I sista minuten ....
Det finns människor som alltid - säger alltid - kommer fem minuter innan det är dags för stängning.
Så har det alltid varit och kommer förmodligen alltid att förbli.
Tillhör ni den gruppen av kunder, då kan jag lova er att ni inte är särskilt populära bland affärspersonalen.
När vi i Malå förlängde öppethållandet med en timme, ja, då var det precis samma kunder som kom inrusande i sista minuten.
Där var han som storhandlade en kväll per vecka och gladeligen strosade omkring en kvart efter stängning och vi som hade kvällspasset bara längtade att få cykla hem och träffa småttingar eller äkta män eller att få se den där filmen på tv, men inte då!
"Ååå, så härligt att gå här i lugn och ro!" brukade han säga.
Eller kvinnan som med osviklig precision kom till affären tre minuter före stängning.
Helt övertygad är jag att hon satt i bilen och tog tid .., väntade och väntade .. "ja, men nu är det nära, nu kan jag gå in!"
I lilla kvartersbutiken i Ystad = samma sak.
Ofta är det dom som bor allra närmast; helst i huset intill eller mitt emot .., det är som om dom sitter hemma i soffan och väntar och tittar på klockan och tänker .., "ja, men nu är det bara fem minuter kvar innan affären stängs, nu kan jag gå dit!" och kanske har man just låst butiksdörren och ser då någon stå och rycka och slita och säga "men snääääälla, jag ska bara ....!"
Över såna kunder kan man bli omåttligt irriterad och det är svårt att smajla och låtsas som om det regnar när man var gång matas med samma förklaring: "oj, är klockan redan ...?"
För mig vittnar det dessutom om en otrolig nonchalans.
Men så finns det andra.
Som hon, den där kvinnan som jag hade i kassan idag.
En minut i fem kom hon med sina varor.
"Förlåt mig, jag förstår att ni också vill gå hem och ha helg, jag missade helt tiden", sa hon vänligt.
En slags omtänksamhet.
Å, ni ska veta, att såna människor tycker man om.
13 kommentarer:
Det där fenomenet förekommer även i min bransch. Det slår liksom inte fel, 14:52 kommer hon in, damen som har så krångliga kassaärenden. Mycket märkligt med tanke på att hon är pensionär.
Själv är jag raka motsatsen, vägrar att gå in i en butik när klockan tickar mot stängningsdags.
Nej de där som kommer in fem-minuter innan stängning, eller då helst efteråt och "bara" ska ha, vad det nu än är, har jag inte mycket till övers för. För oftast ska de ju inte "bara" ha, för de kommer alltid på en massa annat. Plus att de oftast, går omkring och tittar på varje hylla, eftersom det är så lugnt...
Och som du säger, det spelar ingen roll när man stänger, för visst kommer de ändå fem minuter innan man låser dörren för dagen!
Själv gör jag allt för att undvika springa in fem minuter innan eftersom jag vet hur irriterad jag själv blir! ;)
Och måste jag så ber jag om ursäkt i samma stund som jag kliver in!
*P* och sportigajenny: i kassan fanns även bibliotekarie och hon kände precis på pricken igen fenomenet ,-)
Jodå, det var samma sak där.
Vi har samma fenomen på ICA i Västerås ;) Alltid samma människor som kommer nån minut i, och just det där: "så skönt att handla i lugn och ro"... Inte en tanke på att en annan vill hem.
Skäms gör jag. Brukar inte komma in i mataffären i sista minuten, men i järn- och färgaffären...
Ofta mitt i något arbete och så kommer man på att spacklet börjar ta slut eller nåt. Då är det bara att lägga iväg i racerfart. Jag tycker dock att det är pinsamt och ofint mot personalen och jag brukar vara så snabb som det bara går!
Jessica: jag tror att det är ett liknande fenomen överallt och inte bara i livsmedelsaffärer. Hur väl minns jag inte kvinnan som kom fem minuter i vad hon trodde var stängningsdags och började på vanligt manér komma med ursäkter .., och när jag då berättade att "men vi har öppet en timme längre från och med nu", så blev hon rent besviken!
Va???
Hade hon kommit för tidigt!
Ingela: ja, fy skäms på dig!
,-)
Kommer jag in i affären tio minuter före stängningsdags då lägger jag på en rem.
Jo, jag erkänner att jag kommit i grevens tid några gånger, och jag kan tyvärr inte svära på att jag alltid skyndat mig (jag minns inte exakt hur jag betett mig). Men någon vana är det då i alla fall inte. Än mindre nu när jag läst detta inlägg.
Däremot har jag ju jobbat på café en sommar och då hände det att gästerna var lite långsamma med att ge sig iväg, men eftersom städningen tog nån timme och man kunde börja med att diska annat än just sista gästens kaffekopp, så brukade det inte vara några problem. Och så fort man sa till att det var stängdags så gick de snällt hem till sitt.
Jag ska berätta att anledningen att jag kommit kilande fem minuter innan stängning, är nog att det är så drygt att ge sig ut, men så kanske man måste ha bröd till morgondagen eller så... och då skjuter man upp (nej, inte blir det roligare för att man gör det senare, men det är en vetskap som inte tycks kunna omvandlas till praktik) tills det inte går att vänta mer.
Även i min bransch känner vi igen det där fenomenet. Och saken är den att våra "produkter" inte kan hämtas på hyllan, utan måste tillverkas i stunden. Kunden lämnar alltså uppdraget och förutsätter att vi ska sitta på övertid och göra klart så att hon eller han ska ha en bekräftelse på mejlen senare på kvällen (då h*n förmodligen sitter hemma och äter middag, eller är på bio.)
Vi har också ett annat fenomen. Jag jobbar uteslutande med tjänsteresor. Det vi tycker är märkligt är att våra kunder inte får beställa sina tjänsteresor under tjänstetid. Näe - De tar kontakt och är skärrade under lunchen (då vi av naturliga orsaker har något decimerad styrka, ty sådana är vi att vi behöver mat) och vill ha än det ena än det andra utfört.
- Kan jag återkomma när det är klart.
- Men jag är ju på lunch och sen ska jag på möte... (???!!!)
Samma fenomen sker kvart i fem.
Idag satt jag i telefon med en knepig grej vid 1650-tiden, då en kund ringer till en kollega och säger: "Säg åt Bert att mejla mig ett förslag snabbt, för jag ska gå hem om ett par minuter."
Han fick sitt förslag. Men det tog nog trekvart, dvs långt utöver min arbetsdags slut.
Sen finns ju de där andra, förstås. De som ser människor.
Cecilia N: bra! Sånt tycker man om!!
Dean: kanske tänker man inte på det här om man själv har ett arbete där man stänger dörren och går hem precis när klockan är 17.00?
Det är ju mängder med människor som har det så .., som varvar ner den sista halvtimmen och kan skriva lite på facebook eller prata med en arbetskamrat om vad man ska göra under helgen och där man inte kan bli "haffad" av någon kund.
Helt ärligt hinner vi nästan aldrig föra ett samtal längre än någon minut med varandra, inte i kassan i alla fall, ja, på lunchen såklart.
Inget telefonpratande, ingen dator att skriva på (tur är då det ,-).
Bert: ja, se där .., samma fenomen finns på fler områden!
Finns det ingen vakt som börjar stänga tio minuter innan och säger tyvärr, vi håller på att stänga till folk som vill gå in? Det kanske är ett engelskt fenomen. Här går det inte att lulla runt, vilket jag förmodligen skulle göra om det gick :) Mest för att affärerna stänger så tidigt här, fem eller halv sex så till exempel till Posten och apoteket, då kan jag vara en sån där jobbig människa :) Det måste finnas nåt bra sätt att säga nej på, för folk är som dom är. Slutade jag inte svara i telefonen klockan fem skulle mitt jobb aldrig någonsin ta slut.
Steel City Anna: nej, den kostnaden kan ingen mindre butik ha .., däremot kanske den finns i större varuhus?
Ser vi en kund som går omkring - till synes helt ovetande om vilken tid butiken stänger - och klockan redan har dragit över tiden, händer det att vi lite diskret påminner dem om att "nu har affären stängt", så där så vi får dem till kassan.
I Ystad kom väktarna dit innan stängning och det var ju kanon .., lyset släcktes ner så där till hälften och jalusierna åkte ner för mjölk och frys osv.
Ja, så är det här, ljuset stängs ner, de låser dörrarna och släpper ut en sådär en och en, musiken blir tyst ... Man vill helt enkelt inte vara kvar! Det finns väktare i de flesta affärer här men det är en grej som verkar vara genomgående, att det helt enkelt finns mycket mer personal. Lägre löner, men mer service.
Skicka en kommentar