Elisabet

Fredag i slutet av juli ...

Bättre väder idag. Än så länge, är det väl bäst att jag skriver. Pv sov över i båten för att hålla koll på förtöjningarna. Harry låg hos mig, nära, nära. Han är rädd för åskan och när det blåser och rister i fönsterna. 

En annan dag i slutet av juli, för fem år sedan. 

Detta var vårt första boende i Skottland och det såg ut på pricken som på airbnb-sidan. 

Närmaste stad/samhälle var Pitlochry och om ni funderar på att åka dit, så finns lite tips här på vad ni kan roa er med.

Huset låg ute i ingenstans, men en gammal stenkyrka fanns där och värden hette Steven och var ett under av vänlighet och tog schangdobelt hand om min ganska tunga väska.

På kvällen promenerade vi längs den smala vägen .., (det lär ju vara den man ska hålla sig till ..), såg får och lamm och kände en oändlig frid. 

Kanske trötthet också.

Efter tio dagar i norr, tog vi tåg till London och därefter buss till Plymouth och sist av allt hyrbil till Millbrook i Cornwall. Under en dagsutflykt stannade vi till vid Seaton Beach, och där på en mur nära parkeringen, låg en döende slända. Länge höll jag den i handen, tyckte så synd om den, men den kanske hade levt klart, vad vet jag ...?

I juli samma år annonserade AP ut soffa + fotpall. 

Log åt priset. Log åt annonsen. 

Hur det gick?

Jo, jättebra! 

Mera Skottland. 

Pv fick en keps av mig - kanske i för tidig födelsedagspresent - och blev sååå fin i den. 

Nu är den borttappad, precis som hans hörapparater som han hämtade ut i våras. 

Gissa, om han kände sig dum när det igår kom en kallelse till hörselmottagningen, då man vill höra hur det går .., använder han sig av dem? Gör dom nytta?

Han har till den 30:e augusti på sig att hitta dem och s o m  han har letat, men icke. 

Så kan det gå.