lördag 28 december 2019

Mellan varven ....


... tar vi oss en promenad och går Kvarntorpsrundan. Om detta har jag redan skrivit på Instagram, men jag lägger in några bilder även här, det här är ju min dagbok.
Underligt är det att jag upplevde det som om solen strålade, men när jag tittar på bilderna, ser jag inte skymten av någon sol.


När man har gått mer än hälften och passerat lilla hamnen, kan man välja att gå en bit från grusvägen, närmre havet och då blir det genast mer bökigt. Stoooora stenar ligger lite huller om buller.
Ett gammalt skyddsvärn också. Från kriget. Ska ta en närbild nästa gång; det står skrivet vilken pluton som var där.


Med knäprotes i båda benen är det ingen större skillnad när man promenerar som vanligt, men när man ska hoppa eller balansera, då känns det verkligen att man har som en pinne i vardera knät, ja, det är svårt - nästan omöjligt - att beskriva, men det är i alla fall min upplevelse av det hela.

Så att balansera här bland stenskravlet, det är inte det enklaste.
Tur att pv   a l l t i d  är omtänksamheten personifierad.
En utsträckt hand som sträcks fram .., hur mycket betyder inte det?


Det här var det första jag lärde mig när det gällde sjömärken, fast dom är ju på land.
Enslinjer, kallas dom. När man är ute till sjöss och närmar sig en hamn, då ska man se till att från båten ska dom båda trianglarna liksom mötas/gå samman och bli till en .., då är man på rätt väg.

"Ensmärkena kan vara triangelformade tavlor, den ena med en spets som pekar nedåt och den andra med en spets som pekar uppåt, eller fyrkantiga tavlor med ett brett streck i mitten. När man befinner sig på enslinjen pekar sjömärkenas spetsar eller mittlinjer mot varandra på ett tydligt sätt."



Stenarna har, precis som hästar som går ute, fått lite ruggig päls.
Och vi får illröda kinder som är varma länge efteråt.

Nu åker pv rullskidor någon mil eller två (inte länge kvar tills det är Vasalopp) och jag sitter här och skriver och har pratat med Eva i Tyresö, fått ett sms om en god väns man som nu somnat in (sååå fort det gick!)  .., har skrivit till min syster i Australien som i sitt mejl vittnade om höga temperaturer .., och strax ska jag börja med middagsmaten.

Apropå mat: aldrig har min Janssons blivit godare! Helt förvissad är jag att det berodde på potatisen.
Den hette Fontana och den ska jag alltid försöka ha när det ska göras Janssons.


Jodå, jag visste väl att jag såg solen!
Här, på väg uppför sista backen, då, när man kommer till Fabrikör Johanssons stora hus.
Dagens fönster ....



.... är från ett julkort - är det inte alldeles helt underbart fint -!
Som ett litet utsnitt från verkligheten.

Där är några som rastar hundar .., fyra hundar ser jag .., där är någon som cyklar och vars halsduk fladdrar i vinden .., några barn åker pulka .., en flicka springer .., och utanför kyrkan går fyra människor i procession.

Titeln på verket är "Village Scene" och dess designer heter Claire Leary.

"Sold in aid of Royal Trinity Hospice" står det längst ner.

Och den som sände kortet var Ann i Göteborg, ni vet, hon den STORARTADE!

Tack Ann!

fredag 27 december 2019

En sån där dag ...


Solsken i slutet av december. Vilken gåva.


Båtar som vintervilar.
I april är det dags.
Innan dess ska pv ha åkt Vasaloppet.
Nej, det är ingen brådska.


Livrädd var jag att halka på den kalla betongen.
Och såklart var det lågvatten, så det blev till att gå ut längre i vattnet innan man kunde doppa sig.
Först domnade fötterna av .., därefter vaderna .., så låren och rumpan och sen, kan jag lova, blev det brått att nedsänka sin lekamen.


Och "den där dagen" .., det var alltså idag, den 27:e januari  december 2019.
Det var is-is-iskallt i havet och när vi tagit upp termometern visade den på 1 minusgrad, men så blev det brått att klä på sig och då hade temperaturen en stigit lite.
Jag trodde inte mina ögon. Minusgrader!

