"En och annan promenad ..."

Från annannan kom för ett tag sedan det här fullkomligt ljuvliga klippet, det som en gång hennes mamma hade sparat.

Det tycks mig som det är från Ystads Allehanda den 8/5 för väldigt många år sedan. Texten slutar ..."Känner mig: Inte alltid vuxen."

Å andra sidan spelar det ingen roll, jag tror att det är tämligen giltigt även nu, långt, långt senare. 

När jag läste detta tänkte jag att vilken härlig kvinna det här var .., som skrivit kontaktannonsen! 

Men jag tänkte OCKSÅ .., å, så härlig annannans mamma måste ha varit som klippte ur och sparade detta .,. det vittnar ju om humor och inutiglädje! 

Ikväll frågade jag om det var okej att lägga ut det här på bloggen. Det var det. 

Tack annannan! U n d e r b a r t!

Dagens fönster ...

Ett avlångt fönster fångat av exet, som i skrivande stund befinner sig i södra Spanien. 

Det var snällt av dig, Tommy!

Lördag ...

Då tar jag sikte på bageriet i Slöinge och köper två semlor, vilka fördelas på fem personer. Dels för att dom är både stora och dyra, men också för att det räcker. Godare mandelmassa har jag nog aldrig smakat - ja, möjligen hos de semlor vi brukade köpa på bageriet, nära slalombacken i Sälen -. 

Vid de få borden inne i själva butiksdelen satt fyra personer och då är det fullt, men det var ont om plats på parkeringen, så kanske satt många inne i själva huset intill?

Jag undrar om det finns nånting som gör mig lyckligare, än ett gott, färskt bröd? 

Den här semlan är i ordets rätta bemärkelse att skådebröd. Eller  en skådesemla. 

Alla semlor görs efterhand som kunderna kommer, så man får vara beredd på att få vänta. 

Senare på dagen tog jag minstingen med mig och körde till affären. Hela vägen dit skrämde Viggo spöken till höger och vänster, ja, med hjälp av isskrapan. 

"Titta, där är tre småspöken bakom trädet!" ropade jag och då blev det brått att låtsas panga med skrapan.  

En sväng ner till Skallkroken blev det också och där såg vi ett äldre  par vilka från bagageluckan plockade fram en fikakorg och så gick dom och satte sig i ett av vindskydden.

"Ta med dig badbyxor!" bad jag sonen innan han lämnade Skåne. 

Nja .., det var snö på trappan i morse och ganska kyligt ..., så jag förmodar att något dopp blir det inte. 

Och från Malå kommer den här bilden, tagen från dotterns balkong. 

"Tyska turister som ska  på skoterutflykt till Vildmarkscampen", skriver Maria.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som var ellem i Skellefteå: (Tack ellem att du tog dig tid!)

"Idag tog vi en tur söderut. Vi åt en väldigt god blomkålssoppa på Lövångergården. Därinne finns väggmålningen av kyrkstan. 

Bredvid ligger sockenmuseet och på andra sidan den gamla skolan. Där har tiden stannat och den ser ganska frusen ut. 

Vi hälsade på en gammal vän som flyttat till äldreboendet där. Då blev det en snabbtitt in i den knappt årsgamla saluhallen som säljer närproducerat, mestadels mat. Jag gick ju förstås inte tomhänt därifrån. ellem."

Detta är alltså Sockenmuseet. Fina färger tillsammans. 

Elisabet skriver: I Lövånger finns även Kyrkstaden med sina fina stugor och om vi åker upp till Norr, - och Västerbotten sommartid, då är detta någonting jag verkligen vill besöka.

Idag ....

Dopp i havet, kaffe och macka efteråt. Solvärme mot nakna ben. 

Ångest innan, tacksamhet efteråt. 

Tacksamhet för vad? Kanske till mig själv, för att jag, trots ångest inför att stiga ned i detta iskalla, ändå gjorde det. 

