Dagens fönster ...

Det var igår som alla dessa fönster susade in i håven, då, när jag var på väg till biograf Spegeln i Malmö. 

Jag tog buss nr 12 .., passerade det gamla soldattorpet som förvandlats till Limhamns museum .., och där är stora maffiga hus som vetter mot havet och en hållplats med namnet Potatisåkern .., och människor steg av och på. Mest av.

Biografen ligger mitt emot Centralstationen, så det är perfekt till för en som har dåligt lokalsinne.

Nu är det fredagmorgon och jag har googlat på såväl Limhamns lilla museum och Potatisåkern. 

"Elliot, nästa gång farmor är här, då kan vi väl besöka det där lilla museet där en soldat en gång bodde med sin familj?"  Jodå, det kan vi göra, säger han. 

Så har vi det den här morgonen. Med viss bävan tog jag mig an DN:s Nutidsquiz. Resultatet blev 8 rätt av 10. (Hade fel på nr 7 och nr 9). Pv som tydligen ägnat sig åt annat än nyheter i veckan, hade 6 av 10.

Murre Svart ....

Det var den här lille krabaten som följde med av bara farten, då, när den andre som man tingat, skulle hämtas. 

Tydligen hade dom bott tillsammans i en spilta och den svarta var alldeles på tok för ung egentligen, men hade ingen mamma och vad som hänt henne, det visste inte familjen. 

Hur har det gått? Jo, tack .., han har vuxit förstås, fått mer grått i pälsen och även om han är väldigt beroende och ofta snuttar på den äldre katten (som ändå är en kattunge ännu), så är han så tuff och den som ser till att få mest av maten .., ja, liksom puttar undan sin kompis. 

Natten mot idag låg båda katterna på mina ben och jag som vrider och vänder mig hundra gånger per natt, ja, det blev inget långvarigt kattsällskap i sängen. 

Katten på bilden heter Sixten och kompisen heter Blixten. Det är helt omöjligt att lyfta upp Sixten och hålla i honom; det är som om han tror att nu kommer DÖDEN, men det går ändå framåt .., han kommer allt närmare.

Visst är han fin? (Går under avdelningen Ledande Frågor.)

På annat ställe ...

Orolig natt i annan säng än den vanliga. Vid 3-tiden lyssnade jag till rödhakesång, tänk, så livgivande det är! Halv sex hörde jag Maja stiga upp och en halvtimme senare hörde jag små trippande steg och ytterligare lite senare dök nästa gosse upp. 

"Farmor, jag hörde fåglarna nu på morgonen!" sa han som är döless på mitt fågelprat. 

Nu närmar sig klockan 09.00 och jag har kört Elliot till skolan och hittade på en gång. Hela tiden kom föräldrar med sina barn .., pappor och mammor och utanför E:s klassrum vimlade det av sexåringar och det surrades och jag fick byta till häftigare fruktlåda än den Maja skickat med och sen iväg hemåt, det vill säga, till deras hem. 

Svängde in på Ica och det är närapå med livet för insats - mest för cyklister - vilka kommer susande i raketfart och det gäller verkligen att ha koll på omgivningen!  På butiksparkeringen hade jag en bil alldeles intill vår och ut ur den bilen klev en familj som kanske hade indiskt/pakistanskt ursprung och kvinnan hade en varmt gul längre skjortklänning över byxor i samma färg + lite röda broderier på det hela. Sååå fin hon var!

I kassan satt en ung man och tuggade tuggummi. 

"Vill du utnyttja seniorrabatten ...?" sa han och jag log inombords och sa att det ville jag gärna göra. Sen önskade han mig en fin dag. 

Underbart vackert väder just nu! Klarblå himmel och sol .., jag har allvarliga planer på att ta bilen och åka till stranden för ett dopp.

Dagens fönster ....

"Fångade det här fönstret sidledes så att den fine dörrklappen kanske också kommer till sin rätt."

Så skriver annannan i Porto. (Kanske dörrkläpp? Eller det finns olika regionala namn på densamma?)

Tack! säger jag.

Tidig morgon i landet Halland ...

Klar morgon. Inget regn och har sovit underbart gott hela natten! Lyssnar till P1-morgon klockan sex och det är elände från Sudan och glädje i New York, där  borgmästarkandidaten Zohran Mamdanis vann stort och nu torde nog den amerikanske presidenten skära tänder så det blir svårt att sova för hans hustru. Bidrag till NY ska dras in och hur herr Mamdanis ska klara av allt motstånd från republikaners håll - och även från delar av demokraterna - det återstår att se. Men vilken  s k r ä l l ! Lycka till! säger jag. 

Och så får vi veta att svenska gäng infiltrerar - eller tar över - narkotikahandeln i Finland och jag tänker att jaha, det räckte förstås inte med Norge och Danmark .., nu ska vi exportera eländet österut också! 

Vid det laget lämnar jag sängen, ställer fönstret på vid gavel, står en stund och tittar ut i mörkret och undrar hur världen kunde bli så galen? 

Vid sjutiden kommer den här bilden från pv.. 

"Solen börjar gå upp över Malå, efter gårdagens eviga regn. Tänk, om det kommit som snö i stället."

Själv ska jag köra till Falkenberg (2 mil) för mammografi och därefter raka spåret till Bunkeflo. Då får jag några timmar solo-kvist hos småkatterna, innan det är dags att hämta dem från förskola/skolan.

I vanliga fall hämtar vi alltid Viggo först och därefter Elliot. Nu skrev Maja att det är bättre (för farmors blodtryck  kanske?) att vända på kuttingen och börja med att hämta Elliot. 

"Viggo blir helt tokig när han är på Elliots skolgård, springer iväg och gömmer sig ...", skriver hon. 

Funderar allvarligt på att gå på bio i morgon och titta på dokumentären om keramikern Lisa Larsson, salig i åminnelse. Den visas på ljuvliga biografen Spegeln mitt i Malmö! Det innebär ännu en övernattning, men det ska man väl klara av ,-).  Klicka gärna på länken och skrolla sedan till slutet .., bara rakt ner, så får ni en salong som heter duga. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Från Monet kommer det här fönstret och med en liten blomma med det ovanliga namnet Medinilla Flamenco. 

Tack för bidraget! säger jag.

Ögonbrynselände och lite annat ...

Stressigt blev det att hinna i tid till frisören. Hela tiden körde jag med ena ögat på klockan och tänkte att ..., ååå, detta kommer att bli tajt och jag, som i vanliga fall oftast är på plats en kvart i förväg! Nu parkerade jag vid slottet och hade förberett Parksterinställningen - bara att klicka igång den - och exakt på minuten 10.45 klev jag in i salongen. 

B som har klippt mig de senaste gångerna, frågade hur jag ville ha det. 

"Kortare på sidorna än tidigare, jag vill inte att det bullar ut sig ...", sa jag. 

När allt var klart och hon sprejat (som jag aldrig någonsin gör) och stajlat, undrade hon om jag kanske önskade få ögonbrynen plockade och färgade. Då anar man ju ..., och jag tackade ja, men det ångrar jag.

"Nej, nej, jag ska inte gör dem för mörka!", lovade frisörskan, men nog tycker jag att det blev just så.

Nu blir det till att platta luggen så eländet inte syns. Tittade in hos Ecke och Britt en kortis, kom hem .., eldade i vedpannan för att ha varmt vatten när jag återvänder från Skåne .., eldade även i kaminen och själv kröp jag ihop på soffan Ektorp - somnade inte - men oj, så trött jag var! Tittade samtidigt på ett program hos SVT som handlade om konstnärerna Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. 

