Fem i ..., om att komma sent.

Bert sa...

Även i min bransch känner vi igen det där fenomenet.
(Detta att kunder kommer precis i sista minuten. / Elisabet.)

Och saken är den att våra "produkter" inte kan hämtas på hyllan, utan måste tillverkas i stunden.

Kunden lämnar alltså uppdraget och förutsätter att vi ska sitta på övertid och göra klart så att hon eller han ska ha en bekräftelse på mejlen senare på kvällen (då h*n förmodligen sitter hemma och äter middag, eller är på bio.)

Vi har också ett annat fenomen.
Jag jobbar uteslutande med tjänsteresor.

Det vi tycker är märkligt är att våra kunder inte får beställa sina tjänsteresor under tjänstetid. Näe - de tar kontakt och är skärrade under lunchen (då vi av naturliga orsaker har något decimerad styrka, ty sådana är vi att vi behöver mat) och vill ha än det ena än det andra utfört.

- Kan jag återkomma när det är klart.

- Men jag är ju på lunch och sen ska jag på möte... (???!!!)

Samma fenomen sker kvart i fem.

Idag satt jag i telefon med en knepig grej vid 1650-tiden, då en kund ringer till en kollega och säger: "Säg åt Bert att mejla mig ett förslag snabbt, för jag ska gå hem om ett par minuter."

Han fick sitt förslag.

Men det tog nog trekvart, dvs långt utöver min arbetsdags slut.

Sen finns ju de där andra, förstås.

De som ser människor.

Igårkväll .....

Och jag släppte ut harry för sista kissrundan.

Det var då jag hörde den.

Och kom att tänka på den här sången.

Snart dags för avfärd ...

Snälla arbetskamrater kommer ihåg att spara upphittade inköpslistor.


...., till en lååång dag bakom kassa 1.

Från nio till sju, minus lunch och kafferast.

En dag fylld med tidningsreturer,varubeställning, tidningsmottagning, spel på hästar, Lotto och Keno och vanligt kassajobb och lära sig veckans extrapriser och lite sånt.

Men i morgon ..., stundar ledig dag!

Måndagsfönstret ...

I kustlandet hemma i Västerbotten, där fångade Anitha det här fönstret.

Brukar ni lyssna till väderrapporten?

Där omnämns Bjuröklubb och det var där hon viftade med håven.

I sista minuten ....

Det finns människor som alltid - säger alltid - kommer fem minuter innan det är dags för stängning.

Så har det alltid varit och kommer förmodligen alltid att förbli.

Tillhör ni den gruppen av kunder, då kan jag lova er att ni inte är särskilt populära bland affärspersonalen.

När vi i Malå förlängde öppethållandet med en timme, ja, då var det precis samma kunder som kom inrusande i sista minuten.

Där var han som storhandlade en kväll per vecka och gladeligen strosade omkring en kvart efter stängning och vi som hade kvällspasset bara längtade att få cykla hem och träffa småttingar eller äkta män eller att få se den där filmen på tv, men inte då!

"Ååå, så härligt att gå här i lugn och ro!" brukade han säga.

Eller kvinnan som med osviklig precision kom till affären tre minuter före stängning.

Helt övertygad är jag att hon satt i bilen och tog tid .., väntade och väntade .. "ja, men nu är det nära, nu kan jag gå in!"

I lilla kvartersbutiken i Ystad = samma sak.

Ofta är det dom som bor allra närmast; helst i huset intill eller mitt emot .., det är som om dom sitter hemma i soffan och väntar och tittar på klockan och tänker .., "ja, men nu är det bara fem minuter kvar innan affären stängs, nu kan jag gå dit!" och kanske har man just låst butiksdörren och ser då någon stå och rycka och slita och säga "men snääääälla, jag ska bara ....!"

Över såna kunder kan man bli omåttligt irriterad och det är svårt att smajla och låtsas som om det regnar när man var gång matas med samma förklaring: "oj, är klockan redan ...?"

För mig vittnar det dessutom om en otrolig nonchalans.

Men så finns det andra.

Som hon, den där kvinnan som jag hade i kassan idag.

En minut i fem kom hon med sina varor.

"Förlåt mig, jag förstår att ni också vill gå hem och ha helg, jag missade helt tiden", sa hon vänligt.

En slags omtänksamhet.

Å, ni ska veta, att såna människor tycker man om.

Om och om och om igen ...

Ja, jag vet.

Men jag har ju varnat er.

Jag är den mest enjängda människa jag känner.

Alltså säger jag det igen: det finns människor som har magi i sina bokstäver.

Hon är en av dem.

Litet möte som blir stort ...

Vid niotiden tar jag moppen och susar iväg söderut, till affären.

Det är en alldeles u n d e r b a r septembermorgon med det jag kallar för comfortluft .., den är så mild och så len och att jag är barfota i sandalerna har ingen betydelse .., det är varmt och skönt ute!

Halvvägs framme kommer en äldre man promenerande med två hundar i koppel; en strävhårig tax och en gråhund.

Hemma i Malå - eller i inlandskommuner där det jagas älg -, där vimlar det av grå, - eller jämthundar som ofta står i hundgårdar och skäller hejvilt.

Härliga familjehundar är det!

Men här nere, här har jag knappt sett en enda en och nu saktar jag in och stannar helt enkelt vid vägrenen.

" En gråhund! det är knappt jag tror mina ögon!"säger jag .., och mannen kommer fram och säger i sin tur ..."men du, det där var då ingen halländsk dialekt!" och så ler han så varmt.

Och jag berättar om min förvåning över att möta den här hunden och jo, han har verkligen jagat älg med den, men så blev den drabbad av en fästingburen sjukdom och sen var inget sig likt och några mer älgar att prata om, ja, det har det inte blivit.

En liten, liten stund står vi där och pratar.

"Nä, nu måste jag nog åka .., jag ska snart börja arbeta ...", säger jag.

Då tittar mannen så vänligt på mig och lägger sin ena hand på min axel och så säger han ..."ha nu en riktigt bra dag min vän!"

Sen är allt över.

Resten av vägen (så där som när jag passerar det lilla fölet med sin mamma som alltid står nära, nära varandra i hagen och just som jag åker förbi står fölet och diar ... eller dom svartvita kossorna i Särdal - alla vända åt samma håll - .., eller när jag känner doften av ren dynga ...), ja, hela vägen sitter jag och ler för mig själv.

Alldeles inutivarm blir jag.

Och jag tänker på den där stora handen på min axel och på orden han sa.

"Min vän".

Och hela dagen - jo, det är sant -, får som ett litet guldskimmer över sig.

Just så.

Dagens fönster ...

... kommer från det fagra Bohuslän, närmare bestämt från Grebbestad.

Fönsterfångerska var den här madamen.

Och t a c k snälla! säger jag, som intill döden trött stööööp på soffan efter arbetet igår och inte alls kom ihåg det här med fönster.

Nu blir det frukost och sedan iväg för ett långt pass på jobbet.
(Ja, sååå långt är det inte, 9.45 - 17-15).

I-landsproblem ...

Hos Aftonbladet ser jag rubriken som handlar om eländig kalkonuppfödning.

Alltså vill jag läsa mera .. men då tjoppar annonsen från e-darling upp.

Det är "Louise" som tycker att det är lajbans att jag är online.

Och hon tycker att det vore "jätteroligt" att lära känna mig.

Jo, jo.

I ett försök att befria mig från annonsen, klickar jag på x:et uppe till höger.



Ja, då hamnar jag så långt bort från kalkonartikeln som möjligt, nu är det enbart kontaktannonsföretaget som är i bild.

Vad händer då?

Jo, jag skippar kalkonläsandet.

Och journalisten som ägnat tid åt reportaget, missar en läsare.

1 timme och 45 minuter ...

... är det tills det är dags att sätta sig på moppen och susa iväg söderut, till affären.

Sju timmars arbete tillsammans med Emmeline, Mattias och Peter.

Och alla kunderna.

Det är som att befinna sig i knapplådan, den jag hittade på loppis i Ystad, tänker jag.

Ja, kunderna som knappar, alltså.

Alla så olika!

Människor som vandrat länge på livets väg .., och andra som nyligen har inlett sin resa.

Somliga glänsande som pärlemor .., andra lite avskavda.

Ungefär så.

// Ni missade väl inte ljuvliga lilla dokumentärfilmen "Hissen"? Den handlar om just detta.
Om människor.

En hel drös med lördagsfönster ...

... från Västmanland.

Då förstår ni ..., just det: Ulrika!

Och så några kvällsfönster ...

... från Öland, närmare bestämt från Borgholms slottgsruin.

Och ser man på .., vid vägkanten skymtar - om jag inte misstar mig -, delar av min bloggadress!

Jo, det är nog lilla fröken Cikoria.

Fönsterfångare var mannen som även hade dagens fönster (som blev ett längtans-inlägg ..), nämligen Micke.

Fler bilder från hans Ölandsresa finns här.

Enkät som jag norpade från Suziluz.

Brukar du komma i tid?
Absolut. Oftast före också.

Har du bra kondition?
Nej, det tror jag inte. Men jag promenerar ofta och ganska långt.

När blev du fotad senast?
Det är inte ofta det. Kanske hos linda i Svedala, med order att inte lägga ut bilderna på bloggen.

Hur känner du dig nu?
Tacksam över att solen visar sig just nu. Och att vi ska köra till Ugglarp och fira pv, dvs, äta ute tillsammans med Hilda och Patrik.

Vanligaste färg på dina kläder?
Vitt, rosa, lila. Svart.

Kan du laga mat?
Ja, men jag är inte intresserad av matlagning. Däremot av mat-ätning.

Vad pluggar du?
Ingenting. Jo, förresten! Jag har surfat runt på www.posten.se och läst om företagspaket.

Blir du bra på kort?
Nej, verkligen inte.

När och varför grät du senast?
Det var nånting på tv ..., och kanske att jag inte grät, men jag svalde nog flera gånger. Jo, det var det där programmet om barn med cancer.

Var det pinsamt att svara på det?
Nej, inte det minsta.

Hade du en bra kväll igår?
Igårkväll arbetade jag till kvart över sju och kom hem vid halv åtta. Totalt stendöd. Pv bjöd på himmelskt god middag, så ..., jo, den var bra. Dessutom visste jag ju att idag skulle jag vara ledig.

Din favoritdryck på morgonen:
Kaffe. Fast allra godast är vanligt kranvatten. Utan kolsyra.

Är du nyttig?
Det tror jag inte att man kan påstå. Å andra sidan är jag väl inte direkt onyttig heller. Jag röker inte och dricker sällan alkohol, förutom något glas vin till maten. Äter sällan godis, men desto mera av annat ...

Har du någonsin haft något jobb?
Jo, sen jag var sjutton år .., frånsett några år hemma med barn.

Är du blyg?
På badstranden - ja -, men inte för övrigt. Ja, kanske lite. Men inte blyg för att träffa människor eller att hålla tal och sånt.

Vilken tid gick du upp idag?
Halv sju. Vaknar vid fem. Senast.

Vilket tv-spel är ditt favoritspel?
Eftersom jag inte spelar, så ... inget alls.

Hur mycket krävs för att du ska bli full?
Tre glas vin. Eller några snapsar. Tar jag allt detta tillsammans, får jag nog gå och lägga mig och blunda. Men berusad, nej, det har jag inte varit på evigheters evighet.

Jag sover:
I sängen. Alltid på sidan.

Vad sade du senast?
"Nä, det glömde jag!" (pv frågade om jag hade köpt hem toalettpapper ,.-)

Var du på festival i somras?
Icke, sa Nicke.

Vem ringer du när du är arg/ledsen?
Möjligen min störstasyster.

Vad skulle du behöva nu?

Tre veckor kring Medelhavet. Eller två.

Har du snygga skor?
Absolut inte! Jag går i sandaler tills frosten kommer.

Vad var det första du sade i morse?
"Men lilla harry, när hoppade du upp och lade dig här ...!"

Har du sovit i din egen säng i natt?
Ja.

Har någon annan sovit i din säng i natt?
Nej. Men intill mig, i sin säng. Och pElle sov alldeles, alldeles vid mitt huvud.

Har du körkort?
Ja, jag tog - som så många andra hemma i Västerbotten -, körkort när jag var arton år. Att klara körkortet på en gång - det var nog ett av mitt livs största glädje-ögonblick! Jag minns exakt känslan av eufori .. ja, jag sprang och hoppade och skuttade längs Bångvägen i Lycksele!

Är du ensam nu?
Nej, här är pv, pElle och harry. sigge nilsson är ute på vift.

Vad ser du fram emot mest denna vecka?
Veckan är snart slut, men jag såg nog mest fram emot just idag. Och inte att förglömma: fotbollen ikväll: Ungern - Sverige! Hjälp, så spännande!

Och Suziluz, som jag norpade enkäten hos, hon finns här.

Nu har hon slagit upp dörrarna ..:!

Ja, den där lillpigan från Skåne som höll så hårt i sin docka .,. nu har hon kommit igång på riktigt!

Här kan man titta in hos henne.

Ja, här.

Heja dig, Ann!

Nutidstestet v.35.

Elisabet: 4 rätt av 10 möjliga.

Av de 4612 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 1029 (22%)

Och jag ska erkänna att jag gissade på några av de få jag hade rätt på.

Nu går jag och ställer mig i skamvrån.

Någon som vågar sig på eländet ...?

Klicka här då.

Nutidstestet v.35.

Pv: 5 rätt av 10 möjliga.

Av de 6979 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 2833 (40%)

Guy sa...

Jag kunde tre och gissade på resten. Resultatet blev 8 rätt. I morgon köper jag en lott.

// Det var skönt Guy att du klådde min för dagen något näbbiga systerdotter ,-)

Ledig dag ...

Fem minuter senare är jag framme i Slöinge, vid lilla bageriet.

Sen hemåt.

I backspegeln ser jag dimslöjor över bergen .. där är hästar och får i hagarna .., och en buss på väg till Falkenberg.

Tjugofyra minuter och trettiosju sekunder ...

... av liv.

Av drömmar.

Och eftertanke.

Stort tack till Sven (Promenader och Utflykter) som tipsade om detta.

Jag har nu suttit här i nattsärken, med två tända ljus på bordet och harry på soffan .., och så har jag tittat på den lilla filmen.

Och jag tänkte ..., att det är ungefär så här mitt arbete är - en ständig ström av människoöden som står där framför kassan - och ibland har man tur och hinner småprata lite.

Precis så.



Om ett annat sorts liv, långt från hissen i London, kan man läsa här.

Om Gunnars sommar i bilder.

Man blir sååå glad bara!

Lediga-dags-fönstret ...

Foto: jag själv.

Året är 2008.

Jag är på besök ute på Drottningholm och står med näsan mot fönstret och tittar in i en av byggnaderna.

Åååå, så vackert där är!

Ja, verkligen vackert .., men inte ett rum man vill ligga och slappa i.

Ingen soffan Ektorp.

Ingen Harry, ingen sigge nilsson och ingen pElle.

Men gott om fönster är där och det är väl just då det viktigaste.



Efteråt ...., vände jag blicken mot himlen.

Då såg det ut så här.

Kväller ...

Femtiosexåringen.


Och jag är hysteriskt trött, efter en kämpig dag på jobbet.

Mängder med kunder var det och efter klockan fem var det bara Alexandra och jag själv i kassorna och hon kämpade med posten (som hon är outstanding på .., hon är sååå duktig på den biten!) medan jag hade kassan och kön växte och en man sa ..."hallå där, kan du inte ropa på en kassörska till och öppna den andra kassan?" och jag svarade att nä, tyvärr .. hon är upptagen med postärenden och jag försökte verkligen lägga in racerväxeln ..., och där var någon som hade glömt att köpa frimärken och som ville gå förbi kön och någon annan hade köpt fel varor och ville byta och någon tredje suckade och jag kände att det var inte långt ifrån armsvett.

Men det gick förstås ändå.

Allt går.

Och torsdagstidningarna kom och det var sju, åtta buntar som skulle plockas in och övrigt returneras, pakteteras och redovisas via datorn och inte det minsta hann jag med att fylla på Fisherman´s Friend, nej, dom paketen står fortfarande och väntar och hela tiden nya kunder.

Körde hem vid tjugo över sju.

Nu är det n ä s t a n skymning när jag moppar iväg och jag tänker att det nog inte är riktigt lika roligt att köra i mörker.

Inte långt hemifrån upptäckte jag en katt som sprang över vägen.
Det visade sig vara den grå som i början av sommaren kom hit och tiggde mat.

På det viset ..., ja, hon tyckte pigg och alert i alla fall.

Kom hem till ett födelsedagsbarn och förärade honom presenten (första säsongen av tv-serien Bläckfisken som hör till hans favoriter) och nu har vi ätit middag och kalasat på tårta.

I morgon är jag f r i.

Och halva lördag.

H a l l e l u j a.

Ett eftermiddagsfönster från ...

"Hej Elisabet!

Hälsning från Ystad.

Stolt över mina blommor i köksfönstret - hortensia och porslinsblomma.

Gammal regementsbyggnad skymtar i bakgrunden

Kram från fru Grå."

Tröstebild ...

Efter den senaste tidens rent av omåttliga regnande och gråväder, känns den här bilden som .., ja, mer än lovligt ljuvlig!

Och sommarkänslan kommer susande rakt in i kroppen och själen .., ljudet av en promenad på en grusväg .., det där torra, när det är varmt och soligt ute!

Och doften av havet intill .., och kanske syrsor som spelar och kanske lärkor och svalor?

Och man vill slå sig ner där borta till höger på bilden och ta fram kaffetermos och mackor och sitta där med uppdragna knän och bara titta ut över allt det blå!

Hade det inte varit nåt ..., så säg?

Bilden är från Jordhamn, just på Öland.

Man kanske skulle boka en stuga?

Och hur glad blir man inte när man, som här, ser texten "husdjur är välkomna"?

Micke från Örnsköldsvik tog bilden - det glömde jag kanske att säga -?

Och mer om Jordhamn hittar ni här.

(Ja, egentligen var det ju tänkt som en fönsterbild .., men det glömde jag bort i glädjen över allt som bilden gav mig. Nåja, ett vackert fönster finns där också, men det har ni förstås redan upptäckt ..).

Kl. 08.59.

En kvinna intervjuas i SVT:s gomorronstudio.

Kvinnan pratar om studien som gäller män och kvinnors "obetalda hushållsarbete".

Dialekten är bekant.

"Hon måste ju vara från Sorsele, möjligen Gargnäs?" tänker jag.

Sen är det slut med tänkandet.

Dagens fönster ...

... finns i det lilla gula huset nere vid vägen.

Jo, ni har sett det förut, men omgivningen förändras allt eftersom månaderna kommer och går och jag tycker så alldeles oerhört mycket om det här lilla huset.

Och idag må ni tro att det är högtidsdag här på kullen.

En seglingsglad pensionatsvärd - tillika Jungfru - fyller 56 år.

Och en rödvitrandig storasyster blir - just idag - 70!!

Grattis pv och grattis Rigmor!

(Ja, Rigmor läser aldrig någon blogg och lär inte se detta, men jag skriver ändå hennes namn här ,-)

Skvalmusikens högborg ...

I nästan alla brittiska tv-program översköljs man som tittare av kletig bakgrundsmusik!

Nu tittar jag på ett himla intressant program som visar hur tandpetare tillverkas (ja, sånt tycker jag är hur kul som helst!), men så är det där eländiga skvalet i bakgrunden!

Hör bara ..., det låter som musik till ett dataspel!

Tror verkligen producenten att vi tittare inte klarar av att se programmet som det är?

Det är precis som alla tidningar för barn och ungdomar; där finns numera alltid någon inplastad leksak .., eller mascara, ögonskugga eller en t-shirt!

Varan i sig själv tycks inte vara tillräcklig?

Här och Nu .., avsnitt 952.

Några timmar i frihet innan det är dags att åka till affären.

Det blir som vanligt lång promenad med harry.

("Hundägare håller sig friskare!" läste jag på någon löpsedel igår. Jag håller det inte helt otroligt, för oj, så mycket mera utomhusliv det blir och oj, så mycket mera motion!)


Det är som den allra bästa av höstdagar när vi ger oss av.

Knallblå himmel.

Ulliga moln.

Molntussar.

Inte en endaste svala eller tornseglare hör jag .., ingen lärka.


De senaste dagarnas ihärdiga regnande har gjort marken vattensank!

Så här ser det ut på en av åkrarna.


I drygt sex veckor har harry varit hos oss .., nu vet han precis vägen!

Och ännu .., har han inte givit upp hoppet om att kunna fånga en liten fjäril.


"Det kommer att bli svårt att få till bra skidspår här i vinter, halmstubben är så pass hög ...", konstaterade pv för en tid sedan.

För det är här, ute på stora åkern, som han har sitt inför-vasaloppet-träningsspår.


På väg ner till inhägnade området (som är jättelikt) träffar vi ett äldre par som är ute och rastar sin boarder-terrier.

Det visar sig att mannen har arbetat som jurist åt ett skogsbolag i Sundsvall ("jo, vi trivdes jättebra, men jag är ju från Göteborg och min fru från Falkenberg, så det kändes bra att flytta hit, till Halland, vi bor nere i det röda huset nära havet", säger han) och kvinnan har varit allt från sekreterare till hushållslärare.

