Hemmavid ...

Det finns inte ord för hur mycket jag fascineras av hur pv fixar det här bygget, ja, med en hand. Visserligen har han stöd av gipset, men ändå!

Två fönster (de på bilden) har han fått på plats, han har isolerat invändigt, fått upp hälften av panelen på gaveln, sågat och haft sig .., fått tänka till extra mycket när fönsterblecken skulle på  plats och i morgon ska det köpas mera virke, grundfärg och panel. 

Förmodligen blir det tvärstopp på tisdag, då när gipsen tas bort; ty fingrarna som opererats är ju pinnstela och ska förstås rehabiliteras innan han kan använda dem fullt ut. 

Säkert är dom känsliga också.

Den gamla tunga ytterdörren har han också fixat att ta loss. Handsågat itu sju karmspikar som höll den på plats och nu får vi hjälpas åt att få ut den, via kök, hall och dörren i hallen.  

Här skymtar man långsidan. Allt ska målas i samma gula kulör som övriga delen av huset. 

Egentligen tycker jag nog att grundfärgen är vackrare.

Här är uppfarten som är betydligt brantare än den blir på bild. Jag har nu övat mig i veckor på att backa ner, utan att behöva börja om ett par gånger. 

Hur jag gjorde tidigare? Jo, vände bilen på plats, men det förstörde ju gräsmattan.

Och hur det går? Jodå, det går allt bättre, men jag lyckas alltid komma för långt till vänster på bilden.

Och ja, jag använder mig av sidospeglarna. 

Det känns alltid liiiite bra när även män måste börja om när det backas.

Har jag någonsin sett en vackrare tulpan? Den växer vid husknuten hos Anders och Åsa nere på andra sidan vägen. 

(Anders är Ecke och Britts yngste son).

I gläntan vid vår vedbod får det växa lite som det vill. Det är vackert det också. 

Och likt små öar på gräsmattan blommar styvmorsvioler i sällskap, men dom kom inte med på bild. 

Klippte nästan hela framsidan idag - paus någon gång när orken tröt - och pv tog sista biten, den närmare slänten. Det var medan jag ordnade med middagen. 

Violerna klipps inte, däremot rök en hel hop maskrosor som ju är jättefina under blomning, men måttligt vackra som dunbollar. I alla fall på gräsmattan.

 Och så ett kvällsfönster från ellem ...

Den tionde maj, det var i den vevan vi firade AP:s 50-årsdag, då kom den här bilden till min mejl. Där har den legat och känt sig halvt mobbad i drygt 2 veckor, men nu så! 

Så här skriver avsändaren, som alltså är ellem i Skellefteeå: 

"Här kommer kaminfönstret där jag sitter i stugan. Nu är vattnet på och jag har städat. Ska nog sova här några nätter nästa vecka:"

// Tack ellem! Så rart av dig! Ja, du är väl igång och simmar som bäst, eller är det för varmt i vattnet nu ..., ja, för dig, din friskus?

Bästa tiden ...

Men så tänker jag ju i april, maj och augusti också. För att inte tala om månaden september! Minns första åren i Skåne, då vi hade ett jättestort rapsfält bara utanför tomtgränsen .., hur den där söta doften kom insinglande genom sängkammarfönstret! Vilken lycka. (Bilden togs idag, på väg till Slöinge. I Skåne är det ju rapsfält överallt, känns det som!)

Och våren 1969 när klass 9A åkte på skolresa till Hamburg och jag stod i tågkorridoren och för allra första gången i mitt liv såg blommande rapsfält! Det var knappt att jag trodde mina ögon! 

Tänk, om man då vetat att detta skulle bli en del av ens liv.

När man utflyktar sig ...

       

Bilden från 2017, när vi hade Maja och Anders (inga småpojkar fanns då) på besök. 

När det blir vår och sommar, då förändras vår tillvaro. Rabarberpajen vaknar till liv .., det blir kaffestunder hos grannar och jag planerar för surströmming här nästa vecka. Om vädret tillåter, är vi utomhus mest hela tiden. 

Igårkväll, när vi egentligen hade tänkt ha grillat till middag, frågade pv om vi inte kunde köra till Skepparstugan i Steninge. De förra ägarna har efter hur många år som helst tackat för sig - och inte kan det bli lätt att vara den som tar vid. Nåväl. Vi åkte dit, upptäckte att på verandan - i solen - var det fullsatt och inte en enda människa kände jag igen! 

Det tog tid innan vi fick beställa och ännu längre tid innan vi fick våra pizzor, men det är väl förlåtligt så här i början och innan all personal är på plats. Allt är förlåtligt så här i början, känner jag. 

Tittade efteråt in hos friherrinnan (bor 2 minuters promenad från Skepparstugan) och A-M som satt i vardagsrummet hos den förstnämnda och där vittnade om en himmelskt god hälleflundra, inhandlad hos fiskhandlaren Andreas som var onsdag har sin fiskbil utanför Hemköp.

Också bild från 2017

Sen hemåt. VM-hockey och Sverige som fick pisk av Norge, aj, aj, aj .., ja, det var inte roligt. Jag struntade helt enkelt i eländet och gick i säng. Vaknade 05:00 av ett ihärdigt ko-ko:ande .., det var göken som måste ha suttit alldeles här intill. En timme senare gick jag ner och gjorde mig frukost, släppte ut katterna, gav dem mat, rensade kattlådan och förberedde pv:s frukostbricka, t.om skalade hans ägg och plockade in mynta till hans te. Kände mig som en God Sambo, ja, fattades väl bara glorian. 

Två timmar senare kom han ner. Inte undra på att den mannen är trött, som han arbetar med bygget!  Alla fönster är nu på plats och såväl idag som igår sågade han till panelbrädor. I övermorgon plockas gipsen bort. I skrivande stund spikas det. Pang-pang-pang-pang!

Dagens fönster ...

... fångades under förra höstens resa till Malå. 

Tänk, så många ödehus vi såg längs vägen! 

Och vilka ljuvliga små ställen, många av dem i Hälsingland! 

Sörfjärden och Norrfjärden .., där vi tog rast och drack kaffe vid (Botten-)havet och pv tog sig ett lunchdopp.

Det var ställen som vi inte ens visste fanns och det var vindpinade tallar och bara sååå vackert!

Några dagar i Skåneland ....(långt inlägg).

Tåg Halmstad -Hyllie onsdageftermiddag. Som alltid mängder med passagerare, men de flesta kliver på i Helsingborg och i Lund fullkomligt väller det in människor! 

Skrev ned stödord för mitt minne under resans gång. 

Skyltar i närheten av Laholm:

M Magnusspons potatis

Björns Gård

Beslagsdesign

Fragment av samtal från medpassagerare: 

"Men i morgon kanske det blir fint väder, eller på söndag. Vi ska ha dansuppvisning. Och nationella prov nästa vecka. Oj, så eleverna ska våndas!"

"På Ica Malmborgs i Malmö finns jättegoda, stora baguetter!"

"Hur ska vi göra med ansökningarna? Det är låga poäng rent allmänt  ..?" sägs av två äldre män i kavaj och fluga och den ene, den rejält mycket äldre, har en elegant mustasch som torde kräva rejält med underhåll. Männen viftar med A4-papper med universitetets logga längst uppe. 

Mitt emot mig sitter en man i 35-årsåldern kanske. Kanske från Latinamerika? Nej, vi pratar inte med varandra .., han har hörlurar och blundar ofta. Ibland tittar vi ut genom fönstret samtidigt. Han ser snäll ut. 

Snett mitt emot mig sitter en kvinna och läser en bok och omslaget matchar hennes väska och hennes kläder och på bokens omslag kan jag se texten FLAUBERT. Jag tänker att hon kanske läser den på franska, eller handlar boken möjligen om författaren Flaubert?

Vid Malmö Central stiger många av, därefter blir det Triangeln och sedan Hyllie; det är där jag hoppar av. Hittar inte hållplatsen till buss nr 6 till Bunkeflo .., frågar en dansk man som säger att han kan visa mig, han ska ändå åt det hållet, ja, det är vägbygge som gör att hållplatsen flyttats. 

Kommer till Bunkeflo och där är två trötta pojkar som kivas med varandra. Maja tar nattningen och lägger fram morgondagens kläder samt fruktlådan till Elliot. Så mycket att tänka på som småbarnsförälder! 

