söndag 8 augusti 2021

En söndag i augusti ...


Då tar jag cykeln och ger mig iväg längs kustvägen. I en kasse har jag två Sia-glassbyttor fyllda med druvor från växthuset och i Steninge lämnar jag den första byttan. Den får friherrinnan och A-M dela på och den förstnämnda ligger raklång på sängen med sin onda sätesmuskel - vilket elände detta är för henne -! 

Sedan iväg. 

Svänger vänster in på Skintabyvägen; en smal - men asfalterad - väg som löper mellan åkrar och ängar och stora hästhagar och där är välskötta hus och en stor, jättelik damm och en bäck som porlar och jag hör en tupp som gal! 


Jag försöker att memorera alla blommor jag ser. Mycket är utblommat. 
Tidigare färgglada lupiner består nu mest av gråsvarta fröskidor (eller vad man ska kalla dem ..) och där är ullig almöke .., små, skira blåklockor, gula fibblor, tistlar, nån slags lilafärgad vädd .., renfana förstås - mängder med renfana! -, röllekor, nåt som liknar prästkragar men inte är det .., kråkvicker, deppiga kungsljus och jag ser ett fält fylld med rödklöver och där är ljust rosa malvor mot ett staket.

Utanför hyreshuset hos Sonja har det planterats buskar vilka nu blommar som bäst. Där är  blå och vita hortensior och fjärilsbuskar. Det surrar bland bladverken. 

Sitter i Sonjas vardagsrum och dricker vatten. Skinnsofforna är översållade av kuddar och på pianot står fotoramar med bilder av det som en gång var. 
Sonja som ung brud. Alla tre barnen. 
Gösta, förstås. 


Så hemåt. 
Samma väg. 
Börjar frysa och ser hur mörka moln tornar upp sig mot havet till. 
Stannar till, tar på mig sticketröjan, den som ligger i cykelkorgen.
På min vänstra sida ..., ett sommarhus med vacker dörr och i rabatten mängder med bolltistlar. 
En lekstuga lite i skymundan.

I Särdal ligger en överkörd sädesärla på vägen. 

Och jag tänker att för en vecka sedan mötte jag kanske femtio cyklister på väg till eller ifrån affären. Idag kanske .., tre? Parkeringen utanför Göstas Café i Steninge är dock välfylld. 
Nu är det bara fyra kilometer kvar tills jag är hemma. 

Ropar lite på Sigge. 
Sneglar i dikena .., glömmer blommor och blader. 
Tänk, om han har blivit överkörd. 




Bild från dokumentären om Ingrid Bergman. 

Kommer hem, lagar vegetarisk middag (wokar/steker upp slantade morötter, palsternackor, broccoli, zucchini och blomkål i mindre bitar, grovskuren lök .., allt i stark curry och sist i med blandade bönor och så bulgur till detta ...) och vi sitter med var sin tallrik i vardagsrummet och tittar på en dokumentär om Ingrid Bergman .., uppenbarligen så älskad av sina barn. 

Ungefär så. 

Bäst i OS ....

Mest spännande i alla fall, det måste väl ändå vara hästhoppningen och guldet som togs med sån .., ja, rent av olidlig spänning!  Att jag inte har nött ut ekparketten på golvet - mellan vardagsrummet och köket - måste vara ett något av ett mirakel. 

När Duplantis skulle hoppa .., när diskuskastningen skulle avgöras .., och nu på slutet då med hästarna .., har jag inte vågat titta tills det var avgjort, utan gått fram och åter ., stått i närheten och försökt slappna av. Det har väl gått så där. 

För övrigt?

Förmiddagsgänget i studion på kanal 5 har blivit riktigt bra, tycker jag. 

Jonas Karlsson en klippa och jag tycker även att programledaren Karin Frick varit bra. 

Nu 11-kaffe. 

Och ikväll brittiska Antikrundan .., ja, livet återgår till det normala. 

Söndagsfönstret ...


Så här skriver avsändaren: 

"Hejsan!

Håven var med till Stockholm häromhelgen.

De här fönstren fångade jag på Stora Henriksvik som ligger på Långholmen.

Nu ett väldigt mysigt trädgårdscafé men huset och gården har en mycket spännande historia.