"Men då borde det ju ha frusit till is?" sa jag, men pv förklarade att salthalten gör att det fryser långsammare än vanligt vatten.

Efteråt drack vi varm glögg och satt i solen en lång stund.
Den värmde.


Nästan hemma.
Där bilen skymtar, svänger vi vänster och är inne på Ejdervägen.
Dagens fönster ...


... fångades i Fallnaveka i landet Småland.

Titta, så finurligt Lena har gjort (precis som hennes pappa brukade göra till jul)! I en vanlig blomlåda som hon grundat med jord, har hon fyllt upp med mossa och sen hyacinter och annat grönt.
En sån ska jag göra nåt år!
Och tänk, med en liten ljusslinga i detta gröna, en tunn slinga, det måste ju bli hur fint som helst!

söndag 22 december 2019

Dagens fönster ....

                           
... ja, det har knappt hunnits med, men här kommer det.

Vi har gjort allt möjligt idag .., handlat i affären (och jag fick julklapp från ägarna, snällt, jag jobbar ju så lite numera!) .., kört ner till Skallkroken och ordnat med batterierna till båda båtarna (han laddar dem lite då och då) ...,och vi har gjort i ordning nere vid vägen OM det nu skulle dyka upp någon granne .., och jag har bakat fyra limpor (igår saffranslängder) och pv har knäskurat golven i köket och hallen och vi har städat i badrummet, slängt lite tvätt i maskinen och så har vi haft friherrinnan och hennes väninna på besök och fått julklappar och jag har hostat mindre än vanligt och det känns bra.

Nu har jag åtta små formar med Janssons i ugnen (felköp av pv, men det går lika bra så här) och just nu går pv ner till vägen för att tända marschallerna.

Jag lär inte hinna med att skriva - antar jag - under själva julfirandet eller resan till detsamma, så jag passar på att önska den som läser här en riktigt fin och fridfull jul!

Fönstret fångade jag i Helsingör för många, många år sedan!

(Och min syster skriver om förfärliga bränder som tagit människoliv och hur det i hennes hus luktat brandrök hela dagen. Nu är hon på väg till Portland, längre söderut, till sonen för att fira jul). Plus fyrtiosex grader igår).

lördag 21 december 2019

Lördag i december ...


Då blir det juladopp lite i förväg eftersom vi missar själva tillställningen på stranden i Haverdal, ja, ni vet, den tillammans med flera hundra andra människor. Nu åkte vi till Skallkrokens hamn och solen som faktiskt visat sig lite, den tackade för sig, men nu hade vi ju bestämt oss och så fick det bli.

Pv som förr om åren aldrig ville göra mig sällskap i havet vintertid, tänk, han är som förbytt!
Nu slänger han sig i (först går han ut ett stycke) och än mer förunderligt är att han inte verkar tycka att det är ett hemskt påhitt.
"Konstigt att man inte fryser efteråt ...", säger han.


Och jag vet vad ni tänker .., är hon inte klok, hon som är så förkyld och har hostat och är tät i bröstet?Nej, hon är säkert inte klok, men hon blir så vansinnigt lycklig efteråt och om jag tar en iiiiskall dusch eller är i havet i tjugo sekunder (jag räknade), ja, det får gå på ett ut.
Jag mår i alla fall bra.
Kaffet var för svagt (händer sällan mig, jag brygger alltid för starkt kaffe), så hälften fick gå i havet. Och havet .,. vet ni (om nu någon läser här), hur salt det var!!!


Sen hemåt.
Skidskytte (det går dåligt för dom svenska herrarna) och sprint (bättre för våra damer) och inspirerad av Gunnar i Vaplan, beslöt även vi att i morgon göra upp eld nere vid infarten och så bjuder vi den som kommer förbi på glögg med pepparkakor.
Har vi tur kommer kanske nån enda människa som inte har allt inplanerat. Nästa år ska vi vara ute i god tid. Allt detta för att fira ljusets återkomst, även om vi nu inte ser nån större skillnad förrän om några veckor. Men bara detta att  v e t a  .., att nu blir det i alla fall inte mörkare!

På bordet i rummet står julkorten samlade.
Som små kamrater är dom.
Jag blir verkligen så inifrån-hjärtat-glad över sån här post!
Till er som har skickat  - TACK -!!
Lis-Marie .. vem kan det vara ...? Jo, ellem i Skellefteå.
Ska visa fler bilder allt eftersom .., det var sååå fina kort!

Nu blir det fläskpannkaka och korsordskämpande.

Dagens fönster ...


... två stycken, till och med, speglade sig i den tavla jag hade på väggen i lilla ettan.


Och idag har förresten den här herrn namnsdag.
Han heter Nils Gustaf Thomas Göransson, alias pv.

Grattis! säger jag.

fredag 20 december 2019

Så här svarade ni ....


Den 20:e december 2008 frågade jag här på bloggen hur er dag hade varit.
Det var då en lördag.
Så här svarade ni:

Marskatten
Kastruller på spisen kokar
Köttfärs i kylen väntar på att bli trillad i runda bollar
Marskatt bloggar istället för att vara nyttig
Det får man
En stund
Ha det gott!

Eva på Frösön
Snöfall.
Risgrynsgrötskokning.
Granhämtning.
Grötmiddag och julklappsbingo väntar.
Ha en fortsatt fridfull helg!

Lindalotta i Skåne 
Ösregn
Halv storm
Soffläge
Choklad
Ljus som blinkar (undrar hur länge strömmen är kvar...)
Katt på magen
Förkyld
Jullov

Christina (Stationscris)
Ett stilla evighetsregn.
Försvunna tofflor.
16 domherrar vid fågelbordet samtidigt.
Ljudet av dubbdäck mot bar asfalt.
Nybakade lussekusar till mamma.
Letar efter Eccokänga inför hundpromenad.
Kallt och blött.

Inkan
Det är bara att gilla läget ...
I Stockholm är det vår just idag- jag känner doften av mylla!
Kyss havet från mig:)

Ulrika - som då kallade sin blogg Ellis -
Omväxlande snöfall/regn här.
Städning.
Stekt tossk till middag. ;)
Lite mer julpyntande.
Spelkväll.
Glögg.
Saknar er båda massor.
KRAM!

Londongirl
Regn och regn.
Engelsk fruktkaka i ugnen.
Hyacintdoft
Tända ljus
Lyssnar på radio
Katter och hund sover gott
Mannen gör julgodis i köket
Landar en stund i soffan
Vickar på tårna
Hälsar på här i Hallandet
Snart blir det köttbullar

Själv hade jag upptäckt att jag fått gäddhäng på höger arm. 
Det har inte gått bort, kan jag meddela. 


Ringer jobbet ....


Och vem svarar då i telefonen, om inte Erik som nu är hemma på jullov från studierna i .., ja, är det Linköping eller Örebro? Det senare, tror jag.
Så roligt att höra hans röst!
Erik .., denna  k l i p  p a!
Jag hade trott att även Hampus skulle arbeta extra i jul, men han är i Asien någonstans och skriver på sin C-uppsats, så honom får vi inte se.

Anledningen att jag alls ringer affären, det är att friherrinnan hört av sig och vill att jag ska meddela att där blir inget av med hennes travandelar idag.

"Typiskt, just när det går på Halmstadtravet!" säger hon från sjuksängen.
Besvikelsen är uppenbar.

Idag mår hon aningen bättre. Ingen huvudvärk. Och frukost har hon fått också.
Hemma hos kattungen Tiger håller vänninan A-M ställningarna.

Själv är jag hysteriskt förkyld och lillejulafton här hos oss, den som skulle bli ikväll, flyttas till efter jul.
Det går det med.
Hann med mycket ändå igår; gjorde två veganska pajer, lade in sill, fixade storkok på ratatouille (blev sju matlådor!) , körde två mattor i maskinen och fick dem torra .., och tillsammans med pv storhandlade jag i affären.

Gråväder idag.
Och DN:s korsord.
Nu ska småfåglarna få mat.

Dagens fönster ....


