Dagens fönster ...

Ett kattfönster från Portugal! Undrar vad den tittar på ..? Kanske en fluga?

"Kissekatten är ett motiv i repris. Ovanför hen speglas lindarna som håller på att slå ut. Här är allt så vackert just nu!" skriver annannan som hade håven redo. 

//Tack för att du kommer ihåg det här med fönsterbilderna! säger jag. 

   Och så bär det iväg igen ...

Bilden: Ett annat slags boende. Herr Kaja håller koll. Frun har väl fullt upp med att inreda i skorstenen. 

Det är mycket nu. 

På lördag är det kalas hos Hilda och senare på eftermiddagen har vi middagsgäster. 

Dagen därpå, eller kvällen därpå, kör vi upp till Lysekil, då båten ska seglas till hemmahamnen i Skallkroken. Mina barns pappa Tommy gör pv sällskap ombord (det blir nattsegling) och herrarna får sent på kvällen krypa till kojs i en kylig ruff, allt medan jag själv ska övernatta på Strandflickornas hotell, just i Lysekil. 

"Är hon tokig? Hotell nu igen?" tänker någon kanske. 

Ja, kanske. 

Men att bo på hotell är det absolut bästa jag vet och pv har erbjudit sig att stå för kalaset, men jag har sagt att vi delar på notan. Måndagförmiddag tar jag bilen och Harry .., vinkar av sjömännen och kör hem igen. Genom Tingstadstunneln och genom Göteborg!! 

Nåja, jag har ju klarat det förut. 

Här ska jag bo. På Strandflickornas Havshotell. 

    Känslosamt ...

Att ha sin syster på ett sjukhus i Australien, är ingen höjdare. 

(Tänker osökt på dig annannan som bor långt ifrån din pappa och vilket krångel det måste bli!)

Då menar jag inte att det är något fel på den australiensiska sjukvården, tvärtom, men detta att inte kunna besöka henne, inte ha möjlighet att ge henne en kram ., inte kunna komma med korsord eller annat som hon önskar sig eller visa henne hur det är att lyssna till ljudböcker (men då måste hon ju först få en bättre mobil) .., ååå, det är så frustrerande. 

Bilden: här någonstans, i det stora komplexet ligger hon alltså. 

Så jag skriver till hennes son Fredrik och frågar om han möjligen har telefonnumret till sjukhuset där hon ligger. Det heter Flinders Medical Centre och jo, det har han. 

Innan jag ringer upp till hennes avdelning, förbereder jag mig. Det gäller att fatta sig kort och förklara på ett vettigt sätt. En rar kvinna svarar; kanske är hon undersköterska och när jag  har förklarat och säger att jag är lillasyster till Birgitta , svarar kvinnan och säger att "det ska hon ordna, no problem",

Då börjar jag gråta. Jag förstår inte vad som händer med mig! 

Så dröjer det en stund;  nu kommer en annan kvinna och tar luren .,. hon säger att hon är Birgittas sjuksköterska och tyvärr är Birgitta inte i "condition" för att prata, tyvärr och jag blir alldeles paff. Jag säger tack ändå och ber henne att hälsa att vi tänker på henne, där hon ligger i sin säng och stirrar upp i taket eller på tv:n framför sängen. 

Efteråt letar jag fram adressen till sjukhuset .., skriver ett postens vykort med den här bilden av vitsipporna på framsidan och klickar iväg det. Det kostar tjugosju kronor och det tycker jag inte är farligt. 

Måtte det komma fram. 

Fredrik, Birgitta och Fredriks golden Luna. 

    På hyllan ...

Är det nånting jag verkligen  ä l s k a r, så är det jämförpriser och innehållsförteckningar. 

I butikshyllan står Sharwood´s Chicken Korma och det ser väl inte alltför tokigt ut. 

Vänder på förpackningen och konstaterar att den här kycklingen i rätten, den är det inte mycket bevänt med .., där finns ynka 2.5 procent torkade kycklingbitar, ja sen är det bara att läsa vidare. 

Inte är det mycket kyckling som behövs för att få använda kyckling i namnet!

Inte långt därifrån står Viktväktarnas soppor. 

Här får vi veta att gulaschsoppan innehåller 3.9 procent nötkött, annars är det väl mest vatten och diverse smakämnen.

Knorr har "Pasta Snack Pot Carbonara" .. bara att tillsätta kokande vatten och så är det klart att äta. 

