår .., höll henne i handen och berättade om tider som varit och allt vi varit med om tillsammans. 

Det handlade om resorna till Grekland .., och i Tyskland och alla våra besök i Göteborg, härliga sommarveckor på Tjörn .., eller hemma hos henne och maken i Floda. Allt sånt. Jag tror inte att hon kom ihåg nånting av allt detta, men det glimtade i alla fall till mellan varven - i hennes blick - och ibland log hon. 

Svägerskan för ett antal år sedan. 
Gissa, om hon var populär hos släktens hundar!

Här är det Nelly som får en bit skinka.

Innan vi åkte hade jag skrivit ner sånt som man kan binda minnen med - eller kanske väcka minnen med - men det förstod jag, att det var nog meningslöst. Å andra sidan kunde ju personalen få en inblick i hur Elenor en gång var, när allt var som vanligt. Nu står detta inramade på Elenors bokhylla.

I vintras skickade jag ett Postens vykort till henne - det är det som syns på bilden - just för att kanske väcka minnet med. Nu tog jag det här kortet och höll upp det intill mig själv och sa "men vem är det här, känner du igen henne?" 

Då log hon och sa "men det är ju du!" 

Så självklart!

Då looog jag. 

(Kortet togs när jag hade gott om hår).

Personalen - dom vi mötte - var så vänliga!

Vi hade tagit med oss bakelser och kaffe och innan vi visste ordet av, så kom en ur personalen med vackra assietter och kaffekoppar (Rörstrands Mon Amie) och Elenor blev så glad. Så omtänksamt. Så vackert.

Innergården, ja. 

Den var liksom elipsformad med lätt böjda längor i samma färg. Somliga var bostadsrätter, andra tillhörde gruppboendet och alla tycktes ha uteplatser. 

Inne på gården fanns "rum-efter-rum" med sittplatser och en porlande fontän och en liten sädesärla spatserade omkring där vi satt .., jag masserade den före detta så älskade svägerskan på ryggen och på axlarna och hon suckade och sa "Men Guuuud, se skönt!" 

(Ja, hon sa just "se", som man ibland säger hemma).

Det var den näst längsta meningen under besöket.

Jo, det var en slags sorg, men också en glädje. 

Och en tacksamhet över att fått ha denna Elenor som svägerska.

Det torde väl vara högst troligt att man en gång själv är den som inte minns vem som kommer .., som inte kommer ihåg allt det roliga man haft tillsammans - där allt blir till dimma -. 

När vi skulle åka kramade jag om henne och pussade på kinden som var så len. 

Då sa hon, med låg röst; "nästa gång ni kommer, då ska jag bjuda hem er till mig". 

Det var den längsta meningen.

Dagens fönster ....

... fångades i Rungstedt på Själland och det var hedgrenskan från Skåne som varit där på besök. 

Rungstedt ...., tänkte jag, varför sitter det namnet i hjärnan? Jo, just det, där var vi på besök - det var evigheter sedan - i det hem där författarinnan Karen Blixen bodde.

Tack Kerstin att du hade håven med dig!

Onsdagmorgon ...

Hög, klar luft. 

Ger fåglarna mat. 

Av alla ekorrar syns numera bara en, ibland två. 

På gräsmattan vippar sädesärlor omkring. 

När vi sover, är tomten är deras.

Håhåjaja ....

Det tar minsann på krafterna att vara på rymmen i någon veckas tid! 

Nu har Sigge ätit lite kokt fisk (men inte allt .., sååå hungrig var han inte) och därefter tackade han för sig, lämnade åter hemmet, för att återvända några timmar senare. 

Nu ligger han på "sin stol" i uterummet och tycks ha det tämligen bra. 

Ikväll ska han få maskmedicin. Har har blivit en hejare på att fånga möss till lunch eller middag och då brukar det generera mask i rumpan vad det lider.

Chèvre ....

Fick ett vänligt mejl från någon som berättade att jag stavat fel när det gäller chèvre. 

När jag skrev inlägget tänkte jag att ..,"ska jag skriva bara getost?", men ångrade mig, krånglade till det och stavade såklart fel. 

Så här: chevré.  

Nu vet jag hur det ska vara. (se rubriken).

Och detta skrivs inte ironiskt, det är ingen höjdare att stava galet. 

Och så var allt som vanligt ....

Pv hade precis börjat gå ner mot anslagstavlan, den som sitter intill raden av alla postlådor, för att sätta upp efterlysningen av Sigge Nilsson. 

Då .., när jag går ut i ett annat ärende, upptäcker jag vem som sitter på altanen. 

Aningen luggsliten, men för övrigt kry. 

Så värst hungrig tycktes han inte heller vara .., han lämnade nog hälften. 

Nåja. 

Välkommen hem Sigge!

Dagens fönster ...

