måndag 29 augusti 2011

Som medicin ...


Och så tar jag harry med mig och går ner till havet.

Just då - i den stunden - strålar solen, men det blåser friskt och havet är vresigt, ja, liksom frustande!


Aldrig är harry så glad och sprallig, som när han får springa fritt nere på ljungheden, eller på stranden .., eller i skogen!

Åååå, så han springer och skuttar och han ramlar och slår kullerbyttor och upp igen och han strääääcker ut som en vinthund ..., och så ny runda, runt-runt-runt ..., och jag ler för mig själv åt hans så uppenbara livsglädje.


Det tar inte många minuter, förrän himlen mörknar.

Och det mullrar dovt från horisonten.

På stranden sitter ett stort sällskap med måsar ..,. harry har hittat en träpinne.


Just innan regnet kommer skuttar han glatt i det höga gräset .., lägger sig ner .., borrar ner nosen i marken. Kanske anar han doften av den kanin som nyss schwischade förbi?

Och så hemåt .., då har regnet återvänt.

Den alltid så glatt svansviftande krabaten har bråttom .., åååå, han har svansen mellan benen och tittar mot himlen när åskan mullrar, ja, svansen är nu nästan framme vid hakan .., och regnet slår mot honom och jag gömmer kameran i jackfickan och skyndar hemåt.

Hela tiden springer harry femtio meter före .., ja, han vet precis vägen och han vet också att han absolut inte får gena över grannarnas tomt.



Han är hemma någon halvminut före matte.

Och där sitter han på bron och väntar och viftar så glatt på svansen.

Ååå, nu vill han in!

Denne underbare lille krabat som gör mig så lycklig!!!

2 kommentarer:

Monica sa...

Så söt han är där han sitter och väntar så fint:-) och vilken humle du har! Så fin!

Ulrika i England sa...

Sen sov han nog gott efter det spännande äventyret!? :)