fredag 6 november 2020

Minns i november ....


... en annan slags november, då, för fyra år sedan då vi under några regniga dagar, besökte Skagen, på Jylland. Då var allt annorlunda. Ingen pandemi .., Donald Trump hade ännu inte blivit vald till USA:s president .., mitt tredje barnbarn hade då ännu inte kommit till världen, ja, var väl knappt påtänkt. Och kepsen som pv har på huvudet, den har han tappat bort. 


Den röda pilen på den första bilden, den visar den supergoda vaniljkakan som vi kalasade på .., det här var i Svenska Sjömanskyrkan i Skagen. Kyrkan låg liksom lite dold bland strandråg och gräs.


Nu  har det gått fyra år.
Det är fredagmorgon och vi sitter i soffan och tittar på Morgonstudion och irriterar oss på den totala åldersfixeringen i svensk tv. Joe Biden utmålas som en gamling på väg till ett gruppboende (ja, han ser lite "stappelfött" ut ibland, men ändå) och jag tänker att han är jämnårig med min äldsta syster, ja, till och med ett år yngre och redaktionen för 
Morgonstudion vill väl poppa upp sig lite och i panelen idag sitter en ung man (USA-expert, säger han sig vara) som avslutar samtalet med att säga "love you!" till programledarna.
(Ja, helt rätt, jag känner mig - kanske också är - som en urtidsödla!)
Det är min syster på bilden. 
Klok och synnerligen allmänbildad, trots sin "enormt höga ålder".


Mera?
För fyra år sedan bodde ännu friherrinnan i det som en gång var hennes barndomshem. Och här har hon - i november 2016 - bjudit oss på "Fattiga riddare" och kanske var det kyligt ute, hon har eld i kaminen. Nu ..., långt senare, bor hon bara ett stenkast därifrån och om några månader kommer hennes väninna A-M att flytta ner och blir då granne med friherrinnan; dom kommer att bo i samma huslänga där det nu ska byggas två nya lägenheter. Vilken glädje för dem båda! 


För fyra år sedan såg det ut så här hos Eva i Tyresö. 
Här hos oss - idag - är det varmt och skönt ute och jag ska absolut ta ett dopp. 

Och så har jag tänkt att Lena Hallengren blir allt mer säker i sin roll som socialminister och vi log unisont när hon gav en "hemifrån-intervju" och hennes hund (som inte syntes i bild) började gny .., precis som min systers dalmatiner gör när matte ägnar sig åt nåt annat, särskilt telefonprat.


Ännu en bild.
Är det nånting jag tycker att danska blomsterhandlare är bra på, så är det att göra fina exponeringar. 
Som dom här, till exempel.
Såja. 
En riktigt fin fredag önskar jag den som kikar in här en stund!

Dagens fönster ...


Det var ju tur att jag satt stadigt på stolen, ty det hör inte direkt till vanligheterna att det kommer ett fönster (i det här fallet, dessutom  t v å!) från Rexxie i Västerås! 
Hur glad blir man inte då!

Här är det första. 
Bilden togs i augusti och visar utsikten från fönsterfångarens kontor. 
I morgon får ni se utsikten från igår.

Tack Anders/Rexxie!


torsdag 5 november 2020

Fram och tillbaka ...

Det blåser friska vindar även idag. Och eken, en gång planterad av pv:s far Viking, tappade de mesta av sina löv under natten. Nu är det bara att invänta en dag utan blåst, så kan jag ta hand om det mesta i alla fall. Och ja, jag vet att det är bra att låta löv ligga kvar och förmultna, men detta blir enorma mängder, så .., nej. 


Letar bilder. 
Eller går in och kollar vad som skrevs för åtta år sedan. 
Jaha ja, då hade jag hittat såna här hälsningar från elever som pv haft. 

På annan lapp står det så här: "Tompa! Dom här tre åren har varit dom bästa och dom roligaste i mitt liv hittills och mycket av det kan man nästan säga att dina spexiga lektioner bidragit med. Dessutom har du varit som en stadig punkt i skolan, lite som en pappa."

Vilket fint betyg till en lärare! 

Och samma vecka, i början av november 2012, berättade ni om Det Bästa.
Det var mycket det och man kan konstatera att detta var innan det eleka viruset gjorde entré i vårt land, ja, eller i andra länder.

Cecilia N som hade fått ett glädjande och mycket överraskande telefonsamtal ...

Ulrika hade haft Chrille på besök, spelat spel och haft kul, men även kollat på rally ...

Anne i Mantorp hade haft barnbarnen på besök ...

Åsa/Pralinen (glädjen över sonen som fått följa sin far utomlands ..)

Monet i Frankrike hade ätit fransk husmanskost och passade på att lära oss hur aioli uttalas på franska ...

Mossfolk i Örebro (maken på bättringsvägen och Cosmos skötte sig bra i spårningen ...)

annannan i Portugal hade varit hemma hos sin 75-årige far i Skåne och ägnat mest hela dagarna åt att gräva i rabatter och dricka kaffe ...

Hedgrenskan hade varit i Dublin, men även dansat sig igenom en halv natt hemma i Skåne ...

Ann i Göteborg har ägnat sig åt vindsröjning, var rejält trött, men nu var det över och förresten hade ju katten - i och med röjningen - fått en ny korg att sova i ....

Eva på Frösön berättar om en tung vecka som avslutades med Allhelgonamarknad ute på Rödön och så, förstås, glädjen över lille Otis ....

Gunnar några mil bort från Frösön ..., är glad över snön som kom förra onsdagen, fast mest är han sugen på den där hotta chilin ....

Och Cruella/Helena har hittat en jättefin fåtölj och även en sekretär på Myrorna; allt hamnade i dotterns nystajlade rum!


Nu är det alltså åtta år senare. 
Få åker utomlands. 
Knappast någon - i alla fall från det här sällskapet - har i dagarna dansat sig igenom en natt i Dublin.
Otis på Frösön (numera boendes på landet) var tydligen en liten valp då. 

Och strax ska jag ge mig av till Slöinge för influensavaccinering. 
Valet i USA ...?
Ja, bara att vänta och se. 
Trodde att presidenten tappat allt omdöme, när han - till synes utan att tveka - förordade att rösträkningen plötsligt skulle upphöra nu när republikanerna var i ledning.

Dagens fönster ...


Går in och letar ett fönster och hittar det här. 
En husgavel tillhörande ett bibliotek i Frankrike.
Bilden publicerades i december 2016.

Den som tog bilden var Monet och jag tycker att det är så läckert med böckerna som virvlar omkring längst uppe på husväggen. 

Och så passar jag på att säga grattis också, ty just idag fyller fönsterfångerskan år.


onsdag 4 november 2020

Dagen därpå ...


Beslöt mig igårkväll för att tillbringa natten på soffan Ektorp, allt för att via tv:n hänga med i presidentvalet. Det gick väl si så där, såväl med min tanke, som med själva valet. 
Vaknade, somnade om, halvsov, lyssnade till Sveriges Radio .., det blev elavbrott (kollade snabbt hos Eon och jo, det var inte bara här hos oss och det beräknades vara fixat vid sjutiden) och så där höll det på. 
Jo, det ordnade sig innan dess.


Vid tretiden blev det avlösning i studion, då kom Ted och Karin (bästa gänget i Morgonstudion) och dom gjorde det bra, men oj, jag tänkte flera gånger att jag saknade den alltid så kunniga Britt-Marie Mattsson i panelen. 
Jag tycker att hon är så  s k ä r p t  och icke-krusidullig.
En annan som jag verkligen gillar, är Ann-Britt Ryd Pettersson (som reporter).


Vid sextiden kom pv nerför trappan och gjorde sig redo för att cykla till jobbet. 
Rapporteringen från USA fortsatte. 
Att den nuvarande presidenten skulle gå bra bland väljarna, förvånar mig inte alls. 
Många som intervjuades tog upp detta att deras ekonomi blivit bättre och jag är helt övertygad om att sånt betyder mycket. 
Dessutom sprudlar ju inte direkt motståndaren av energi. 

Någon gång på morgonen talade han (Joe Biden) till sina supportrar och jag tyckte att han hade åldrats tio år under det senaste dygnet. Det var som om luften gått ur honom. Och detta att han väl uppmanats (av sina kampanjledare) att alltid småspringa till podiet eller annorstädes, ja, kanske för att visa sig stark och kry, det hjälpte liksom inte. 
Ändå hade jag hoppats på honom.
Må så vara att Donald Trump åstadkommit vad många av hans väljare kanske drömt om, men att ha en så "oborstad", rent av ohyfsad ledare för ett land, nej, jag förstår det inte.