Innehållsdeklarationen visar på 2.1 procent baconbitar .. samt baconfett och så allt övrigt .., gräddpulver, kryddor osv. 

Byttan innehåller 63 gram och vet ni vad kilopriset blir?

Jo, 284 kronor/kilot!

    Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från systerlandet i väster, fångat av Turtlan i Karlstad och så här skrev hon: 

"Självklart var håven med på vår lilla påskresa till de lite mer nordliga delarna av Värmland och den del som heter Finnskogen.

Fönstret är fångat på ladan till Mattila finngård som ligger norr om Östmark som ligger norr om Torsby. Tyvärr brann storstugan ner för några år sedan men håller nu på att byggas upp.

I strålande soligt väder gick vi runt och njöt av miljön och vyerna och hittade detta fönster."

Turtlan på tur.

När man inte kan somna ...

... kan man gå ner i köket och ta sig en smörgås med cheddarost från Kvibille som pålägg. 

Allt började med ett rejält blåmärke vilket jag haft på vänster arm sedan vi var i Berlin. Nej, jag har ingen som helst aning varför det uppenbarade sig, men förmodligen har jag väl slagit i nånting. Och så äter jag ju blodförtunnande medicin, så det är inte konstigt om man får blåmärken. (Mina armar påminner ofta om Göstas, pv:s morbror).

Men nu ändrade det hela färg och blev rött i mitten och det känns som en liten ärta där inne. Det gör inte ont, jag mår jättebra och jag tänkte att slår man sig kan det ju bli en liten bula. Sen berättade jag för friherrinnan om detta och för pv och sen blev dom så vansinnigt ihärdiga ..., jag MÅSTE kontakta 1177 eller åka in akut. Tänk, om det är en blodpropp! 

Nu tillhör jag den galna skaran av mänskligheten som inte gärna åker in för sånt som jag själv tycker är "ingenting", men jag skickade en bild av det blå-röda-märket till äldsta dottern som arbetar natt på KS och hon lovade att fråga någon läkare som hade tid över. Nu ikväll, alltså.

Fick svar att det nog troligen rörde sig om att det hela höll på att läka och därför ändrade färg. Om det skulle bli varmt och göra ont .., så gällde andra bud. Att åka in, alltså. 

Ja, men det kändes bra.

Men ändå .., hade dom lyckats skrämma upp mig lite, så jag bad pv att ligga inne hos mig och Harry i natt och det gjorde han. Jag, som i vanliga fall somnar inom fem minuter, kunde nu absolut inte  komma till ro. 

Lyssnade då till USA-podden, men då blev det än värre, ty där talades det om den uppenbara risken att Donald Trump än en gång ska väljas till president och det vore ju ett öde värre än allt annat, tänkte jag. Det talades även om fullkomligt vansinniga konspirationsteorier vilka glatt anammas av miljontals människor i USA och då blev jag ännu mer mörkrädd.

Det var ungefär då jag gick ner och tog mig en macka.

       Kanske hade jag fel ...?

Ingen bra skärpa på bilderna och varför vet jag inte, men det var bland annat detta jag menade Bert, med dom fina skyltarna i Cornwall och i Skottland också, för den delen. På den här hade skolbarnens teckningar av kungsfiskaren införlivats med texten.

Till exempel tyckte Romilly, 6 år, att så här ser kungsfiskaren ut. 

Underbart! 

Och bra att få veta vad dom olika träden heter; vi var ju inte presenterade för varandra. 

Och när jag tänker efter .., så har vi ju faktiskt en liknande informationstavla nere vid parkeringen, innan man kommer till havet.

     En bra dag - ännu en . ....

Ja, nu är ju inte dagen tillända ännu, men så långt har den varit helt ljuvlig. 

En sån där dag när man vaknar och har sovit oroligt och tänker att nånting är fel, men vad .., men när frukosten är avklarad och man gått Kvarntorpsrundan och sett en strandskata nere vid klipporna och herr och fru Ejder lite längre bort och man pratat med två uniformerade män på spaning - dock inte efter den tid som flytt - nej, mer som för att hålla koll, ja, då känns det bra. 

Kommer hem efter promenaden och bjuder mig på lunch. 

Det fick bli gårdagens potatis-, och purjolökssoppa, den som blev så kapitalt misslyckad som en soppa öht kan bli, mer som diskvatten. Vi åt den ändå, pv och jag (igår, alltså) .., och jag sa att jag tror att jag slänger resten, men så hittade jag fler potatisar, skar dem i större bitar och så fick dessa koka med i buljongen och en broccoli i rejäla bitar fick göra potatisarna sällskap, plus lite mera cayennepeppar och ser man på, idag var den JÄTTEGOD! (Så där som soppa ofta är dag nr 2). 