Från vännen Bente i Norge kommer dagens fönster. Bilden är tagen på hennes inglasade veranda och oj, så hemtrevligt det ser ut! 

Tack Bente! säger jag.

Och så blev det en ny vecka ...

Och pv har fixat flugfönster (hemma i Malå sa åtminstone vi "myggfönster") för att om möjligt hålla ute alla ettriga flugor som gör oss halvt galna. Så ljuvligt!

Vid elvatiden (när Britt tagit sig ett dopp) blir det nygräddade våfflor med hemkokt björnbärssylt och vispad grädde. Samtidigt försöker vi lösa världsproblemen och det går väl så där. Att skolgång är en väsentlig del av lösningen, det är vi överens om. Och föräldraansvar. Bättre integration. Och vi pratar om varför flickor från utsatta områden studerar till läkare och jurister och klarar sig så mycket bättre?

Vi pratar också om den upphittade duvan och om relationsproblem och att Sigge ännu inte har kommit hem. Så här i backspegeln tycker vi oss se tecken som vi inte tänkte på. 

Att han inte åt någon mat, bara kom in och gick ut igen (vi trodde att han varit hos grannen Margret som brukar ge honom så god mat) och hur underligt han låg på altanen sist jag såg honom, men så steg han ju upp och var som vanligt. Eller var han inte?

Lille Sigge Nilsson. 

Vad har hänt dig?

Bordet i vardagsrummet har blivit ommålat (samma vita färg) och jag lägger in böcker i de olika facken. Favoritböckerna. En av dem är Lars Lerins "Naturlära". 

Mest hela dagen har jag haft så vansinnig värk i handen, ja, det är som om hela kroppen är i olag på nåt underligt vis. Hur glad blir man inte då av ett handskrivet brev från vännen Eva i Tyresö! Eva berättar om vad som hänt under en dag på stranden och tecknar till detta. Jag tycker att hon är så kreativ!

Cyklar till affären. 

Åtta kilometer och jag möter eller passerar hela tiden andra cyklister eller män som är ute och löptränar. Vid affären är det närapå hopplöst att finna plats för cykeln ., jag räknar till tio stycken invid stenmuren. 

Jocke är tillbaka från semestern och Alma är i kassan ., Alma som var så rar och sa nåt snällt förra veckan och därmed gjorde min dag. Min kväll också, för den delen.

Nu hemma igen. 

Kokar rödbetor .., har köpt chevréost  getost., och pv tittar på ett norskt program. 

(Vi tittade på Carina Bergfeldts och SVT:s utrikesredaktions minnesprogram om Utöya - finns på svt.play - och var överens om hur ömsint och bra ihopklippt det hela var. Carina B. har en naturlighet - och chosefrihet - som jag tycker så mycket om. Och vilka vittnesmål från ungdomarna och vilka ungdomar! Ett starkt program.) 

Dagens fönster ...

Kommer ni ihåg att madamen i Porto tipsade om en liten kvartersbutik som är till salu och om jag kände för att skola om mig (men egentligen är det ju samma gebit och igårkväll låg jag och läste i ett häfte som handlade om Dikanäs förr i världen och kunde då konstatera att det här med ha, - eller arbeta i butik - har gått i arv. Inte undra på att jag ofta lekte affär hemma i köket i Malå!), ja, då fanns en butik till salu just i Porto. 

Så här skriver fönsterfångerskan: "Den lilla butiken som är ledig ligger i det blåkaklade huset (bilden längst upp). Det gröna är rakt över gatan. Och ja, det sluttar ganska kraftigt!"

Kanske kunde jag sälja färska och fina grönsaker?

Tack annannan!

På kalas och lite om Ingrid och Birgit ...

Bilden: mamma, pappa, barn och barnbarn. 

Ett alldeles underbart litet kalas blev det när han som snart fyller tre år, skulle firas lite i förväg. Jag minns så väl när vi fick besked att han hade kommit till världen. Vi låg i segelbåten i Torekov - nära restaurangerna - och sent på kvällen kom ett sms att pv hade blivit morfar. Efteråt hade han - den nyblivne morfadern - svårt att somna. Länge, länge  låg han och tittade på bilden som skickats från BB. 

Jag, som då redan hade två barnbarn som nu var vuxna, kände mig ungefär som vore jag hundra år.

Det var som om vi levde i olika universum.

Den där nyfödde lille killen, han som i dagarna fyller tre år, han visade sig bli så otroligt glad för presenterna och hoppade och skuttade av förväntan. Tågbanan som morfar köpt på Tradera, den blev en fullträff. Även för morfar. 

Edvins mormors mor hette Ingrid, bodde utanför Sundsvall och var en hejare på att sticka och brodera, ja, hon måste ha varit så kreativ! Hur många vackra koftor eller tröjor har jag inte sett Edvin ha - såna som hans mamma en gång fick av sin mormor -!

