Torsdag ...

Bilden: En gång fanns den som poster/affisch, men tyvärr inte längre. Sven Ljungberg var konstnären.Om jag säger att jag  ä l s k a r   den, är det ingen överdrift.

Kör in till affären för att handla det sista till pannacottorna. Upptäcker en till synes oändlig räcka av cyklister; alla i vår ålder eller äldre, på väg norrut och i samlad tropp. Minst femtio på rad! Tänker på när någon buss eller lastbil ska köra om dem på kustvägen .., den där det ännu inte är någon gång, - eller cykelbana, är smalt och eländigt och en låååång backe, där det nog kan bli dålig stämning.

I Särdal ligger mängder med inplastade balar och ljuset är så vackert mot den stubbade åkern, men jag hittar inget bra ställe att parkera på. Dessutom hänger regnet i luften. Upptäcker att somliga lövträd börjar skira lite i gult. Majsfälten - vilka nu tycks finnas precis överallt - det var likadant i Västergötland, tycks färdiga för skörd. 

Har idag inhandlat ett stort antal korsordstidningar till min syster i Australien. Hjälp, så dyra dessa nu har blivit; en betingade ett pris på mer än sjuttio kronor, många ligger på kring fyrtio. 

För övrigt kan meddelas att gransångarna nu upphört med sina serenader .., sädesärlor såg jag i Skallkroken .., några svalor också. Nässelfjärilarna, vilka förra veckan vimlade omkring bland den blommande myntan, är som uppslukade från jordens yta. 

Ibland hörs råbockens skällande och samma sak med korna på andra sidan vägen; var morgon står någon och råååmar högljutt.

Det är väl ungefär så det är.

Dagens fönster ...

... fångades här i gula huset. 

Tavlan hittade jag på loppis för en ytterst billig penning. 

Konstnärens namn svävar vi i total  ovisshet om, men jag föll likväl pladask och tycker att den är så fin.

Om Ecke ....

Tänk, att operationen gick så bra! 

Nu är han hemma igen, men så trött och slut på. 

Två veckor av våldsam smärta och kanske oro också (men det skulle han nog inte erkänna ...), men nu är det överstökat. 

Välkommen hem fina Ecke! 

I morgon ska jag komma med några pannacottor!

Efteråt ...

Ja, bilden stämmer verkligen inte med dagens verklighet, då vi begåvats med rena skyfallsliknande skurar, men då får det bli den här bilden i stället. 

I dryga tre timmar har vi haft Eva och Den Halvlånge på besök. Vi har ätit grillad fläskytterfilé med ugnsrostade grönsaker .., men först av allt hade vi avocado med löjrom och gräddfil, lite citron och en dillkvist. Allt smakade bra. Jordgubbar till dessert. 

Och som vi pratade där vi satt i uterummet, allt medan regnet smattrade mot plasttaket! 

Om vad surrade vi? Jo, om dofter vi kommer ihåg från barndomen (jag minns den där metall-kallaktiga doften från mejerit hemma, inte långt hemifrån) och ljudet när mjölkkannorna lastades och liksom åkte iväg på rullande metallhjul som låg som en tågräls in från lastbryggan, eller är det sista en egen konstruktion?

Vi pratade även om den finländske konstnären Erik Bruun och hans säl, den som Eva och Ulfs dotter Maja blev så otroligt förtjust i ..., bilden, alltså. Denne herr Bruun som i år blev 100 år  är kanske mer en illustratör.

Här finns ännu fler alster av honom. Oj, så mycket fantasi den mannen måtte ha begåvats med!

Och så pratade vi om fullkomligt hopplös sjukhusskyltning (inne på sjukhuset), bland annat på Karolinska i Huddinge .., om innehållet i vissa läkemedel och vilka biverkningar dessa kan åstadkomma .., och om hur anpassningsbara katter kan vara - bara byta hem och finna sig så väl tillrätta - och den omåttliga glädjen för den som får ta hand om dem och hur detta kan förgylla tillvaron. 

Om Seaside i Haverdal, det nya "boendet" för turister, inte långt från legendariska Margits Kiosk, pratade vi också.  

Om oron för en koloskopi, att finna en tumör och få stomi .., hann vi med, samt lite om Marias flytt tillbaka till landet Uppland ..., och lite om Lidingöloppet och Midnattsloppet i Malmö, ja, det blev helt enkelt mycket surr. 

