Och igår ...
... hade jag hon Stenbergskan från Rökå i kassan, hon som bor bara några kilometer från det gula huset på kullen.
Men också en kvinna med omisskännlig norrbottensdialekt.
"Jo, jag är från Porjus, men bor i Västerås ...", sa hon och log.
Tänk, att bo i Västerås och ha sommarstuga i Halland!
En annan - ganska ung kvinna - sa: "får jag fråga, är du från Skellefteå?"
"Nej, men ganska nära ändå .., från Malå, det var bra gissat av dig!", svarade jag häpet.
Då berättade hon att hennes mamma var uppvuxen i Varuträsk, inte många mil från Malå.
"Du förstår, jag kände igen dialekten .., jag tycker om den, men det är väl för att det påminner om mormor och morfar och ...", sa kvinnan och log.
Det är väl så det är.
Var gång jag pratar med min moster i Vilhelmina och hon säger ..."men heeeej lilla Eliza!" stockar det sig i min hals.
Det är som att höra mamma.
3 kommentarer:
Dialekter är allt bra fint :-)
Jag är född, uppväxt och still boing i Umeå. Ba såru vet :-)
Christina: ja, det är underbart!
Barbro Binda: vet du, tanken slog mig genast när jag läste ditt svar hos Stationsvakt (var det kanske)? Du hade skrivit om knän och artros.
Genast tänkte jag så här .., "det där lät som ett stillsamt konstaterande från nån norrifrån"!
Ungefär så här: "ja, int ha dem då artros uti knäna ...".
Skicka en kommentar