Nåväl. 
Bilderna kommer från morgonens promenad med Harry. 
Samma blåst - om inte mera - som igår och jag ångrade att min mössa blev liggande på köksbordet. Såg (vinkade till) mamman till M - flickan som pv hjälper med matten - hon var på språng med familjens hund Minou (tror jag) och där kom en man med en labrador, men han valde en annan väg. 

Stannade, för ett ögonblick, till vid hästhagen. 
Ljumma vindar. 
Kappan helt öppen. 

Så var det med den här natten och förmiddagen.

Dagens fönster ...


Så här skriver fönsterfångerskan:  "Vi har många vackra byggnader kvar från förr i vår lilla stad. Här är några fina fönster på anrika Pensionat Granparken från förra seklet. Det skulle du gilla med sin tidstypiska inredning och frukost under äppelträden på sommaren. 
Och ett dignande gammaldags julbord i pensionatsköket. Något för din pensionatsvärd att inspireras av?"


En bild från framsidan följer också med. 

Den som höll i håven var monet. 
Stort tack! säger jag.
(Ett prisexempel: 2580:- för två nätter i dubbelrum nu i november. Frukost som får mycket beröm i recensionerna ingår).


tisdag 3 november 2020

En bra dag ...


Men allra mest av allt har solen fullkomligt  f l ö d a t  hela dagen. På väg ut med Harry slänger jag ett öga på köksbordet och möts då av detta ..., och blir alldeles lycklig. 
Nog är det otroligt vad solstrålar kan åstadkomma! 


Annat som är otroligt .,. det är hur mycket man kan komma att sakna ett träd. 
Den här björken på grannens tomt, den har levt farligt i flera års tid och den har delvis förminskats, men för någon månad sedan eller så, då kom trädkaparbilen och då förstod jag ju vad som var på gång. Nu skulle den fällas. 
I det trädet, på själva stammen, har nötväckorna idogt gömt sina solrosfrön och allt eftersom trädet sågades ner, flög dom (nötväckorna) fram och åter, och .., ja, nästan skrek. 


Den här bilden togs i morse .., därav det dåliga ljuset. 
Till vänster om den nedersta ljusstolpen stod trädet, nu är en hög spån allt som är kvar. Och så  t o m t  det blev. 
Björken hade en förmåga att ge djup åt bilderna, nu är det bara platt. 
Ja, ja.
Enda trösten är ju att vi får färre löv att ta hand om. 


Hela natten och vid sextiden i morse, öste regnet ner, men spåren av vätan fanns kvar. 
Tre rundor har jag tagit harry på och jag hade planer på att slå mig ned på en av klipphällarna, men det blev inte av. 

Nere vid parkeringen räknade jag till min förvåning sexton parkerade bilar! 
Jo, det visade sig vara den här gruppen med pensionärer (alla såg ut att vara en bra bit över sjuttio) vilka går med stavar och som ett par gånger per månad åker ut någonstans och så går dom tillsammans. 
Nu var dom på väg till sina bilar. 


Och efter tio sår om boende här i Halland, har jag ännu har inte blivit hemmablind. 


För övrigt?
Jo, jag har postat ett paket till min syster i Australien som fyller år om tio dagar och jag har pratat och fejstajmat med sonen och minstingen och bjudit pv på god mat. 
Lägg därtill flera timmar med tv 4 och prat om valet i USA. 
Mona Sahlin var inbjuden ..., och även andra före detta profiler inom svensk politik och till slut orkade jag inte lyssna längre. 

Till affären har jag också hunnit med en sväng .., och med mig hem hade jag så några av Postnords totalt UNDERBARA julkort (modell större och dessutom gratis, konstnären heter Fredrik Tjernström)! Lite småprat med före detta kollegor hanns med, allt medan jag packade i varorna.., där var Johanna och Hanna F ..(den senare som skadat sitt högra knä i en handbollsmatch) och där var en äldre kvinna som stod i kön efter mig och hälsade glatt.
På väg till affären lyssnade jag lite till ett program i P1, det handlade om leenden och vad dom betyder. Himla intressant! 


Hämtade in posten senare på dagen. 
Där var ett brev från Eva i Tyresö och hon skriver - precis som vännen i Falun - så totalt underbara brev och ändå berättar dom om helt olika saker. 
(Harry sitter där uppe till höger och spanar ...). 
Och hur roligt är det inte med ett alldeles vanligt, handskrivet brev?

Nu är det valdebatt i tv, men vi har just tittat på ett annorlunda program hos SVT - "Samtidigt på jorden" - Lyckat att bettankax sms:ade mig och tipsade om programmet, men då tittade jag redan.

Dagens fönster ...

Under sommarens seglats och framför allt: debuten med den för oss nya båten, kunde det strula till det rejält. Vid tilläggningen i Landskrona sade båtshaken tack och hej och seglade iväg. Nåväl, allt ordnade sig. 

Det var annorlunda också .., dusch och toalett fanns i ett vanligt hyreshus, eller rättare sagt delade utrymme med en affär som sålde fisketillbehör och det gick ju hur bra som helst, men kändes ovant.

På en promenad i omgivningarna, dök detta upp .., ett  h a v  av vacker taklök! 

På köpet: en drös fönster! 

måndag 2 november 2020

Tur och retur ...


Nej, så här fint väder bjuder inte den andra november  på .., det är regnigt och grått och efterdyningarna av orkanen - vars namn jag inte kommer på - märks när jag tittar ut. 
Under natten har det blåst rejält och den igår nyräfsade gräsmattan, den är nu återigen fylld med eklöv. 
Ja, ja. 


Kvart i nio idag har pv tid på röntgenavdelningen på Varbergs sjukhus. 
En enda gång har han varit där tidigare - då gällde det stämbanden, det var i den vevan som han tappade rösten i mer än en månads tid -, själv har jag haft turen att inte bli närmare bekant med det här sjukhuset. Det ligger i utkanten av Varberg och parkeringen är ENORM.

Väl inne möts man av en skylt där patienten uppmanas att skanna av en QR-kod och på så sätt visa att man är på plats. Stackars alla äldre som kanske inte förstår sig på såna saker .., som kanske längtar till forna tider då man anmälde sig i "luckan", eller i alla fall då det var standard. 

Själva proceduren med ultraljudet går supersnabbt .., någon minut bara. 
Efteråt är han glad och lättad, kanske mest för att sköterskan sagt att hans kärlvägg såg så fin ut och det märktes att han inte hade varit rökare. Det firar han genom att på Willys i Falkenberg köpa sig ett pecan-wienerbröd. 


Igår bestämde jag mig för att kontakta Ljungbergmuséet i Ljungby och höra mig för .., ja, huruvida dom har kvar någon poster med det här motivet - om det nu funnits någon sådan -. Men muséet är stängt fram tills i morgon, så jag får ta mig an det hela då i stället. 

Jag tycker oerhört mycket om Sven Ljungbergs alster och har visat dem otaliga gånger här på bloggen, men allra mest tycker jag nog om denna. Eller dessa .., ulltussar till uggleungar och dom påminner sååå om Mari Fribergs fotografier från uggleungarna som sitter precis så här, det var i somras, i närheten av deras torp i Västergötland. 


Den här går också rakt in i mitt hjärta, men det är för att nere hos Eckes, i lilla gula huset, där på skorstenen bor herr och fru Kaja och precis så här ser det ut var vår. Då ska det till att renoveras i boet. Kajor lär vara trogna varandra livet ut.


Och aldrig att jag skulle vilja ha en tavla med vintermotiv .. har jag alltid tänkt, men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. 
Samme konstnär.
Å, så jag tycker om den! 

Nu ska här dammsugas och pv åker snart till jobbet. 
Vinden tilltar.

Ps. Igårkväll googlade jag min mammas morbrors namn, Nestor Hansson. Kom då till en släktforskarsida där någon ambitiös människa kommit så långt bakåt som till 1470, då en Sjul Olfsson från Anundsjö dyker upp. Intressant är att sedan följa hur namnen förändrats och man tagit sin fars förnamn som efternamn. Så här: Sjul Olfsson, Mickel Sjulsson, Olof Mikaelsson, Sjul Olofsson, Salomon Sjulsson, Sjul Salomonsson,  Per Sjulsson (båtsman och bonde, Anundsjö), Salom Persson, Per Salomonsson, Märit Persdotter (född i Svanabyn, Dorotea), Jon Hansson (född i Rönnäs, Vilhelmina), Hans Jonsson (född i Dajkanvik) och så till sist min mammas morfar: P-O Hansson, Kittelfjäll. 
Anundsjö ligger i Ångermanland, så där har man alltså delvis sina rötter. Är det månne därifrån vi är släkt, Guy? Ds.