Ett definitivt ”Jag vill tillbaka ställe”.

Turtlan som varit på tur.


//Tack Turtlan! säger jag.

lördag 7 augusti 2021

Smått och gott ...


Ibland funderar vi på att helt enkelt kapa kaprifolen så långt ner som möjligt, ja, den blir ju så lätt bara risig. Det pratet hörde den nog i våras .., och tänkte att nu gäller det att visa upp sig! Och  s o m   den visar upp sig!

Jag var nog arton, nitton år när jag första gången bekantade mig med fröken Kaprifol. 
Det var i svärmors sommarstuga på Tjörn .., eller rättare sagt .., på hällarna en bit därifrån, inte långt från hagen där kor och kalvar gick. 


Förra sommaren, eller kanske där förra, köpte vi ett pelarplommonträd. 
Nu visar sig det allra första plommonet. 
Pyttelitet är det. 
Men ändå. 


Och malvan som jag fick av Mymmel .., den blommar och blommar. 
Sååå vacker är den!


Liksom luktärtorna .., nu har jag snart givit upp och tar inte in fler blommor! 
Jag hinner helt enkelt inte med. 


Det mesta börjar bli utblommat .., och humlen tacklar av den också. Nu ska jag ta en närbild på hela rabatten, så där så jag vet precis var det ena eller andra dyker upp till våren. 
Om .., det nu återkommer. 


Och nere vid postlåderaden - på anslagstavlan - där har det kommit upp ett nytt anslag. 
Kanske får man göra ett besök och titta på Eilas blommor och grönt.

Lördag, men jag har söndag - eller onsdag -.


Ja, så är det verkligen .., att efter covidbesöket, så märker jag en rejäl skillnad vad gäller att komma på vilken dag det är. När vi nu besökte Malmö en onsdag - i stället för som vanligt en fredag eller lördag - så hade jag såklart fel dag i huvudet när vi dagen därpå åkte hem. 

På instagram skrev jag i en slutkläm: "Ja, så kan livet vara en vanlig dag i april". 
Det var då augusti. 

Liiite olustigt är det, men jag är inte särskilt oroad (även om jag vet att demens kan uppträda om man varit rejält sjuk pga viruset). Det mesta för övrigt fungerar bra. 

Alltså vet jag att dagens fönster fångades i Ystad. 
Jag promenerade på Oskarsgatan (parallellgata till Regementsgatan där jag bodde), på väg till Österporttorg och genom grindgallret stack jag ut håven och fick en stor fångst med fönster. Och jag kände hur mycket jag älskar den här staden.

Och om nu någon föreslår att jag ska kontakta geriatriska kliniken för en demensutredning, så tänker jag inte göra det. 
Inte ännu :)

En riktigt fin lördag önskar jag er!

fredag 6 augusti 2021

Och så blev det som det blev ...


Det var ju nästan klappat och klart att dom svenska damerna skulle ta fotbollsguld i OS, i alla fall enligt alla sportreportrar. När fem minuter av matchen återstod och det fortfarande var oavgjort, vågade jag inte titta, ja, det blir väl förmodligen så att en spännande idrottssändning blir min bleka död. 

Jag skurade badrummet i stället. 
Och Sverige blev silvermedaljörer. 
Grattis, grattis! 


När badrummet var skinande rent, då gick jag ut en sväng. Kollade in dom gula plommonen av sorten Reine Claude och som i år tycks bli många. Trädet är också gammalt och pv har i omgångar bett att få såga ned det, men jag vägrar. 
Någon enstaka tung gren kanske, men inte  h e l a  trädet. 
Plommonen är överjordiskt goda, men man får passa på - det går snabbt när dom väl är mogna -. 


Den här bilden skildrar väl våra talanger som trädgårdsodlare. Så här har det sett ut bland all mangold .., och i växthuset får somliga tomater undersidan uppäten eller den skrumpnar liksom och blir svartbrun. 
Ja, ja. 
Men plommon får vi ju. 


Druvor får vi också. 
Det är samma sak där, som med plommonen .., börjar dom mogna, då får man inte vänta med att kalasa på dem, för då blir det mögel eller så ramlar klasen ner. Ganska goda. Söta. 
Lite  v ä l  söta kanske.