Synd att inte pv fick smaka och se att sambon ändå kan göra en soppa värd namnet. 

För övrigt?

Jo, idag kommer Anne-Marie hem från sin dryga månad på Halmstad sjukhus och friherrinnan har åkt för att hämta hem henne. Dom bor ju - om någon skulle ha glömt det - vägg i vägg med varandra -.  

Men det är också Hildas födelsedag. 

Hilda är den allra bästa bonusdotter man kan tänka sig och det har hon varit från första stund. Jag minns att jag kände mig så nervös .., alldeles enkelt kan det ju inte vara att ens förälder plötsligt har en ny man/kvinna i huset. 

Jättegrattis på din dag, Hilda!

Ps. Och så rekommenderar jag verkligen ett underbart inlägg hos Världens sedd inifrån, men också hos Sven i Luleå! Ds. 

    Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan: 

"Hej!

Ett fönster fångat på ett litet spa hotell strax innanför norska gränsen en solig påskdag. Därinne är hotellets pool. Därute skymtar sjön Rögden.

Hotellet gav vi namnet Pensionat Stillheten för så kändes det. Eller Hotell Rofyllt.

Turtlan på utlandstur till grannlandet ".

//Tack madame Turtlan! Vilken underbar bild, nästan som en tavla! säger jag. 

    Nytt liv och Dagens Fönster ...

Ja, fönster kan ju även vara målade och i det här fallet av Lena Larsson. Kommer någon ihåg henne? Till underbara grannen Ann-Britt hemma i Malå, köpte jag den här boken (vars titel jag glömt) och fick en tillbaka. Så lyckat! Nu kom jag på det! "En svensk naturdagbok", var titeln. Och här på bilden finns ju gott om fönster!

En ung Lena Larsson. 

Är det någon som inte känner till henne, kan man få veta mera här.

Och här är raderna från Ann-Britt - salig i åminnelse -!

Undrar om jag har kvar den? Kanske. 

Det nya livet återkom någon gång mitt på dagen. Pv hade köpt hem en covid-test, men den visade att här fanns ingen smitta av det slaget och det var skönt. Nu känns det bra. 

Lite senare: cyklade till affären och tänkte att det var nog den bästa cykelturen på evigheter, ingen vind alls!! Körde på lägsta växeln nästan hela tiden. Rar kassörska i kassan. Jag drog undan ett torn av kundkorgar och kände hur vansinnigt roligt det är att hjälpa till. Minns ju hur frustrerande det var när man från sin utkikspost i kassan noterade hur korghögen bara växte, men det gjorde kön också. 

Det hände att kunder hjälpte till; ofta stamkunder och ofta män. 

Å, så man tyckte om dem!

Halv nio ...

Genomfrusen hela dagen. 

Trött och slut på. 

Nu går jag och lägger mig.

    Senare ....

Får en uppdatering från vår systerson vad gäller min systers skador, ja, efter bilolyckan 

Så här står det: 

"B is doing very well considering all her broken bones which are now all on the mend. Her injuries included: RH broken wrist which needed screws and pins to put it back together, RH broken collar bone (nyckelben, alltså), RH rear fractures hip (above bum), no surgery or cast, but she just needs to rest to let it heal. Also broken ribs, punctured lung, swollen RH knee, and a sprained ankle."

Huvva! säger jag. 

      Den där oron ....

Är det inte Ukraina, så är det upplopp i Örebro, Jönköping, Linköping eller Malmö. 

Bilar som brinner. Sönderslagna polisbilar. 

En bild på en blodig hjälm med visir skapar ångest.

Sover dåligt. 

Vaknar vid tretiden och är alldeles oriven. 

Har skurit tänder så det värker i höger käke. 

Tänker att jag är tacksam över att mina föräldrar inte behöver uppleva allt som händer just nu. 

Och så blir det morgon. 

Ordnar med frukosten. Dukar var sin bricka .., en dricker kaffe, en te. 

Hund, katt, ekorrar och fåglar får mat. 

Tittar på tv4 och väderprognosen utlovar en fin tisdag. Arton grader varmt i morgon. Är det möjligt?

Knåpar på med förra lördagens DN-korsord - då var vi ju i Berlin - och precis exakt nu tror sig pv ha kommit på långordet, det längst till vänster på sidan. Tjugotre bokstäver.

För övrigt idag?

Jobb i lilla hamnen här i Stensjö för pv, därefter ta-hand-om-nedsågade-tallar i Haverdal och sist av allt middag hos Eva och den halvlånge.

Själv gjorde jag igår skink,- och broccolipaj igår, det får bli till lite lunch idag.

Ska skriva ännu ett mejl till min syster som ligger på sjukhus i Adelaide. Hennes son ska hjälpa henne med en Ipad (hur det nu ska gå till .., ingen av mina storasystrar är det minsta intresserade av dylikt!) , så vi i alla fall kan hålla kontakt. Jag fortsätter att skriva, så har hon nånting att läsa när det ordnat sig. Lååång rehabilitering väntar henne. 

Ja, ja. 

Det kan bli en bra dag ändå, oron till trots.

    Måndagsfönstret ....

... fångades i ett gult hus på en kulle, denna Annandag Påsk 2022.

Det är - återigen - en kylig morgon. 

Termometern visar på plus-minus-noll och precis nu åkte sommarhusgrannarna sin väg - återvänder hemåt efter att ha arbetat sååå ihärdigt på tomten i helgen.

    Under eken ....

I ett  par timmars tid blir vi sittande ute vid väggen, den mot väster. Det är Eva från Tyresö, hennes halvlånge man, pv och jag själv. Pv har bakat kanelbullar (och bröd) och jag en mjuk pepparkaka (på mix; en av oss är väldigt rationell eller möjligen bekväm) och så har jag gjort mackor med gravad lax i skivor, lite sallad, kall skivad potatis, citron och några små pyttiga dillkvistar .., mest för Eva som brukar vilja ha nånting annat än sötebröd till lunch - men också till mig själv -. 

Precis allt möjligt hinner vi surra om. Det handlar om cyklister kontra fotgängare, kontra bilister ., det är upploppen i Örebro, Linköping och Malmö .., om dagens skola .., om småfåglar och Eva berättar om larven som går under namnet Gaffelsvans och som hon och hennes mamma tog hand om .., den fick t.om åka tåg från sommarstugan till Norrköping och utvecklades så småningom till en fjäril! 

Om detta hade Evas mamma skrivit en berättelse som sedemera hamnade i tidningen Vi .., och vi räknade ut att det måste ha varit någon gång på 50-talet! Helt otroligt var det och hur intressant som helst.

Foto: S Drozd Lund

Aldrig någonsin har jag väl hört talas om den fjärilen, men nu har jag. 

Så gav det ena det andra och vi kom ihåg sånt som man någon gång hört talas om och sedan fastnat i någon av minnets byrålådor. Den halvlånge bidrog med den här mannen - Rutger Fuchs - och honom hade vi minsann inte heller hört talas om! 

Ja, så kom han (den halvlånge ..) på ännu ett namn som etsat sig fast, nämligen Johannes Rydberg. Det är klart, har man arbetat på KTH inom området kemi, så kanske det är fullständig naturligt att minnas det namnet. Det handlar om en formel. 

Rena grekiskan för mig. 

Pratet fortsatte. Jag berättade om gårdagen när vi hade lämnat ett påskägg till Hildas Edvin som den här veckan är hos sin pappa och på väg därifrån svängde vi in på Pehr Osbecks väg och vi sa att "men vem var nu denne Pehr Osbeck?"

Halleluja för Google. 

Vips, så hade jag svaret och det var minst lika intressant som när vi läste om herr Fuchs! Denne Pehr blev lärjunge till Carl von Linné och vilket otroligt händelserikt liv han - den förstnämnde - hade! 

Allt medan vi satt där ute i solskenet, hördes den envetne gransångaren, men jag var den enda som uppfattade hans serenad. Och ekorren kom farande med vådlig fart och norpade sig solrosfrön .., sommarhusgrannarna rensade ogräs i nyponroshäcken, allt medan människor passerade nere på vägen. Somliga joggade. Andra gick med stavar, ja, såå många förbipasserande har vi nog inte sett sedan i somras!

Det bestämdes att i morgon får pv hämta fällda tallar i Haverdal (en släpvagn har bokats) och så får vi tillskott i vedskjulet. Sedan jag kom till det gula huset, har vi nog aldrig haft så lite ved i pannrummet, vilket väl ändå vittnar om en kylig vinter.

   Sånt som blir till minnen ...

Berlin. 

