Elisabet

Tur och retur ...

Nej, så här fint väder bjuder inte den andra november  på .., det är regnigt och grått och efterdyningarna av orkanen - vars namn jag inte kommer på - märks när jag tittar ut. 

Under natten har det blåst rejält och den igår nyräfsade gräsmattan, den är nu återigen fylld med eklöv. 

Ja, ja. 

Kvart i nio idag har pv tid på röntgenavdelningen på Varbergs sjukhus. 

En enda gång har han varit där tidigare - då gällde det stämbanden, det var i den vevan som han tappade rösten i mer än en månads tid -, själv har jag haft turen att inte bli närmare bekant med det här sjukhuset. Det ligger i utkanten av Varberg och parkeringen är ENORM.

Väl inne möts man av en skylt där patienten uppmanas att skanna av en QR-kod och på så sätt visa att man är på plats. Stackars alla äldre som kanske inte förstår sig på såna saker .., som kanske längtar till forna tider då man anmälde sig i "luckan", eller i alla fall då det var standard. 

Själva proceduren med ultraljudet går supersnabbt .., någon minut bara. 

Efteråt är han glad och lättad, kanske mest för att sköterskan sagt att hans kärlvägg såg så fin ut och det märktes att han inte hade varit rökare. Det firar han genom att på Willys i Falkenberg köpa sig ett pecan-wienerbröd. 

Igår bestämde jag mig för att kontakta Ljungbergmuséet i Ljungby och höra mig för .., ja, huruvida dom har kvar någon poster med det här motivet - om det nu funnits någon sådan -. Men muséet är stängt fram tills i morgon, så jag får ta mig an det hela då i stället. 

Jag tycker oerhört mycket om Sven Ljungbergs alster och har visat dem otaliga gånger här på bloggen, men allra mest tycker jag nog om denna. Eller dessa .., ulltussar till uggleungar och dom påminner sååå om Mari Fribergs fotografier från uggleungarna som sitter precis så här, det var i somras, i närheten av deras torp i Västergötland. 

Den här går också rakt in i mitt hjärta, men det är för att nere hos Eckes, i lilla gula huset, där på skorstenen bor herr och fru Kaja och precis så här ser det ut var vår. Då ska det till att renoveras i boet. Kajor lär vara trogna varandra livet ut.

Och aldrig att jag skulle vilja ha en tavla med vintermotiv .. har jag alltid tänkt, men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. 

Samme konstnär.

Å, så jag tycker om den! 

Nu ska här dammsugas och pv åker snart till jobbet. 

Vinden tilltar.

Ps. Igårkväll googlade jag min mammas morbrors namn, Nestor Hansson. Kom då till en släktforskarsida där någon ambitiös människa kommit så långt bakåt som till 1470, då en Sjul Olfsson från Anundsjö dyker upp. Intressant är att sedan följa hur namnen förändrats och man tagit sin fars förnamn som efternamn. Så här: Sjul Olfsson, Mickel Sjulsson, Olof Mikaelsson, Sjul Olofsson, Salomon Sjulsson, Sjul Salomonsson,  Per Sjulsson (båtsman och bonde, Anundsjö), Salom Persson, Per Salomonsson, Märit Persdotter (född i Svanabyn, Dorotea), Jon Hansson (född i Rönnäs, Vilhelmina), Hans Jonsson (född i Dajkanvik) och så till sist min mammas morfar: P-O Hansson, Kittelfjäll. 

Anundsjö ligger i Ångermanland, så där har man alltså delvis sina rötter. Är det månne därifrån vi är släkt, Guy? Ds.

Googlar jag sedan på Sjul Olofsson, hittar jag följande: 

Knekt 1602-1603 under Erik Jonssons fänika
Siull Oluffsson föddes troligen på 1560-talet som son till Oluff Mickelsson på Yttersel 4. För detta talar att sonen Mårten Sjulsson uppkallade sina söner Sjul, Lars, Olof och Mickel i sin tur och ordning efter troligen deras farfar, morfar, farfars far och farfars farfar.
Siull gifte sig troligen med dottern på hemmanet Yttersel 3:1 och var sedan bonde där åren 1591-1602. År 1600 betalade i Yttersel "Siul Olsson 1/2 spann korn" i tionde. Han var också sexman. Åren 1602-1603 var han knekt i Erich Jonssons fänika. Den senare var från 1601 hövitsman för en fänika med nyantagna knektar från Ångermanland och Västerbotten. Erich Jonsson förde sedan dessa i fälttåg och garnisontjänst i Livland fram till 1605. Förmodligen dog Siull där 1603 och efterlämnade änkan och flera minderåriga barn. Han var troligen gift med Märit Olofsdotter som detta år som änka efterträdde honom på hemmanet.
Källa: Rötter i Anundsjö en bygd nolaskogs sida 309