Pv har förvandlats från badkruka till friskus. Kliver ner utan att tveka och slänger sig i. Jag fattar inte vad som har hänt. 

För övrigt? Har pratat med den rara ellem i Skellefteå, som skickat en sån underbar sagobok, utgiven på Guldvingens förlag - vilket vackert namn -!

Den boken ska jag läsa för dom skånska pojkarna när vi ses på lördag! 

ellem, om du läser här, kan du väl förklara vem som gjort vad och hur ni var släkt? Det blev så mycket surr om bad, så nu tappade jag bort om Marita var din moster eller kusin och Daniel ...?  

Så här ser omslaget ut! Det blir nog spännande läsning. 

Så här berättar ellem om boken: Marita är min kusin på pappas sida och Daniel är hennes son. Han har skrivit berättelsen och fotograferat mycket. 

De har hjälpts åt att göra figurerna. Daniel gjorde gubben och Marita har gjort många av figurerna. Sen har de byggt och arrangerat tillsammans. 

En gammal oljemålning är bakgrund på nåt ställe! Marita finns på Instagram där hon visar lite. Och en kul detalj: vår farmor är med på en tavla med lite förstorade glasögon. Hoppas du sk.a gilla boken! ellem.

Varav hjärtat är fullt ...

Bilden visar Malå Sjukstuga, belägen vid Tjamstabergets fot. I min barndom kunde man höra berguven hoa, då, när man någon gång övernattade hos mamma i personalrummet. 

I en kommentar från "Anonym" (solnedgångsbilden lite längre ner) menar hen att vackra solnedgångar föder inga familjer och det har ju hen rätt i. Svarade i en kommentar som jag ser blev väldigt emotionell .., jag har verkligen så starka känslor för Malå i allmänhet, men människorna hemma i synnerhet. 

Och jag berättar om vårdcentralen och dess - i mina ögon - fantastiska öppettider, till 21.00 på kvällen alla vardagar och till 17.00 på helgerna. Ambulans finns redo att köra svårt sjuka patienter till Lycksele och är man riktigt dålig, kommer ambulanshelikoptern och flyger iväg med den sjuke.

Och jag berättar om vad som finns hemmavid, men det som kanske inte kommer med, är att jag tror att det är en viss tåga i människor boendes i inlandet, vilka inte är vana med närheten till det mesta. 

Så hittade jag detta .., det är nog boken som handlar om Malå sjukstugas historia och den som berättar om hur det var, är den barnmorska som jag hade när jag väntade Anders - Maud Lindberg -. Jag tycker nog att det säger en hel del om människor där uppe i norr.

 Dagens fönster ...

... fångades igår, då, när solen flödade som bäst och när energin tjoppade upp, så där som den ofta gör när det blir ljust och fint ute. 

Mindre lustigt med flödande ljus inomhus .., oj, här gäller det att ta fram dammvippan!

Nu på morgonen är det gråmulet och plus-minus-noll på termometern.

Malå idag ...

Så här såg det ut när Maria rastade hundarna i eftermiddag. Tänk .., att detta var vår utsikt från vardagsrumsfönstret, då när jag växte upp och senare under ytterligare femton år hemma.

Femte februari ....

Så här är det också. Strålande solsken och blå himmel. Vind från väst. Rårakor till middag. Långt telefonsurr med god vän. Jag berättar om den i mina ögon så vackra minnesstunden i S:t Nicolaikyrkan i Örebro och det tyckte även telefonkompisen, men hennes make var däremot väldigt upprörd och tyckte inte alls om det hela. Inte heller att kungen och Silvia var på plats. Jag tyckte tvärtom. 

Om detta pratar vi ganska länge.