Från pv kom följande rader: "Första riktiga dagen och mycket har fallit på plats. Har haft tre lektioner, den fjärde försvann i gymnasieinformation. Ska avsluta eftermiddagen med "studieverkstad", vilket jag förstått ska vara någon typ av läxhjälp eller hjälp för elever som har det svårt i något ämne. Sådant har jag haft en del tidigare genom åren. 

Ikväll har Maria lovat att bjuda på någonting med lax, jag kanske kan kontra med fläskpannkaka i morgon. Ingen snö i sikte än, men temperaturen är nere på två grader, så lite hopp finns det."

Lite senare ringde han och berättade att i veckan ska han nog ansluta till en av körerna som då har övning. Där är Lottas mamma med och sjunger och det blir säkert jättebra för honom att få fortsätta med sjungandet. Jo, jo. Nu blir det Marias tur att enbart få lyssna till basstämman, då, när herrn ska öva om kvällarna.

Onsdag ... Tisdag, ja ...(skyller på bristande sömn).

Bilden togs igår. Den är brant och framför allt: hal ..., den där sista biten upp till fabrikör Johanssons hus. 

Det blev inte många timmars sömn natten mot idag, men det går ju det med. Ofta är det så, att när man förväntar sig att orken ska tryta efter sådana nätter, så blir det tvärtom. Det känns ungefär som när jag- då det handlade om covid - fick höga doser av cortison. Man blev speedad.

Fem samtal nu på morgonen gjorde hjärtat glatt. Från Bunkeflo ringde Viggo 3 år och frågade om jag ville ha en bulle? Jag sa att det lät ju som allra bäst; kanske kunde han spara en bulle till farmor, när jag nu kommer i morgon? 

Jodå, det var inga problem.

Och från Norsjö ringde Irene Lundmark - Alm som har det måttligt roligt där hon sitter fjättrad i sin rullstol, efter operationen av ena foten. Inte för en sekund får den gipsade foten belastas och Irene som är så energisk ..., vart tar all hennes energi vägen? Lagras den inombords?

Sånt kan man fundera  på, så här en blåsig onsdag i början av november.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som var Maja i Tyresö (dotter till Eva): 

"Badat bastu och doppat oss i nedre Dalälven vid Gysinge! 

Detta är utsikten från fönstret i bastun och till höger brusande fors där 5 forspaddlare i full mundering kämpade i forsen! 

Tyvärr ingen vattencistern i bastun, men vi tvättade håret i medhavd balja med hett termosvatten blandat med dalälvsvatten, dock krävdes dopp i älven för ordentlig sköljning. Det var 5 grader i vattnet så det var riktigt rysligt, eller uppfriskande…

Kram

Maja."

// Tack Maja! Låter som ett litet - eller stort - äventyr, tycker jag. 

Mejl från pv ..

"Här kommer en kort sammanfattning av min första arbetsdag i Malå. 

Jag var först på jobbet vid 07.25 och vaktmästaren släppte generöst in mig när han låste upp dörrarna. 

Hittade snabbt en fysikbok i korridoren och bläddrade igenom vad jag förväntades göra under min lektion två timmar senare. Då dök Lotta upp - blivande kollega och bästa vän sedan ungdomstiden med min hyresvärd Maria - och Lotta tog med mig till fikarummet/arbetsrummet. 

Efterhand dök flera upp och hälsade mig varmt välkommen. Tio minuter i åtta blev det ett kort möte; själv satt jag och spanade efter rektorn som jag skulle träffa klockan åtta. 

Så snart mötet var tillända fick jag hjälp av Lotta att hitta rektorn som, visade det sig, satt i en angränsande byggnad och väntade på den småländske matteläraren. Väl där tilldelades jag egen dator, nyckel och en massa information.

Sedan gick dagen i ett - för en 70-årig pensionär - ovanligt högt tempo. Jag var medföljare på tre lektioner och fick äta lunch tillsammandes med eleverna.

Dagens roligaste skratt fick jag i alla fall när tre elever stoppade mig i korridoren och undrade vem jag nu var. Berättade för dem och då säger en av tjejerna:” Vad söt du var”. Jo, jo. Sånt är man inte direkt van vid. (Obs. Jag tittade efter den vita käppen men såg ingen.)

