Hästkrafter ...
%20(21)%20(1).jpg)
Jo, jag har verklig respekt för hästar. Titta bara på låret och baken .., man kan ju tänka sig vad en kickspark bakåt kan göra.
Eller när den sätter av i vild galopp (om den nu gör det).
Och hur mycket fascineras jag inte av hur lättviktiga tjejer hanterar såna här ekipage med den äran!
Det måste vara oerhört lärorikt och inte ett dugg förvånad är jag över att ungdomar som vuxit upp i stallet och lärt sig hantera hästar, ofta får ledande befattningar.
I alla fall flickorna.
(Killar får det väl av bara farten ändå).
18 kommentarer:
Är ju hästrädd men har nästan blivit botad av våra ����som grannar
Häst kan vara ett av de vackraste djuren. Har stor respekt för dem. Häftigt att kunna ta kommando över detta djur.
Jag följer, som du vet, Polisrytteriet Stockholm. Mycket intressant konto och hästarna är underbara.
Hästmule kan vara det lenaste av Lena.
lustigt att len mule fick stor bokstav som i tilltalsnamn Lena. Inte lätt att vara autocorrect 😉
Håller, som vanligt, inte med. Jag har själv varit ”hästtjej” men kom tack och lov ur det i tonåren då annat lockade. Mina tre yngre systrar har alla dock ”fastnat” i detta, två av dem med egna stuterier, avel och tävlingar också på hög internationell nivå. Ingen av dem har gjort några andra ”chefskarriärer”, det är bara jag. De är helt fast i hästvärlden på alla nivåer, tänker, lever och prioriterar häst. Ofta före barnen och framförallt före övrig familj. Sammankomster domineras totalt av hästsnack, så småningom olidigt för alla oss andra. Hästar är underbara men respektfulla djur. Jag sitter själv upp då och då men båda mina systrar nu i 70-åldern har fått mycket allvarliga skador. Och framförallt har det här fullkomligt uppslukande livsstilen kostat MÄNGDER med pengar. Så det finns alltid flera sidor av myntet
Jag blev förskräckt när jag läste om var du var och undrar över ridskolor på den ön som är igång vilket klimat och kultur det är i dem? Men denna kanske precis gränsar till tortyrridskolan som drevs i 30 år utan stopp från varken grannar, föräldrar, skola eller socialen även om polisen gjorde besök men då vågade inte barnen berätta. Fyra syskon och de torterades och även elever och anställda utsattes hemskt.
Dottern skrivit bok, även mamman som går över allas förstånd för hon såg allt, och dottern säger i TV att verkligheten var än värre med större mörker som inte går att åskådliggöra. Men hon förstår att det blir så när man måste komprimera och det ska visas den vackra naturen också och gården som har ett påhittat namn i filmen i 8 delar med premiär i höstas. Nattryttarna.
Fup går knappt att läsa och det är ett under om barnen förutom psykiska skador inte har fysiska av all misshandel. Orkade inte läsa hela Fup. Och ett under så vackra barnen är i sina hjärtan. Ja läst hos äldsta som skrivit boken och berättar. Och vilket ofattbart ansvar hon tog för sina yngre syskon.
Bettan: samma här .. jag har väldig respekt för dem och fascineras av hur unga tjejer och äldre kvinnor vågar ge sig på detta!
Babsan: ja, man vänjer sig nog .., pv pratar dagligen med "godsets" hästar vilka han passerar när han går sina rundor med Harry. Han tycks betydligt mer bekväm med dem, än jag själv!
Monet: jag vidhåller ändå att flickor som vuxit upp med hästar och allt det ansvar det innebär, får en inneboende styrka. Många har jag arbetat med; helt orädda att ta i och jobba hårt, vana som dom är att slita i stallet - eller om dom har egna hästar - med allt ansvar som det för med sig.
Bara detta att lära sig lasta och köra hästtransport.., backa densamma och sedan tävla, ja, jag tror att det är hur nyttigt som helst och ger inutistyrka.
Att det är farligt och kan ge skador, ja, det är ju självklart, men så är det ju med utförsåkning och en massa andra sporter/intressen.
Och att dom blir uppslukade av sitt intresse, är väl rätt naturligt.
Så tycker jag.
Ja, jag läste om detta förfärliga, men det är inte där AP har sin häst och inte där vi var. / Elisabet
Det är intressant att reflektera över det du säger. Jag är uppvuxen på landet med hästar, och gått en utbildning där alla har mer eller mindre vana att hantera stora djur. För mig har det varit så självklart att det inte är förrän jag läst dina reflektioner om hästflickors kompetens (som jag vet att du har skrivit om tidigare) som jag verkligen tänkt på den aspekten. Jag vet ju att jag har lärt mig massor genom att vara med hästar som har att göra med själva djuret. För att framgångsrikt (och då menar jag inte att vinna tävlingar, men att ha ett bra samarbete) måste man vara lyhörd och kunna se och känna hur varje individ fungerar, och anpassa sig därefter. Aldrig skylla på hästen, alltid tänka på hur jag kan göra för att det jag vill ska fungera med hästen, är en viktig lärdom. Jag kan nog se hur den präglat mig som person.
Hästar sparkar som tur är sällan, men det är viktigt att vara uppmärksam och veta att läsa av situationen. Man måste ta med i beräkningen hur en häst kan reagera mot en annan häst som kommer i närheten. I en flock hästar som jag känner väl är jag helt avspänd, medan jag tycker det är obehagligt att vara bland lösa hästar jag inte känner. Man behöver veta hur hästarna reagerar mot varandra, och i vilket läge det är risk att komma emellan om en häst hotar en annan.
