Malå, tisdagkväll ...

Och tänk, när almöken/rallarrosen börjar blomma här längs Kärleksstigen! Maria tog bilden.

Dagens fönster ...

... speglar sig i tavlan med den inramade postern, den med motiv av en katt på en åker, omgiven av ett antal svartvita skator ( konstnär var Sven Ljungberg). Det här var igår. 

På köksbordet finns inte bara en prickig duk, utan också en trefärgad katt - Vickan -, den keligare av systrarna katt. Och så min älsklingklänning alla kategorier, tyvärr nu så flitigt använd, så där så att tyget är närapå genomskinligt. 

Nu återstår endast fyra dagar, därefter befrias pv från gipsen. 

Jag tror inte att det - i alla fall till en början - blir särskilt mycket enklare då för honom, eftersom de två skadade fingrarna nu ska tränas upp och säkerligen är lite ömma. 

Idag var ändå en ganska stor dag. Det här var första gången sedan olyckan som han bredde sig en smörgås, skivade osten själv, samt skalade ett ägg. Jo. Det tar sig.

Så här ser originalet ut. 

Ännu en av Sven Ljungbergs katt-skator-motiv.

Om man inte har vuxit upp med ... 

.... blommande fruktträd - eller fruktträd öht - är det såklart mer än ljuvligt att på sin egen tomt ha äppel, plommon och körsbärsträd och allra vackrast i blom är ju äppelträden! Tänk, att nånting kan bli så sinnligt, mjukt och fint! 

Det här trädet står till vänster om växthuset och ger bara små, små, små äpplen som vi inte gör något av. Nere i slänten vid vägen, står det äppelträd som ger den godaste frukten .., men pv har ingen aning om vad det är för sort.

Ute på gården har vi Ingrid Marieträdet; vindpinat och slitet, men oj, så många äppelpajer vi ändå fått därifrån, ja, ni fattar. 

Idag är det dags för Sonja att lämna sjukhuset för att komma till Nymansgårdens korttidsboende. Det var där friherrinnan tillbringade en hel månad och där var så  l u g n t  och fridfullt och  v a c k e r t! 

Förmodligen åker vi dit i eftermiddag och hälsar på och ser hur det går. Ska plocka en liten bukett med gullvivor och ta med. 

Det var där, på Nymansgården, som det var som en konstutställning i korridoren! 

För övrigt ...?

Tittade på SVT:s utrikesbyrån igårkväll och sååå intressant det var. Den tidigare statsministern Stefan Löfven var en av gästerna och jag tänkte att han känns så lugn och trygg. Kanske beror det på hans dialekt .., eller att han ofta har ett litet snett leende på lut? Ulrika Bergsten (tidigare utrikeskorrespondent i Asien och Europa) var också med (såå bra!), liksom en helt ny bekantskap, nämligen Jacob Lovén (techpoddare) och allt flöt liksom på. 

Lyssnade för några dagar sedan till en kortare SR-debatt mellan två olika partiföreträdare och jag tänkte att näää, jag kommer inte att stå ut med detta fram till valet! Det hela kändes så förutsägbart! Då var det så befriande med Utrikesbyråns gäster där alla fick tala till punkt. Dessutom tycker jag att programledaren Rebecca Randhava är såååå bra!

Här en länk till gårdagens avsnitt som handlade om Kina. (Saknar verkligen Kina-podden i Sveriges Radio. Nu, när den verkligen skulle ha behövts .., då får den inte vara med längre! Hur tänkte man?

Dagens fönster ...

En fönsterbild från Österlen kom som en överraskning, ja, det var den 25:e april och s o m  jag undrade var jag "lagt" den bilden .., men nu, så! 

Så här skriver avsändaren, den rara Christel: 

"Hej! 

En fönsterbild kanske? 

Den är inifrån vår husvagn nere på Löderups Camping. 

Hälsa Pv gott tillfrisknande från mig.

Kram från Christel i Skåne."

Men vem var konstnären ...?

Utanför entrén/ingång nr 19 på Halmstad sjukhus, stannar jag till och tittar på skulpturen som står ett stycke därifrån. 

Det är då, när vi hälsat på hos Sonja som ligger på rygg och sover så gott när vi kommer med kaffe och tårta. (Det som var kvar från i lördags). 

Med Sonja är det väl inte alldeles så där jättebra. 

"Jag har fått för mig att jag skulle till Linköping ..", förklarar hon och hela natten har hon hört flygplan susa förbi ovanför sjukhuset. 

"Men nattsköterskan sa att det hade varit alldeles lugnt, inga flygplan alls ..", fortsatte Sonja lite leende och tyckte att det kändes aningen underligt. 

Idag är det vårdplanering för hennes del. Kanske blir det ett korttidsboende under en period? 

Nåväl. Så kramade vi om henne och sa att det var ju i alla fall tur att hon inte befann sig i Linköping, hur trivsamt det nu än kan vara där och så tackade vi för oss. 

Och där ute stannar jag till vid skulpturen och letar - men förgäves - efter en liten plakett som ska berätta vem konstnären är. Nej, där är tomt. Ingen som helst upplysning om något sådant och jag tycker att det är så enbarmligt dåligt. 

Bildgooglade när jag kom hem och fick svaret att detta är ett verk av Peter Mandl, f. 1947 och boendes i Påarp utanför Halmstad. 

Gjutet i brons och med en sockel av granit. 

Peter Mandl föddes i Prag i dåvarande Tjeckoslovakien och flydde med sin familj till Sverige när Warszawapaktens styrkor invaderade Prag 1968. 

Mandl är - förutom på flera ställen i Halland och i Höllviken -  representerad vid Nationalmuseum i Stockholm. 

Så nu vet vi det.

Det där brödet ....

Igår läste jag hos walkaboutsweden; det handlade om surdegsbröd och vad detta kan ställa till med, i alla fall när man inte längre är tonåring med starka tänder. 

På Ica Maxi finns ett bröd som jag verkligen älskar .., men köper det sällan och tur är väl det. Får det ligga i sin papperspåse i 2 dagar, tycker jag att det är ännu godare, men problemet blir då att skiva brödet. 

Det hände en gång att pv hämtade en mindre elektrisk såg för att visa det vansinniga i att inte ha brödet i en plastpåse (men då försvinner ju själva känslan för mig). Hittills har allt gått bra. 

Om detta berättade jag alltså i en kommentar hos Barbro och hon gratulerade mig till att ha starka tänder. (Vilket jag aldrig har haft, men just vad gäller det här brödet, så har jag klarat mig.)

 Elva minuter senare ska vi dricka kaffe och jag skär med visst besvär en skiva av det torra brödet och tar en tugga. 

På EN ENDA GÅNG kände jag vad som hänt! En provisorisk fyllning tackade för sig. Så kan det gå.

Dagens fönster ...

Den här tiden i maj, men för 12 år sedan, kom det här fönstret susande från Porto och landade i min inkorg. Text följde med också ..., nästan som en morgonbetraktelse som kändes så .., varm och fin. 

Här är den. 

"Bara alldeles enkelt och just precis nu.

Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.

Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen."

T a c k   annannan! Läs förresten hennes inlägg om hur det kan vara att införskaffa en så enkel sak som dammsugarpåsar.

Malå för någon dag sedan och rena trolleriet!

Maria på kvällsrundan med hundarna, tog bilden.

Så är det vardag igen. Låg lite längre än vanligt och lyssnade då på play till SR:s Fågelsångsnatten som är något av det bästa jag vet. Jag FATTAR INTE hur människor kan urskilja olika fågelarter. då. när det är ett enda sammelsurium av kvitter! 

För mig är fågelkvitter det bästa som finns .., och jag har sagt till pv att om jag blir medvetslös och hamnar på sjukhus eller om jag är döende, snälla, låt mig ha hörlurar och lyssna till vilket avsnitt som helst av Fågelsångsnatten och helst när det sänds från någonstans i Västerbotten. 

I helgen visade Karin mig nånting helt fantastiskt. Jo, det hade jag hört talas om, men inte testat själv, men det hade hon gjort. Den här bilden sitter på fotoväggen i vår hall. Det är mamma som sitter med händerna knäppta nära sin mormor. 

Men så hade Karin gått in på ChatGPT och bett "den" färglägga det svartvita fotografiet och då blev det här. 

Och plötsligt förstod jag .., ty mamma berättade ibland att hennes styvfar Haqvin brukade säga att "Ditt röda hår dej vittne bär, att du av rävasläktet är". 

Nu ska jag själv försöka få hela bilden i färg. 

Något helt annat: Alla vi som tittar på Nyhetsmorgon .., nog borde väl  Agneta Strandäng få betalt av tv4, för ingen har väl fått in så många vackra morgonbilder när det är dags för vädret.

Och nu går pv ut och arbetar i det nya rummet. Han har i det närmaste byggt in sig själv. Dörren in till lill-hallen ska nu tas bort och då kan två fönster komma på plats, sen är det inomhusjobb som gäller.

Ps. Ett underbart måndagsinlägg från Portugal, kan man finna här.

Några minuter senare testade jag själv. Bad ChatGPT att färglägga bilden. Rena trolleriet!

Dagens fönster ...

Ännu ett fönsterbiudrag från Eva i Jämtland, detta från maj 2013.

Det var då det ....

Det allra bästa med att arbeta i butik .., det var detta att helt fritt få texta skyltar! 

Det behövde inte ens handla om extrapriser, utan det kunde vara gratulationer till Charlotte Kalla när hon vunnit något stort lopp .., eller när Kronprinsessan och Prins Daniel gifte sig .., eller att sädesärlan äntligen uppenbarat sig. 

Den biten kan jag verkligen sakna. 

Och när det röjdes i omklädningsrummet i butiken, hittades den här skylten och av kilopriset på bananer att döma, kan man ju ana att det var många, många år sedan den här gjordes och detta av någon som verkligen hade konstnärliga anlag! Och bara detta att få till själva skylthållaren, måste ha tagit lite tid! 

Ingen visste vem som hade textat skylten,

Och på bussen i själva Liverpool och stopp vid ett rödljus, hann jag ta upp mobilen och fånga det här fönstret, där någon verkligen hade textandets gåva! Såååå snyggt och nästan som att läsa tidningen!

Efteråt ....

Vykortet - som gjorde mig så glad - kom från Eva i Jämtland - och det var 2013

Tre dagar med inte enbart kalasfirande, men även gäster och fullt runt matbordet i uterummet och mycket prat och skratt och i lördags lunchbuffé på Tylöhus och allt som hör till och Sonja som hamnat på medicinakuten och Britt (som tillsammans med Ecke hade tänkt komma hit i lördags, men så blev Britt sjuk), ja, efter allt detta, sov jag två timmar rakt av när allt återgått till det vanliga. M e n .., så trivsamt det har varit! 

Vi har förunnats helt underbart väder alla tre dagarna, så det har varit full fart på de skånska pågarna; det har spelats fotboll och det har kappsprungits och Elliot har försökt sätta rekord på att springa runt huset (20 sek)  och det har lekt skola (Anna som fröken). 

Men nu är det över.

Och katterna kom och hälsade på gammel-matte, men kanske inte så fort som hon hade önskat. Det är väl därför vi tycker så mycket om katter - vi som har dem - dom gör som dom vill. 

När vi sagt hejdå och plockat undan lite, bryggde vi kaffe och körde till sjukhuset där Sonja nu ligger på avdelning 61. Hon hade vaknat på morgonen och hade liksom ingen styrsel på benen och ingen vet väl riktigt vad som drabbat henne, men i morgon blir det någon slags vårdplan i alla fall. 

Själv är jag väl också redo för inläggning .., tre dagar utan ett blogginlägg! Eller så vittnar det om att man blivit mer normal.

Snart helg ...

Bild från boken "Den gamle mannen och valen", av författaren/illustratören Stian Hole. 

En fin dag. Besök på ortopedmottagningen i Halmstad och där kände jag mig hemma. Två handledsbrott har jag fått gipsade där och så var det där jag skrevs in inför knäprotesoperationen. 