Hela tiden låg Vickan och sov på röda kudden och Paddan kom in och gömde sig under soffan Ektorp (vi har en i uterummet, en som vi fick gratis), gästerna tackade för sig och jag langade in tallrikar och annat genom det öppna fönstret, tog mig an disken och tittar nu på Uppdrag Granskning. (Tur att man har medicin mot högt blod-tryck. Det handlade om fusk med rot och rutavdrag).

Från min syster i Australien kom idag ett  kuvert innehållande tolv femtiolappar; det är andra gången hon skickar pengar i ett vanligt kuvert och jag är alltid lika orolig att brevet ska öppnas av någon som inte har ärliga avsikter. Hon vill att jag ska köpa korsordstidningar - inte för enkla - och posta dem till henne. Jodå, det ska jag göra.

Utfrågningar ....

Centerns partiledare får frågan om hon föredrar morgonsex eller på kvällen. Hon svarar lydigt. 

Jimmie Åkesson får en fråga huruvida hur noggrannt han rengör toalettstolen. Han svarar också. 

Ebba Busch om hon är singel eller inte. Hon vägrar att svara. 

Är detta relevanta frågor inför ett riksdagsval?

Ja, jag bara undrar och vet i alla fall vad jag tycker.

Idag har hon kalas ....!

I oktober 2024 ställde jag här på bloggen frågan vad man lekte med som barn, eller vad man drömde om att arbeta med, som vuxen. 

Så här svarade Solveig i Dalarna: 

"Jag är född 1946 och uppvuxen i  Norra Kasker i Lappland, ja, i skogen utanför Arjeplog i Norrbotten 

Mina två systrar var betydligt äldre än jag själv, så jag kommer nästan inte ihåg att jag lekte på något speciellt vis. Hade väl helt enkelt ingen lekkamrat där ute i skogen. 

Nej, jag lullade säkert på där hemma .., vi hade ju timmerhäst, hund och katt och på alla bilder av mig har jag en hund intill mig! Och så så läste jag mycket böcker! Vi hade Djurens Värld (tyckte bäst om att läsa om hundarna) och uppslagsböcker, jag kommer inte ihåg om det var Norstedts eller .., men jag kommer ihåg baksidan på en av dem, det stod: A - Asunden! Det var långt till skolan - 3 kilometer - och den sträckan gick jag ensam" berättar Solveig, som kom att arbeta som bibliotekarie och nu som pensionär, ja, då deltar hon i skrivarkurser (och bor ute i skogen!) Här är hennes blogg.

Och just idag fyller denna energiska och levnadsglada kvinna 80 år. Stort GRATTIS Solveig!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är ellem:

"Hittade det här fönstret från 2021, en novemberdag i Luleå. 

Hos min konstnärliga vän som hjälpt mig att klippa till och sy en tunika av linnetyget på bordet."

//Det fönstret känner jag igen .., minns att jag försökte zooma in och titta på hennes alster där på staffliet! 

Tack ellem!

Artonde augusti ....

Nej, det är inte ofta - om någonsin - som jag citerat Buddha här på bloggen, men jag tycker ju verkligen att detta är kloka ord.

Den artonde augusti blev en fin dag. 

Solsken. 

Ljust blå himmel och ett till vissa delar turkosfärgat hav. 

Jag har putsat köksfönstret och vattnat rejält bland blommorna. 

Och vi har druckit kaffe i omgångar, då såväl Annelie som Birgitta - helt oberoende av varandra - tittat förbi och vi har badat i havet , njutit av god fisksoppa och känt en otrolig glädje över att ögonoperatioen för Eckes del, tycks ha gått bra. 

Om jag förstod det rätt, så var det hornhinnan som nästan briserade och nu är ögat bortplockat och narkosen som man var aningen orolig för (Ecke har bara drygt 1 år kvar till 100!), tycks ha fortlöpt utan bekymmer, i alla fall enligt Britt. 

Oj, så glad hon lät är jag nyss talade med henne! Bilden togs när dom ännu bodde i sommarhuset. Hur många år har dom varit gifta? Sjuttio, kanske? Eller sextiofem? Båda två har varit lärare; Ecke yrkesvalslärare och Britt småskollärare.

Så har vi konstaterat att antalet cyklister på Kattegattleden - cykelbanan som går från Göteborg och söderut - torde ha slagit alla tidigare rekord! 

