En köpte jag till mig själv (man fick själv lägga ett bud, allt gick till Läkare utan gränser),
den i mitten tyckte pv var finast - men den valde jag inte - ångrade mig senare och tänkte att han kan ju få den i julklapp (fast vi ger ju inte julklappar, eller jag har sagt stopp och belägg) och så budade jag på den också och när pv hörde det och eftersom han är månadsgivare till Läkare utan gränser, ja, då lade han på mer än jag bjudit ..., och när jag nu hämtade den i mitten (som ska bli pv:s), då fick den längst till vänster följa med också.
Men ni förstår så fint det kommer att bli ..., då får dom hänga tillsammans och med fin liten spotlight som lyser upp!
Nu ska jag skriva ett kort till konstnären Olle Westam, en man över de åttio, och fråga om jag får komma och ta en bild av honom (eller flera) och få veta mer om honom.
Och nu ska jag åka och ta ett sjunde-december-dopp, tillsammans med badkamraterna!
Sjunde december ..., exakt trettionio år sedan min pappa dog.
3 kommentarer:
Vilken fin vägg det kommer att bli! Det är så roligt när man känner till konstnären lite grand! Hoppas att du får besöka herr Weman.
Ruta Ett: ja, men jag känner honom inte alls, har inte ens sett honom .., men jag hoppas ...,-)
Du är så klok! Gör det.
Man har inte roligare än man gör sig......sa mamma.
Skicka en kommentar