Elisabet

Spridda skurar från resan .., dag 16, 17 och 18. 

(Långt inlägg, det varnar jag för, men det är ju min dagbok och jag har inte haft täckning sedan vi lämnade Klimpfjäll. Pv som däremot har Telia som mobiloperatör, har kunnat surfa bäst han önskat. Själv har jag knappt kunnat ta emot eller ringa några samtal, förrän vi kom till Mora.)

Efter Klimpfjäll och det trivsamma boendet, körde vi vidare mot Stekenjokk - som ju är som en enda stor platå fylld med blåbärsris och annat -. Vi pratade om tv-bilder från den vägen vintertid, den som stängs av och täcks av flera meter hårdpackad snö. Därefter var vägen enbarmligt tråkig, skog och skog och mera skog och granar vid vägrenen eller en bit ifrån och det var som en evighet att ta sig till Ångermanland. Men då ...!

Då minsann blev det ljust och öppet och ett såå vänligt landskap! 

Kom fram till Husås, lite hitom Östersund, och övernattade hos pv:s brorsdotter Kajsa med make och två pratglada småttingar, Ivar 6 år och Majny 9. 

Det här var utsikten från baksidan av huset. Milsvida vyer .., och hos familjen finns sju kor, nitton får, två ankor, en hund och två katter, samt en drös med höns. 

Lillkillen på 6 år, blev närapå förälskad i pv och kröp ihop hos honom i sängen morgonen därpå. Jo, så är det. 

Kajsa, Emil (maken) och barnen gav sig av till jobb respektive skola tidigt på torsdagmorgon och vi lekte hemtjänst och dammsög och diskade, pv tog hunden Rimo på lång runda och så tackade vi för oss, sa hej till huset, klappade Rimo och småpratade med fåren och så tog vi sikte på vidare utflykter. 

Chansade på att Gunnar Rindå som bor i Krokom skulle vara hemma, men det var han inte, så vi körde vidare. Valde - efter mycken möda - boende i Mora, men på vägen dit stannade vi till såväl här som där. 

"Där" kunde till exempel vara Kvarnsjöns Camping, där vi tillbringade en natt för kanske femton år sedan och då var jag mer eller mindre salig, så vackert tyckte jag att det var. Pv ville då bo i tält, jag vägrade .., sa att jag betalar i stället för den timrade lillstugan och det gjorde jag. Minns hur jag satt på verandan och skrev på min dator och kände mig så tillfreds med tillvaron .

Nu, när vi båda skuttar omkring i sjuttioårshagen, tog vi mitt-på-dagen-fika vid trädgårdsbordet till höger på bilden. Två sädersärlor sprätte omkring i gröngräset .., jag köpte två gamla tallrikar från loppisen i huset intill, till priset av 15 kronor. 

Hjälp, så söt den är, tycker jag.  Minns jag rätt var den här från Uppsala Ekeby.

Kvinnan som driver campingen (där finns rum, minst en stuga, häbren och ställplatser) är ett under av vänlighet och ser så rar ut. 

Jag frågade henne om det var okej att vi stannade till och fikade vid trädgårdsbordet, utan att ha något annat ärende. 

"Självklart!" sa hon och log så varmt. 

Vemdalen är bland det vackraste jag vet i vårt land. Stannade till och tittade på den här skulpturen/statyn av Lars Widenfalk, tydligen gjord 1980 och med titeln "Nybyggarna". 

För ovanlighetens skull finns en kvinna med - det tycker jag känns så bra -! 

Och så fint med det som liknade vanliga små ängsblommor runt kanterna! 

I vanliga fall brukar jag ha bokat boende ganska långt i förväg, men så har det inte varit den här gången och jag kan inte påstå att jag tycker att det är ett bättre upplägg. 

Nu får man ta det som finns kvar och är ledigt och så var det när vi bestämde oss för att stanna i Mora och bo på Prinsgårdens B&B som såg så mysigt ut. 

Jo, det visar sig vara fint, rent miljömässigt .., väldigt mycket dalakänsla, men frånsett vårt rum - nr 12 - så var det ingen jättehöjdare till boende. Litet och trångt kök för att vara någon slags Bed & Breakfast ..., gratis frukost bestod av det allra mest nödvändiga, dusch och toalett i korridoren och/eller i källarplanet och från närliggande E 45:an dånade trafiken till långt efter midnatt! 

Andra gäster hade klagat över Epatraktor-dunket under fredag och lördagkvällar, men det undkom vi. Jag gav boendet en 4:a av 10 möjliga. Vi betalade 760 kronor för en natt och elbilsladdare som enligt  boendebeskrivningen skulle finnas vid boendet, se, det fanns inte alls.  

Körde vidare. Visste inte riktigt vilken väg nu skulle ta? Pv fick bestämma. Kanske via Bohuslän? På väg dit stannade vi till i Vansbro som för mig betyder Björn Skifs (och Alzheimers), men som för pv betyder minnen av deltagandet i Vansbrosimmet för många år sedan. 

Kyrkogården visade sig vara sååå vacker med många låga gravstenar! Det var ovanligt, tyckte vi och titta så fina vipphortensiona var .., nästan som en famn som inramar vattenspelet. 

Och blir man inte varm i hjärtat av en sån gravsten .., så enkel och ändå så fin, då vet inte jag. 

Jag tror att Holger Alsterblad var en snäll morfar.

Turtlan i Karlstade hörde av sig under resans gång och bad oss vinka till deras sommarstuga inte långt från Filipstad och då funderade vi om det var okej att vi fick ta ett dopp just där? 

Det var inga som helst problem, sa Annica och förärade oss en vägbeskrivning som inte var av denna världen och si .., vi kom fram och det var som att hamna i paradiset! Där tog vi två simturer, men satt också på bänken och drack tolv-ett-kaffe och åt goda mackor. 

Tack du rara Annica/Turtlan att du guidade oss till detta fina. 

Och titta, vilka charmtroll som stod vid nära bryggan!

Efter badet och fikat bar det av mot Bohuslän och efter mycket letande bestämde vi oss för Strandvillans B&B i Lysekil. 

Här har vi bott tidigare och känner oss hemma. 

I morgon bär det av hemåt till landet Halland och inga avstickare blir det, tror jag i alla fall.

Nu längtar jag hem.