måndag 16 december 2019

En tidsresa ....


På väg till Malmö stannade vi som sagt till och hälsade på Yvonne, hon som så omtänksamt hade kört till Klippan och hämtat ut pläden som jag bett att få lägga undan. Medan jag arbetade på Ica Supermarket i Ystad hade jag träffat hennes syster Ylva, men Yvonne - jämngammal med mig - hade jag aldrig tidigare mött. Sååå trevligt det blev!

Texten här ovanför handlar om mammas morfar, läraren P-O Hansson.
Han hade sex barn, fem döttrar och en son, varav sonen Nestor - så småningom blev Yvonnes farfar.


Vi satt vid familjens köksbord och blev bjudna på överjordiskt goda lussekatter och så tog Yvonne fram en samling papper med rubriken Sunnansjö 1833 - 1999. I ett tidigare inlägg - för en evighet sedan - har jag skrivit att i det här huset i Sunnansjö, där bodde min mammas morfar och mormor (P-O och hustrun Charlotta), men huset hade ägts av hans svärföräldrar, alltså mammas farfar och farmor.
Alla tycks ha varit släkt med alla.
Inte undra på att vi är som vi är :)


Här är "Mor Lotta" i mitten, omgiven av sina sex barn.
Ende sonen Nestor längst uppe till höger förstås och jag tänker att med den formen på mustaschen kan man osökt komma att tänka på en annan man vars namn börjar på A och slutar på f.
Från vänster på översta raden: Hanna (henne har jag träffat, hon hade ett dött lamm i lagården och min Anna - då inte många år gammal - grät förtvivlat över det lilla lammets öde), Gerda, Fanny (som drev telegrafstation i såväl Sunnansjö som Dikanäs) och Nestor.
Nedre raden fr.v.: mormor Betty, Mor Lotta och så Jenny (Jenny Julietta .., vilka vackra namn!).
Vad kan det vara för blomma som vandrar längs taket?


Och se där .., någon som verkligen hade tur och fick högsta vinsten!


Efter besöket bakåt i tiden tackade vi för oss och körde kanske nån kilometer, så blev det tvärstopp - ja, där var ju den lilla backstugan som jag såg på ditvägen -!
Ååå, så jag önskar att hembygdsföreningen i Ebbarp någon gång öppnar dörren till den stugan!


Men på dörren finns i alla fall det här anslaget att ta del av.
Hur intressant som helst!


Och taket!!


Någon har jobbat hårt ....


Alldeles vid husknuten stod den här stenen.


Med föredömlig beskrivning av vad som står skrivet på stenen.
Titta får ni se att den nedre halvan är skriven på andra hållet!! Jag trodde att jag såg i syne innan jag fick förklaringen.


Och där stod jag och kikade in genom fönstret och allt jag såg var mörker och lågt i tak och så enbarmligt eländigt där måste ha varit!!

Nu ska jag åka och handla!
Ajöken, sa fröken.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gissar att blomman i taket är en porslinsblomma, Hoya. ellem

Elisabet. sa...

ellem: så kan det mycket väl vara!