Nu sitter jag här vid köksbordet och försöker samla tankarna. Många intryck blev det. Hälsningar pv.

//E skriver: Bilden visar pv igårkväll, i soffan tillsammans med Charlie. Han ser lite trött ut, herr pv, men kanske pratade han bara med sin kompis.

När solen visar sig ...

I min kalender ska jag ikväll notera hur fin den här dagen blev. 

Regn på morgonen, men därefter solsken. Först en promenad längs havet och uppför backen mot Fabrikör Johanssons hus med gallergrind som kan styras elektriskt. 

Nästan vid grinden, den som hänger sned och vind, brukade vi ta paus, Harry och jag själv. Ingen lång historia, kanske tio minuter då jag satt och vilade blicken ut över havet och världen och 

Harry brukade sätta sig på min högra sida - på den här mossiga stenen längst ner på bilden - där satt han och jag satt intill. 

Så .., där satt jag även idag, men platsen intill mig .., nä, den var tom. 

Det kanske tycks molnigt och hot om nederbörd på bilderna, men så var det inte. 

Och senare, när jag kommit hem, slog jag mig ned i solstolen nära eken. Mängder med nötväckor, några få talgoxar, en grönfink, två hackspettar  som tycktes omåttligt irriterade på varandra, höll till vid fröautomaten. 

Solen orkade med nöd och näppe ta sig ovanför grannens hus och jag drog ut solstolen och fick solstrålar mot kinderna. Jag tänkte att det nästan kändes som när vi var på stranden på Kreta. 

Efter någon timmes tid gick jag in .., tittade på SVT-play och ett program om svensk konsthistoria och just det avsnittet handlade till stor del om konstnären Hanna Hirsch Pauli. Så alldeles oerhört intressant! 

Ikväll ska jag fördjupa mig på den här sidan.  Den känns nästan som ett skattkista!

Dagen har även bestått av ett besök hos fiskbilen i Flygstaden, där jag inhandlat en bytta med fisksoppa, ja, till mig själv i morgon. Mums!

Och Maria har precis skickat ett utdrag från sin messenger, där följande står att läsa: 

M: Hur går det?

Pv: Bild kommer strax. 

M: Hoppas att allt gått bra idag! Hundarnas mat står på bänken i köket. Finns matlåda i kylen till dig. Vi ses senare! (E: Hon arbetar kvällspass).

Pv: Tack Maria. Det här är spännande, ska du veta. 

M: Ska bli intressant att höra!

Jag kan säga att det tycker jag med att det ska bli.

Dagens fönster ...

"Mitt fönster, en dimmig morgon", stod det som bildtext. 

Jag svarade: "Å, vilken fin utsikt! Men då måste ni bo ganska högt upp?"

Och svaret kom: "Det är andra våningen hos oss och det sluttar nedåt åt det hållet. Det är söderut = mot floden, så det fortsätter att slutta av och till hela vägen ned. Skulle tro att där vi bor är det kanske 60 - 70 meter över havet och floden är ju havsnivå. Slut på informationsflödet du inte bad om."

(Men  i n d i r e kt  gjorde jag ju det och är glad för att ha ått mer "kött på benen", ja, vad beträffar fönstret.)

Tack annannan!

I ensamhet ...

Vad gör man då? 

Jo, jag har varit på bröllop i Amman och aldrig i mitt liv har jag sett en brudgum gå med sån otrolig energi som kronprins Hussein! Här kan man, från första början nästan, se denne till synes så energiske man.

Denne herr Hussein, han måtte ha längtat väldeliga efter sin blivande fru. (Och varför tittade jag just på den filmen, tro? Tja, den dök upp i flödet, helt enkelt.)

En bild från Malå ...

Bilden togs av Maria vid 17.30 igår eftermiddag.