Gatan som blev till "vår" gata .., där, i slutet - eller början - svängde man in till hotellet. Tänk, så fort nånting blir till "hemma" .., blir till någon slags trygghet, ja, så är det i alla fall för mig.

Och så mycket trevligare - enligt mitt sätt att se det - med inte-bara-asfalt. 

Nånting som förvånade mig var dom olika storlekarna på all gatsten i Berlin. 

Dom här var  r i k t i g t   stora och behagliga att gå på. 

Titta, så vanvettigt vackert!

Och bland större stenar, några mindre. 

Inte långt från hotellet, men perfekt med en kaffe och kaka och att slå sig ned och bara titta på förbipasserande. 

Å, så god jag tyckte att den såg ut, men valde en annan .., en som påminde om Möllers milanokakor (som inte längre säljs). Stor besvikelse. Den visade sig vara torr och hård. Borde ha chansat på den här.

På varje cafébord fanns små askfat och vi såg ovanligt många som rökte - och ofta lååånga cigaretter - så där som Look (som jag själv smygrökte i min ungdom).

Vykort fanns att köpa och jag som en gång i världen väl slog svenskt rekord i vykortsskrivande, köpte ett - säger  e t t - enda vykort och det har jag inte ens postat ännu. 

Inte långt ifrån bokhandeln där vykortsstället stod och lockade, fanns det här före detta vattentornet, vilket nu förvandlats till "kindergarten" - nån slags förskola. 

Men nu är det vardag igen - om än påskdag -och pv sitter och läser dagstidningen .., Harry ligger på soffan och sover så gott .., Sigge är ute på vift (ligger ofta i växthuset) .., och solen flödar. Medan jag suttit här och lagt in bilder, har vi mellan varven tittat på "En plats i solen" där hugade britter letar ett det perfekta boendet, nu var det i Lanzarote. 

Och just nu .., upplopp i Malmö igårkväll. 

Jag blir  g a l e n och vill inte titta.

    Dagens fönster ...

.... fångades i Ystad, när vi övernattade på Stationens B & B. Det här var utsikten från vårt fönster.

Jag tycker så mycket om designen av taket .., en färjeterminal alldeles vid havet och så det som - i alla fall för mig - symboliserar vågor, där uppe i mitten.

    Och så blev det påskafton ....

Bilden: i Berlin vill pv gärna titta på sevärdheter, själv älskar jag boklådor! Och helst vill jag gå in i precis varenda bokhandel, även om jag inte tänker köpa nånting. Här en REA-låda inte långt från där vi hoppade på spårvagnen. Författaren Robotham tycks inte ha varit någon storsäljare. Eller så köpte  bokhandeln in för många exemplar.

Och jag får titta på mobilens display för att se vilket datum det är idag. Aha, sextonde april! Sneglar jag mot köket till,  ser jag - förutom ett fönster som behöver putsas - morgonsol! Härligt! Kanske blir det ett dopp i havet idag? Här finns även planer på att köra in till stan och titta på - och helst hitta - tapeter till köket. Dom som sitter där nu, har funnits i mer än tjugo år, säger pv. Dom är varmt gula och ger ett ombonat intryck, men är alldeles på tok för slitna. 

För övrigt inga planer. 

Sitta ute i solskenet, kanske. Fåglar och ekorrar ska ha sitt. Räfsa upp det någon (vi gissar som sagt var på grävling) rivit upp på delar av gräsmattan .., friherrinnan ska återfå sin lilla, lilla hårtork som jag fick låna med till Berlin (och då uppenbarade sig förstås en dylik i badrummet) .., och jag ska ringa till rara Ingrid i Falun, hon som bad mig berätta om resan till Berlin .., hon som rest så oerhört mycket och läste in sig på allt om resmålen och skrev målande brev och berättade om alla sevärdheter och nu, med några år kvar till hundraårsdagen  - vågar hon inte ge sig av längre -.

"Jag orkar helt enkelt inte ...", förklarar hon.

Bild 3: Från samma bokhandel. 

Vilken underbar bok med mängder med detaljer!

Nu kom pv precis in med Harry efter morgonens runda och jag ska ge fåglarna mat. Min frukost är sedan en timme tillbaka avklarad, det är inte pv:s. Intill mig ligger Sigge.

Och från Australien kommer en bild från sjukhuset där min syster ligger efter trafikolyckan. "Some broken bones", som systersonen skrev om .., är uppenbarligen en bruten arm också, förutom vristen. Ack, att vi bodde närmare! Han skriver att nu väntar rehabilitering någon annanstans, ja, oj så hastigt tillvaron kan förändras och hon som är så aktiv och har varit så rörlig! 

