Flera kvällar har vi nu - när pv slutat för dagen - tagit en tur ut med båten.
Tre timmar per gång, kanske.
Det har varit helt perfekt (förutom då jag härjade för mycket nere i kabyssen och blev lite matt ...), men för övrigt har det fungerat bra.
Och tänk, att man i min ålder kan träna upp sig så!
Nu vet jag vad som förväntas av mig .., det blir ett samarbete på ett annat sätt.
När pv hissar segel får jag ta hand om rodret och hålla kursen, samma sak när han dörjar makrill och får napp och sen ska nacka makrillen och lägga den i kylen.
Och när vi är i hamn, får jag ta hand om tamparna där bak (vi går in med aktern först) och sedan ska dom ju fästas på båten.
Igårkväll var det inget annat än rent p a r a d i s i s k t ute till havs!
Nästan ingen vind och vi bara gled fram så tyst .., pv drog upp två makrillar .., det var onsdagssegling och ut fram hamnen kom fem segelbåtar vilka alla tog samma sväng runt en pinne (ja, jag vet, det heter nåt annat, men jag kallar den för pinnen) och vi kände igen Lasses båt - han är ofta ute och fiskar - och på tillbakavägen åkte en fender i vattnet och vi fick vända och jag tog båtshaken och vips, hade jag fångat den - ungefär som högsta vinsten på ett lotteri -!
Äldsta dottern ringde på väg till jobbet med covid-patienter på Karolinska.
Jag tänkte på henne och hennes kollegor när jag idag såg bilder från manifestationen/samlingen på Sergels Torg och vad som såg ut att vara tusentals människor samlade!
Må så vara att tanken är god, men samtidigt ...
På mitt instagramkonto skrev bettankax följande och jag instämmer: "För jävligt rent ut sagt. Är pandemin över? Solidaritet? Snart ska väl folk ånyo ut och applådera på sina balkonger för vårdpersonalen".
Här står pv och vinkar och säger "sov gott Maria!" när hon är på väg att parkera utanför KS .., ja, han tänkte väl inte på att hon faktiskt ska arbeta, inte sova :)
Snälle pv.
Alltid så omtänksam.
Erbjöd sig att gå ned i "underjorden" och fixa lunchen, men den hade jag redan förberett hemma, så den var i kylväskan och på plats.
Ja, det var en helt ljuvlig kväll.
Idag blåser det rätt friskt och han slutar senare, så det blir nog till att vara hemmavid.
Det finns att göra här också.
Min syster i Australien - hon som tillsammans med maken Janne - tillbringade hela sommarsemestrarna ute till havs och som älskade hård segling, hon skrev i ett mejl att mycket hade hon trott om sin lillasyster, men att denna vid sextiosex års ålder skulle berätta hur roligt det är att vara ute på en segelbåt, det hade hon ALDRIG förväntat sig.
Se där.
Allt kan hända.
(Däremot kanske inte lillasystern är särskilt trakterad av "hård segling".)
3 kommentarer:
Det låter ju helt underbart. Segla har jag inte gjort mycket. Per kan handgreppen, men han tycker att det går för sakta. Han är ju inte särskilt fartig som människotyp, så det kanske är kompensation... Stark motor ska det vara. Ca 23 knop tycker han bäst om.
Du verkar ha anpassat dig bra till seglarlivet! Ni kan ju ta en sväng uppåt ostkusten och hälsa på i Gropviken...
Bloggblad: ja, du .., det kanske har med det att göra, din teori om hur man är som människa? Tack för inbjudan, det hade varit trevligt, men vi har ju katt, hus och växthus - egentligen helt galet olämpligt då med segelbåt - så vi får se hur det går med långseglatser. Och Sigge är bara tio år ännu. pElle blev nästan tjugo :)
Skicka en kommentar