Det var dessutom mitt påhitt.
Jag frågade om vi inte skulle en ta en fisketur ute till havs, det var ju så fint väder och pv nappade genast (för övrigt det enda som nappade).
Nu var det inte mycket till vind, men det gungade friskt och pv förklarade att det här var "gammal sjö" och ibland gungade båten från sida till sida, ja, så där jag tänkte att nu tippar den överstyr, allra mest när han var uppe på däck och skulle sätta upp seglen.
Kanske hade vi varit ute i knappt två timmar, när vinden började mojna rejält, för att till sist nästan helt avta. Nå, det var ju inga problem, där finns ju en motor.
Den förre ägaren, dansken Tommy, han hade under sina två år som ägare aldrig seglat båten, utan enbart gått för motor, oftast från Landskrona till Själland.
Förutom när vi ska ut ur hamnen eller lägga till, använder pv motor, men nu var det ju ändå ganska praktiskt.
Så skulle han på däck och ta ner seglen och jag fick ta rodret.
Och nej, det blåste som sagt var ingenting, men Gud, vad båten rullade fram och åter i sidled i vågorna och pv var där uppe och jag tänkte att "han KOMMER att dråsa i vattnet!", jag fattar inte att en människa kan ha sån balans!
Och så var det klart och han kom ner till sittbrunnen och ser då direkt att det ryker från motorrummet! Motorn (en stor Volvo Penta) är belägen under golvet där man sitter, så han s l e t upp dom två luckorna och såg ju direkt att här var det krisläge.
Det brann inte, men det rykte!
Jag ljuger inte om min puls gick upp i maxläge och jag tänkte att nu blir det till att hoppa i havet, ja, jag har minsann sett på tv hur vanliga båtar kan börja brinna! Vi har tre mindre brandsläckare i båten - dom tänkte jag inte ens på -.
Pv tänkte på ett minskat bankkonto.
Och själv blev jag djupt troende inom loppet av tio sekunder.
Ingen vind och ingen motor.
Det finns gott om rev utanför Skallkroken, så ankaret åkte i sjön per omgående (det finns ju strömmar som kan dra iväg med båten ...) och så ringde vi Sjöräddningen i Grötvik, kanske två mil landvägen från Skallkroken, max.
Det blev till att förklara läget och efter kanske totalt en timmes väntan (kan ha varit mindre, det kändes som en evighet) kom först en man på vattenskoter och en tjugo minuter senare kanske, dök sjöräddningsbåten upp.
Det här var nummer 1 som anlände.
Han hade då fått lämna jobbet i baren på Tylöhus och givit sig iväg och nu liksom rekognocerade han läget .., förberedde väl rent tankemässigt vad som skulle ske.
Han var den yngste av dem.
Och så kom själva räddningsbåten.
Jag kan säga att ordet L Ä T T N A D bäst beskriver känslan.
Mannen på bilden var den som - såg det ut som - hade befälet. I det civila arbetar han som projektledare och det måste passa honom perfekt, för oj, vad han ledde arbetet lugnt och sansant! Dom var tre på båten .., han som hade befälet, en pensionär och en man som arbetar på Länsstyrelsen och var två år yngre än jag själv och såg så himla snäll ut.
"Jag har nog handlat hos dig ..", sa han leende och han pratade vänligt med Harry och var allmänt rar.
Vi kopplades sammans långsides (det skulle bli lättare då att ta sig in i hamnen) och så tuffade det på. Ni ser den röda pilen, där är hamnen.
Det gick jättebra och tog kanske en halvtimme så var båten på sin plats i Skallkroken och med fören mot bryggan. Perfekt!
Så fick pv skriva på några papper hos Sjöräddningen som kört in mot kaj och själv tog jag mig UTAN bekymmer av från fören (där är betydligt mer trångt, än när aktern ligger mot), men pv fick lyfta över harry. Vänliga båtgrannar kom och pratade och peppade och jag sa till pv att här ska det köpas in en smörgåstårta till Sjöräddarna.
Vilka hjältar!
Tänk .., dom är jour var tredje vecka och ska då vara beredda att inställa sig inom 30 minuter tror jag .., (bara lämna jobbet och ge sig iväg), dom har ingen lön och det är ju mycket dom ska kunna, inte bara att köra ut och bogsera. Ja, vi var så imponerade!
Vad det kostade?
Jo, det kostar 67:- per månad att vara medlem i Sjöräddningssällskapet!!
Helt otroligt billigt.
Hur kan någon som håller till på sjön i n t e vara medlem?
Nej, det fattar jag inte.
När vi kom hem tänkte jag så här:
Jag har varit med om en riktigt allvarlig trafikolycka ., jag har en gång i Göteborg åkt bil och sagt till exet att "så skönt att den fungerar nu" - det var en Volvo - och fem sekunder senare bullrar det under bilen, då hade ett stag eller nåt lossnat!
Jag har också åkt på bilsemester till södra Spanien och innan vi ens kommit till Lycksele, avled (eller brann) vår air-condition! Det blev till att fixa den i Göteborg.
