Fyra månaders rehab hemma.
Två veckor med bara tre arbetstimmar, fyra gånger i veckan.
Och nu .., halv tre till halv tio (blev det) och jag kan säga att redan halvvägs var jag döslut på, men det gick - allt går förstås - och jag hade inte det minsta ont i benet, inte förrän vi stängde och det var drags att dra in flera hundra kilo vattenmelon på pall .., hur många kilo gurka som helst på lastpall, jordgubbar och salladslök, även dom på pall (men lätta) och så vedvagnen och grönsaker på en vagn.
Ringde hem till pv och bad honom hämta mig; nej, jag ville inte cykla och dessutom faller mörkret fortare nu.
Han kom som den snälle pv han är .., hämtade mig (harry stod på lastbryggan och viftade så glatt på svansen ...) och så tog vi ett kvällsdopp i havet och sen fick man livet åter.
Men tänk .., inte det minst ont fram till stängning, bara det här tunga med att dra in grejor, men det ska jag prata med chefen om och förklara .., att det går nog bara inte.
För övrigt allt gott och väl.
Trevliga kunder ., ett par från Piteå, en kvinna från Boden, en man från Australien, tyska turister, ganska många norrmän och så alla andra från vårt avlånga land.
4 kommentarer:
Ja det låter som ett oerhört tungt och påfrestande för knän att dra in lastpallar. Hoppas du inte har några uppförsbackar och trösklar.
Tony: det är jättetungt och egentligen bara nånting som starka unga män skulle ta sig an! Och nej, inga trösklar .., en liten upphöjning när pallen ska in, däremot mattor som tjorvar sig ,-)
Härligt att det kändes så bra! <3
Jessica: det kan jag lova dig att där .., helt underbart!
Skicka en kommentar