Googlar jag sedan på Sjul Olofsson, hittar jag följande: 

Knekt 1602-1603 under Erik Jonssons fänika
Siull Oluffsson föddes troligen på 1560-talet som son till Oluff Mickelsson på Yttersel 4. För detta talar att sonen Mårten Sjulsson uppkallade sina söner Sjul, Lars, Olof och Mickel i sin tur och ordning efter troligen deras farfar, morfar, farfars far och farfars farfar.
Siull gifte sig troligen med dottern på hemmanet Yttersel 3:1 och var sedan bonde där åren 1591-1602. År 1600 betalade i Yttersel "Siul Olsson 1/2 spann korn" i tionde. Han var också sexman. Åren 1602-1603 var han knekt i Erich Jonssons fänika. Den senare var från 1601 hövitsman för en fänika med nyantagna knektar från Ångermanland och Västerbotten. Erich Jonsson förde sedan dessa i fälttåg och garnisontjänst i Livland fram till 1605. Förmodligen dog Siull där 1603 och efterlämnade änkan och flera minderåriga barn. Han var troligen gift med Märit Olofsdotter som detta år som änka efterträdde honom på hemmanet.
Källa: Rötter i Anundsjö en bygd nolaskogs sida 309


Dagens fönster ...


"Vill du ha ett halloweenfönster? Ett dagis är det här", skriver madamen i Portugal. 

Ja, alla fönster mottages med största tacksamhet, så gärna!



söndag 1 november 2020

Söndag ...

Eller kanske Alla Helgons Dag. 

Några helgon kanske vi inte är, mera människor. Och jag hittar bilder från kyrkogårdar i Bohuslän ., det var där gravarna var så totalt annorlunda mot för allt jag varit med om. 


Platta stenar .., mer som lock bara.


Och i Mollösund .., bara en massa musselskal .., och några stenar som bildar ett kors. 
Så enkelt och så fint, enligt mitt sätt att se det. 
Allhelgonaaftonen förflöt utan att vi gjorde något väsen av det. Pv arbetade i hamnen här nere och på kvällen tog vi det lugnt. Gjorde i stort sett ingenting. Jo, löste korsordet. 
På döden tänkte jag inte. 
Tittade lite på "Så mycket bättre", men bytte kanal till filmen "Röd Oktober" med den nyligen bortgångne Sean Connery. i huvudrollen.


Och idag?
Jo, det blev en vilsam historia.
Vände blad i hemköpskalendern .
Noterasde friherrinnans födelsedag - sjuttio år -, det går framåt. 
Eller bakåt, kanske hon själv tycker.
Söndagskorsordet struntade jag i .,. tycker ofta att det är så tråkigt.
(Eller är det helt enkelt för svårt? Så kan det också vara).


Mera DN.
Annat är mer intressant. 
Och där vimlar av vackra bilder. 


Anna-Lena Laurén - som jag tycker skriver så bra - berättar om när hon tar ridlektioner hos Michail Kizimow och jag som aldrig tillfullo fattat hur man - med bara underbenen - kan styra en  häst eller få den att galoppera eller ja, allt vad dom nu kan .., läser och förundras.


Bilderna har Oksana Yushko tagit.
Oksana bor tydligen i Moskva.


Och resten av dagen ...?
Ja, Pv har försökt få till en ställning för båtpresenningen till gamla segelbåten (den som nästan är avliden, men detta är väl ändå nåt sätt att visa vördnad för den åldriga kompisen) och själv har jag räfsat löv. Mest eklöv. 
Tre fyllda säckar blev det, men när jag lyfter blicken mot eken .., inser jag att där nog blir tio till. Åtminstone fem.

Snart avgörs valet i USA. 
Och jag tycker nåt så vanvettigt synd om fransmännen som återigen drabbats av terrordåd. En enda ond cirkel med hat blir det väl till slut.

Dagens fönster ...


.. finns att beskåda i frukostmatsalen på Stationen (vandrarhem/Bed&Breakfast) nära färjeterminalen i Ystad. Det här var tidigare järnvägsstationens väntsal och icke allenast är fönstren sååå vackra, även golvet!

