Elisabet

Efteråt .... 

Så här blev det. Härlig lördag tillsammans med Anders, Maja och pojkarna och på kvällen kom Sara, före detta klasskamrat till Anders från Ystad, samt hennes son Oliver. Full fart blev det  på framför allt 3-åringarna som sprang och var läskiga figurer och hade svärd och absolut inte ville leka med dockor. 

Elliot och jag själv låg i dubbelsängen och jag frågade om vi skulle be kvällsbön och det tyckte han var en bra idé. Sen höll vi varandra i handen och jag tänkte att detta är ju pricken över i, i tillvaron. 

Söndagmorgon, det vill säga idag, var det tidig handbollsträning klockan 09:00. 

"Farmor! Jag vill åka med dig!" ropade Elliot och så satt han där intill mig och sa plötsligt - när vi såg en flock kajor flyga iväg - "farmor, är det där STANNFÅGLAR ..:?" ¨

Det var knappt att jag trodde mina öron.

I hela mitt vuxna liv har jag försökt få först två döttrar och en son intresserad av fåglar - utan resultat -. Helt ärligt har vare sig Edvin, Elliot eller Viggo (inte heller Emil och Emma) visat minsta lilla intresse, men detta tog jag som att litet, litet frö kanske såtts! Hurra! 

Körde sedan till Västerstad till min syster med familj för att gratulera systerdottern Rita på hennes bemärkelsedag. Min äldsta syster såg trött ut och någon koll på varför vi skulle fira, det hade hon inte. Inte heller att hon själv ska fylla åttiofem år i september. Och varför var nu inte Harry med? 

Hämtade hårborsten från badrummet och borstade hennes hår som mest liknade Einsteins .., det stod åt alla håll och kanter och jag kände att kanske skulle det vara tovigt, men inte alls! Det var mer som änglahår .., sånt som vi hade i julgranen i vår barndom och  det var långt och sprött, men hon vägrar i sten att uppsöka ny frisörska - hennes tidigare har flyttat eller helt enkelt slutat med sitt värv -. 

Så skulle det bli hemfärd för min del. Om denna kan man göra en kortfilm eller långfilm som visar hur en kvinna på 72 år och som har alldels för bråttom skriver in "Halmstad by" på gps-displayen (eller jag skrev enbart Halmstad och då kom väl någon slags valmöjlighet upp, men det såg jag inte) och som sedan irrar Skåne runt och till slut tror att hon har tappat allt förstånd. Tanken från början var att fylla på el i Mellbystrand vid Ica Maxi, men med alla extramil längs småvägar i skogen och ute vid leriga åkrar, och upptäckten att man inte kör åt rätt håll .., ja, så sinade det raskt i bilens batteri. 

Allt löste sig till slut (kunde fylla på hos Q8 på Hallandsåsen), men innan dess tyckte jag mig höra att det susade i huvudet. Lättnaden, när batteriet efter laddning visade på 12 mil kvar .., var oändlig. Och allt var som sagt mitt eget fel. (Å andra sidan fick jag njuta av ett oehört vackert landskap och ställen där jag aldrig någonsin satt min fot!)

Bilden från min systers kylskåpsdörr.