Elisabet

En vanlig dag i månaden mars ...

Det är inte bara här hos oss som det sågas, spikas och hamras, även hos mitt-emot-grannen Alexandra är det likadant. 

Hennes lilla hus + Birgittas hus och vårt (pv:s) är alla byggda på samma sätt och tillhörde en gång Stora Stensjö .., ja, detta var väl som arbetarbostäder?

Alexandras hus har inte byggts ut , men nu ska i alla fall spåntaket/sticktaket tas bort. Under teglet är ju vårt likadant och borde också bytas ut, men Rom byggdes ju inte på en dag. 

Hela dagen har två män arbetat flitigt med att rensa och ta bort, ja, allt detta underlag ska bort och oj, oj, vilket mastodontarbete det blir! 

Jo, det höll männen med om .., det blir liksom stickigt och smått och tar framför allt  T I D. Men tänk ändå, så roligt det är att se och höra andra människor .., det händer inte ofta här omkring under vintermånaderna. 

Lagom till 11-kaffet visade sig  s o l e n! 

Å, det kändes som en evighet sedan sist och jag gjorde i ordning kaffe och smörgåsar och vi satt i var sin solstol (det var just dessförinnan som jag hörde tranorna!) och jag sa till pv att vi borde skaffa ett lägre bord, att ställa mellan solstolarna, för oftast är det ju bara vi två. 

Innan jag hämtat ett rejält lägre bord; det som stod utanför växthuset, hade pv ordnat med ett provisorium, helt enkelt två bitar regelvirke, ja, där vi ställde muggarna. Ja, det gick det med.

När vi satt där i solskenet pratade vi om rumsbygget och efteråt fick jag hålla i och hjälpa till att lyfta in väggskivorna - "Nä, Thomas, inte en chans i världen att den går in genom den lilla öppningen !" sa jag, men han framhärdade och vinklade åbäket och vips, var den inne i rummet. Aj då. 

Och hela tiden medan vi satt där, eller när jag skottade upp lösgruset som traktormannen - den vänlige Erland - föst samman nere på grannens tomt vid vägen, då när det snöat så mycket .., lullade katterna omkring lite så där på måfå. Intressant med småfåglarna förstås, men dessa är så modiga (alt. dumdristiga) och flyger bara upp några grenar, medan katterna sitter där och tittar på dem. 

Pv berättade för övrigt att han sett ett tjugofemtal människor - alla i gula reflexvästar - gå i samlad tropp ner mot havet till .., många använde stavar och var mest troligt ute på någon slags längre runda. 

"Jo, det var dom och så kom dom Tre Vise Männen också, om än idag endast två av dem ...", berättade han. 

Så ringde äldsta dottern och var glad och lättad .., nu är allt klart med nattjänsten på Civa i Solna och hon börjar i september. Hur mycket hon än trivs med jobbet i Malå och alla underbara vänner, längtar hon efter mer vardagskontakt tillsammans med son och dotter och såklart alla vänner där nere. Det blir säkert hur bra som helst.