Skrev ett brev till Ingrid i Falun och tänkte att jag måste köpa nya färgpennor. Har börjat lägga in en bild längst upp på brevet, så blir det så mycket finare. Det är egna bilder, eller även såna som jag fotograferat från den där underbara boken av Sune Jonsson. Minns när jag på sextitalet köpte brevpapper på Burwalls ..,  r i k t i g t   brevpapper, kuvert på vänstersidan och arken till höger. Det var sånt som var perfekta julklappar till mig. Numera är det vanligt A4-papper som väl mest används till kopiering, men det blir fint. Man kan ju måla lite också, i kanten.

Vad har dagen för övrigt bjudit på? Jo, jag räfsade löv och kvistar .., har tvättat och hängt ut tvätt (lycka, rakt av!) .., och lyssnat på en ung kvinna som vittnade om skräcken när hennes klass blev inrymda och hur lärarinnan kröp omkring på golvet och försökte trösta och lugna skräckslagna elever. Läraren hade blixtsnabbt låst dörren och försökt barrikadera densamma för att inte skytten skulle ta sig in och jag tänkte att vilken sinnesnärvaro och vilken underbar människa!

Och i rabatten börjar det hända saker.

 Dagens fönster ...

... fångades genom bussfönstret när pv var på väg från Lycksele till Umeå. 

Hotell Lappland ligger alldeles vid Umeälven och här kan man ta sig en titt hur det ser ut där inne. 

Som vanligt - ungefär som i alla krimserier på tv - är bilderna tagna i dunkelt ljus, ja, det ska väl se extra mysigt ut. 

Det var i måndags som Pv precis hann få upp mobilen för att fånga några fönster. Tack! säger jag.

Birgitta berättar vidare ...

"Pensionärer behöver aldrig betala mer än 6.20 per recept, alltså cirka 35 sv.kr. Jag går gratis till min läkare, men om man ska träffa en specialist, får man betala vad han/hon begär, men man får sedan tillbaka vanligtvis minst hälften från Medicare - vår sjukkassa -. 

Buss och tåg är gratis för pensionärer. 

Allt detta kan variera mellan de olika staterna, men vad jag skrivit gäller i alla fall Sydaustralien.

Här har vi till vår fasa hört att det skett en skolskjutning i Sverige med ett 10-tal döda! Hur hemsk håller inte denna värld på att bli ??!!"

// Birgitta berättar vidare: "Annars började jag dagen med att åka till Collonades för att uträtta ett bankärende. På banken var det lång kö och när jag äntligen kom fram till luckan, så skulle jag ställa mig i en annan kö. Ack ja, det som skulle kunna ha åtgärdats på 5 minuter, tog i stället över en halvtimme."

I Australien kan man uppenbarligen ännu uträtta ärenden på banken, tänkte jag.

Det som hände ....

(Bilden är från arkivet).

Dagen därpå, som är idag - en alldeles vanlig onsdag i början av februari - känns det som om tillvaron tippat överstyr alldeles, ja, långt mer än vanligt. Arma alla de människor som var med om detta .., all skolpersonal, elever i alla åldrar (tänker på kvinnan från Syrien som intervjuades och vittnade om alla minnen från kriget hemifrån som nu kom tillbaka .., och skräcken och rädslan!) och alla poliser och all vårdpersonal och alla som ställdes framför en kamera och med tillkämpat lugn skulle berätta om vad som hänt och vad som väntade. 

Jag tänkte även på föräldrarna till skytten. Å, vilken fasa! Aftonbladet hade tydligen ringt upp pappan och frågat vad han tänkte om saken, innan den förstnämnde ens visste vad som hänt. Så skamligt! Har kvällstidningsreportrar ingen som helst anständighet i kroppen?

Och lokalpolischefen Roberto Eid Forest - vars namn jag nog aldrig kommer att glömma - försökte så gott det gick att lämna information till väntande journalister och denne Roberto växte allt eftersom dagen gick. 

På kvällen körde pv in till stan på körövning .., jag blev sittande i soffan och Sigge - lyckligt ovetande om världens tillstånd - låg intill mig (alltid nära matte numera) och t.om en liten raggig, snart sextonårig kattherre, spred en slags trygghet.