Bilden togs vid halv åtta igårmorse, då hade vi ätit frukost och lade sedan rumsnyckeln - märkt nr 11 - i därför avsedd plats och tackade för oss (ingen fanns för övrigt att tacka; vi såg knappt till någon personal alls) och åkte hemåt. 




lördag 31 oktober 2020

 Lördag i landet Halland ...


Två nätter borta och så mycket kärlek, så där att hjärtat nästan går itu. Den andra natten bor vi på ett närapå öde hotell med utsikt över havet och färjorna som kommer och går till Bornholm. Harry får sova i Bjäresjö hos Tommy och Karin (som också bjuder oss på - som vanligt - supergod middag) och på hotellet igen går vi i säng vid tio och somnar nästan bums. 

Stationen som officiellt är ett B&B må vara tämligen enkelt, men sängarna är underbara!  
I ett rum en bit bort huserar en långbent dansk herre, för övrigt ser vi inte en kotte. 

Frukosten är aningen mer spartansk än i vanliga fall och frukostmatsalen flyttad till entréplanet, men det är förmodligen för att där är det enklare att placera ut borden på  bra avstånd från varandra. Tänker att jag kan sakna Elvira - den sååå rara frukostvärdninnan i Bad Doberan i Tyskland - så välkomnande som hon var .., och så mjuk och rar! 


Och - förutom att jag under en eftermiddag och kväll fått hålla en liten hand i min (om än inte  hela tiden) - har vi från bilen guidat oss själva i Skanör, Falsterbo och Gislövs läge (där Harry rastades och det var ju där vi låg inblåsta i flera dagar i somras!) och besöket på altanen hos min syster utanför Hörby, det regnade bort, ja, det regnade i princip hela tiden dom här två dagarna. ¨
Nåja. 
Det kan inte vara solsken jämt och ständigt.
Just nu sjunger Rod Stewart detta och det stämmer verkligen, men nu blev det två dagar.


Kom hem till detta. 
Rödhakekvitter .., ingen vind .., absolut stillhet .., och en kaskad av gult och grönt. 

Dagens fönster ...


Trofast fönsterfångerska är den skånska madamen i Portugal och i förrgår tömde hon håven - och se där - tre nya fönster! 

Hon är inte en vän av svammel hit och dit, så bildtexten var kort och koncis: "Mindre flådigt kvarterscafé". 

Men glad blir jag! 

onsdag 28 oktober 2020

Kväller ...


Bilden från i somras.

Hann med mycket idag. 

Besöket hos skomakaren (kostade bara 65:- att få ena skon lagad!) .., därefter handlade vi  enligt inköpslistan och vi kom hem med två fyllda kassar och jag gjorde dubbel sats av potatis, - och köttfärsgratäng och nu har vi nästan nio matlådor med detta! Fortsatte med kycklingbröstfiléer och en quinoa-blandning (plus bulgur) stekt i curry - det blev middag  -. 

Därtill har pv varit mattelärare hos grannens dotter och vi har tittat på Utrikesbyrån på SVT och Johan Ripås som programledare. Jag har flera gånger sagt till pv att jag blir inte alls förvånad om det urartar efter valet (om Trump förlorar) och att det blir  k a o s, med allt vad det kan innebära (och när man ser amerikanska män sprätta omkring med automatvapen .., ja, då blir i alla fall jag mörkrädd!) och det menade även gästerna i programmet. Hu! 


Träffade flera kunder utanför affärer; alla tycktes pratsugna (två hade även mött friherrinnan på stan och sa "tänk, nu har vi inom loppet av någon timme mött två kassörskor från Ankaret!) och pratet rörde sig mest om rädslan för viruset. Ja, så är det ju. Och jag har meddelat pv att jag inte vill hamna i en respirator om det skulle gå dithän. 
Han däremot, säger sig villig att ta emot den hjälpen.
Ja,  kanske att det känns annorlunda om det vore på riktigt. 
På allvar, alltså. 


Upptäcker en gammal bild på Vilhelmina kommuns fotosida. Mormor Betty längst uppe till höger och han jag trodde var min morfar, längst till vänster där uppe. Haqvin Bergman. Kanske var jag tonåring när jag först insåg att han inte var min biologiske morfar. Mamma sa alltid att "en bättre styvfar än Haqvin, det hade hon aldrig kunnat få". 
Mamma är också med på bilden. 
Hon sitter i nedersta raden, trea från  höger. Moster Margit längst till vänster i samma rad och Ivan, som var blind, ovanför henne. Det är lätt att känna igen honom, han tittar alltid åt fel håll. 
När togs bilden, tro?
Mamma kan vara tio, elva år kanske?
Efter en begravning, kanske? Nästan alla är mörkklädda.

