Nån slags resumé ....
Så här skrev Anna-Lena How i en kommentar på Instagram:
"Ja, folk säger ofta att de fått en släng av influensa när de är lite förkylda, men när man fått influensa på riktigt vet man skillnaden."
Jag ska villigt erkänna att jag själv inte haft särskilt stor koll på skillnaden.
Nu vet jag.
Den senaste veckan har varit så hemsk, så det går inte att beskriva.
Närapå konstant feber på över 39 grader och totalt orkeslöshet och så hostan förstås, den som kommer och går.
Igår åkte vi in till vårdcentralen i Slöinge på akuttidmottagning; fick komma till samma rara läkare som tidigare och nu såg hon ju att det var ännu sämre. Nya prover togs.
I väntan på provtagning skulle jag slå mig ner på en stol och efter fem minuter kände jag att ..,, nu kommer jag att svimma ..., men se, då kommer läkaren gående och ser väl hur det är fatt, frågar om jag vill lägga mig ner i ett undersökningsrum och det vill jag .., och där brer hon en gul landstingsfilt över mig och jag vill bara gråta av tacksamhet! Tänk, så lite som behövs!
Och en outsägligt rar sköterska, tillika min namne, kommer med provtagningsvagnen .., hon fixar galant att ta blodprover utan att rota runt i tio minuter och det tas prover i näsan och pv sitter på en stol intill och är trött och slut på han också, om än feberfri.
För läkaren berättade jag om gårdagsnatten då jag - helt ärligt - vaknade badandes i svett och ångest och hur jag då tänkte att näää, detta reder jag inte ut .., och då säger läkaren, lite leende (tänk er att on är tyska) att "ja, du förstår att influensa kan faktiskt vara farligt, man kan dö av det".
Det hela blev så absurt så jag bara looog.
Senare på dagen ringde hon hit hem och meddelande provsvaren: Influensa typ A.
Nu är det lördagmorgon.
Jag är vanvettigt hostig, darrig på benen, men längtar efter frukost.
Och sjukskriven ännu en vecka.
(Vänlig Bodil på jobbet meddelade att alla mina pass nästa vecka var lösta, så behövde jag inte tänka på den saken),
Trevlig helg till er alla och tack Ann i Göteborg och tack Annica i Karlstad för uppmuntringsbrev!
Ps. Vet ni hur glad man blir över en liten hälsning på Instagram från en kund och hennes lille son.
"Du kära Elisabeth, nu saknar faktiskt lille Louie och jag vår Bettan". Ds.
10 kommentarer:
Huuva så jobbigt men skönt att höra att du är sugen på frukost.Friskhetstecken.Nu kan det bara bli bättre👍
Men fy för att vara så sjuk och än mer fy för att behöva sitta i ett väntrum och må så dåligt. Hoppas nu att det vänder snart snart! Och skönt att pv är så mycket bättre!
Så glad jag blev över att läsa en uppdatering från dej, även om du inte mår bra än så var det skönt att höra från dej. Krya på dej kramar i massor!
Lena i Östersund
Vänta bara ett par år till, Elisabet. Då bjuder landstinget på influensavaccination. Åtminstone här i Norrbotten.
Även om jag drabbades av ett långsint virus i oktober som gör sig påmint än idag så rekommenderades jag att ta en spruta.
Nu känner jag, efter ett fjärde (eller femte) läkarbesök att det är på väg åt rätt håll.
- Du har ju bara haft 4 månaders symptom, sa läkaren med ett litet illmarigt leende. Du är definitivt inte ensam. Vi jar flera liknande fall här i år.
Ja det ska gudarna veta att när man har influensa, då är man sjuk. Det tar tid att återhämta sig, så vad bra att du är sjukskriven nästa vecka också. Så skönt att längta efter frukost igen. Ta god vara på vilan!
Så skönt med ett livstecken från dig.
Och vilken glädje att du längtade efter frukost.Ett litet steg i rätt riktning.
Men vilken pärs du haft/har.
En försiktig krya-på-dig-kram!
Solbritt
Usch för en sådan influensa. Det är vidrigt med en så långdragen feber, kroppen tar helt slut. Läste att årets influensa är en ettrig rackare, värre än många andra. Hoppas det vänder nu, en dag i taget. Varm tanke och kram till dig. Ja och till pv.
Babsan, mossfolk, Lena i Östersund, Bert, annannan, Solbritt i Ystad och Eva på Frösön: tack för uppmuntrande hälsningar! Ni är så rara och fina.
hu så eländigt.
Nu måste det vända.
Influensa typ A allvarlig!?
Bra att du vet att det går bra i affären.!
Kramar från Eva o Ulf
Skicka en kommentar