onsdag 3 juni 2020

Och annannan (aka Anna) skriver ...

På alla mina jobb i Sverige har det varit en kafferast på förmiddagen och en på eftermiddagen. Kontorsjobb liksom jobb i lantbruk.

På lantbruksjobb har maten alltid ingått och det har alltid varit i Skåne, där det enligt min erfarenhet är standard att det ska vara smörgås på förmiddagen och sötebröd på eftermiddagen. Sötebröd till förmiddagskaffet är ett otyg! Då dricker jag hellre mitt kaffe utan tilltugg. Min blodsockerreglering (som det annars inte är något fel på) klarar inte av sött före maten: jag får en väldig blodsockerkick och sedan en väldig dipp och blir fruktansvärt hungrig. En gång på lantbrukspraktik har jag varit med om att det bjöds på kaffegök också! (sent 1980tal) Vi var inbjudna hos mannen som ägde marken som min arbetsgivare brukade. Men kaffegök erbjöds bara bonden själv, jag och hans fru tillfrågades inte.

På kontorsjobb har det nog varit en lagstadgad kvart, som ofta blivit 20 minuter eller eventuellt mer om man kommit igång att prata. Men för mig som akademiker har de längre samtalen över kaffe nästan alltid handlat om jobb. Jag har jobbat på statlig myndighet och på universitet i Sverige.

I Portugal är det inte reglerad paustid på för- och eftermiddag och den verkligt heliga pausen är lunchen - och kaffet på maten. Det är en ritual som är separat från maten på mitt jobb. Antingen får man en kaffebiljett när man betalar maten och så går man till cafeterian med den, eller så köper man kaffe i automaten och går ut och sätter sig utomhus. Jag gillar inte kaffe på maten så jag avstår den traditionen och det kaffe jag dricker på förmiddagen och ibland eftermiddagen tar jag i regel med mig till mitt skrivbord.

Men nu i dessa tider får jag helt enkelt lomma iväg till köket och laga mitt eget kaffe, även på arbetsdagar!


Min mammas erfarenhet som lärare i praktiska ämnen i högstadiet var som Karins. Pappas som gymnasielärare på internatskola var av förmiddags- och eftermiddagskaffe med tilltugg som skolan stod för. Där träffades alla och jag tror att det är vad pappa saknar allra mest som pensionär!!

Länk till annannan.

Inga kommentarer: