... från vännen Eva på Frösön.
Så här skriver hon:
"Hej på dig!
Sover i stan ikväll och då är det lättare att skicka bilder.
Skickar dig ett fönster från vår stuga.
Taget en dag för några veckor sedan, just när luktärtorna slagit ut.
Jag plockade några av dem och satte på köksbordet, i det ögonblicket letade sig kvällssolen in genom fönstret.
Kan du känna doften?
Värmen från solen?
Det var en vacker sommarkväll.
Denna bild kommer jag att ta fram i vinter.
Drömma mig bort till en stuga vid skogsbrynet, en augustikväll när livet var enkelt och gott att leva.
Kram Eva"
Ps. Kvällen är just nu mörk.
Jag sover i stan i natt men bor fortfarande kvar i skogsbrynet. Får se för hur länge.
Det börjar bli kallt och väldigt mörkt där nu, men så skönt att vakna till tystnaden och bara kunna gå ut i nattlinnet.
Det saknar jag i stan. Ds.
6 kommentarer:
Jättefin bild på flera sätt!
Ljuset, vasen och det lite avlånga fönstret.
Jag gillar avlånga fönster nämligen.
Åh så vackert! Vilket fint sommarminne :)
Åh vad jag känner igen mig i den där känslan hon beskriver! Det där att bara gå ut på morgonen i särken och hur mycket man saknar det när man nu är tillbaka i stan.
Fin bild på alla vis!
Apropå sol, glöm inte solfångarna.
T
Jag tycker mig känna doften, värmen...
En fin start på onsdagen!
Till er alla: det bästa med att bo p landet, det är att jag varje morgon kan gå ut i nattsärken och ställa mig ute på gården, utan att någon ser mig! Det är så helt ljuvligt!
pv: solen försvann när jag satte igång dem!
eva: jo, jag förstår verkligen känslan och bilden var så fin!
Skicka en kommentar