... är ett julkortsfönster och visst blir man ..., ja, jag får en känsla av lugn och ro när jag tittar ut genom fönstret .., eller ser katten ligga där så lugnt och stilla.

Kortet kom igår från madamen vars blogg en gång hette "Londongirl" - från Lisbeth i Stockholm.

Tack! säger jag.

(Efter en akvarell av Elisabet Hellman och motivet heter "Jul på Hälsingehöjden").

torsdag 19 december 2019

I mejlet ....

... skriver min syster i Australien att det nu - idag - på morgonen, äntligen hade blivit lite svalare utomhus, endast trettiotvå grader varmt.

Några timmar senare hade temperaturen stigit till + 45 !!
F y r t i o f e m   grader varmt!
På deras nyhetssändningar varnas för nya bränder.

I landet Halland har vi fyra plusgrader och lite mulet.
Jo, men det känns helt okej.
En hel svärm med Dagens Fönster ....


Och det var Ulrika som någon gång i slutet av september hade den allra största håven med sig, då, när hon besökte Nora.

Titta så perfekt färgen på taket matchar färgen runt fönsterna - eller tvärtom -.
Grönt och rött, å, så jag tycker att det är fint tillsammans!

Tack Ulrika!

onsdag 18 december 2019

Sex dagar kvar ...


Igår hällregn och mörkt hela dagen.
Idag - så helt annorlunda -!
Tar Harry på lång promenad; en annan sväng än i vanliga fall.
Passerar sommarstugor och där är Sölves stuga och Harry är på helspänn, för där brukar Sölves två schnauzrar vara, men inte idag och det blir inte ens så att raggen reser sig. Han tycks lättad.


Innan vi kommer ut på kustvägen upptäcker jag små, gröna hjärtan som pryder en björk och jag stannar till och får hålla fast mig lite i träden, för det sluttar bakom mig. Just då kommer en bil körande och mannen i bilen skymtar mig och tror kanske att jag blivit galen eller har förvandlats till trädkramare.


Och nog är det ju så .., att Moder Natur pyntar allra finast.
Så enkelt.
Så vackert.


Nere vid havet är det isvindar och jag blir sååå kall om högerhanden som håller i mobilen!


Vänder jag blicken mot sydöst, ser det ut så här.


Sen hemåt.
Upptäcker en liten talgoxe som mött döden i det som en gång var pv:s inglasade altan, men som nu är nånting annat - riktigt vad vet jag inte -. Det har nog gått sju år sedan han började riva där inne, men så mycket mer har inte hänt. Inte där, i alla fall. Men vi har ju fått ett riktigt rum på andra sidan, så det är ju inte det sämsta.
Och vila i frid du lilla pippi, du som har vingarna utsträckta .., så där som Jesus på korset.

Dagens fönster ...


Det här fönstret i Portugal, det har visats tidigare, men nu passade annannan på att fånga det i en mer julig skepnad. När jag frågar henne vad texten på det röda skynket betyder, skriver hon "Jesus föddes".

Jaha, ja.
På det viset.

Men blomkrukorna ..., att inte dom inte dråsar i backen om det blåser, det fattar jag inte?
Och tack Anna att du tog fram håven!

tisdag 17 december 2019

Sevärt .... (igen och igen)


Ibland blir det ju så att tv:n står på och mer av en slump råkar man hamna i ett program som man kanske inte alls hade tänkt titta på. Så blev det igårkväll när jag fastnade framför dokumentären "Nattens änglar" från i år, faktiskt.

Så här står det om själva filmen, som är gjord av Luke Lorentzen.

"I Mexico City där 9 miljoner människor delar på 45 ambulanser, hänger livet på en skör tråd. Det har skapat en marknad för privata ambulanser vilka tävlar om att vara först på olycksplatsen och sedan få betalt för att köra till sjukhuset. Familjen Ochoa lever på att jaga nya patienter. Deras gamla ambulans har ett bra rykte, men hård konkurrens och ständiga mutor till korrupta poliser gör det svårt att få ihop pengar till bensin och sjukvårdsmateriel. Kan man verkligen kräva betalt av någon som svävar mellan liv och död?"

