Elisabet

Och så .... 

... nästan som ett mirakel, går Sverige till VM i fotboll i sommar. 

Körde hem från Skåne igår vid halv sju och lyssnade till Radiosporten .., klarade livhanken på en hare som beslutat sig för att springa  p r e c i s  framför bilen, men några hundra meter längre fram kom plötsligt en fasantupp rusande över vägen och mötte därmed döden. Usch, så trist! Jag är tacksam att det hände på gamla E6:an där det just då var tomt med trafik (såg i upplysta hus stooora tv-skärmar som visade fotbollsmatchen, kanske därför jag var helt solokvist på vägen ...?) och inte på motorvägen.

I Bunkeflo var det sommar. Anders, Tommy och pv tillbringade mesta delen av tiden med kojbygget och själv satt jag ute i solen, eller gräddade plättar till småpojkarna ..., lekte att vi satt i ett flygplan och de små herrarna turades om att vara piloter. 

På bilden är det Viggo som är kapten ombord (plånboken är ratt) och jag fick agera flygvärdinna och visa hur man sätter på och tar sig av bältet och servera kaffe till passagerarna och när det var min tur att vara pilot, berättade jag om vilka länder vi passerade. 

Hon som är farmor hade minst lika roligt som mina lekkamrater. 

Och pv lärde oss att en bläckfisk har tre hjärtan och jag höll Viggos lilla hand mot hans hjärta och sa "känn här, hur det pickar .., du vet, hjärtat är som en liten motor". 

Det blev en dryg dag med först ett par kilometers promenad till busshållplatsen i Skipås, därefter nästan 1 timme på bussen (ett 30-tal hållplatser), en halvtimmes väntan på tåget, därefter två timmar ombord och så leta rätt på buss nr 12 i Malmö (hade bytt hållplats) och lite prat med en orangeklädd man som höll på med nåt slags arbete i kanalen vid stationen och så till slut: bussturen till Bunkeflo. 

Jag hade promenerat till bussen i Skipås vid halv nio ...  och åkte hem igen (pv är kvar där nere) och körde hem vid halv sju och kom hem lagom till andra halvlek av fotbollsmatchen, vars resultat gjorde mig svimfärdig av glädje. Emil (barnbarnet) var på plats och jag kan tänka mig vilken upplevelse detta måste ha varit!

Möttes av två trötta katter när jag öppnade ytterdörren. Jag är så fascinerad av hur djur så - till synes lätt - kan finna sig tillrätta i ett nytt hem. 

Just nu är prio 1 för mig  e l d n i n g i såväl kamin som vedpannan. Solfångarna på taket är inte igång ännu och jag var för trött för att elda för varmvatten igårkväll. Nåja, det är ju bagateller i det hela.