Elisabet

Dag 9 .... 

Sov gott i den lilla och väldigt spartanska stugan i Måviken vid Höga Kusten.

Vid 7-tiden på morgonen hämtade pv bilen 3 km bort (uppför mest helat tiden), ja, den hade varit på laddning. 

Själv dukade jag upp frukosten på den lilla altanen och bar ut det som skulle till bilen. 

Det slog mig att det blir nästan samma ritualer som när vi seglar och ska ge oss av. 

Man vet precis vad man ska göra och fort går det! 

Ett dopp i havet hann jag också med.

Åt frukost, tömde stugan helt och idag var det pv:s tur att städa ur den. Ingen dammsugare fanns, så det blev till att använda sopborste och skura med käpp och trasa. 

Därefter tackade vi för oss och gav oss av. Handlade gott bröd i Nordmaling, solen flödade! 

I Lycksele stannade vi för att ladda bilen. Pv hade redan kollat var i stan laddstolparna fanns, så det var hur enkelt som helst. 

Själva gick vi över bron, den som går över Umeälven och så strosade vi längs älven, på en slags gång/cykelbana modell bredare än vanligt och där fanns även sittplatser och en stege ner till vattnet. En skylt varnade för att det kunde vara strömt när kraftverket släppte på vatten, så någon simtur blev det inte för herr Göransson, men däremot ett dopp.  Badbyxorna låg kvar i bilen och bedagade kalsonger fick duga. 

På tillbakavägen såg vi en ambulanshelikopter landa på lasarettets tak.

Lämnade sedan Lycksele där jag tillbringat några år av mitt liv. Passerade små byar som jag passerat hur många gånger som helst, men allt såg annorlunda ut. Och träden hade blivit så stora. 

Kom till Malå vid halvfyra. Pv tog hundarna på promenad .., därefter blev det bad i Solviken några kilometer utanför samhället. Träbryggorna från förr var borta, nu fick man vingla på några slags pontoner i plast och ingen stege fanns heller. 

I min barndom fanns där en glasskiosk och några omklädningshytter. Och gräsmattan där vi låg på filtar och drack medhavd saft, den hade också krympt. Eller minns man alldeles galet?

En i samhället vikarierande präst (uppvuxen i Kansas, USA) badade också. Termometern visade på femton plusgrader .., , men han var en friskus och simmade långt efter att vi tackat för oss och gått till bilen. Imponerande!

Nu är det kväller. Maria och Pv har tackat för sig .., en läser, den andra tittar på tv. Själv ska jag skriva brev till min syster i Australien. 

Bäst idag? Besöket hos Lotta - ungdomskompis till Maria - som nu har fått hem en gatuhund från Serbien. Vilken underbar liten historia detta var! Så söt och fin och med mjuk, lite lurvig päls. Bara några dagar har hon varit hos dem, men tycktes totalt hemtam. I huset finns även en nioårig goldentik som heter Doris. Ja, kära Doris, så kan livet vara ibland. Plötsligt dyker någon ny upp i familjen.