Och på olika sociala medier kunde jag ta del av varma hälsningar till det svenska folket, ja det var människor från våra grannländer och från andra delar av världen och jag tänkte att t.om. bokstäver kan värma. 

Ungefär så.

Så kan det också vara ...

Så här skriver min nu 80-åriga syster i Australien: 

"För några dagar sedan ringde en trevlig dam från RDNS - Royal District Nursing Service - och undrade om jag ville ha en städhjälp. Det ville jag gärna och frågade vad det skulle kosta, men det var helt gratis, staten betalar. 

Det var min läkare som talat om för dem att jag kunde vara i behov av hjälp, så nu ska jag få städhjälp var fjortonde dag med början nästa tisdag. 

Och jag är tydligen approved för att få en gardener också, men för närvarande fanns ingen tillgänglig."

 Dagens fönster ...

Här, på hotell Avalon i Göteborg, bodde den värmländska madamen Turtlan med sin M under helgen som gick och det var då hon passade på att ta fram den allra största håven! Oj, så många fönster i en enda bild! Tack Turtlan/Annica!

Jag mejlade henne och frågade om hon kunde tänka sig att recensera hotellet lite ., så där så vi andra får lite information och kanske själv blir sugna på ett dylikt boende. 

Kollade själv priset för 1 övernattning i mitten av veckan i februari - det blev 1354 kronor, verkligen inte dyrt. Frukost ingår, men då är priset INTE återbetalningsbart och ska betalas i förskott. Lägger man till 200 kronor, kan man avboka fram till 1 dygn innan den bokade dagen och man kan betala vid ankomst eller online. Frukost ingår. (Utmärkt frukost ingår .., står det på Avalons sida).

Så här skrev Turtlan:

"Vi bodde på hotell Avalon. Ligger alldeles granne med saluhallen vid Kungsportsplatsen. 

Bäst: ett lite mindre hotell som är lite annorlunda byggt. Inte de där raka korridorerna där alla rum är likadana. En massa konst på väggarna och spännande möbler. Bra frukost utan tvekan! 

Egentligen inget vi var missnöjda med. Jo, den där parfymdoften många hotell har börjat med i korridorer och lobby. Det tycks bli allt vanligare. Tur nog inte inne på rummen. 

Hälsningar Turtlan på tur."

Ny vecka ...

Måndag. Gråmulet ute. Det blev en underlig natt. 

Vaknar kring midnatt och tror att det är morgon .., samma sak vid två och tretiden. Det är som att det inre urverket har hakat upp sig. Upptäcker Sigge som ligger längst nere vid fotänden av sängen, precis där Harry brukade kura. Tänk, att en katt kan förmedla någon slags trygghet. 

Vid sextiden lyssnar jag till P1-morgon med Elias Wahlberg som programledare. Han är mästerlig; likt en dirigent plockar han in korrespondenter från olika håll av världen .., och det är SMHI och vädret och allt flyter på. Mycket handlar om Trump och höjda tullar .., om Mexico, Canada och Kina och snart kanske även EU-länderna dras in i eländet.

Några timmar senare kör jag till affären. Även idag är det tomt på hyllan där Shebas Kalkonfrikassé ska finnas och nu är det nog två veckor sedan där fanns en någon burk. Ber Carro som jag arbetat med tidigare att kolla lagersaldot. Jodå, det är jag som jag trodde .., datorn visar att där ska finnas 21 burkar frikassé, men på hyllan ekar det tomt. 

Man kan ju tänka sig att någon haft det ovanligt knapert efter jul och då kanske - jag säger kanske - katten jamat av hunger och måhända "glömde" då någon att betala kattmaten.  

I vanliga fall registrerar datorn varje såld burk och när det närmar sig de sista, då beställs det hem per automatik. Förr i världen påminde ofta kunderna (gjorde det t.om på slutet när jag arbetade) att vi skulle beställa hem någon speciell vara, "glöm nu inte att beställa ...!", men det har moderniserats.

Och pv är på hemväg. Till min mobil kommer bilder bl.a från Umeå. 

"Nu har vi lämnat Umeå, 15 minuter sena, men jag har 24 minuter på mig i Sundsvall, så det ska nog lösa sig. Just nu bra fart i spåret, i alla fall."

Nytt sms. 

"Passerat Örnsköldsvik. Underbart väder, minus 8 ute. Härligt med tåg!"

Och så ännu ett. "Här skiner solen från klarblå himmel. Passerat Husum, bara en sån sak." 

Uppdateringarna duggar tätt. Här är nästa. 

"Härnösand. Hit seglade jag för fyrtio år sedan. Nu är tåget nästan i rätt tid."

Härnösand, ja. I Härnösand bodde under något år eller två min f.d. klasskamrat Dinah och från henne kom alltid så trivsamma brev, skrivna med blyerts och alltid textade. 

Nu är det långt mellan gångerna som vi hörs av. Dinah - som för  övrigt växte upp i Adakliden utanför Malå - är yngst av många syskon och alla har bibliska namn - Rakel, Deborah, Hagar, Samuel, Johannes och så vidare -. Dinah bor i Järfälla och föder upp hundar av rasen Lagottos.

Själv ska jag nu dammsuga på övervåningen och torka golven.

Dagens fönster ...

"Hej!

Tänk så många olika fönster vårt hotellsrumsfönster bjöd på. Eller det ena.

Åt ett åt hade vi ett litet fönster mot gatan uppe på 6:e våningen.

Åt andra hållet ett lite större fönster mot en innergård som bjöd på en massa olika fönster.

Tänker på hur arkitekten kan ha tänkt…? 
- Hur många varianter av fönster ska jag ha här? Ett med väldigt mycket spröjs. Några stora och några små fyra i rad.

Ja lite sånt.

Men oavsett så var håven med. 

Turtlan."

//Tack Annica! säger jag.

Spridda skurar från helgen ...

Från Maria kom den här bilden. Malå, förstås. Vilka kontraster det är i vårt land! 

Och pv har åkt två, tre mil, kanske fyra någon dag och såg ut så här igår på eftermiddagen. 

Senare på kvällen var det Melloträff hos hyresvärden, dvs Maria, som hade sina väninnor på besök. Sju damer inalles i vardagsrummet, ni kan ju gissa om herr Göransson trivdes!

Idag var det sista dagen uppe i Malå .., bussen till Lycksele går vid 06.30 i morgonbittida och därefter är det mest tåg som gäller och han har vänligen anhållit om hämtning i Falkenberg halv1 på natten. Jo, jo. 

Idag på morgonen handbollsträning för 5-åringarna - såväl flickor som pojkar - och jag kan säga att töserna var betydligt mer fokuserade på övningarna, ja, än pojkarna! 

Sporthallen - som var såå fin - var uppdelad i två halvor och i den ena fick småsyskon gympa och i den andra var det handboll som gällde. Mängder med föräldrar var där!

Därefter dopp i havet på Ribban. Maja, som förvandlats från badkruka till hur tuff som helst när det gäller kallbad .., dopppade sig även idag! Vad har hänt ...!? 

Fy, så kallt vattnet var och vi var dom enda som tyckte detta var ett bra påhitt. (Men bastubadande herrar ville kanske få upp ångan först ..).

Väl påklädda igen blev det kaffe från medhavd termos samt tunnbrödmackor, å. det satt som en smäck, allt medan Viggo lullade omkring med den stora badtermometern och ville kasta den i havet. På en träbräda där man kunde hänga av sig kläderna, hade något kritat in de senaste dagarnas vattentemperaturer. Vi kunde vi läsa att det i lördags var +3 grader i havet.