Några Ingrid-Marie-äpplen får vi också, så jag ska inte klaga. 
Och Sverige fick ju trots allt silvermedalj och pv har gått ut med Harry och det regnar inte och han har nästan bestämt sig för en ny dieselmotor till båten och har fått kontakt med ett bra varv i Lysekil och jag har mindre ont i handleden och armen än för några dagar sedan och har nästan helt själv löst Nutidskrysset i DN och från Hilda och Edvin kommer underbara bilder från semestern i Jämtland. 


Så här roligt kan man ha det i en vedbod, till exempel. 
Kanske är det genetiskt, detta med glädjen vad gäller ved?

Fredagsfönstret ...


Så här skriver fönsterfångerskan som är en rar värmländska. 

"Hej!

Om man ska köpa glass i Vaxholm får man inte vara för kort i rocken. Nu fick jag inte med någon glassköpare på bilden men kan lova att en person på dryga 1,80 också fick sträcka lite på sig.

Men jag gillar det där att öppna ett fönster och hepp så har vi en glasskiosk där.

Turtlan på tur."

torsdag 5 augusti 2021

Spridda skurar från Skåneland ...


Loppmarknad på Österporttorg i Ystad och hela parken fylld - i alla fall på kanterna runt om - med utställare. Allt möjligt kunde man hitta! Gamla tidningar och böcker, husgeråd, leksaker i plast, kläder i mängder, och som på bilden här ovanför - en liten griffeltavla.
Men ser man på .,. å, ä och ö saknas! 
Eller skymtar jag dem svagt .., ö:et mellan Y och Z, t.ex?


Någon griffeltavla fick inte göra mig sällskap hem, däremot den här i mina ögon sååå vackra ljusstaken från Ystad Metall. Vi hade en liknande i min barndom i Malå. 


Kände man för att förbereda sig inför julen - det är ju bara fyra månader kvar till första advent - så fanns små tomtar att lägga pengarna på. 


Var gång jag besöker Ystad, kollar jag in anslagstavlan vid just det här torget. Så ock den här gången. 


Efter loppmarknad och diverse inköp, blev det Sandskogen och tanken var - och så blev det också - ett besök på Fritidsbaren. Men hjälp, nästan  hopplöst var det att hitta p-plats och kön till själva baren var evighetslång. Jag undrar om inte pv stod minst fyrtiofem minuter och väntade!


Vi satt utomhus med fötterna i sanden och wienerbröden var precis lika smarriga som alltid och kopparna ljuvligt röda och runda! Snett mitt emot oss satt två äldre män och den ena bad den andra att titta på hans rygg. Tröjan drogs upp och jag hörde pratet bli lite mer oroligt. Det visade sig att en geting krupit in under mannens tröja och passat på att sticka (med gadden) och jag förstod att mannen var allergisk mot getingstick, så det blev till att åka till sjukhuset.

Vid bordet intill satt två kvinnor .., nej, dom klarade inte alla dessa getingar vilka kom som på beställning när läskedryckerna sattes på bordet!


Därefter åkte vi fem mil västerut, till Malmö. 
Idag på morgonen blev det ett besök på "Klagshamn Beach". 
Och ett dopp.
Sååååå fint där var!¨
Till vänster om människorna på bilden, kunde man se Öresundsbron.


Bäst av allt på den här lilla resan, det var förstås att träffa minstingen. Han mötte oss på parkeringen och kom springande med en liten vildblomme-bukett i handen och smälter inte hjärtat då, då tror jag väl aldrig att det händer!

På loppmarknaden i Ystad hade jag fyndat några små gubbar - 3 för 20:- - och en blev morfar och en farfar. Den på bilden är farfar och jag kan säga att behandlingen av smågubbarna var tämligen brysk och roligast av allt var uppenbarligen när gubbarna fick "hoppa studsmatta" i den nya barnsängen. 
Det går till så att man räknar till tre och på "tre" kastas gubbarna upp i luften och landar på påslakanet. Måhända är det något benbrott på farfar som fixas på bilden?
Som ni se finns ambulansplanet redo intill.


På väg hem idag torsdag .., såg det ut så här på mängder av fält. Eller så såg vi skördetröskorna i full aktion. Eller mötte dem och fick köra åt sidan så mycket det nu gick och fick blinkningar-med-lyset som tack. Eller en vinkande hälsning.


