Elisabet

Ännu mera Skåne ....

Tisdag. 

Efter hotellfrukosten (enkelt, inget överdåd, ungefär som vår egen), körde vi och parkerade vid Saltsjöbadens Hotell, bara för att ....

Samma sak händer varje gång. 

"Ååå, jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo i Ystad!" säger jag då. 

Havet känns så mycket större .., sanden är ljusar, himlen likt en ostkupa och det är som om hela världen väntar där utanför. 

Plus förstås att här känner jag mig så hemma. Sjutton år någonstans sätter spår. 

"Ska du verkligen inte ta ett dopp .., du vet hur det blir, annars ångrar du dig?" menade pv. 

Nej, något bad blev det inte. Badhandduken blev kvar i Stensjö.

 

Kvällen innan, just utanför hotellet, upptäckte vi stora horder av danska ungdomar i kö för att komma ombord till Bornholmsfärjan. 

Frågade en kvinna som jag förmodade var  klassföreståndare .,. jo, dom skulle till Svaneke på östra sidan av Bornholm ..., någon slags gemensam utflykt, förstås.

I Svaneke .., det var just där, i augusti 2014, som jag såg alla svalor vilka satt uppradade på telefontrådar, som på parad! Ni kan väl tänka er vilket otroligt kvittrande där var .., så där som svalor som "småpratar med varandra". Det var helt underbart! Morgonen därpå var där helt tomt. Inte en svala så långt ögat kunde se! 

Nu blev det tankeflykt igen. 

Nåja, ett kort besök i Bjäresjö blev det innan vi åkte hem till landet Halland igen, men först förbi Bunkeflostrand för att hämta Elliot vid skolan och så ett dopp tillsammans i poolen med båda pojkarna, allt medan  pv var trött, hade tagit smärtstillande och låg på soffan i uterummet och inväntade lindring.

På väg till bilen, precis när vi skulle sätta oss i bilen,  ropade Viggo att jag skulle vänta och så sprang han fort, fort iväg, kom åter och såg så plirig ut. 

Så kom han åter, öppnade handen och visade den blå pärlan, den som katten Sixten skulle få till sitt för dagen nyinköpta halsband. 

Pärlan var också alldeles ny och jag hade flera gånger fått hålla i den och sagt hur fin den var.

"Farmor, farmor .., du får den!" 

sa han så snällt och jag sa att det är klart att Sixten ska behålla pärlan, jag kan önska mig en sån i julklapp av tomten. 

Sen åkte vi hemåt.