Det finns inte ord för hur många turister vi sett med nationalitetsflaggor bak på sina cyklar och det har varit småbarn i cykelvagnar/lådor på danskt vis och det har varit sju-åttaåringar som cyklat själva mellan föräldrarna och det är inte enbart jag själv som dragit mig för att cykla in till Ankaret. 

Pv pratade idag med en bekant från Ljungby som bor i Steninge och den mannen har helt enkelt inte vågat eller velat ge sig ut i detta inferno! Men idag .., idag såg det annorlunda ut! 

Knappt två cyklister upptäckte vi härifrån och till Haverdal!

Cyklar man härifrån och söderut, har man ju vägbanan alldeles intill och en tämligen hög kant däremellan och möter man då en antal familjer med cykelvagnar och där många kan cykla i bredd, känns det osäkert eller det känns som vore det lätt att hamna med ena däcket utanför trottoarkanten och då är man på körbanan.

"Ibland möter jag äldre kvinnor som ser nästan skräckslagna ut",  berättade pv. 

Det är inte enbart antalet cyklister som ökar .., det gör även husbilar, vanliga bilar och husvagnar, för att inte tala om motorcyklar som kommer likt ilskna getingar längs den inte alltför breda vägen!

Nåja, nu är det som vanligt igen. 

Aldrig har vi heller sett så många tyska husbilar som i vår och sommar! I förrgår räknade vi till fem tyska, två svenska och en norsk husbil, på ställplatserna i Haverdal. 

Idag fyra tyska, två från Belgien och två svenska.

Handlar man på Ankaret, har man de senaste månaderna hört lika mycket tyska som svenska, bland kunderna! Och mest troligt har det också varit rekord vad beträffar gästbåtar i Skallkroken! 

Ja, inte är det underligt .., med alla dessa värmerekord längre söderut och inte minst skogsbränder .., vi får nog ställa in oss på att så här kanske det blir framöver.

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hs på en kulle och här bor ju vi. 

Pelargonian i mitten, den fick vi av madamen i Portugal, men just då hemma för att tömma sitt barndomshem, ja, det var nästan tömt redan och i ett av rummet stod färdigpackade flyttlådor. 

Jag tycker verkligen så mycket om det här fönstret. Det vetter mot havet till .., mot väster och det ger ofta ett så mjukt ljus.

Inne på sluttampen ...

Återstår nu endast tre arbetsdagar på sjukstugan i Malå, ja, för äldsta dottern, Maria. Det var för två och ett halvt år sedan som hon tog hundarna med sig och "flyttade hem", efter trettiotvå år i Stockholm, Rågsved, Inverness i Danderyd, Lagnö och Upplands Väsby. 

S o m  hon har trivts i Malå, såväl med jobbet på sjukstugan, som med boendet och alla vänner. Att ha arbetat med respiratorpatiener på KS (eller akuten på Danderyd) och hamna på en vårdcentral i inlandet, ja, men vilken skillnad det blev, men det gick bra förstås, det blev liksom ett helt annat slags jobb och så mycket kärlek hon har fått från patienterna! Åååå, det blir nog känslosamt att säga farväl när det är dags.

På torsdagkväll efter kvällspasset tar hon hundarna och kör söderut. Så väntar en veckas ledighet, därefter åter till jobbet på CIVA på Karolinska (först lite inskolning), där hon arbetade innan flytten hem.

Bilden visar vyn från vårt f.d. hus i Malå. Maria var 6 år när vi lämnade Kungsängen och flyttade hem ..., direkt efter gymnasiet susade hon och kompisen Lotta iväg till Sthlm .., så vände hon åter efter skilsmässan och nu tillbaka igen. Till Emma och Emil .., till AP och alla vännerna och ett nytt slags liv.

Dagens fönster ...

Från Kristinehamn i Värmland kommer här en hel svärm med fönster! Det är ellem som var redo med håven och så här skriver hon:

 "Här kommer en drös fönster från Kristinehamn. Det är min gamla gymnasieskola som är utbyggd och ombyggd, Brogårdsgymnsiet. 

Tycker de har lyckats bra att passa ihop det gamla och nya."

//Tack ellem! Har du kört bil ner själv, eller blev det något annat färdmedel ?

Och så här kunde det se ut på ett gammalt vykort.

Första gången ...

Aldrig någonsin hade jag sett något liknande som detta, i Habo Kyrka i Västergötland! 

