Elisabet

Alternativ till kärnkraft kanske ....

I det gamla uterummet, det som i slutänden ska bli ett nytt sådant, där blir det vattenburen golvvärme. Perfekt för mig som aldrig går med "tjocksockar" inomhus, då vi har så hala golv, i alla fall i köket och hallen. Pv däremot använder vintertid tofflor (inköpta i Fatmomakke i den lilla, lilla turistbutiken, det var där vi var i fjolhöstas).

Och apropå Fatmomakke (här blir det tankeflykt så det står härliga till!) som ju var en så oändligt vacker och enkel begravningsplats, mitt ute i ingenstans, så fanns där bland annat min morbror Joakims gravplats. 

Nej, det här (bilden) är någon annans, men sååå vacker den ändå var och med höstlöv och renfana som naturens egenhändigt designade dekoration.

Mera Fatmomakke. 

Kvinnan, Elisabet Johanna Ahlenius, f. Westerlund, har avlidit (hon blev 59 år) och ska nu få komma till Fatmomakke. Hon ligger i träsläden och precis så här fraktades min morfar Erhard, till och från sjukstugan från Dikanäs till Stensele flera mil bort (det var en nyårsafton och 30 grader kallt). Han blev bara trettio år.

Om detta, min morfar Erhards alltför tidiga död och hästfärden till och från sjukhuset (han dog där av brusten blindtarm), skrev jag på bloggen i november 2011 och fick då en kommentar av min kusin Barbro, hon vars blogg hette Mellansystern. Hon som vävde så mycket.

Barbro skriver då om vår gemensamma mormor, Betty, hon som i sin tur var så härligt egensinnig.

"Vilket öde vår gemensamma mormor fick.
Vad som hände sedan?
Jo, en stilig dräng (Haqvin Bergman) kom från Tresund och tycke uppstod.
Min mamma föddes 1930 och fyra år senare föddes moster Lisbeth. Mormor berättade att min morfar sa att om du inte gifter dig mig med mig, så kräver jag 6 års obetald dränglön. Det blev giftermål och så småningom föddes vår morbror Olaf. 

På ålderns höst gjorde vår mormor klart för oss att hon ville begravas tillsammans med sin  första man, Erhard.
Mormor (Anna Fransiska Elisabet, f. Hansson) dog 1980, 81 år gammal, och begravdes med sin första man.
Kram från kusinen."

Ja, det blev mycket om Fatmomakke, men så kan det gå när tanken skenar iväg. 

Och inte fick min kusin Barbro något långt liv heller. Hon blev bara 69 år. 

Här ett av hennes vävalster.

Och här ett annat, som blev vinst i lotteriet.

Och här en gardin som hon vävt. Se där, nu fick den rara Barbro vara med på ett hörn och detta tack vare att det kom ett vykort från Portugal; ett vykort som handlade om småländsk golvvärme! Tack annannan!