... är det tills det är dags att sätta sig på moppen och susa iväg söderut, till affären.
Sju timmars arbete tillsammans med Emmeline, Mattias och Peter.
Och alla kunderna.
Det är som att befinna sig i knapplådan, den jag hittade på loppis i Ystad, tänker jag.
Ja, kunderna som knappar, alltså.
Alla så olika!
Människor som vandrat länge på livets väg .., och andra som nyligen har inlett sin resa.
Somliga glänsande som pärlemor .., andra lite avskavda.
Ungefär så.
// Ni missade väl inte ljuvliga lilla dokumentärfilmen "Hissen"? Den handlar om just detta.
Om människor.
6 kommentarer:
Tack förr Hiss-länken. Jag vet inte om det beror på att jag i skrivande stund dricker vin, men jag tycker att alla i den filmen verkar vara jäkligt charmiga. :)
Jag kommer ihåg min mammas korg full med knappar som jag lekt med som barn. Vi tog knapparna och byggde vägar och sedan körde vi våra bilar (dinkytoys) där.
Sen dess väcker gamla knappar, som på din bild, starkr positiva hemkänslor hos mig!
Johnny: det tyckte jag också .., och man ser hur dom slappnar av allt eftersom och nog egentligen vill berätta mera.
Sven: se där! Vad allt kan man inte ha knappar till!
Vacker knappbild :)
Min mormor, din moster samlade oxå på knappar.... det var underbart med att sitta med den träskålen och titta på alla blommiga, glittriga och fina knappar =))
Kram Lotha
Steel City Anna och Lotha: jag samlar inte på knappar, jag syr ju knappt nåt enda litet stygn per år ,-)
Men jag TYCKER OM såna här lådor med knappar .., tycker om att röra med fingrarna bland dem.
Skicka en kommentar