Liten hälsning från pv ...... 

Nu, 09.04 kom följande meddelande: 

"Liten uppdatering. Min tanke var att det inte borde vara så mycket folk på bussen mot Gällivare en söndagmorgon kl.07.15. Tänkte att jag kan nog ligga längst bak och sova en stund. Jo, jo. Så fel jag hade! Bussen blev helt full och då stod vi 15 personer utanför. Fick lasta bussen med bagage (smockfullt) och därefter fick vi gå ombord på en mindre buss, som ska följa den ordinarie till Dorotea. Så nu sitter jag här, inget ligg här inte. Ja, ja, det blir nog tidigt i säng ikväll. 

Sen kom nästa meddelande: "Nu är det kris på lillbussen. Den stora bussen med allt bagage har kört och några från lillbussen är utan bagage. Det här blir spännande."

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Här är ett annat fönster. Också från förr, men inte lika gammalt som det förra. 

Det är från hösten 1964 och taget på Drottninggatan 97 i Stockholm.

Dit hade jag flyttat efter studenten och börjat på konstskola. Fotot har jag tagit och framkallat själv just i de här huset där vi hade våra fotolektioner som var en del av utbildningen.

Undrar just om det finns kvar? Huset alltså."

//Tack Monet! säger jag.

Helgdag i det gula huset ...

Ännu fler bidrag från boken "Svenska folket minns sitt 1900-tal." Nu handlar det om krigsåren. 

"Jag minns att ett varmt regn föll. Min farmor tvättade håret på mig under stupröret. Farfar sprang naken runt trädgården och jag tittade på hans stora mage som guppade när han sprang. Båda var glada. Han var landshövding i Värmland och kort därefter var han död."  / Kerstin f. 1941

"Jag minns Gällivare en vinterdag. Ett militärt propellerplan kom in över samhälet och propellern lossnade. Två personer sköt ut sig. Blev hängande i några tallar. Planet störtade inne i samhället. Händelsen tystades ner. På sextitalet offentliggjordes vem en av fallskärmshopparna var: Stig Wennerström, flyglöjtnant, överste och rysk spion. / Birgitta f. 1933

Bilden: Mamma i Skåne, det måste ha varit i krigsåren, någon gång mellan 1941 - 1945 då hon arbetade som hembiträde hos en läkarfamilj i Anderslöv. Men här på bilden, på besök hos goda vänner i Næstved på Själland. Jag minns att mamma berättade om de brittiska flygplanen som nattetid återvände från bombningarna i norra Tyskland

Och så ännu ett bidrag från den här boken som jag tycker så mycket om. 

"Jag minns det hackande oljudet från en motor och hur vi rusade ut från stugan i Falsterbo för att till vår fasa få se flygplanet, strax över hustaket, på väg mot en krasch. Sju fallskärmar landade runt vår tomt. En amerikansk Liberator hade blivit beskjuten av tyska reaplan och tagit sin tillflykt till den svenska kusten. Det var den 25 mars 1945.  / Lars Hammar f 1939.

Och tänk, vilka minnen som kan fastna hos människor! Som detta. "Jag minns när vi vintern 1939 gick hem från skolan, kånkande på färdigstansade vita överdragskläder som, sedan vi sytt ihop dem, skulle till de finska soldaterna i vinterkriget. en omgång byxor och jacka innebar 15 meters trampande på symaskinen. Chadwicks vita tråd nr 30 med lila signum fick vi hålla oss med själva. / Ingrid Sundberg.

Dagens fönster och Allhelgonahelg ....

Utdrag ur boken "Jag minns. Svenska folket berättar om sitt 1900-tal." Här är det 60-talets tur. 

"Jag minns tioåringen med pyjamasen som tyst gick ner till stranden och rodde iväg med ekan. Viken var stilla och solen värmde där den kom åt. Vid ön lät hon ekan glida över grundet, hängde över relingen och kikade på havsbotten. Vid åttatiden var hon hemma igen, till den isolerade försteningen som lägrat familjen efter broderns död." 

