Ännu mera noterat ...
Egna funderingar kring Nobelfesten: Varför sticker man fram mikrofonen för att intervjua någon gäst eller expert som sedan knappt får säga mer än fem ord.
Klart bäst på att intervjua tycker jag att Jessica Gedin (Babel) och Victoria Dyring är (när hon inte har så bråttom),
Intervju som gjorde mig lycklig: Den unga dottern till en av kemipristagarna som berättade om vad hon tyckte var bäst av allt (ljuset i lokalen!) och hennes föresats att en gång själv bli pristagare! Men trist att flickan inte ens fick säga sitt namn. (Eller missade jag det helt?).
En s.k expert valde ut de tre vackraste klänningarna. En vit skapelse med något som liknade änglavingar, var en av dem. Men tänk, de som satt intill kvinnan med denna klänning, vilket bök för dem .., så trångt det måste ha blivit!
Vackrast av allt? Blomsteruppsättningarna! Och så underbart att den ansvarige floristen fick sitta vid bordet och njuta av allt det vackra! (Någon som lämnat återbud).
Mest intressant: Pristagarnas tal! Den ene varnade för AI - som han själv tilldelats pris för - medan den andre vittnade om allt gott som kunde komma av allt detta!
Mest berörande: Litteraturpristagaren Han Kangs lågmälda röst när hon berättade om vad hon en gång upplevde som 8-åring.
Musiken? Laleh .., sååå bra!
Tack för ordet. Nu orkar jag inte skriva en enda bokstav till.
2 kommentarer:
Lite synd om damerna som gjort sig fina under många timmar och lagt ner en massa pengar för snygga klänningar och sen blir de bedömda av någon tyckare i en tidning. Ebba B:s klänning såg ut som en trasig citrusfrukt, Magdalena A var för enkelt klädd, någon hade fel klocka på sig med mera sådant småelakt.
Och ofta håller jag inte alls med i tyckarnas val ,-).
Skicka en kommentar