Är det inte Ukraina, så är det upplopp i Örebro, Jönköping, Linköping eller Malmö.
Bilar som brinner. Sönderslagna polisbilar.
En bild på en blodig hjälm med visir skapar ångest.
Sover dåligt.
Vaknar vid tretiden och är alldeles oriven.
Har skurit tänder så det värker i höger käke.
Tänker att jag är tacksam över att mina föräldrar inte behöver uppleva allt som händer just nu.
Och så blir det morgon.
Ordnar med frukosten. Dukar var sin bricka .., en dricker kaffe, en te.
Hund, katt, ekorrar och fåglar får mat.
Tittar på tv4 och väderprognosen utlovar en fin tisdag. Arton grader varmt i morgon. Är det möjligt?
Knåpar på med förra lördagens DN-korsord - då var vi ju i Berlin - och precis exakt nu tror sig pv ha kommit på långordet, det längst till vänster på sidan. Tjugotre bokstäver.
För övrigt idag?
Jobb i lilla hamnen här i Stensjö för pv, därefter ta-hand-om-nedsågade-tallar i Haverdal och sist av allt middag hos Eva och den halvlånge.
Själv gjorde jag igår skink,- och broccolipaj igår, det får bli till lite lunch idag.
Ska skriva ännu ett mejl till min syster som ligger på sjukhus i Adelaide. Hennes son ska hjälpa henne med en Ipad (hur det nu ska gå till .., ingen av mina storasystrar är det minsta intresserade av dylikt!) , så vi i alla fall kan hålla kontakt. Jag fortsätter att skriva, så har hon nånting att läsa när det ordnat sig. Lååång rehabilitering väntar henne.
Ja, ja.
Det kan bli en bra dag ändå, oron till trots.
8 kommentarer:
Jag känner som du inför allt som händer .Försöker hitta sinnesro,på,olika sätt men det är svårt.Sover dåligt vilket jag normalt aldrig gör eller har gjort.Vaknar extremt tidigt ,dagen blir såååå lång.
Visst känner man sig oriven över tillståndet i riket och världen. Tidigare generationer slapp inte heller undan. Hur oroliga var de inte när Hitler härjade.
"Oriven" måste vara nåt västerbottniskt. Och jag måste få tolkhjälp.
En riven ost känner jag till, och i och för sig även en oriven. Det finns en i vår kyl.
Men ... ?
Oriven är ungefär orolig på Pitemål vill jag minnas
Bert: det är precis som Babsan skriver! Man blir orolig. Och som så ofta annars, har jag aldrig reflekterat över det ordet. Det är ju inte som i oriven ost :).
Babsan: exakt på pricken!
"Uppriven" kanske jag skulle ha sagt. Men det ärkanske för starkt.
Kul är i alla fall att "oriven" är okänt för mig, 5 mil norr om Piteå. Det är ett bevis för att vi INTE pratar "norrländska", vad nu det äärför nå't.
Bert Bodin: ja, det är lustigt hur det kan skilja på bara några få mil.
Min pappa växte upp i Kalvträsk, nio mil sydöst om Malå. När han pratade riktigt brett, sa han inte jag, utan I. "I ha int hitta nån ....".
Uppriven är för starkt, precis som trodde. Oriven är mer som ett mellanting. Man blir omruskad. Lite orolig.
Skicka en kommentar