En slags ram med mängder med garntrådar i olika färger och jag förstod ingenting! 

Aha, så här var det alltså! 

Helt nytt för mig!

Och på ett bord intill fanns alltså korgar med garn; bara att välja vad man ville att bönen skulle handla om. Någon som sett detta i någon annan kyrka? (Noterar att korgen där de gröna trådarna låg - markerande skapelsen och klimatet - är tom. Ja, hade jag valt själv, så hade det nog blivit den färgen.

Dagens fönster ....

Så här skrev avsändaren som var annannan: 

"Vilken fönsterbild! Japansk illustratör som jag följer på Instagram."

Illustratörens namn är Akira Kusaka.

// Tack! säger jag och ler åt månskärvan som dinglar runt kattens svans.

Blivande kvällsdopp ...

Pappan tog bilden.

Lördagsfönstret ...

.... fångades i Torups kyrka, ja, det var i måndags och det var jag själv som höll i håven.

Fredag och returresa ...

Så här var det: Hotellet i Vänersborg hade ett väldigt annorlunda badrum; liksom uppdelat i tre sektioner. Först kom man till duschen - som ett litet pytterum - därefter ett mellanrum med bänk och spegel och så sist av allt, med egen dörr, toalett och handfat. 

Kanske var det därför jag inte kom ihåg att där fler rum att titta i, utan bara öppnade den första dörren och tvär-kollade, då, innan vi skulle gå till bilen? 

Min necessär blev kvar. Den är dessutom inte en r i k t i g  sådan, utan mer som en kylväska av handväske-modell. 

I denna väska hade jag min plattång, favorithårschampot som heter Björk och beställs på nätet, rakhyvel för skäggborttagning, rakgel, hårborste, plus allting annat. Att be hotellpersonalen besöka posten, skaffa en kartong och posta detta till mig, nej, det kändes inte bra, jag vet ju hur mycket dom har att göra. 

Så .., jag frågade pv om han kunde tänka sig att göra mig sällskap upp för hämta dessa för mig så viktiga prylar. Det kunde han. 

Jag körde hemifrån .., förbi Falkenberg Varberg, genom jobbiga (trafikmässigt) Göteborg, men i  Trollhättan, där fick pv ta vid. 

Efter besöket på hotellet körde vi till Brinkebergskulle, knappt 1 km från hotellet, där det finns en sluss. Så där satt vi och inväntade båtar i parti och minut, men allt som kom var en  p r å m  som hade med sig gud-vet-vad .., somligt skulle i alla fall till Göteborgs parkförvaltning. 

Nåväl, vi tröstade oss med var sin räkmacka till lunch. Det var en äldre herre som tipsade oss om den saken ..,. "Detta är den bästa!" sa han leende, just som han parkerat sin bil jämte vår. 

Förutom ett besök i Trollhättan och ny sluss att titta på (gjorde pv, jag satt kvar i bilen), så tog vi sikte på någonstans att svalka oss och plötsligt dök det upp en skylt och där svängde jag till höger. 

Men ååå, vilken fin liten badplats som i mycket påminde om Solviksbadet hemma i Malå, med den skillnaden att här var det betydligt mer långgrunt, + 25 C (!!!) att simma i och vattnet mera gulbrunt. Fin botten, dock. 

Två dopp blev det för oss båda .., en äldre man satt och sov i sin brasse-stol och gapade så stort så en svala nog hade kunnat ta en flygtur ut och in ur hans mun och jag log för mig själv och tänkte att oh, aldrig i livet att jag ska somna på stranden hädanefter! 

Nu är vi hemma igen och konstaterar att vi har sett mer av Västergötland på dessa två tur-och-returresor än vad vi någonsin gjort tidigare! Trollhättan visade sig vara så ..., annorlunda, tyckte jag. Kuperat och brant och med Göta Älv längst där nere. Så fint! 

Just så var det.

Det som fastnade ....

Jo, men det var nog ändå takmålningarna i Habo Kyrka; dom som fick mina läsglasögon att ideligen trilla ner på golvet. 

Vi stod alla och gapade och tittade uppåt, så där så nacken nästan gick itu och då dråsade glasögonen ner på golvet. 

"Less is more ...", var i alla fall inget som gällde för de två herrarna/målarna Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson, båda från Jönköping.

Dagens fönster ...

Och här är det bild nr 2 från min namne, när bilden togs på besök i ett ljuvligt boende i en sjöbod i Skärlövs hamn, på Öland. 