På en annan bilsemester - då i Franska alperna - hörs ett missljud från motorn .., den blir därefter helt tokig och går inte att köra i mer än 30 km i timmen och irritationen från franska fortkörare längs slingriga alpvägar - för att inte tala om på motorvägen sista biten till Antibes - gick inte av för hackor! Det var ett membran som var orsaken till det hela.
Sen träffade jag pv.
Då gick gamla topplocket på förra segelbåten och någon vecka senare lossnade ett stag till masten som brutits av inifrån. Ja, men halleluja.
Ny båt.
Då händer detta.
Kanske är det helt enkelt så att jag för otur med mig?
Blev jag rädd igår?
Ja, jag blev vettskrämd när jag såg röken komma upp från motorrummet (har nog aldrig i mitt liv blivit så rädd) ,men så snart motorn fått svalna, lugnade det sig. Harry skakade som ett asplöv just då, men lade sig sen och sov gott.
Vilken underbar hund!
När vi kom hem var vi så otroligt trötta - kanske mest mentalt -.
I vanliga fall ligger vi i skilda sovrum, nu bad jag pv att göra harry och mig sällskap.
Det blev trångt .., harry låg tvärsöver mest hela natten, men det kändes tryggt.
Ungefär så var det.
Och tack till Turtlan - sambo med en sjöräddare - hon servade oss också .,. meddelade (såg nog på sin app tror jag) att "nu går sjöräddningen ut!". Det kändes skönt att veta.
I love You, Annica!
Och i skrivande stund är pv i båten och felsöker.
Motorn startade som den skulle; den är alltså inte död, det var ju skönt.
Håll tummarna nu att det inte blir alltför kostsamt.
7 kommentarer:
Oj vilket äventyr! Vilken tur att det gick bra!
Då kanske äventyren är bortgjorda för sommaren i alla fall. Hemskt att känna sig så utlämnad, även om hjälpen når fram berömvärt snabbt.
mossfolk: ja, gräsligt hemskt just under några minuter och innan vi fick kontroll på det hela. Har sovit mycket idag. ,-)
Bert Bodin: förfärligt var det och ändå var vi ju inte långt ute till havs! Fy, så hemskt det hade varit!
Förstår att det var väldigt obehagligt. Hur tror du att det kom sig att du inte märkte något som stod i direkt närhet utan det var pv som såg det när han kom ner i sittbrunnen igen? Kom det så plötsligt?
Min B som kan det här med motorer tycker det låter som oljeläckage någonstans ifrån. Olja som runnit ner på det heta grenröret och börjat ryka. Båten är ju inte purung och motorn har uppenbarligen inte använts mycket. Tips är kanske ändå att lämna in den för allmän motorgenomgång och översyn inför längre färd så ni slipper sitta och lyssna på motorljud och titta efter rök.
Under rubriken råd som inte efterfrågats vill vi ändå tipsa om att den här sortens händelser ofta ger olika insikter. T ex vikten av att alla ombord vet var brandsläckare finns och hur de används, hur man anger sin position vid nödläge, att man vet hur man ska bete sig vid ”man över bord” och har tränat på det eftersom det är extremt tungt och svårt att ta sig upp igen. (Den som åker i vattnet kan också slås medvetslös av en gippande bom). Att man inte vid färd har för mycket brännbart material i form av en massa dynor, handdukar, filtar och rep i sittbrunnen utan den hålls ren så att man också kan röra sig snabbt och fritt. Och även om labradorer och deras släktingar är goda simmare behöver de ha också ha flytväst, inte minst för att man ska kunna hiva upp dem med hjälp av västens handtag. Fast det kanske han har, Harry?
Hoppas nu det reder sig inför sommarens utflykter. Det här är en fullkomligt naturlig del av sånt som ingår i båtlivet, vedermödor tillsammans med de ljuvligaste av stunder!
Motorn HAR använts mycket ska det ju vara..
Monet: att jag inte märkte nåt, det förstår jag .., för jag var så fokuserad på att hålla koll på att inte pv skulle falla överbord när båten gungade så hemskt i dyningarna! Röken var ju vattenånga - inte mörk rök - och nej, det handlade inte om nån olja som läckt, mera troligt enligt en mekaniker, är att antingen termostaten eller impellern (men den är ny) har gått sönder.
Gippande bom kan iaf inte den där nere få i skallen, det kunde vi på den förra båten, här går den ovanför vindrutan.
Nu hoppas jag verkligen att den blir bra fixad, fy faderullan för en sån upplevelse till. Motorn var alltså rejält överhettad, men det brann inte. Att vi inte tog oss i land för segel, beror på att det var noll vind, bara dyningar.
Jag kan bara förtydliga det Elisabet skrev, det var kokande motor, orsakat av att kylningen från havsvattnet inte funkade. Felsökning pågår, termostat, vattenfilter, impeller i nu nämnd ordning. Rök är ju skrämmande men det var alltså ingen brandrök eller olja på varm motor utan vatten/glykolånga. Men vi är absolut en erfarenhet rikare, kanske även klokare.
PV
Skicka en kommentar