Det fattades femton kronor.
Och kvinnan, som skulle betala sina varor, rotade i handväskan och i jackfickan, men icket.
"Jag lägger tillbaka glassen .., fast det ju var den jag helst av allt ville ha ...", sa kvinnan och log.
Besöket i affären var inte planerat.
Och jag tog glassen och skulle just lägga tillbaka den i frysen, när kunden bakom tog upp sin plånbok och sa att ..."nej, låt den vara, jag betalar den ...., här får du ..!"
Huvuden sträcktes .., vad var nu detta?
Och så räckte den unga kvinnan mig femton kronor och damen som hade glömt att ta med sig tillräckligt .., protesterade livligt, näää, inte kunde hon ta emot .., nä, aldrig i livet.
Men så blev det.
Kvinnan som var så generös, visade sig vara på besök i landet Halland.
"Vi har hyrt en stuga här i närheten .., det är första gången vi är här", berättade hon och döttrarna stod intill och log varmt och jag sa att "men tack för att du var så vänlig, vilken omtanke ...!"
Det visade sig att hon - den generösa -, kom från Östersund.
12 kommentarer:
Å vad glad man blir, när man läser om människor som hon från Östersund! Det värmer i hjärtat!
sportigajenny: visst blir man! Jag hade god lust att ge henne en kram!
Underbart, mer sånt:-). Och jag tänkte just på sådant idag, det här är något som Stefan Einhorn tar upp då och då att vi måste anstränga oss lite mer så blir det vänligare klimat och jag tror så. Så kommer man av sig men ska bli mer uppmärksam igen, jag lovar. Så roligt för dig också att se sånt här. Och det jag idag tänkte på var lilla tjejen som drack te och ville köpa i portionspåsar och bad så snällt sin mamma (hon såg att jag tog en färgglad sort), mamman var jätteotrevlig mot flickan på alla sätt genom hela affären och ALDRIG skulle hon köpa påste, endast lösviktste.. Jag skulle förstås köpt ett lika paket hon höll i och betalat och ordnat det med kassan, anonymt. Nästa tillfälle blir det så. Och lite då och då hör och ser jag liknande.
Precis som Monica... Stefan Einhorn och "konsten att vara snäll" är detta ett bra exempel på .
Snällhet lönar sig.
Så enkelt men så klokt och viktigt.
Mer av sånt tycker jag.
Håhå, så det var en surjämte som var så hygglig:-)
Monica och Turtlan: ja, jag minns ett besök på Burwalls Bok - & Pappershandel i Malå ., en liten tös som bad som pappa om en bok, han skulle få pengarna när dom kom hem.
Pappan var så vanvettigt otrevlig mot tösen .., arrogant och ironisk och jag höll på att gå upp i atomer.
Efteråt, när dom lämnat affären, köpte jag boken, skickade den anonymt till flickan (expediten visste namnet) och senare fick jag höra att detta var ett fosterbarn som så småningom hade fått flytta från familjen.
Jag skrev ett brev till "pappan" också .., jämte boken och talade om vad jag tyckte om hans sätt att vara mot dottern.
cruella: ja, kan du tänka dig ,-))
Just det där har jag också gjort. Det var en gammal, liten kvinna som stod och letade febrilt efter de pengarna som fattades före mig i kön. Jag betalade det som fattades och hon var så tacksam men ville absolut inte ta emot det först. Men så glad hon blev!! :-)
Tycker att det är skönt att det finns lite vänlighet och värme i vår värld som motvikt mot så många andra krafter.
Det behövs så lite i vardagen.....ett vänligt ord här och där och ett leende. Tänk vad det kan göra skillnad!
Människor som är elaka i ord och handling mot barn står jag inte ut med. Då har jag svårt att vara tyst.
Läste om boken som du skickade. Jättebra gjort!! :-)
Östersundare kan man lita på :)
Tankevågor: nej inte jag heller .., jo, ibland är jag tyst .., det är svårt att läxa upp kunder, men man har god lust!
Eva: absolut!
Cruella: Så här är det..!
"Uttrycket Surjämte myntades när de jämtländska forbönderna åkte med bl.a ripor, kött och annat säljbart, klädda i sina grova vadmalskläder. Ju längre färden gick över berg och dal, ju mer medfarna och blöta blev deras kläder av snön. Och då var det ju naturligt att det hette att surjämtarna kom. Uttrycket har alltså inget att göra med jämtarnas lynne, för sura är det sista vi är"
Skicka en kommentar