Söndag .... Per-dagen.
När jag berättade för mamma att sonen skulle få Per som en del av sina tre namn, så blev hon sååå glad. Tänk, att vi hade kommit ihåg hennes morfar Per-Olof Hansson, hennes farfars far Per-Erik Westerlund och hennes farfar Per Johan Westerlund, ja, men nog var vi väl ändå snälla!
Detta hade jag absolut noll koll på, men n u .., är jag glad att det blev som det blev.
Den där träskålen på övre bilden, den kom från mammas föräldrahem och den här lilla vasen, den brukade stå på byrån i sängkammaren hemma i Malå, ja, ibland nere i vardagsrummet.
Skulle jag ha köpt den om jag sett den på en loppis eller i en affär?
Nja.
Men nu, nu älskar jag den!
I skrivande stund, eller i alla fall för en timme sedan, plockade jag in blommor och satte i vasen och nu står dom där och gör mig så glad när jag kommer in i hallen.
För övrigt har pv åkt rullskidor (undrar om han tänker sig en klassiker nästa år?) och själv har jag gått med motorgräsklipparen och ansat där inte roboten kommer åt. Det blir fint.
Dryper av svett och snart är det ju middag tillsammans med Sonja, så bäst att duscha iskallt.
8 kommentarer:
Jag hade glömt att gratulera familjens Per, men tursamt nog hittade vi blåbär i skogen, och lite grädde fanns det i kylen, så det blev bakelser till kaffet. Han är så nöjd. Jag passade på att påpeka att han aldrig kommer ihåg mina tre namnsdagar ... sin egen andra namnsdag glömmer han alltid själv.
Vasen är underbar :-)
Bloggblad: försöker tänka efter vilka namn det var mer än Marianne ., Margaretha kanske? Lena ...?
Vonkis: ja, nu tycker jag också om den ,-)
Per är verkligen ett fint namn. Enkla korta namn som fungerar på många språk är så bra. Jag hade en lekkamrat som hette Per när vi var små. Ja, han heter minsann Per fortfarande, men lekkamrater var vi bara när vi var små! Hans mormor var ursprungligen danska, så när hon sa hans namn så var det som att det rimmade med "ser".
annannan: ja, jag tycker också om det - förstås -. Önskade länge att minstingen skulle få heta Olle, men så blev det inte :)
min morfar och jag hade samma födelsedag och han hette Petrus men vi firade även hans namnsdag. De gånger vi hälsade på dem i Bergeforsen (utanför Sundsvall) just den dagen då blev det kalas för oss bägge.
Evas blogg: ni verkar vara fantastiska på att fira varandra - oavsett vad det gäller -!
det är ju så kul att fira :)
Skicka en kommentar