Nu var det pv:s tur. Suturerna skulle tas bort, handen och fingrarna tvättades så fint .., nya kompresser (typ med silikon, påminde om en tjock wettextrasa) som lindades runt fingrarna och sist av allt på med gipsen och det blev så fint, så fint. 

Därefter hemåt. 

Pv har kånkat på rockwool-balar och fått in dem där fönsterna ännu lyser med sin frånvaro .., och jag har klippt gräsmattan - eller delar av dem - tills den bara avled. Det visade sig vara fel på sladden, men det fixade han med sin enda hand, nå, liiite fick jag vara honom behjälplig, men därefter startade den utan problem. 

Plötsligt har maskrosorna dykt upp - bara så där -. Jag klipper runt dem .., och likadant blir det med små, små styvmorsvioler som var år tjoppar upp nedanför potatislandet. Minns hur glad jag blev när jag i början var här på besök och upptäckte att pv sparat små sällskap  dessa violer. 

Minns också Åke Burwall i Malå, fotograf och organist och pappa till min klasskamrat Gudrun, som på deras gräsmatta undvek att klippa små bestånd av blåklockor! Tänk, att bli ihågkommen för en sån sak!

Något helt annat. Den 9:e maj 2013 hade pv:s yngre bror Ulf varit med om något ovanligt. Så han skrev av sig på Facebook. Så här var det. 

Igår hände något.
Ulf, denne nattuggla som i alla år haft sömnproblem, kom i förrgår i säng ovanligt tidigt

Det är då det händer.
Han vaknar tidigt.

Och skriver, från sin utsiktspunkt på landet utanför Lund ....

"Vaknar kl 04,10 går upp och pissar och försöker somna om, efter 25 minuter ger jag upp,
Stiger upp å kokar kaffe.
Släpper ut hönsen ( äntligen har han fattat att vi vill ut tycker dom) tar på mig skorna, hundarna yrvakna , va fan håller han på med. Går ner till skogen , hundarna lösa! Bokskogen möter mig nästan helt utslaget!
Gud har öppnat katedralen!!!
Ut på ängarna , solen bryter upp morgondiset. Jag fylls av en euforisk känsla ! Lycklig som en lärka uti majsolens sken!
Nu blir jag riktigt känslosam ! Tack mor och far för arvet ni lämnade efter er som gjorde det möjligt att ha ett så fint hus!
Tänker på er alla mina vänner i livet! Ines min själs älskade, mina barn Hannes och Joanna!
Denna känsla har jag haft nån gång förr i livet men inte många gånger!
Jag skulle kunna dö nu!! Skjut mig !!! Det gör inget jag är lycklig fri och euforisk!!
Jag älskar er alla !!
Jag vet jag är patetisk men va faan!!
Ulf"

Det här skrev han alltså på Facebook och kommentarerna som ramlar in efteråt är underbara! 
Där är musikervänner som raljerar friskt och avråder från droger tidigt på morgrnarna och där är andra som talar om hur oerhört älskad den här filuren är.

Malå, torsdagmorgon ....

Foto: Maria på sedvanlig hundpromenad.

Och Tjamstaberget längst till vänster, och om den södra sidan av berget är det - och har varit länge - en väldig diskussion huruvida den delen ska exploateras för att locka eventuella turister till Malå. Själv är jag på tok för lite insatt i det hela; skulle helst vilja se en 3D-bild av hur det är tänkt att bli. Å andra sidan är det ju människorna i Malå som kommer att påverkas - oavsett hur det blir -.

Dagens fönster ...

Dessa fångades i Kristinehamn i Värmland - det var i maj 2012 -  och den som hade håven redo, det var förra höstens badkompis ellem, hon som bor i Skellefteå. 

I inlägget hade jag skrivit att annannan - född och uppvuxen i Skåne - berättat att där säger man inte fönsterna med e, utan "fönstorna."

Så nu sitter jag här i soffan och säger fönstorna om och om igen .., jo, men med skånskt schwung så blir det nog så. 

Tack igen ellem! säger jag.

Den stora renvandringen ....

Ja, så många älgar som simmat över älven, det blev det sannerligen inte år, om det nu inte blir massrusning ikväll, men det är sista chansen för oss tittare i så fall, ja, att se dem. Fyrtiotvå älgar inalles, hittills. 