Här finns en länk till programmet som jag verkligen tyckte var såväl skrämmande som ytterst intressant. Och inte minst ångestfyllt. Jag får alltid ont i magen när människor inte har pengar .., när det knappt finns till mat för dagen. Men där fanns även en oändlig stolthet över sitt jobb och en ömhet gentemot patienterna.

Lägg därtill att där inte är någon speakerröst i filmen.., bilderna får tala för sig själv.


Om filmmakaren Luke Lorentzen - född 1993 - kan man läsa här.

Dagens fönster ....


Läcker vy från lägenheten på Ön i Malmö.

Och alla speglingar.

Här hemma kan vi se ett enda gatlyse; mest är det mörkt.

Då blir det här som en annan värld.

måndag 16 december 2019

Vi satt tysta mest hela tiden ...


Vilket fantastiskt intressant program detta var!
Jo, jag brukar alltid försöka titta på "Snillen spekulerar", dvs, när årets nobelpristagare samlas runt ett bord och frågas ut av en skärpt journalist, i det här fallet BBC:s Zeinab Badawi, ja, det är hon som är på bilden.

Jag älskar att få veta vad som bidrog till pristagarnas yrkesval .., hur deras uppväxt var och så diskussionerna som följer om allt möjligt; ikväll handlade det mycket om det finnsliv på andra planeter, kan vi leva på Mars .., och inte minst handlade det om klimatförändringarna.
Hur någon enda människa kan vara klimatförnekare efter att ha tagit del av det här programmet, det övergår mitt förstånd.
Mycket humor och många skratt blev det också.

Ett - i mina ögon - helt klart sevärt program!
Länk finns här, om någon är intresserad.
En tidsresa ....


På väg till Malmö stannade vi som sagt till och hälsade på Yvonne, hon som så omtänksamt hade kört till Klippan och hämtat ut pläden som jag bett att få lägga undan. Medan jag arbetade på Ica Supermarket i Ystad hade jag träffat hennes syster Ylva, men Yvonne - jämngammal med mig - hade jag aldrig tidigare mött. Sååå trevligt det blev!

Texten här ovanför handlar om mammas morfar, läraren P-O Hansson.
Han hade sex barn, fem döttrar och en son, varav sonen Nestor - så småningom blev Yvonnes farfar.


Vi satt vid familjens köksbord och blev bjudna på överjordiskt goda lussekatter och så tog Yvonne fram en samling papper med rubriken Sunnansjö 1833 - 1999. I ett tidigare inlägg - för en evighet sedan - har jag skrivit att i det här huset i Sunnansjö, där bodde min mammas morfar och mormor (P-O och hustrun Charlotta), men huset hade ägts av hans svärföräldrar, alltså mammas farfar och farmor.
Alla tycks ha varit släkt med alla.
Inte undra på att vi är som vi är :)


Här är "Mor Lotta" i mitten, omgiven av sina sex barn.
Ende sonen Nestor längst uppe till höger förstås och jag tänker att med den formen på mustaschen kan man osökt komma att tänka på en annan man vars namn börjar på A och slutar på f.
Från vänster på översta raden: Hanna (henne har jag träffat, hon hade ett dött lamm i lagården och min Anna - då inte många år gammal - grät förtvivlat över det lilla lammets öde), Gerda, Fanny (som drev telegrafstation i såväl Sunnansjö som Dikanäs) och Nestor.
Nedre raden fr.v.: mormor Betty, Mor Lotta och så Jenny (Jenny Julietta .., vilka vackra namn!).
Vad kan det vara för blomma som vandrar längs taket?


Och se där .., någon som verkligen hade tur och fick högsta vinsten!


Efter besöket bakåt i tiden tackade vi för oss och körde kanske nån kilometer, så blev det tvärstopp - ja, där var ju den lilla backstugan som jag såg på ditvägen -!
Ååå, så jag önskar att hembygdsföreningen i Ebbarp någon gång öppnar dörren till den stugan!


Men på dörren finns i alla fall det här anslaget att ta del av.
Hur intressant som helst!


Och taket!!


Någon har jobbat hårt ....


Alldeles vid husknuten stod den här stenen.


Med föredömlig beskrivning av vad som står skrivet på stenen.
Titta får ni se att den nedre halvan är skriven på andra hållet!! Jag trodde att jag såg i syne innan jag fick förklaringen.


Och där stod jag och kikade in genom fönstret och allt jag såg var mörker och lågt i tak och så enbarmligt eländigt där måste ha varit!!

Nu ska jag åka och handla!
Ajöken, sa fröken.
Måndagsfönstret ....


... fångades i Ebbarp i Skåne, i den lilla backstugan som ligger nära allfartsvägen, nästan omöjlig att missa. Någon gång hoppas jag kunna vara där när stugan är öppen för allmänheten.

söndag 15 december 2019

Lördag i Skåne ....


Egentligen hade vi bara tänkt ta en sväng till Ebbarp och hämta den ljuvliga pläden - inhandlad på Klippans yllefabrik - men när vi nu ändå var så pass nära, frågade jag A och M om vi kunde sova över och på så sätt få hälsa på den där lillkillen, han som nu har fyra tänder. Två uppe och två nere.
Jo, det var inga problem, det var bara att komma!

Så här såg det ut vid tvåtiden kanske, när jag fick sällskap för ett dopp i havet. Vi guidades längst ut på Ön; vägen var värre än värst och pv sa, när vi var framme och vägen tog slut .."jaha, det är väl här man kan förvänta sig skottlossning ...?"
Det var verkligen öde.

Vi var tre som klädde om och tog ett dopp.
Iskallt förstås, men ändå inte outhärdligt.
Väldigt stenig botten och det blåste friskt.

"Titta Elisabet! Nu doppade även jag huvudet!" hojtade sonens svärfar.
Sen var det Anders tur.
Pv kan tänka sig att vinterbada, men då vill han i alla fall ha solsken och vindstilla.
Av detta såg vi inte röken.

Efteråt bjöds vi - där ute på parkeringen - på glögg av det mer starka slaget (pv fick ta bara lite-lite) och underbara saffransbullar och rågbröd med grönmögelost och tunna äppelskivor ovanpå. Och så stod vi där och eftermiddagsfikade. Det kändes bra.


Senare på kvällen blev det hämtmat (thai) hos svärföräldrarna, dom som lämnat Småland för Skåne och trivs som fiskarna i vattnet. Att när man gått i pension då lämna ett stort och rymligt hus i skogsbrynet och flytta till detta ., det tycker jag är - om inte modigt - så i alla fall friskt vågat!
Att byta land mot storstad.
Villa mot lägenhet.
Att sitta vid köksbordet och vända blicken ut mot den lilla balkongen .., ja, det kändes som om jag befann mig ute i stora världen!

(Medan pv letade parkeingsplats, gick jag i förväg till huset dom bor i. Jag var lite osäker vilket nummer det var och så upptäckte jag en äldre man och tänkte att det kanske var Claes - det var ju mörkt - men det var det inte och mannen looog och det blev lite småprat och jag tänkte att skåningar är verkligen så himla sympatiska och öppna människor! Det visade sig senare att den mannen, grannen på bottenplanet, var en före detta polis).

A och M och lillkillen var bortbjudna till goda vänner i Helsingborg, så vid tio, halv elva kanske, körde vi "hem" och vi var totalt döfärdiga och stöp i säng. Inte hade vi låst ytterdörren heller, men vi hade ju Harry som vakt ,-)
Och någon timme senare kom övriga hem och fem i morse hörde jag någon fixa välling och vid sju steg jag upp .., då var lillkillen alert och ville ha gröt och han stirrade på sin mormor farmor som hade sett ett spöke och så var det kanske.

Allt som allt blev det en helt underbar helg.
Nu har vi sovit över så många gånger i Malmö, så nu känns det nästan som att komma hem.

Ikväll har vi haft friherrinnan och hennes väninna på middag och på fredag är det lillejulafton med Hilda, Patrik, Edvin, Mymmel och kanske Sonja och den 23:e bär det av till Sthlm.

Ungefär så.
glad är jag i alla fall.
Det blev så bra alltsammans.