Och så tittade vi förbi hos pv:s lillebror Ulf i Södra Sandby. 
Området norr om Lund expanderar nåt ofattbart och man anar hur där kommer att se ut om kanske tio år! Ulf och Ines bor på landet och jag blir alltid så inutivarm när jag ser hur snäll Ulf är mot Harry - eller som förut - mot Nelly. 

"Ja, du är fin du Harry ..." sa han.

För en frilansande musiker har pandemiåret varit knepigt ekonomiskt - som för så många andra -. Han, som dessutom tidigare underhållit på äldreboenden och sjungit för dem välkända sånger, ja, där har det ju varit helt stopp med besök. 
Nu satt vi ute i det fria och drack kaffe och pratade om livet i allmänhet och året som gått i synnerhet.

Ungefär så var det. 

tisdag 3 augusti 2021

Så blev det OS-guld igen ...

Och hur man kan hoppa så högt med en stav, det övergår mitt förstånd. 

Grattis du fenomenale Mondo Duplantis! 

(Det enda jag själv kan ståta mig, är att jag blev skolmästare på 60 meter löpning och en gång t.om i längdhopp. Men det var många år och många kilo sedan :)


Tisdagmorgon ....

Vaknar som alltid vid fem, halv sex. Underliga drömmar. 

När jag ändå inte kan somna om, lyssnar jag till Sommarprataren Ingmar Skoog och det är det program som jag verkligen funnit sååå intressant; kanske för att det handlar om åldrande och hur vi SER på detta att bli äldre. 

Musiken i programmet föll mig inte i smaken, men det är ju bara att välja versionen med förkortad musik, så är det löst. 

Foto: Henrik Brunnsgård. 

Sen är det själva rytmen i programmet som jag tyckte så mycket om. Tonen. Det påminner om Anton Glanzelius sätt att uttrycka sig på i filmen "Mitt liv som hund". En skymt av göteborgska (som jag i vanliga fall tycker låter så kaxigt ..., men inte här).  

Producent var Carin Ahlquist.

Här en länk till programmet. 

Tisdagsfönstret ....


... fångades i den gamla segelbåten - eller den förra - och förmodligen låg jag på britsen och vilade när bilden togs. Oj, så trångt det var att sova där, i alla fall för den som inte vill ligga i förpiken med taket nära inpå. 

Och apropå båt, så håller pv på att mejla till olika företag som säljer elmotorer till båtar.
Vi får se hur det går. 

Bilden togs 2009.

måndag 2 augusti 2021

Bloggtips ...

Ett i mina ögon alldeles underbart inlägg, det hittar ni här. 

Det var som att sätta sig i en tidsmaskin!

Ny vecka ...


Och vi sitter på altanen och firar Mors Dag och Marias dag, ja, nästa år det här datumet fyller hon femtio år, det är ju helt obegripligt! Till kaffet hade vi hennes hembakade (här-bakade) bullar som inte är av denna världen. Och jag tänkte på den där natten när hennes pappa och jag jag själv åkte till BB i Skellefteå och hur rädd jag var och bara arton år. 
Nåja, allt har gått bra. 


Här några år yngre .., det var under något kalas i Upplands Väsby. 


Bilden: varför halsen blev så kolossalt mörk vet jag inte. Så brun är jag  i n t e. 

Och hennes mamma, som numera är såväl mormor som farmor, gläder sig omåttligt åt små, korta vita hårstrån som börjat växa under luggen. Tänk, att man kan bli så glad över en sån sak!  Jag minns hur min pappa - som var nästan flintis - brukade smörja in lite droppar av Keratin hårvatten i det lilla hår som fanns kvar och ibland kollade han i spegeln .., "jo, men nu har väl ändå blivit lite mera ...?" sa han. 
Det hade det inte. 

Och så är sigge borta igen. 
Har nu på morgonen cyklat runt i omgivningarna .., Ejdervägen längst ner mot havet .., Rödabergsvägen, Platåvägen, Vildandsvägen .., Tärnvägen, Vitabergsvägen ..., och jag har tittat i dikena och jag har lockat och lockat, men ingen katt. 
Och ja, han är kastrerad.