Britt-Marie, f. 1951

Eller följande: "Jag minns somrarna i Siknäs, hos morbror Ville, hur vi plockade de spädaste morötterna i landet och sköljde dem i regnvattentunnan. Hur moster Ruth, hemma från sitt liv som missionär i Afrika, fick oss att städa hela huset så noggrant varje vecka. Som om insekter och kryp fanns där som i Zimbabwe. Jag minns solen som aldrig ville gå ner." 

Barbro Ridman, f. 1954

Eller: "Jag minns min barndoms jular på femtio- och sextiotalen. Nästan alla tillbringade jag på öronkliniken på lasarettet i Norrköping, där min ensamstående mamma var nattsköterska. Jag lärde mig så mycket, att jag fick sitta extravak som femtonåring. Minns också två luffare, som brukade få öronvärk just på julen ..., och däremed mat, logi och mänsklig värme."

Lena Köster, f. 1951

Malå, nu på morgonen den 1:a november.

Bilden visar utsikten från sjukstugan hemma, vid 8-tiden nu på morgonen.

Å, som jag älskar Malå!

Näst sista dagen hemma ...

Och pv, han jobbar och står i mest hela tiden. Men tänk, nu är det mesta klart. Båten, all ved (gamla vardagsrumsgolvet hos Ecke och Britt i deras f.d. sommarhus - numera yngste sonens) och att såga, trava och bära in och själv har jag räfsat det mesta. Återstår en jättehög nere vid vägen. Om ni tror att detta har "gått mig åt huvudet" - med räfsningen - så tror ni helt rätt. Och ni anar inte hur många löv som sitter kvar på somliga träd. 

Nåväl. Jag tar det som någon slags motion. Ibland slår jag mig ner i solstolen och vilar lite .., tittar på småfåglarna eller upptäcker människor som passerar nere på vägen (inga bekanta) .., ja, bara har det skönt och sedan på´t igen! Det här med att ta paus, det är sannerligen inte dumt! 

Hos vår närmaste granne (på vår vänstra sida) ser slänten ut så här. Knappt ett löv så långt ögat når, men så har dom inga träd heller ., jo, en ENORM kastanj, mer som ett vårdträd, men det är allt. 

Nu har pv kommit hem efter att ha fixat presenningen på båten. Det skulle ha varit gjort i början av veckan, men den hårda blåsten fick honom att avstå. Lika så gott det och nu är det klart. 

I hans rum står resväskan nästan packad, stavarna ska med och stekta-äggmackor. 

Hans resrutt lyder som följer: Först skjuts till Falkenberg och tåg till Göteborg. Från Göteborg kvällståg till Stockholm. Därifrån nattåg till Östersund (framme där vid halv sju söndagmorgon) och så blir det buss nästan fem timmar till lilla Blattniksele med 145 invånare och där ska han vänta 2.5 timme, tills bussen tar honom de dryga sex milen till Malå. Han kan ju vara glad att det inte är 35 minusgrader när han ska vänta, men kanhända är järnvägsstationen öppen när han kommer. Besvärsrädd är han i alla fall inte. 

För övrigt? I ugnen nu en vitlöksdoftande lammstek .., ikväll ska vi titta på den nya (och kritikerrosade) versionen av Saltkråkan .., kanske ett gott glas rödvin till maten och så är det ju tv-pucken också. Och på Spåret, inte att förglömma! 

Kan meddela att hade jag full pott på nutidsquizzet förra fredagen, så upprepades detta inte nu. Nu blev det åtta av tio rätt. Likadant för pv och vi hade fel på samma frågor. Bättre gick det på orddelen - där var det full pott för mig och nio rätt för pv - men jag gissade på två av frågorna - nummer 4 och nummer 12. Helt okända för mig. 

Så är det här i landet Halland, denna helt VINDSTILLA dag, då Edit och Edgar har namnsdag.