Nåja, desto fler renar har spatserat förbi olika kameror och såväl älgar som renar har man sett många av under sin uppväxt; de sistnämnda till och med på promenad i samhället hemma i Malå. 

Desto roligare med olika sjöfåglar och under ett par dagar har vi skymtat en räv på jakt efter mat kanske, det tackar man för SVT!

Igårkväll var det dags för ett nytt fall för friherrinnan, nu i köket. Pv kallar hushållet för Bowlingbanan .., ty dom faller som käglor, hon och väninnan. Själv snavade jag för några timmar sedan på hallmattan och föll pladask på golvet, med resultat att mitt vänstra knä knorrar betänkligt. Nåja, det hade kunnat gå värre. 

Pv bygger och bygger. Det är helt otroligt så finurlig man (han) blir, då det gäller att använda sig av andra grepp än de vanliga, till exempel när han spika .., det är ju stört omöjligt att hålla i spiken med den helt gipsade vänsterhanden, men det löste han på något vis, med hjälp av en gren. Själv drar jag upp dragkedjan i hans jacka, skär kött i bitar på tallriken och skalade något ägg, men nu har han helt struntat i dessa till frukost. Knäppa knappar och knyta hans skor, det faller också på min lott. Jo, men det känns bra att vara till hjälp. 

Idag hade vi Sonja på lunch. Hon tycker så mycket om lever, så det gjorde pv härom dagen (jag fick skära den i skivor) och så hämtade han henne och det blev ett par trivsamma timmar tillsammans. 

Det finns inte ord för hur mycket jag tycker om den kvinnan! Hon är så genomsnäll och omtänksam. Skjutsade hem henne när hon tyckte att det var dags (då var hon trött ...) och jag upptäckte hur svårt hon har att gå uppför trapporna (kanske fem?) till sitt våningsplan; det första.

Jag frågade om hon hade ont i höften. 

"Ja, alltid ...", svarade hon. 

Efteråt när pv och jag själv satt ute på altanen, berättade han om glädjen med förra årets oktoberresa till Kreta och hur oerhört avkopplande det var. Det var andra gången på det hotellet och lugnt och fridfullt .., småfågelkvitter och litet spartanskt kök, perfekt till att göra frukost. Och två balkonger, en med morgonsol och den andra tvärtom. Och småkatterna som kom på besök! Vilken lycka. 

Pv säger att han skulle kunna tänka sig att resa dit en tredje gång. Ja, kanske inte så förvånande för en man som ätit samma sorts frukost i hela sitt vuxna liv och jag är väl likadan. Vi får se hur det blir. 

Så var det.

Dagens fönster ...

Flitig fönsterfångerska är annannan i Porto, men se, här befann hon sig på Olof Viktors Café (och bageri) i Glemminge, inte långt från Ystad. 

Tack för bilden! jag.

(Kan det möjligen vara ett gäst-toalettfönster?)

Och åh, så jag tycker om den här sortens insynsskydd!

Malå igår ...

Bilden togs igårkväll av Maria.

Och som ni ser har isen börjat riva och när det väl inletts, då brukar det gå undan.

Dagens fönster ...

Så har Vickan funnit en ny favoritplats; den ovanpå byrån, alldeles här vid soffan. 

Där ovanför hänger en tavla med en målning gjord av min före detta helt underbara svägerska Elenor, då, när hon gick i fjärde klass. 

(Det är alltså i den tavlan som fönstret speglar sig.)

Ska lämna in den och höra hur den mer kan komma till sin rätt, den är ju bara målad på brunt papper. 

Eller måhända har papperet en gång varit vitt? 

Eleonor är storasyster till Tommy och från sekund 1 har jag tyckt sååå mycket om henne!

I omgångar har jag försökt få reda på om hon fortfarande befinner sig på ett demensboende, ja, om hon öht är i livet, men det är hopplöst. Vare sig sonen eller hennes barnbarn vill berätta hur det är fatt. Nu har jag givit upp.

Brev från mig, så där så hon inte skulle glömma hur mycket jag tyckte om henne. 

Och när hon bodde i Alingsås och var pigg och kry. Lilla Nelly på besök insåg snabbt att där, där var det minsann en kvinna som mer än gärna delade med sig av lite kokt påläggsskinka.

Tre dagar in i maj månad ...

Nu går det undan. Maj månad. Och bilden är från något tidigare år och jag har den som målbild, ty just nu är där enbart utblommade påskliljor modell mindre. 

Igår fick vi besök från Bunkeflostrand. Pv hade nämligen ringt Anders och frågat om han kunde tänka sig att komma upp och hjälpa honom med båtvaggan + däcken (stooora och tunga!) som skulle sättas på vaggan och det kunde han. Så vid halv elva kom Anders och pojkarna och frånsett en lätt lunch ("Vad vill ni ha pojkar ...? " Svaret kom bums: PANNKAKOR!!") blev det ett par timmar i hamnen.  

Det lektes kurragömma i båten och det blev fika i båten och jag tog ett dopp i havet och det gjorde även sonen och den yngste, som dessutom råkade skrapa ena benet illa på väg upp på stegen. 

Tur då att hans pappa hade en första-hjälpen-väska i bilen, ty detta var nog att jämställa med en operation för Viggo .., som sedan haltade omkring här hemma. 

Men oj, vad det måste ha gjort ont!

Nåväl, skadan glömdes dock bort när vi idag fiskade krabbor, vilket var den egentliga orsaken till besöket i Skallkroken. Undrar om det finns  n å n t i n g  som fångar deras intresse så till den milda grad? Även nu kaffe och fika, men i klubbstugan och tillsammans med Festis blev det munkar som pappan köpt. Vi räknade till kanske .., elva krabbor, vilka förstås återbördades till havet efteråt. 

Och idag ..., tyst i huset när sällskapet vände åter hemåt. 

Tittade på min äldsta systers favoritprogram Landet Runt idag. Rördes så hjärtat blev alldels varmt av inslaget där Emil Lindström (västerbottning) berättade om hur han och hans kompisar räddade en älg från drunkningsdöden. Tala om att vara naturlig inför kameran och så där charmig som jag tycker att många män är där hemma. Charmig, på ett inte inställsamt vis. 

En bit in i programmet, nämligen 11:45, kan man ta del av detta. Och inte visste jag att Landet Runt kan ses över hela världen! Undrar om min syster iu Australien har koll på det?

Spännande natt i pannrummet ....

(Figuren på bilden har inget att göra med texten.) 

Det här blev en äventyrlig natt, må ni tro. 

Vid halvtre-tiden vaknade pv av att det "rasslade" och levde om i pannrummet - där vi har kattluckan -. För ovanlighetens skull var det pv som vaknade och gick ner för att undersöka vad som var på gång. Jo, minsann! Själv sov jag gott.

I pannrummet fanns då den svart-lurviga katten, den som så ofta stryker omkring här, samma katt som jag en gång upptäckte i sovrummet nattetid (där hade jag ställt matskålen till Sigge) och nu, nu hade den förstås smugit sig in under kvällens gång och därefter inte tagit sig ut (ja, vi låser alltid kattluckan nattetid, så att den här krabaten inte ska ta sig in). Måhända satt jag och tittade på kungens födelsedagsfirande och glömde bort att hålla koll mot köket, där matskålen står på golvet. 

Nu var problemet att inkräktaren inte tog sig ut. Man kan ju ana paniken.

Den svarta katten blev naturligvis vettskrämd när pv försökte få ut den .., den tog sig upp på vattentanken som är STOR och HÖG och det tog tid innan pv lyckades förmå den att hoppa ner och ut igen. Måtte den nu ha blivit avskräckt från besök här inne! (Matskålen var renslickad ...). Och nej, jag tror inte att den är husvill - den ser välmående ut, men är alltidsååå skygg). 

Det är så roligt .., för Vickan och Paddan höll sig lite på avstånd .., så där som .., "ja, ja, pv .., sköt du det här, vi tycker att det är ganska läskigt med den här inkräktaren!"

Nu blir det till att installera en kattlucka där endast våra katter tar sig in.