Elisabet

Hemmavid ...

Det finns inte ord för hur mycket jag fascineras av hur pv fixar det här bygget, ja, med en hand. Visserligen har han stöd av gipset, men ändå!

Två fönster (de på bilden) har han fått på plats, han har isolerat invändigt, fått upp hälften av panelen på gaveln, sågat och haft sig .., fått tänka till extra mycket när fönsterblecken skulle på  plats och i morgon ska det köpas mera virke, grundfärg och panel. 

Förmodligen blir det tvärstopp på tisdag, då när gipsen tas bort; ty fingrarna som opererats är ju pinnstela och ska förstås rehabiliteras innan han kan använda dem fullt ut. 

Säkert är dom känsliga också.

Den gamla tunga ytterdörren har han också fixat att ta loss. Handsågat itu sju karmspikar som höll den på plats och nu får vi hjälpas åt att få ut den, via kök, hall och dörren i hallen.  

Här skymtar man långsidan. Allt ska målas i samma gula kulör som övriga delen av huset. 

Egentligen tycker jag nog att grundfärgen är vackrare.

Här är uppfarten som är betydligt brantare än den blir på bild. Jag har nu övat mig i veckor på att backa ner, utan att behöva börja om ett par gånger. 

Hur jag gjorde tidigare? Jo, vände bilen på plats, men det förstörde ju gräsmattan.

Och hur det går? Jodå, det går allt bättre, men jag lyckas alltid komma för långt till vänster på bilden.

Och ja, jag använder mig av sidospeglarna. 

Det känns alltid liiiite bra när även män måste börja om när det backas.

Har jag någonsin sett en vackrare tulpan? Den växer vid husknuten hos Anders och Åsa nere på andra sidan vägen. 

(Anders är Ecke och  Britts yngste son).

I gläntan vid vår vedbod får det växa lite som det vill. Det är vackert det också. 

Och likt små öar på gräsmattan blommar styvmorsvioler i sällskap, men dom kom inte med på bild. 

Klippte nästan hela framsidan idag - paus någon gång när orken tröt - och pv tog sista biten, den närmare slänten. Det var medan jag ordnade med middagen. 

Violerna klipps inte, däremot rök en hel hop maskrosor som ju är jättefina under blomning, men måttligt vackra som dunbollar. I alla fall på gräsmattan.