Och hästmular är underbara och så där som det luktar i näsborren på en häst, det gör mig alldeles lycklig.
Och till hästarnas försvar ska jag också säga att även hästar emellan och i flock är det sällan de sparkar. De ska känna sig rejält pressade för att det ska hända. Den största risken är att en häst hotar och så rör den hotade hästen sig hastigt undan och så kan man som människa stå illa till och bli omkullknuffad. En stor häst väger runt ett halvt ton så en sådan knuff står man inte emot...
Det ÄR farligt att vara med hästar, men är man kunnig och försiktig är det mycket mindre farligt. Min pappa som har hållit på med hästar i hela sitt liv, periodvis som yrke, har aldrig blivit allvarligt skadad, och även hans elever på hans lektioner har lyckats undvika skador. Det är säkert till en del tur, men till stor del kunskap och erfarenhet och försiktighet.
Elisabet. Jag fokuserade inte på faror och skador i min kommentar, det finns i många sporter. Men får man flera hundra kilo häst över eller emellan sig blir man illa tilltygad. Självklart är det också bra med aktiviteter som innebär ansvarstagande och samarbete med både djur och människor etc. Och bättre att ha sina tonårsflickor i stallet än ute på andra kanske mer farofyllda äventyr - så resonerar många föräldrar. Jag har hela mitt liv varit omgiven av ”hästkvinnor”, är uppvuxen själv så med ridsport och hästar sen min farfars tid - att kunna rida var en naturlig del av min uppfostran då. Många kvinnliga vänner har nu också återupptagit sitt rid- och hästintresse upp i åren så jag är omgiven av detta sen barnsben och vet faktiskt vad jag talar om. Det är själva ’uppslukandet” som i många (inte alla) fall går överstyr. Det går ut över barn och familj och alla grmensamma aktiviteter, det är mysigare med en hästmule långt förbi tonåren än att gosa med man och barn, attityderna kring barnuppfostran följer ofta den bestämda attityd många har mot sina hästar och livet kretsar i första hand kring djuren, stallskötsel och i förekommande fall tävlingar. Det är ett extremt dyrt nöje dessutom - veterinärkostnader som man inte ens kan föreställa sig, och hästar är ömtåliga djur vilket man inte tror. Är det inte problem med ben och hovar så är det livshotande kolik. Driver man egen hästverksamhet är man helt låst i det dagliga livet långt in på kvällarna, helger och semestrar stryker på foten, allt är fokus på häst. Man blir en skittråkig person som låter sitt ”uppslukande” intresse totalt dominera också alla sociala sammanhang som jag skrev förut. Plus att det är ett intresse och en verksamhet som är svindyr - mina systrars män har i omgångar fått betala skyhögt ekonomiskt för att den här livsstilen har kunnat fortsätta. Ser man dessutom till vilket kön som lyckas i tävlingssammanhang ligger kvinnorna (med några få undantag) heller inte främst. Det är precis som i kockbranschen männen som lyckas bäst. Håller dock med annannan kring vikten av lyhördhet för djuren och att kunna läsa av dem. Minsta oväntade sak kan sätta igång ”nervösa” reaktioner man inte räknat med!
Monet: Vi pratar liksom vid sidan om varandra. Jag framhöll detta med att ungdomar - mest flickor - får lära sig att ta ansvar och arbeta hårt och har du egen häst blir det ju ännu mera av den varan -. Att det är dyrt och allt detta, det vet jag och det ifrågasätter jag inte heller. Vi kommer liksom inte vidare. /Elisabet
Elisabet; det tycker jag inte att vi gör. Pratar förbi varandra. Jag valde att ge en annan, också väl insatt, icke-idylliserande bild av vad det sk hästlivet kan få för konsekvenser. I vår familjs fall har det dessutom resulterat i tre skilsmässor, alla beroende på att männen i första hand till slut tröttnat på att både betala, ta hand om barnen och skyffla gödsel sent på kvällarna. Ingen, säger ingen, av de sju syskondöttrarna som alla tvingats till barn- stallarbete som små och satts på hästrygg som två-åringar har fortsatt i sina mödrars fotspår. De klappar pliktskyldigast på hästarna vid hembesök men har helt tagit avstånd från den världen. Väl avskräckta av sina mödrars val och konsekvenserna av det. Lustigt nog har de alla gjort sk karriärer och flera av dem har chefsbefattningar! Det kanske är mera gener än hästintresse som styr?
annannan: "Jag vet ju att jag har lärt mig massor genom att vara med hästar som har att göra med själva djuret. För att framgångsrikt (och då menar jag inte att vinna tävlingar, men att ha ett bra samarbete) måste man vara lyhörd och kunna se och känna hur varje individ fungerar, och anpassa sig därefter. Aldrig skylla på hästen, alltid tänka på hur jag kan göra för att det jag vill ska fungera med hästen, är en viktig lärdom. Jag kan nog se hur den präglat mig som person.
Ja, så tror jag verkligen att det är. Och detta att man är tydlig i sin kommunikation med hästen, det tror jag följer med i övrigt också, hälsar hon som inte har ridit annat på en töltande islandshäst i utkanten av Kivik ,-).
Nu fick jag ännu mer att fundera på! Är jag bra på att vara tydlig? Jag vill nog gå en självkännedomskurs hos dig! Ska vi samarbeta om en workshop i hur man utvecklar ledaregenskaper genom hästhantering? Annannan
Ja, jag ska ordna någon bra kursledare, så kanske du får bukt med din kollega som är så senfärdig (eller som du brukar bli irriterad på). Jag ska också gå kursen. / Elisabet
Skicka en kommentar