Tack Elisabet! säger jag. 
Att se mera av Öland står på min att-göra-lista.

Sen blir det bättre ....

Sällan har jag sett pv så uppgiven som de senaste veckorna; eller egentligen sedan det här hände med vinkelslipen. 

Just då och efteråt - i veckor - var segling inte ens att tänka på och fortfarande har han inte full kraft i sin vänstra hand. 

Sen var det ju kalas och annat och jag var inte alls sugen på att ge mig ut på havet, nej, gärna ville jag vara hemma hos katterna. 

Då skulle han och bröderna och några till ta en gubbsegling i Bohuslän och pv fick nytt hopp. 

Nej, då blev det inställt. 

Nu tyckte jag rent synd om honom och hur det var kom vi överens om att ta en kort-segling till Torekov (tar 4 - 5 timmar) och det var precis vad vi gjorde idag. 

Inte blev det mycket av planering .., då vi ju kom hem från Västergötland igår. Vi packade ihop det viktigaste och vid elvatiden kastade vi loss. Allt fungerade som det skulle! 

På båten pratade vi om hur skönt det nu skulle bli, nu, i mitten augusti, ja, säkert inte alls så många båtar i hamnen. Ack, så fel vi hade! Vi fick plats vid kajen - längs med - och det tog inte lång stund förrän den ena segelbåten efter den tredje kom till hamnbassängen och letade plats. Vi fick ett tyskt par från Heiligenhafen intill vår båt (så nu sitter vi ihop) och strax därefter fick det paret en ny tysk båt ihopbunden med sin. Det är som ett pussel. Och nyss kom en stooor motorbåt in och snurrade runt för att - om möjligt hitta någonstans att slå läger - men icket. 

Vad har vi gjort? Städat upp i båten .., bäddat min säng (i köket) och pv ligger i akterruffen .., jag hör att han lyssnar till Sjörapporten och vi har ätit supergod mat på restaurang Varvet. 

Här är tyst och lugnt i hamnen. Tidigare ikväll spelades högljudd musik från en stooor motorbåt med svenska ungdomar ombord. Det var uthärdligt, då det var allt från Staten och kapitalet till Carola och Stones, allt i en salig blandning och det sjöngs hejvilt till låtarna. 

Men nu: tyst. 

Och pv är glad att ha fått hissa segel och kika efter mötande båtar och göra en fin-fin tilläggning vid kajen. 

Tack och lov för goda vänner .., i morgon får katterna mat av Eva och Ulf och vi kommer ju hem samma dag. 

Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner under täcket ..., det är imma på plastfönstren i kapellet och kommer säkert att vara rejält kyligt i morgonbitti. Nio grader i Stensjö i morse. Det tyska paret intill oss, hade varit ute och seglat i sex veckor. Trängts med andra båtar i Skanör .., kommit till Oslo och häpnade över de höga priserna .., men tog sig inte söderut igen. Antingen hade det varit halv storm, eller så stiltje. Nu var förhoppningen att segla i ytterligare fyra veckor, sedan fick det vara nog. I 60-65-årsåldern, kanske. 

Medelåldern på segelfolket är hög. Och vem som yrkesarbetar kan vara hemifOrån så länge ..? Och alla som har småbarn?  Mest förundrad är jag över hur människor har råd med dessa schabrak till jättebåtar? Jag fattar det inte. 

Nu ska även jag krypa i säng. (Livet är inte endast segling Ecke ska operera sitt andra öga på tisdag; hornhinnan håller på att brisera, ja, hela det ögat ... och då blir det narkos, hu! Och min alltid så rara före detta svåger i Arvidsjaur, han vårdas nu på palliativ avdelning och är så dålig.) 

Livet i ett nötskal. Nu hör jag måsar gasta och några överförfriskade män skratta hejdlöst. Pv har somnat.

Dagens fönster ...

Från min namne kom det här fönstret (och ännu ett) seglande genom rymden. 

Eller genom någon kabel, kanske. 

Så här skriver avsändaren: "Hej Eisabet! Här kommer ett par fönster från Öland. Det ena på Sant Kankt Knuts kapell. Det fandra från ett ljuvligt boende i sjöbod i Skärlövs hamn. En plats att gärna besöka igen. Kramar och ha en fantastisk sensommar!"  

// Tack Elisabet! säger jag. 

Det andra fönstret kommer i morgon.