Nåja, hon lever i alla fall!

Over and out! hälsar bloggmadamen, just nu i ett övermåttan soligt Halland.

Läser på nätet ....

.... om upplopp i Linköping och Örebro.

Polisbilar som brinner.

Det totala vansinnet tycks ha utbrutit. 

    Långfredag ....

Av alla årets högtider tycker jag allra bäst om påsken. Kanske för att den inte är så kravfylld .., inga julklappar som ska köpas och passa mottagaren .., vintern är på väg att tacka för sig och hemma i Malå var påsktiden den bästa, rent årstidsmässigt. Då var det många turister som dök upp och mina systrar kom hem på besök och hon som sedan mer fyrtio år tillbaka bor i Australien, hon formligen bodde i slalombacken.  Och exet och jag själv förlovade oss lagom till påsk och nu - i ett annat liv - tittar gullvivorna upp i rabatten! 

Den där treåringen som varit på besök, han har hållit oss igång mest hela tiden. Jag har sagt det förut och säger det återigen: den energin borde räcka till att ladda såväl vår bil på rekordtid, men säkerligen även ett mindre kärnkraftverk! 

Bäst var nog ändå att gå på skattjakt (påskägg, alltså) i hästhagen (utan hästar just nu) och när pinnarna på marken till slut närmade sig ett träd och där - i grenklykan - upptäcktes påskägget, ja, då var det spännande värre!

Sen har det kastats boll .., han har räfsat ute på gräsmattan .., kramat harry och sigge hur många gånger som helst, lekt med mina musselskal och snäckor .., och vi har läst boken om larverna som förvandlas till fjärilar (tack underbara Eva från Tyresö!) om och om igen. Stor glädje!

Efter äggjakten gick vi uppför "berget" - som väl mer är som en ås - och vi passerade flera hästhagar och så blev det middag och nu är det enbart vi själva här hemma. Jag dammsög här och i uterummet .., satte mig därefter ute i solen (såååå typiskt ..., att den uppenbarade sig precis när trion gav sig av mot Skåne) och det var inte långt ifrån att jag somnade ute i allt det ljuvliga. 

Upptäckte att sommarhusgrannarna kommit och det blev en stunds surr. Dom hade varit på gudstjänst i Steninge kyrka, då yngsta dottern ska konfirmeras i sommar och då gäller det att närvara vid minst tio gudstjänster och nu i påsktider skulle dom försöka samla ihop ett antal kyrkobesök. Jag frågade hur det hela redovisades? Jo, "man ska ta en selfie med prästen", svarade den det gällde. Finurligt!

En annan som är mer eller mindre däckad, (inte bara jag, alltså) är Harry. Först fyra dagar i Bjäresjö och ständigt bus med Lykke (1-årig bordercollie) och så detta att vi är fler i huset än i vanliga fall .., ja, han sover som en stock på soffan just nu. Ja, upptäckte precis att pv slocknat i fåtöljen .., jo, minsann .., det är så kallat "manfall" efter treårinsbesöket ,-).

Så några bilder från Berlin och hotellet Transit Loft. Här frukostmatsalen som var riktigt stor och någon dag påminde det mer om en skolmatsal (brittiska skolklasser och även tyska .., var på skolresa), men det störde mig inte. Om man betänker hur tyst och stilla det är här hos oss .., kan det vara trevligt att bli lite upplivad.

När inte  hissen behagade fungera (den levde ett helt eget liv!) blev det till att traska upp till femte våningen. Varje våningsplan bestod av två omgångar trappor med vardera elva trappsteg (pv hade räknat dem). Åååå, så tungt det var! I min recension av hotellet tipsade jag den som eventuellt är justerad på ena eller andra sättet, ja, att helt enkelt välja ett lägre våningsplan.

Och gatan utanför - den heter Immanuelkirchstraße - och det hela påminde en hel del om Regementsgatan i Ystad. Med andra ord kände jag mig  h e m m a. Kyrkspiran skymtar uppe till vänster och s o m  jag gladdes när klockorna ringde!

Nu känner jag mig betydligt piggare. Har börjat gå igenom dagstidningarna som vi helt missat när vi varit borta och tänker att Svenska Dagbladet har så många intressanta artiklar - just nu från den nionde  april -. 

Sist av allt: Glad Påsk till den som eventuellt tittar in här, denna Långfredag år 2022.