Söndag

Ja, Härs & Tvärs och Monet med make .., det är samma bjudfika jämt och ständigt.

Och jag ringer till stan och frågar om Gösta och Sonja inte vill komma och ta lite fika med oss och tänk, att det vill dom!

Så jag bakar skyndsamt en sockerkaka och är tacksam för att det finns kvar färska jordgubbar från igår och i frysen ligger hallon och blåbär och så får det bli vispad grädde eller Siaglass till detta och efter någon timmes tid kommer dom här rara människorna som betyder så mycket för mig.



Underbare Gösta, morbror till PV.
Gösta, som har varit en driftig man under hela sitt liv.
Och hustrun Sonja .,. f.d. distriktssköterska, varm och go.

Länge sitter vi under parasollet och pratar om ingenting.
Och allting.

Efteråt ägnar sig pv åt grävande vid rabatten och själv räfsar jag det sista nere i slänten.

Då kommer två män promenerande längs vägen och i deras släptåg två kvinnor och en liten flicka. Det visar sig vara grannen (och nyblivna tvillingpappan ...) Henriks pappa och mamma, och så släktingar till dessa.

Och tösen, som kanske är sju år, har alltså fått två kusiner på en endaste gång!

Så blir det prat-prat igen.
Mest om räfsandet och om hur vackert det är nere vid havet och och om dom nyplanterade blommorna i slänten .., ("Rosenbräck, säger du ..., så vackra dom är .., såna kanske man skulle ...?"säger en av kvinnorna och tar några steg upp mot slänten för att ta sig en titt ...) och det blir prat om direktör Johanssons bygge en bit bort.

Ingen begriper hur någon enda människa kan ha fått tillstånd till ett sånt schabrak?

"Får man frågar var du kommer ifrån ...?" säger plötsligt mannen som inte är Henriks pappa.

"Ja, var är du själv ifrån ...? Sundsvall ...?" frågar jag.

"Du, vi är nog uppvuxna inte så långt ifrån varandra ...", säger mannen plirigt leende och så brer han på med värsta Burträskmålet .., åååå, så jag skrattar .., han låter nästan min pappa (när han levde, alltså) och jag berättar om Malå, ja, att det är där jag har vuxit upp och det visar sig att vi har gemensamma bekanta, jodå, han känner visst till Mauritz Brännström, .., ("ja, han vann ju Vasaloppet en gång och hade väl sportaffär i Malå ..?" säger mannen) och jag får veta att mannen och hans hustru har bott i Halland i mer än tjugo år.

"Jaha, Malåträsk!" säger mannens fru, som - i sin tur - visar sig komma från Boden i Norrbotten och för övrigt är syster med expediten på Trädgårdskompaniet, ja, där jag igår köpte så många blommor.., och den kvinnan var så rar och berättade att hon kom norrifrån och att detta var hennes andra dag i butiken och att det kändes nervöst och om den känslan hade vi minsann många gemensamma tankar.

Sånt pratar vi om.

Och jag tänker att sakta, men säkert, knyts människor samman.

Man börjar helt enkelt förstå sammanhangen.

Efteråt, när Burträskmannen (som bor i Getinge med sin norrbottniska hustru) har utlovat ett besök på Hemköp ("hörrudu, då kan vi komma och hälsa på dig där alltså, så roligt!" säger han) ..,. är jag alldeles inutivarm av glädje.

Just så.