Det tog aldrig slut ...
Kanske står det på servettpaketet vem som har designat dem, det har jag faktiskt inte tänkt på, men det borde det ju göra, tycker jag.
Vi åt lunch på Haverdals golfrestaurang idag (Slottsstek, stekt potatis, en ljuvlig sås, gelé, inlagd gurka ..., och sallad, för 100 kronor!) och vi hann knappt komma hem, så var vi bjudna till Ecke och Britt och där var även äldste sonen Jonas (det är han som sitter på hörnan). Jonas är en vittberest man (ungkarl) som har längtat väldeliga efter att tiderna ska bli som förut, så där så att resandet kan återupptas.
Britt, vacker som alltid och så f i n.
Har arbetat som speciallärare för mindre barn.
Mjuk (men jag anar en inombordsstyrka).
Nu bjöds vi på en "kesokaka" med vispad grädde, nyplockade björnbär och kaffe till detta.
Några timmar senare vankades besök hos Eva och hennes halvlånge man. Harry fick göra oss sällskap och hoppade vant upp i soffan där han brukar ligga när han är hos dem. Där är han verkligen hemtam.
Efter någon timmes surr eller kanske lite mera, tackade vi för oss.
I rabatten visade Eva mig den här skönheten .., en höstanemon. (Tack Google lens, jag hade redan glömt namnet)!
Ja, jag säger som jag brukar: det här är väl den berömda ketchupeffekten. Lugnt i en veckas tid och sen tjoppar det till och blir hur mycket som helst! Men en fin dag blev det.
Den avslutar jag med lite vilsam musik.
Typ sån här.
5 kommentarer:
Lika vackra är de, Britt och servetterna!
Höstanemoner växer det många många i mina föräldrars trädgård. I rabatten vid söderväggen slåss de med rudbeckiorna om utrymmet. Vissa år mest av den ena, vissa av den andra.
De växer i Portugal också, men är inte vanliga. Jag blev så glad, så glad första gången jag såg dem i en park.
"Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut" förknippar jag dem med. De brukar blomma runt sommarlovets slut.
Här är höstanemonerna nästan som ogräs. Jag kämpar hårt med att hålla dem på plats, men de vinner nog ändå lite mer mark för varje år som går. Fast fina är de :)
annannan och mossfolk: och jag lyckas INTE med dem .., jag blir deprimerad snart :)
Jag såg dem på Gotland där de spritt sig i en parkliknande trädgård. Så fina! Men här i zon 5 har de visst svårt att klara sig säger expertisen, så jag har inte provat. Fast jag har inte plats för dem heller..... ellem
ellem: och jag såg dem i en stor kruka på en tomt, nåt så otroligt vackert det var! Om det fungerade här hos mig? Nej.
Skicka en kommentar