Överallt hos Hilda syns spår av denna Ingrid, hon som jag aldrig hann träffa. 

Har jag någonsin sett en så vacker och vårlig duk? 

Tänk nystruken .., så fin! 

Eller den så outsägligt vackra mattan, med Ingrids signatur på kortsidan. 

I.N. 1961.

Ingrid Nilsson. 

Och kudden i soffhörnet! 

Ja, jag är så fylld av beundran över hennes val av färger och motiv! 

Igårkväll pratade jag med en rar kvinna hemifrån, som nu blivit föräldralös. 

Ja, även vid sextiofem års ålder kan man verkligen bli just det .., om ens mamma gått bort och även om mamman kommit upp i hög ålder - mer än nittio år - så blir det så tomt. 

"Ja, nu står man först i kön ...", sa kvinnan vars mor inte längre är i livet.

Mamman - som hette Birgit - hade inte varit hemmafru som många andra i den generationen, nej, hon hade hunnit med att arbeta i kiosk, på kyrkogården och som telefonist! 

"Om du skulle beskriva din mamma, ja, det som allra mest utmärkte henne, vad skulle du säga då ..:?" frågade jag. 

Svaret kom omedelbart. 

"Hon var snäll. Och tjurig."

Jag log.

(Ps. Fortfarande ingen Sigge. Vi har varit ute och letat i omgivningarna och lockat och haft oss. När jag senast såg honom, låg han så underligt utfläkt på altangolvet och jag trodde att nånting hänt honom, men han kom in och var som vanligt. Ds.)

Dagens fönster ...

Det är som med den berömda ketchupeffekten .., först kommer inget och sen en hel svärm! Fönster, alltså. 

Så här skriver madamen i Skellefteå - ellem -:

"Härom kvällen var vi på M/S Stormvind i Skelleftehamn och åt middag tillsammans med min bror och svägerska som är på besök. Båten ligger vid kaj och man serverar en god fiskbuffé. Solen låg på havssidan, så vi valde borden i skuggan."

Tack ellem! (Det blev en dag senare än jag tänkt mig, men hoppas det går bra ändå).

Kväller ...

En bra dag. 

Har löst korsord, sittandes under plommonträdet. I skuggan. 

Druckit kaffe. 

Tillbringat tre timmar på stranden. Badat och simmat i omgångar. Tittat på andra som kämpat med SUP-brädor och hela tiden dråsat i havet, alla utom en ung kvinna - kanske 30 år - som hur elegant som helst fixade att paddla iväg i redig fart. Hennes pojkvän, stor som ett hus (då menar jag inte tjock) tog sig inte en meter på samma bräda. 

En kvinna intill mig på stranden läste en bok eller knappade på sin mobil. 

Och en äldre herre några meter ifrån mig, somnade i sin solstol och sov med vidöppet gap. Jag tänkte att om en svala navigerat fel, hade den kunnat ta en flygtur i munnen. Lovade mig själv att hålla mig vaken på stranden. 

Ikväll har jag letat Sigge. 

Ropat och ropat där ute i nattmörkret. 

Nix. Ingen katt.

Lördag i landet Halland ...

För ganska länge sedan fick jag en kommentar på Instagram av en för mig okänd kvinna och hon berättade hur hon irriterade sig på att jag skrev "landet Halland". 

Visste jag inte att Halland var ett landskap? 

Skulle jag göra mig rolig? 

Vad var vitsen?

Ja, helt ärligt så är det ingen vits alls och absolut inte ett försök att göra mig "rolig" 

Under sjutton år bodde jag ju "skåneland" och då föll det sig naturligt att jag flyttade till ett "annat land", ja, och så blev det som det blev. 

Nåväl. 

I morse tog jag cykeln och susade iväg till affären, i akt och mening att köpa nybakat bröd.

Att baka kan jag glömma - eller att knåda deg - då jag har så förfärligt ont i den eländiga handleden. Det skär som knivar ibland. 

Redan igår beslöt jag mig för att ta bilder på blommorna längs cykelvägen och jag tror att jag fick med nästan alla idag. 

Inte långt från Steninge - härifrån sett - finns en fin handskriven skylt fastsatt mitt bland alla blommor och blader - och på skylten kan man läsa "Blomrik vägkant" eller nåt sånt. 

Varje gång funderar jag på att stanna till och fånga den på bild, men det är just som en lååång, seeeg uppförsbacke tar sin början och man har då fått bra fart när man kommit från Haverdal eller Steninge, ja, då drar man sig för att stanna. ÄVEN om man har elcykel.

Och kommer man hemifrån, ja, då har man jättebra fart ner mot vandrarhemmet och har ingen större lust att tappa farten. 

Men ..., jag  s k a  fånga den - skylten -!

