Elisabet

Nytt jobb ....

Ikväll klockan 18.00 var det så dags för den sedvanliga "Onsdagsseglingen" i Skallkroken. En tävling där deltagande båtar går ut samtidigt och ska segla samma sträcka och så gäller det att vara först i mål. 

Pv hade fått förfrågan om att segla med Anders Jideståhl och sagt ja och det gick bra, även om kaptenen ombord var för sen till själva startskottet. 

Själv gick jag upp till fyrplatsen för att bättre kunna se hur det hela går till. Där stod tävlingsledaren - heter också Anders - redo med pistol och tuta. 

Efter nästan femtio minuter, när båtarna började komma i mål, räckte han mig helt sonika blocket med namnen på båtarna. 

"Elisabet, nu får du vara sekreterare och anteckna tiderna när jag ropar .., det är till och med på sekunden!" sa Anders. 

Pv och kaptenen herr Jideståhl kom tvåa, men så enkelt är det inte .., man räknar tydligen in vilken sorts båtmodell det är och ja, jag förstod inte mycket av det hela, men kul att titta på. 

Det var ju ett helt fantastiskt fint väder idag och jag tror aldrig någonsin att jag har sett vare sig så många båtar eller så många människor i Skallkroken! Mötte ett norskt par (bor några mil öster om Oslo)  i vår ålder som kom gående med en gråhund - en älghund, alltså -. Dom var här med sin husbil och tyckte att Skallkroken var en så fin och lugn hamn med vackra omgivningar, men i morgon fortsätter resan, då till Tyskland. 

"Så härligt att vara pensionärer och göra som man vill!" sa mannen leende.

Så här såg det ut. 

Jo, jag har ju skrivit det, men nu är det verkligen renfanans tid. Och små, små prästkragar som kanske har ett annat namn - ska kolla i morgon - och uttorkade kungsljus, det känns verkligen att vi går mot höst, även om det är länge kvar än. 

En av nätterna på Donsö vaknade jag mitt i natten av att gäss skrek-flög fram och åter i mörkret och när jag idag putsade köksfönstret, skymtade jag ett sträck med någon slags gäss .., jag tänkte att det är det bästa med att bo i ett land med fyra årstider. 

Nåja, så mycket fyra årstider är det kanske inte här numera .., meteorologiskt sätt hade vi ingen riktig vinter i år. 

Så kan jag rekommendera ett helt fantastiskt program på Netflix, som heter "Slutspelet". Det är en dokumentär som handlar om människor i livets slutskede och vilka val som dessa ställs inför. Jag tappade nästan helt rädslan för döden efter det programmet och det slog mig att vad min rädsla suttit i, ja, det är det okända som väntar. Så känner jag nog inte nu. Inte på samma sätt.