Aldrig har jag pratat sååå mycket med grannar och sommarboende som sedan harry kom i huset!


Och nästan hemma möter jag ännu ett par och mannen böjer sig ner och klappar den ivrigt svansviftande valpen och säger ..., "men så fin han är, vad är det för ras ..? å, vet du inte riktigt .., haha .., men han kommer att bli så vacker!" och då blir jag förstås alldeles till mig av nån slags stolthet som inte är det minsta befogad.

Men säg ..., glädje då?

Och överallt syns ljung och här och var hittar jag några kvarglömda björnbär som är syrliga och ljuvligt goda och nu är himlen gråmulen och vänta bara .., det ska nog hinna regna rejält innan jag ger mig av på min Hooper!

Onsdagsfönstret ...

... kommer från Skåne, från ett litet vitt hus ute på landet.

Där ska, inom en inte alltför avlägsen framtid, Kerstin bosätta sig.

Hedgrenskan, ni vet.

Det kommer att bli jättebra.

Kerstin tog bilden.

I postlådan ...

Men en sak förstår jag inte .., varför låter man inte en vitklädd bagare hålla i brödet?
Då skulle kontrasten kläderna/det vackra brödet ha blivit så mycket sinnligare!

Tänk, så glad man blir över Vanlig Post.

Och igår var det nästan bingo när jag öppnade locket till postlådan!

Där fanns ett vykort från min hufvudstadssemestrande storasyster och med hennes omisskännliga handstil som berättar om en båttur runt Brunnsviken och "fantastiskt väder och trevligt sällskap" och promenader i Humlegården.

Och där är ett litet, litet kort som får mig att smajla.

Ååå, från Ystad och fru Grå och med bild från bageriet Söderberg & Sara!



Och där är ännu en hälsning från Ystad, nu förpackat i ett litet större kuvert och med uppmaning att jag ska öppna brevet försiktigt.



Ahaaaa ..., en bild på naturens finurlighet! tänker jag smajlande.

Och jag tänker att Vanlig Post = glädje!

Och så ett kvällsfönster ...

... från vännen Eva på Frösön.

Så här skriver hon:

"Hej på dig!

Sover i stan ikväll och då är det lättare att skicka bilder.

Skickar dig ett fönster från vår stuga.

Taget en dag för några veckor sedan, just när luktärtorna slagit ut.

Jag plockade några av dem och satte på köksbordet, i det ögonblicket letade sig kvällssolen in genom fönstret.

Kan du känna doften?

Värmen från solen?

Det var en vacker sommarkväll.

Denna bild kommer jag att ta fram i vinter.

Drömma mig bort till en stuga vid skogsbrynet, en augustikväll när livet var enkelt och gott att leva.

Kram Eva"


Ps. Kvällen är just nu mörk.
Jag sover i stan i natt men bor fortfarande kvar i skogsbrynet. Får se för hur länge.
Det börjar bli kallt och väldigt mörkt där nu, men så skönt att vakna till tystnaden och bara kunna gå ut i nattlinnet.
Det saknar jag i stan. Ds.

Mellan skurarna ...

... skyndar jag mig ut med harry.

Hela morgonen har regnet piskat mot fönsterrutorna och det blåser nåt hemskt!

Men så ..., plötsligt .., kommer solen fram!

Fort ut och ner mot havet och stranden och nu är det nästan som ebb och flod, ja, fast det senare förstås .., och sträckan från stranden till lilla "ön" där vi kliver i och badar, är helt översvämmad, ja, finns inte just idag!



Och så här låter det ....


Harry springer som galen runt på ängen .., noooosar efter kaniner och hämtar pinnar!

På ett ställe finns en rund fläck i gräset .., med annorlunda färg och titta, hur stråna ligger!

Så underligt!


Och ännu finns små sällskap av blåklockor, trift, gula små blommor och så mängder med såna här bestånd.



Och harry, han leker i sanden ...

Dagens fönster ...

Hej!

Här kommer två fönster från Halmens Hus i Bengtsfors.

Förr-förra helgen när vi hade släktträff i landskapet Dalsland så hälsade vi på där.

Verkligen värt ett besök!



Vacker utsikt, en härlig butik där man får svårt att motstå att köpa både det ena och andra.

En fin utställning om halm och dess historia.

Ett fint café och vackra Gammelgården några trappsteg högre upp på Majberget.

Ett utflyktsmål om något och värt många omvägar om jag får föreslå.

Där fångade jag de här fönsterbilderna.

Här kommer de!

Från mig :-))

Och så några kvällsfönster ...

... från Västmanland.

Vilka vackra färger tillsammans!

Det är verkligen något jag beundrar hos människor, detta att kunna få ihop det färg, - och formmässigt, ja, särskilt när det gäller utsidan av hus.

Om något eller några år borde huset på kullen målas om och då funderar man ibland på vilken färg man ska välja?

Gult, igen?

Jag är ingen större fantast av gula hus, allra helst som jag tycker om rosafärgade pelargonior .., ja, ni kan ju tänka er själva.

Nåväl.

Det var Ulrika som agerade fönsterfångerska i alla fall.

Vilket himla trevligt program!!!

Ja, jag menar Maestro.

En film till Mian ...

En actionfilm som handlar om den lille bärfisen som spatserade på min mage.

Ett roligt inlägg om bärfisen, det hittade jag här.

(Nu har jag klickat så det kom fram en annan film, en pojke som spelar gitarr och det är minsann ingen bärfis det. Om det blir likadant för er, så klicka här - ja - om ni är insektsintresserade, vill säga ...).



Så här såg den ut när den spankulerade omkring.

Min lilla kamera får duga så länge.

Samma lista, men skickad som "bild" ...

Jo, men titta, så mycket mera "känsla"!

Eva, som hade scannat in den här inköpslistan tidigare (se bilden under), tyckte att hon inte fick skärpa när hon fotograferade (listan, alltså), men jag tycker att det är precis tvärtom.

Kanon!

Tack snälla!

En inköpslista från Värmland ...

Om ni klickar på bilderna, blir det tydligare.



Visserligen kapad på mitten (av mig), men det är samma lista.

Så här skriver avsändaren:

"Hej Elisabeth!

En inköpslista. från Ica maxi Karlskoga Verkligen gedigen.

Ordning och reda.

Skriven i ordning för hur affären är organiserad.

Hälsningar Eva i Värmland."

// Att lägga in listor som kommit inscannade och få bra skärpa på dem, är jättesvårt!

Nu försökte jag att fixa till det i redigeringsprogrammet, men det allra enklaste är att ta en bild med kameran - helst utan blixt - och så kan jag kapa bilden om den blir alldeles för stor, det är inga problem.

Nåväl, tack ändå Eva för o m t a n k e n!

Fler som vill bidra?

Maila då listan till bisse151@gmail.com

Detsamma gäller förstås fönster.

Som medicin ...

Och så tar jag harry med mig och går ner till havet.

Just då - i den stunden - strålar solen, men det blåser friskt och havet är vresigt, ja, liksom frustande!


Aldrig är harry så glad och sprallig, som när han får springa fritt nere på ljungheden, eller på stranden .., eller i skogen!

Åååå, så han springer och skuttar och han ramlar och slår kullerbyttor och upp igen och han strääääcker ut som en vinthund ..., och så ny runda, runt-runt-runt ..., och jag ler för mig själv åt hans så uppenbara livsglädje.


Det tar inte många minuter, förrän himlen mörknar.

Och det mullrar dovt från horisonten.

På stranden sitter ett stort sällskap med måsar ..,. harry har hittat en träpinne.


Just innan regnet kommer skuttar han glatt i det höga gräset .., lägger sig ner .., borrar ner nosen i marken. Kanske anar han doften av den kanin som nyss schwischade förbi?

Och så hemåt .., då har regnet återvänt.

Den alltid så glatt svansviftande krabaten har bråttom .., åååå, han har svansen mellan benen och tittar mot himlen när åskan mullrar, ja, svansen är nu nästan framme vid hakan .., och regnet slår mot honom och jag gömmer kameran i jackfickan och skyndar hemåt.

Hela tiden springer harry femtio meter före .., ja, han vet precis vägen och han vet också att han absolut inte får gena över grannarnas tomt.



Han är hemma någon halvminut före matte.

Och där sitter han på bron och väntar och viftar så glatt på svansen.

Ååå, nu vill han in!

Denne underbare lille krabat som gör mig så lycklig!!!

Mot deppighet ...

.... anbefalles i varje fall inte reprisläsning av Karl-Ove Knausgårds "Min kamp".

Skulle jag vilja påstå ,-)