Pappa förlorade ju tidigt sina föräldrar och just så många kusiner hade dom inte. 
Precis tvärtom för mamma. 
Vilken trygghet det måste ha varit för alla barnen och det sa mamma ofta .., att fastän hon och syskonen förlorade sin far tidigt, så fanns det alltid en famn att krypa upp i. Fastrar och farbröder i parti och minut och samma sak - men - på mormors sida.

Ja, ja. 
Nu är klockan tio över elva och jag ska skriva till min syster i Australien. 
Over and out.

Onsdag förmiddag ...

.. .börjar så här. 

Sen blir det Morgonstudion som varvas med Nyhetsmorgon, för att till sist skippas helt och hållet, ja, båda två, alltså. I stället försöker jag mig på att baka dom vansinnigt goda mandelkakorna som friherrinnan bjöd på i förrgår, då, när vi tog ett dopp i Skallkroken. 

En smörkräm med choklad skulle ligga mellan dom två kakorna. En tesked nescafepulver skulle också i .., men det försöker jag pillra bort sen när jag brer på smeten; det blev för stark kaffesmak.

Första plåten .., nja., dom blev för hårt gräddade, trots att jag testat med bara två provkakor innan. Den andra omgången tycks bli segare .., jo, men det kanske går an ändå? 

Lite senare. Solen flödar. Pv har testat en kaka från plåt nummer två och säger att "den blev jättegod!" Hurra!

Nåväl. Någon karriär inom bagerivärlden lär jag inte få uppleva, jag får kanske hålla mig till bondkakor om det ska bli nåt. 

Medan jag sitter här och skriver, hör jag pv öva på sångerna inför vad jag gissar är julkonserten. Jo, det är det. Eftersom han inte sjunger melodistämman, tror jag ofta att han sjunger fel, men det gör han inte, får jag veta. (Och eventuell julkonsert blir då enbart för max femtio personer, tror jag). 

Oj, så fint det är ute! Vi ska åka in till stan och hämta ut mina promenadskor från skomakaren "Uffe" och jag ska ringa Sonja och höra om hon vill ha nånting handlat. 

Det är väl ungefär så spännande som dagen blir. Jo, harrys klor ska klippas. Ingen höjdare för honom .., så snart han upptäcker var vi är, börjar han darra och svansen åker in under magen.


Dagens fönster ...


... var en gång mitt och fanns i lilla ettan i Ystad. 
Ljusslingan hette Glänsa - om jag minns rätt - och jag tyckte sååå mycket om den, ja, så till den grad att en man i 35-årsåldern någon gång under vinterns lopp knackade på fönstret och sa att nu var det dags att ta ned slingan. 

Aja, baja. 
Det gällde att följa  r e g l e r n a. 

Sen tänker jag på mamma, som i demensens dimma, plockade fram adventsljusstaken (den elektriska, bara så du vet Bert) mitt i sommaren. Personalen på boendet tyckte att det var ju inte så bra, men jag lät mamma hållas. 

"Det är ju bara små lampor, vad spelar det för roll ...?" sa mamma. 

Just så. 


tisdag 27 oktober 2020

I soffan ...


Gråmulen dag. 
Blåsigt. 
Nu, när klockan snart är fem på eftermiddagen är det i-det-närmaste helt mörkt ute. 

Vi har legat tre stycken på soffan Ektorp; pv, harry och jag själv och så har vi klippt avsnitt efter avsnitt av Radioföljetongen av och med P-O Enquist. Jag tappade sugen - eller intresset - ett tag, det var när handlingen utspelade sig i Berlin och hade då allvarliga planer på att skippa det hela. 

Är innerligt glad att jag  i n t e  gjorde det.
Avsnitten är inte långa, kring 26 minuter .., och nu, när fem avsnitt av återstår, befinner författaren sig på Huddinge sjukhus och tampas med sin alkoholism och ska då botas enligt Minnesotamodellen. 
Det är vansinnigt intressant. 
Och han läser sååååååå bra.