Torsdag. Maja stiger upp vid 4-tiden! Jag dricker kaffe med henne vid 5 och har svårt att somna om. Halv 6 ger hon sig iväg. Halv 7 är båda pojkarna vakna och äter frukost. 

Lämnar dem till förskola/skola, ger katterna mat, simmar i poolen ensam för mig själv och hör koltrasten flöjta mest hela tiden. 

Senare på dagen är det Sommarfest på förskolan och storasyskonen får förstås vara med, så jag hämtar Elliot (Viggo är ju redan på plats). 

På Stora Ängen vimlar det av ystra barn och säkerligen trötta föräldrar som kommit från jobbet (somliga är föräldralediga) och alla har picknickfiltar och barnen kalasar på Pågens kanelbullar, utom en pojke som visar upp sin JÄTTESTORA kanelbulle

"Titta här!" säger han. 

När festen är tillända kör jag hem med Viggo. Elliot får följa en kamrat hem till honom. Maja kommer hem vid halv 5, är trött och slut på och vi äter hämtmat från en thairestaurang i Limhamn, några minuter bort. Anders är på jobb och blir borta i flera nätter.

Några timmar senare läser jag Hattstugan två gånger för pojkarna och får rätta till det hela .., nej, tomtemor ska såklart inte ge barnen smäll när hon kommer hem, det är ju förbjudet, men då .., då boken skrevs, då var det tillåtet. 

Pv som varit hemma och haft undervisning för D, ansluter vid 19-tiden, äter rester och säger att katterna där hemma får vara inne över natten, tills vi kommer hem. Kattluckan är låst och på utsidan står en slags brädgrind och blockerar luckan. Nu ska väl ändå inte den svarta rackaren ta sig in?

Fredag, idag alltså. Pv skjutsar pojkarna till förskolan/skolan och därefter kör vi till hans yngre bror som bor ute på landet, någon mil från Lund. 

Det var han som drabbades av en stroke för kanske två år sedan?

Bra är det inte .., yrsel och dubbelseende, men spela trummor kan han som förut, men är då helt totalt slut på efteråt. 

"Det är väl någon slags hjärntrötthet ...?" tror läkarna. 

Vi sitter på altanen i solskenet .., och hundarna Vilma och Legolas vill hela tiden bli kliade, allra mest kelig är Vilma, en svartlurvig madame från Rumänien. Det är Legolas som syns på den översta bilden, med tassarna i kors.

Ulf blir trött och går och vilar när vi åker. 

Sist av allt till Västerstad där vi firar att min systerdotter har klarat körkortet! Vi har med oss supergoda räkmackor och någon timme blir vi där .., sedan bär det av hemåt och i Röstånga stannar jag till och ber pv att köra sista sträckan, elva, tolv mil kanske. Själv pratar jag länge, nästan 1 timme, med Bettankax. Det blir prat om allt och inget, mest om statarlivet kanske. 

Kommer hem. Katterna är försvunna, kattluckan inputtad och ligger på golvet i pannrummet och grinden som skulle blockera ingången, ligger på gräset. Kattmaten nästan helt uppäten. Alltså har den svarta katten varit här igen!! Paddan är den som först kommer skuttande och någon timme senare uppenbarar sig Vickan. Liiiite sur är hon allt, men ligger nu i soffan Ektorp här intill mig och sover. 

I morgon blir det inköp av kattlucka som kräver att katten har chip i nacken för att ta sig in.

Om sommarjobb ....

Bilden: Nej, pElle brydde sig inte om sommarjobb. Han tog det mest piano. 

Frågade för några dagar sedan om det här med sommarjobb och nu, hemkommen från Skåne, läser jag kommentarerna. Sååå intressant, tycker jag. 

Så här skriver annannan

Sommarjobb! Har bara haft sådana som jag valt för att det var kul (ponnystuteri!) eller yrkesförberedande (två olika lantbruk). Ponnystuteri var mina två första somrar på gymnasiet. Så himla roligt och utvecklande (fattar jag ju nu med vuxna ögon) att vara ensam med en annan ganska jämnårig och ha ansvar för många ponnyer, träna unghästar och till och med hjälpa till med hingsthållningen. Fickpengar och fritt vivre. 