Dagens fönster ...

S o m  jag tycker om spetsarna i dom här fönstren och  s o m  jag önskar att jag kunde öppna dörren till det huset och få titta mig omkring. Bor där någon, tro?

Fönsterfångerska var förstås annannan. 

Tack snälla!

söndag 1 augusti 2021

Det tog aldrig slut ...


Så här är det: jag  ä l s k a r  vackra servetter och vad som är vackert är ju upp till var och en .., men dom här tycker jag är just vackra. Somriga. Såna som gör en glad. 
Kanske står det på servettpaketet vem som har designat dem, det har jag faktiskt inte tänkt på, men det borde det ju göra, tycker jag. 


Vi åt lunch på Haverdals golfrestaurang idag (Slottsstek, stekt potatis, en ljuvlig sås, gelé, inlagd gurka ..., och sallad, för 100 kronor!) och vi hann knappt komma hem, så var vi bjudna till Ecke och Britt och där var även äldste sonen Jonas (det är han som sitter på hörnan). Jonas är en vittberest man (ungkarl) som har längtat väldeliga efter att tiderna ska bli som förut, så där så att resandet kan återupptas. 
Britt, vacker som alltid och så  f i n. 
Har arbetat som speciallärare för mindre barn. 
Mjuk (men jag anar en inombordsstyrka). 
Nu bjöds vi på en "kesokaka" med vispad grädde, nyplockade björnbär och kaffe till detta. 


Några timmar senare vankades besök hos Eva och hennes halvlånge man. Harry fick göra oss sällskap och hoppade vant upp i soffan där han brukar ligga när han är hos dem. Där är han verkligen hemtam. 

Efter någon timmes surr eller kanske lite mera, tackade vi för oss. 
I rabatten visade Eva mig den här skönheten .., en höstanemon. (Tack Google lens, jag hade redan glömt namnet)! 

Ja, jag säger som jag brukar: det här är väl den berömda ketchupeffekten. Lugnt i en veckas tid och sen tjoppar det till och blir hur mycket som helst! Men en fin dag blev det.

Den avslutar jag med lite vilsam musik. 

Söndag .... Per-dagen.


Jo, idag har Per namnsdag. 
När jag berättade för mamma att sonen skulle få Per som en del av sina tre namn, så blev hon sååå glad. Tänk, att vi hade kommit ihåg hennes morfar Per-Olof Hansson, hennes farfars far Per-Erik Westerlund och hennes farfar Per Johan Westerlund, ja, men nog var vi väl ändå snälla! 
Detta hade jag absolut noll koll på, men  n u  .., är jag glad att det blev som det blev. 


Den där träskålen på övre bilden, den kom från mammas föräldrahem och den här lilla vasen, den brukade stå på byrån i sängkammaren hemma i Malå, ja, ibland nere i vardagsrummet. 
Skulle jag ha köpt den om jag sett den på en loppis eller i en affär? 
Nja. 
Men nu, nu älskar jag den! 
I skrivande stund, eller i alla fall för en timme sedan, plockade jag in blommor och satte i vasen och nu står dom där och gör mig så glad när jag kommer in i hallen. 

För övrigt har pv åkt rullskidor (undrar om han tänker sig en klassiker nästa år?) och själv har jag gått med motorgräsklipparen och ansat där inte roboten kommer åt. Det blir fint. 
Dryper av svett och snart är det ju middag tillsammans med Sonja, så bäst att duscha iskallt.

Söndagsfönstret ...

.... fångades av Guy och det var många år sedan, men fortfarande så vackert!

lördag 31 juli 2021

Lördagkväll ...


Klockan är knappt halv tio och pv har sagt godnatt. Jo, det är drygt att sitta uppe och titta på OS-sändningar mitt i natten. Och tydligen ska han upp även i natt. 
Alldeles nyss ringde Ecke. Han frågade om vi vill komma över på för, - eller eftermiddagskaffe i morgon? Jag väljer det senare. Så vänligt av dem!

Nästan hela dagen har vi tittat på OS-sändningar och vi har glatts omåttligt åt ett diskusguld och ett silver också och allra mest gläds jag med silvermedaljören Simon Pettersson.


Det regnar våldsamt ute just nu. 
Smatter mot uterumstaket. 
Och Kent som sjunger "Sverige" - vilken underbar sång -. 