Nu blir det havet och stranden, fastän det är mitt på dagen och solen tar som bäst. 

Eller värst.

Dagens fönster ....

"Här kommer en fönsterhälsning från Bomberget!" skriver avsändaren som är Ulrika. 

Tack Ulrika! säger jag.

Inte lurad, men ...

Harry är den första hund som varit i min närhet som INTE är matglad. Tvärtom. När vi ställt fram hans skål - så där "varsågod, här är frukost!" - står han minst två meter ifrån skålen och tittar misstänksamt på densamma .

Sen kanske det tar några minuter då han tycks överväga om det är värt besväret att närma sig frukosten/middagen, innan han äntligen tar sig an det serverade. 

Har vi enbart torrfoder, då låter han det vara. 

"Tack, men nejtack". 

Alltså blandar vi ut med lite blötfoder, som i det här fallet VOV med lammsmak, å, det tycker han om. Lammkött är ju dyrt, så jag tog mig en titt på innehållsförteckningen. 

Jaha, inte undra på att det smakar gott .., hela FYRA GRAM lamm ..., ja, men det förstår man ju hur det sätter sprätt på maten! 

Läser vidare .., mest är det spannmål och grönsaker och det vet man ju att hundar älskar sånt. Nej, lurad är jag inte .., men nog undrar jag hur mycket lamm det ska vara för att det på etiketten ska stå LAMM. Kanske att detta räcker?

Blandad kompott ....

Vattnar lilla rosen "Louise Odier" (som jag tycker liknar en vanlig nyponros) och där nere på trädgrenen som agerar stöd - eller mer som skydd, så inte robotgräsklipparen tar död på den lilla plantan -  upptäcker pv den här krabaten. Nu, när mossfolk lärde mig hur google lens fungerar och jag testat .., så verkar det vara en Rhizotrogus, ett släkte av skalbaggar. 

Om det nu är rätt? (Det är viss resevation här). 

Flera gånger om dagen smörjer jag in ärret på handen. 

Det har varit sååå hårt och spänt, men nu äntligen börjar det mjukna lite.

Olika salvor har fått träda i tjänst, men allra, allra bäst har Apotekets Apoliva Body Lotion visat sig vara. 

I morse var det stört omöjligt att få ut nånting ur tuben, så jag klippte upp den och där i botten fanns salva så det säkert räcker veckan ut! Minst! 

Efter sedvanliga morgonnyheter (nu mest på 4:an, jag vande mig när jag låg på sjukhuset), blir det en runda i trädgården. Eller runt huset, för någon direkt "trädgård" är det ju inte. 

Vackrast idag .., jo, men det är nog stockrosens finurliga frökapslar! 

På nyheterna visades ett inslag från Tyskland och dom förfärliga översvämningar som drabbat människor. Den här kvinnan berättade att dom nu skulle evakueras från sitt hem, ett hem som riskerade att dras med i dom strida strömmarna. Jag kan säga att jag hade svårt att hålla tårarna borta. Vilken  f a s a! Arma människor! 

När jag nyss hade blivit ensamseglare och bodde i lilla 1:an i Ystad, då tänkte jag ofta att jag faktiskt inte hade nånting att förlora, rent materiellt, ja, förutom foton och brev. Det var en oerhörd frihetskänsla att inte vara bunden av saker. Bilden är därifrån. pElle, då ännu i livet, syns ligga på lilla bordet och i köket/sängkammaren  skymtar pv på datorns bildskärm. (Ser nu att bilden är spegelvänd).

Nu är det annorlunda. 

"Tänk, bara tänk om huset skulle segla iväg med allt vad det innebär, vilken sorg och bedrövelse, ÄVEN om det är materiella ting man förlorar", sa jag till pv. 

Men det är ju så mycket mer än så. 

Så många minnen och .., så mycket trygghet. 

Och så en gårdagsbild, fångad när jag vi var på väg hem igen.

Lika hett idag. Det är knappt att man uthärdar.

Nu elvakaffe!

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren: "Och om du vill skola om dig från penionärslivet, så finns en liten kvartersbutik i Porto tillgänglig.Verksamheten överlåtes, står det på lappen."

Tack annannan! Jag ska noga överväga detta .. en liten kvartersbutik skulle jag verkligen tycka om att äga!  

Klimatet ....

Plus fyrtionio grader i solen på altanen. 

Pv cyklar till Slöinge och köper grundfärg. 

Jag dammsuger och byter överdrag i soffan. 

Harry pustar ut.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren: "När tropikerna nådde Sverige och havet var ljummet, så stannade vi natt x 2 på ett trevligt pensionat. Det var gult med en massa härlig växtlighet runt om. Ja, då kan man inte låta bli att fånga ett fönster i farten."

//Och då säger bloggmadamen: tack Turtlan och tack som kom och förgyllde några dagar! Alltid välkomna när ni!