Elisabet

Dagen därpå ...

Beslöt mig igårkväll för att tillbringa natten på soffan Ektorp, allt för att via tv:n hänga med i presidentvalet. Det gick väl si så där, såväl med min tanke, som med själva valet. 

Vaknade, somnade om, halvsov, lyssnade till Sveriges Radio .., det blev elavbrott (kollade snabbt hos Eon och jo, det var inte bara här hos oss och det beräknades vara fixat vid sjutiden) och så där höll det på. 

Jo, det ordnade sig innan dess.

Vid tretiden blev det avlösning i studion, då kom Ted och Karin (bästa gänget i Morgonstudion) och dom gjorde det bra, men oj, jag tänkte flera gånger att jag saknade den alltid så kunniga Britt-Marie Mattsson i panelen. 

Jag tycker att hon är så  s k ä r p t  och icke-krusidullig.

En annan som jag verkligen gillar, är Ann-Britt Ryd Pettersson (som reporter).

Vid sextiden kom pv nerför trappan och gjorde sig redo för att cykla till jobbet. 

Rapporteringen från USA fortsatte. 

Att den nuvarande presidenten skulle gå bra bland väljarna, förvånar mig inte alls. 

Många som intervjuades tog upp detta att deras ekonomi blivit bättre och jag är helt övertygad om att sånt betyder mycket. 

Dessutom sprudlar ju inte direkt motståndaren av energi. 

Någon gång på morgonen talade han (Joe Biden) till sina supportrar och jag tyckte att han hade åldrats tio år under det senaste dygnet. Det var som om luften gått ur honom. Och detta att han väl uppmanats (av sina kampanjledare) att alltid småspringa till podiet eller annorstädes, ja, kanske för att visa sig stark och kry, det hjälpte liksom inte. 

Ändå hade jag hoppats på honom.

Må så vara att Donald Trump åstadkommit vad många av hans väljare kanske drömt om, men att ha en så "oborstad", rent av ohyfsad ledare för ett land, nej, jag förstår det inte.

Nåväl. 

Bilderna kommer från morgonens promenad med Harry. 

Samma blåst - om inte mera - som igår och jag ångrade att min mössa blev liggande på köksbordet. Såg (vinkade till) mamman till M - flickan som pv hjälper med matten - hon var på språng med familjens hund Minou (tror jag) och där kom en man med en labrador, men han valde en annan väg. 

Stannade, för ett ögonblick, till vid hästhagen. 

Ljumma vindar. 

Kappan helt öppen. 

Så var det med den här natten och förmiddagen.