Igårkväll, just när cyklade ner till stranden för att fånga solen (liknade en apelsin) på väg ner i havet, mötte jag Pelle och Maria, grannar som bor på andra sidan kustvägen. Ja, det är Pelle som bor där och jag blir så häpen, för jag vet ju att paret levt åtskilda ett bra tag, men nu kommer dom gående hand i hand. 
Så  g l a d  jag blir! 

Jag vet få människor som jag tycker passar så bra tillsammans, som Pelle och Maria. 
Ganska länge blir vi stående där och pratar om allt och inget. 
Om covid, handledsfraktur, om ny höft (Maria) och Pelle tar fram sin mobil och visar bilder av tavlor som han målat; mäktiga landskap med havet i centrum. 
Efteråt, när vi skiljts åt, känner jag mig så varm inombords. 
Dom är så  o ä n d l i g t   rara.


På stentrappan av granit låg idag en död fjäril. En Amiralfjäril berättade såväl Mari Friberg som Bert i Luleå. Jag fick också veta att den flyger hit från Afrika, ja, ändå upp till Norrbotten. Otroligt.


Bilden: småprat med Harry i soffan. 

Lyssnade till Ring-så-spelar-vi i morse och då ringde en man in och önskade den här låten och jag skruvade upp ljudet och kom så väl ihåg känslorna som tumlade omkring och hur jag började gråta. Det var på sjukhuset.

Det är annat nu. 
Fortfarande så innerligt tacksam.

Ps. Jag har inte kunnat koncentrera mig på att läsa en enda bok på evigheter, knappt en tidning. Men nu! Fick tips på instagram, (tyckte att den verkade aningen banal när jag läste på omslaget) men laddade ner romanen i textform och har nu närapå sträckläst den. Å, så jag tyckte om den. Det var den här.  Ds.

fredag 30 juli 2021

Fredag i slutet av juli ...

Bättre väder idag. Än så länge, är det väl bäst att jag skriver. Pv sov över i båten för att hålla koll på förtöjningarna. Harry låg hos mig, nära, nära. Han är rädd för åskan och när det blåser och rister i fönsterna. 


En annan dag i slutet av juli, för fem år sedan. 
Detta var vårt första boende i Skottland och det såg ut på pricken som på airbnb-sidan. 
Närmaste stad/samhälle var Pitlochry och om ni funderar på att åka dit, så finns lite tips här på vad ni kan roa er med.
Huset låg ute i ingenstans, men en gammal stenkyrka fanns där och värden hette Steven och var ett under av vänlighet och tog schangdobelt hand om min ganska tunga väska.
På kvällen promenerade vi längs den smala vägen .., (det lär ju vara den man ska hålla sig till ..), såg får och lamm och kände en oändlig frid. 
Kanske trötthet också.


Efter tio dagar i norr, tog vi tåg till London och därefter buss till Plymouth och sist av allt hyrbil till Millbrook i Cornwall. Under en dagsutflykt stannade vi till vid Seaton Beach, och där på en mur nära parkeringen, låg en döende slända. Länge höll jag den i handen, tyckte så synd om den, men den kanske hade levt klart, vad vet jag ...?


I juli samma år annonserade AP ut soffa + fotpall. 
Log åt priset. Log åt annonsen. 


Hur det gick?
Jo, jättebra! 


Mera Skottland. 
Pv fick en keps av mig - kanske i för tidig födelsedagspresent - och blev sååå fin i den. 
Nu är den borttappad, precis som hans hörapparater som han hämtade ut i våras. 
Gissa, om han kände sig dum när det igår kom en kallelse till hörselmottagningen, då man vill höra hur det går .., använder han sig av dem? Gör dom nytta?
Han har till den 30:e augusti på sig att hitta dem och s o m  han har letat, men icke. 
Så kan det gå.

Dagens fönster ...


"Ännu ett fönster som jag fick syn på. Eller egentligen två. Fångat i en av salarna på Rungstedt gaard på Själland."

Och har någon lust att åka dit, så ni kan bo just där. Då har ni dessutom nära till Karen Blixenmuséet i närheten! 

Tack Kerstin i Trelleborg att du hade håven med dig!