Så .., alldeles intill bilparkeringen, upptäckte jag en äldre man uppe i en skylift som tycktes rafsa ihop alhängen. Jag fattade ingenting. Frågade honom vad han sysslade med .., jo, han samlade hängen av klibb-al som skulle bli till medicin mot pollenallergi! Kan det verkligen vara möjligt ...?

Åkte därefter hem. Vansinnigt många långtradare på E6:an och efter Helsingborg blev det lite frost, men enbart på ena väghalvan och sen blev det rimfrostiga träd ... och uppe på Hallandsåsen snöglopp! Så var det med den vårkänslan. 

Nu hemma hos Sigge som precis gottat sig åt makrill i tomatsås.

Lördag i landet Skåne ...

Texten här ovanför är från någon av Gerda Anttis böcker och det är väl ungefär så jag ofta tänker själv. Vad har jag då gjort idag?

Jo, jag började dagen med att elda i vedpannan i två timmars tid, så där så att det - med hjälp av en timer - pytsas ut värme lite då och då. Perfekt. 

Därefter tog jag sikte på Skåne. Lyssnade till Melodikrysset (kan väl inte finnas någon som låter gladare än den programledaren!!) och sjöng mellan varven med .., sen blev det Svensktoppen, men då hängde jag liksom inte med på samma sätt. Jo, jag lyssnad till Studio 65 (finns ju även som tv-program) som tog upp det här med att äldre människor hellre blir särbos än flyttar ihop med någon ny partner, ja, sedan hen blivit änkling efter långa äktenskap, eller helt enkelt varit med om någon skilsmässa. 

En skillnad fanns dock; män har svårare att då leva ensam, kanske för att män inte vårdat sina relationer, på samma sätt som kvinnor ofta gör. Det var både roligt och oerhört intressant att ta del av människor som frimodigt berättade om hur dom såg på det hela.

Två timmar exakt tog resan. Fruktansvärd dimma tills man passerat Hallandsåsen, då plötsligt klarnade det upp ., det var såå häftigt! Maja hade redan åkt till jobbet när jag var framme och Anders blev inte hemma många minuter, men hann bjuda på kaffe i alla fall. Sen var pojkarna mina. Vad gjorde vi? Jo, jag läste Petter och hans fyra getter för Viggo ., vi tittade (läs: jag tittade) på skidåkning .., fixade middag och kvällsmål och med den yngste lekte jag affär .., jag fick köpa allt möjligt gott .., det var syltkakor, glass (en maracas - instrumentet - förvandlades till strutglass), kanelbullar, gröna grodor och cocosprickar, allt på låtsas, men det spelade ingen roll. 

På måndag eller söndagkväll läggs den Ipad undan som Elliot brukar få spela på och den förblir liggande tills det blir lördag och tänk, att det fungerar jättebra! 

Och jag har gjort fruktsallad med vispad grädde till (den yngste tyckte att det räckte med grädde, helt onödigt med äpple, apelsin och bananer) och jag har läst aftonbön och bett Någon bevara alla som vi känner - även hundar och katter - och nu, när det är Melodifestival i SVT1 har jag fått igång laddningen till bilen och pojkarna somnade vid kvart över sju, så det är lugnt och skönt här. 

Så har det varit. En bra dag, fylld av glädje.

Renées brygga ...

Efter ett tips av en väninna, tittade jag igår - för första gången - på tv 4:s Renées brygga. Gäster var talmannen Andreas Norlén, Gina Dirawi och Britt Ekland. 

Allt eftersom programmet gick, började jag närapå att otrivas och mest för att jag fann denna Gina D. på gränsen till otrevlig mot Britt Ekland. Och det blev aningen dålig stämning .., talmannen såg vilsen ut och jag tackade för mig och valde ett annat program.

Kanske tittar jag på hela programmet en annan gång, men inte ikväll i alla fall.

Dagens vansinne ...

Måste ju ändå vara herr Trump som skyller flygplansolyckan på "woke-ideologi". 

#när man tror att vansinnet nått maximala höjder