Borde, men vill inte ...
.jpg)
En annorlunda söndagmorgon blev det, då, när min Iphone inte släppte fram några samtal och detta utan att jag vare sig stängt av ljudet eller satt på "tyst läge". Eftersom jag redan brerättat om detta spektakel på instagram, tar jag det i korthet. Såväl pv som Maria hade försökt ringa mig på morgonen, men kom aldrig fram. Till sist, vid niotiden, kontaktade pv grannen Annelie som turligt nog var hemma just i helgen från sin sejour i Malmö (tv-inspelning) och frågade om hon kunde titta in hos oss och se om jag var vid liv. Det gjorde hon också, denna underbara kvinna!
Annelie, som ofta gav Sigge mat när vi var borta, har därför egen nyckel till vårt hus. Hon öppnade dörren och jag hörde något som liksom "dompade" i hallen eller köket och tänkte RÅTTA, så jag vrålade "Hallå där, vad är det för dumheter!!" (som om det nu skulle hjälpa) och bultade på dörren till källaren. Då upptäcker jag Annelie och förstår ingenting
Jo, hon berättade om pv som ringt och att hon själv - medan hon promenerade hit - såg hemska syner för sin inre syn, men så var det alltså inte. Och där stod vi alltså, hon i pyjamasen under jackan och byxorna och jag själv i det nya, fashionabla nattlinnet från Cellbes och när jag stängt av min mobil och loggat in igen, då fungerade det. Då kom samtalen fram. Hurra!
Hur många gånger har jag inten sagt att jag borde investera i ny Iphone, men det blir aldrig av.
För tretton år sedan hade jag publicerat det här brevet från mamma, skrivet i februari 1980. Då befann hon sig ute i bushen, bland rishyddor där indianerna bodde och födde sina barn .., nära Pilcomayofloden där männen kunde bli bitna av pirayor när de slängde ut sina nät och bland kaktusar och algorovoträd och en litet inhägnat trädgårdsland där mamma hämtade paprikor och annat.
När brevet skrevs var hon 59 år och bodde då i ett litet hus med kök, undersökningsrum/sal i ett och ett sovrum. Någon slags dusch och toalett - ytterst spartanskt - fanns också. Jag var livrädd var gång jag satt på toan, där ödlor pilade fram och åter på väggen.
"Puntana - eller Paradiset No:2 - 19:e februrari 1980.
Kära dotter!
Kära Älskade barn, måg och barnbarn!
Här sitter jag nu - lycklig och nöjd - på sängen här inne i rummet och skriver. På symaskinen bredvid mig brummar lyktan och i rummet där barnen ligger, där sussar redan två helt nakna små indianbarn.
I köket droppar det så hemtrevligt när vattnet silas genom bakterieciden - amöbafiltret - och detta droppande är underbart att höra, då vi varit utan vattenmotor i en hel vecka! Därtill fattades rep att hämta upp vattnet med också. Men Herren är alltid omtänksam om mig. Sände ett våldsamt regn en natt och då sprang jag ut i nattlinnet och med alla kärl huset kunde uppbringa. Hällde upp i flaskor, pytsar, baljor, mm. Det har räckt flera dar och därtill även att tvätta upp de kläder jag jag lagt i blöt. Ååå, så glad jag är att åter vara här ute i bushen, i Puntana!
Jag har storstädat överallt och ni anar inte hur många kackerlackor som flyttat in här medan jag varit i Tartagal! Jag har dödat 3 st inne på "mottagningen", men inte sett några någon annanstans.
Idag fick jag slänga ut ALLT ur skrubben på enfermerian, eftersom det kom en liten råttunge krypande ut därifrån. Jag slängde ut allt och sökte efter flera. Till slut, på översta hyllan i en låda med dambindor, där fanns de! Kanske 3 dar gamla, kanske 2? Nio stycken dödade jag.
Kära dotter!
Kära Älskade barn, måg och barnbarn!
Här sitter jag nu - lycklig och nöjd - på sängen här inne i rummet och skriver. På symaskinen bredvid mig brummar lyktan och i rummet där barnen ligger, där sussar redan två helt nakna små indianbarn.
I köket droppar det så hemtrevligt när vattnet silas genom bakterieciden - amöbafiltret - och detta droppande är underbart att höra, då vi varit utan vattenmotor i en hel vecka! Därtill fattades rep att hämta upp vattnet med också. Men Herren är alltid omtänksam om mig. Sände ett våldsamt regn en natt och då sprang jag ut i nattlinnet och med alla kärl huset kunde uppbringa. Hällde upp i flaskor, pytsar, baljor, mm. Det har räckt flera dar och därtill även att tvätta upp de kläder jag jag lagt i blöt. Ååå, så glad jag är att åter vara här ute i bushen, i Puntana!
Jag har storstädat överallt och ni anar inte hur många kackerlackor som flyttat in här medan jag varit i Tartagal! Jag har dödat 3 st inne på "mottagningen", men inte sett några någon annanstans.
Idag fick jag slänga ut ALLT ur skrubben på enfermerian, eftersom det kom en liten råttunge krypande ut därifrån. Jag slängde ut allt och sökte efter flera. Till slut, på översta hyllan i en låda med dambindor, där fanns de! Kanske 3 dar gamla, kanske 2? Nio stycken dödade jag.
Numera vågar jag inte sova med dörren öppen, ty härom natten kom Carina och hämtade mej; en orm hade kommit in i hönshuset och hönsen skrek!
Den ormen slog jag ihjäl (först använde jag en påk och sedan en yxa). Så var det en mindre orm utanför här en kväll, den slog jag ihjäl med min sko. Calixto påstår att den som var i hönshuset var en riktigt giftig typ. Stora grodor finns överallt i mängd på grund av regnet och ormarna lär äta grodor.
Nu ska jag sluta för ikväll.
Klockan är 21.45. Hundarna har just slutat första nattserenaden, syrsor spelar, grodorna kväker och. någonstans spelar en radio. Det är 28 grader varmt på gallerian, 30 här inne. Vi har haft 40 i flera dagar.
Hälsningar a mor."
Den ormen slog jag ihjäl (först använde jag en påk och sedan en yxa). Så var det en mindre orm utanför här en kväll, den slog jag ihjäl med min sko. Calixto påstår att den som var i hönshuset var en riktigt giftig typ. Stora grodor finns överallt i mängd på grund av regnet och ormarna lär äta grodor.
Nu ska jag sluta för ikväll.
Klockan är 21.45. Hundarna har just slutat första nattserenaden, syrsor spelar, grodorna kväker och. någonstans spelar en radio. Det är 28 grader varmt på gallerian, 30 här inne. Vi har haft 40 i flera dagar.
Hälsningar a mor."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar