Elisabet

Lördag i Skåne ....

Egentligen hade vi bara tänkt ta en sväng till Ebbarp och hämta den ljuvliga pläden - inhandlad på Klippans yllefabrik - men när vi nu ändå var så pass nära, frågade jag A och M om vi kunde sova över och på så sätt få hälsa på den där lillkillen, han som nu har fyra tänder. Två uppe och två nere.
Jo, det var inga problem, det var bara att komma!

Så här såg det ut vid tvåtiden kanske, när jag fick sällskap för ett dopp i havet. Vi guidades längst ut på Ön; vägen var värre än värst och pv sa, när vi var framme och vägen tog slut .."jaha, det är väl här man kan förvänta sig skottlossning ...?"
Det var verkligen öde.

Vi var tre som klädde om och tog ett dopp.
Iskallt förstås, men ändå inte outhärdligt.
Väldigt stenig botten och det blåste friskt.

"Titta Elisabet! Nu doppade även jag huvudet!" hojtade sonens svärfar.
Sen var det Anders tur.
Pv kan tänka sig att vinterbada, men då vill han i alla fall ha solsken och vindstilla.
Av detta såg vi inte röken.

Efteråt bjöds vi - där ute på parkeringen - på glögg av det mer starka slaget (pv fick ta bara lite-lite) och underbara saffransbullar och rågbröd med grönmögelost och tunna äppelskivor ovanpå. Och så stod vi där och eftermiddagsfikade. Det kändes bra.

Senare på kvällen blev det hämtmat (thai) hos svärföräldrarna, dom som lämnat Småland för Skåne och trivs som fiskarna i vattnet. Att när man gått i pension då lämna ett stort och rymligt hus i skogsbrynet och flytta till detta ., det tycker jag är - om inte modigt - så i alla fall friskt vågat!
Att byta land mot storstad.
Villa mot lägenhet.
Att sitta vid köksbordet och vända blicken ut mot den lilla balkongen .., ja, det kändes som om jag befann mig ute i stora världen!

(Medan pv letade parkeingsplats, gick jag i förväg till huset dom bor i. Jag var lite osäker vilket nummer det var och så upptäckte jag en äldre man och tänkte att det kanske var Claes - det var ju mörkt - men det var det inte och mannen looog och det blev lite småprat och jag tänkte att skåningar är verkligen så himla sympatiska och öppna människor! Det visade sig senare att den mannen, grannen på bottenplanet, var en före detta polis).

A och M och lillkillen var bortbjudna till goda vänner i Helsingborg, så vid tio, halv elva kanske, körde vi "hem" och vi var totalt döfärdiga och stöp i säng. Inte hade vi låst ytterdörren heller, men vi hade ju Harry som vakt ,-)
Och någon timme senare kom övriga hem och fem i morse hörde jag någon fixa välling och vid sju steg jag upp .., då var lillkillen alert och ville ha gröt och han stirrade på sin mormor farmor som hade sett ett spöke och så var det kanske.

Allt som allt blev det en helt underbar helg.
Nu har vi sovit över så många gånger i Malmö, så nu känns det nästan som att komma hem.

Ikväll har vi haft friherrinnan och hennes väninna på middag och på fredag är det lillejulafton med Hilda, Patrik, Edvin, Mymmel och kanske Sonja och den 23:e bär det av till Sthlm.

Ungefär så.
Så glad är jag i alla fall.
Det blev så bra alltsammans.