På lantbruken fick jag lantarbetarlön, faktiskt, fast att jag var rätt okunnig när jag började. Det var nog en månad på vardera stället. Folk som mina föräldrar kände. Första var sommaren när jag tog körlektioner och det var nära hemma så jag cyklade. 

Det andra var sommaren efter och då hade jag körkort så jag kunde köra själv. Mina föräldrar hade sommarlov så jag kunde låna en bil varje dag. Jag är så himla tacksam för alla de här jobben och de människor som litade på mig och var snälla och hjälpsamma och den praktiska erfarenhet i verkligheten jag fått genom dem! / annannan

Och Lena i Skåne berättar ...

Sommarjobb…hacka betor, lååånga rader som skulle göras och det var oändligt tråkigt. Betydligt roligare var att få köra traktor på ängarna när det skulle lastas höbalar, jag var minst och kunde inte varken kasta upp balarna på vagnen och inte lava dem som man skulle så jag blev traktorförare som 14 åring!
Hälsar Lena i Skåne

//Tack annannan och Lena i Skåne som berättade! 

Själv undkom jag skogsplantering - vet egentligen inte varför -men mitt enda riktiga sommarjobb var på Vattenfalls kontor i Bastusel, några mil från Malå. Arbetet bestod i att sortera fakturor (kommer fortfarande ihåg företagsnamnet Bulten Kanthal) och den sista veckan på sommaren hamnade jag i växeln och höll på att ställa till ett elände, då jag var morgon ringde och väckte den unge mannen som några år senare skulle bli pappa till mina tre barn. Han sommarjobbade då i skogsplanteringen i Lycksele; det var tidig uppstidning och han var förmodligen orolig att han skulle försova sig.

Var gång jag ringde, råkade jag spärra andra samtal och tänk, om det hade hänt någon olycka! Det var korta samtal, kanske 5 minuter, men det räckte ju. Det här var före mobilernas tid. Vilken tur att det bara handlade om fem dagar!

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer några bilder från vår Dalslandshelg.

De här två är från vandrarhemmet i Bengtsfors där vi bodde.

Det övre från övervåningen som i år blivit renoverat så fint. Fint ställe slå sig ner på.

Det nedre fönstret är från det gemensamma köket på nedervåningen. Här fanns allt man behöver för eventuell egen matlagning.

Verkligen ett vandrarhem att rekommendera. Fint läge och bra standard. Nya badrum med dusch på övervåningen. Något små badrum, men det funkade bra.

Lakan, handdukar och en enklare frukost ingick i priset = 895 kr för ett dubbelrum.

Ja om någon har vägen förbi!"

//Tack Annica/Turtlan! Perfekt med såna här tips nu inför sommaren!

Här en länk till vandrarhemmet.

Kvällsbilder från Stockholm ...

Och tänk, att Anna nu bor så centralt i Stockholm, att detta har hon liksom utanför knuten!

Nära till jobbet också. "Åtta minuters promenad!" säger hon, som i många år pendlat från Ekerö till Kista. 

Så många timmar i bilköer! 

Ska bli spännande att hälsa på och se en annan sida av Sthlm, ja, jag har väl inte sett så många sidor egentligen.

Anna tog bilderna.

En slags resumé ...

Såå .., vad har då den här dagen bjudit på?

Jo, en sväng till Lidl för att där upptäcka att butiken - som för övrigt annonserat om billiga uteblommor - är stängd i ett par dagar. 

Jag är inte den enda som får vända i dörren ..,fyra  andra kvinnor kommer gående med bestämda steg och jag säger att "det är ingen idé, det är stängt!" och lika raskt hoppar de in i sina bilar. 

Köper i stället pelargonior hos Latnmännen i Harplinge, plus nya läsglasögon (3.5 i styrka) och en vacker stäppsalvia. 

Blommorna hamnar i växthuset, på den bänk som vi bar in idag. Å, så mycket finare det blev, när blommorna kommer upp lite. 

Vickan blev helförtjust och har flera gånger idag hoppat upp på bänken och sitter sedan där och beundrar utsikten. Eller nåt. Paddan nöjer sig med att inspektare fönsterrutorna som jag dagen till ära har putsat. 

Så har vi haft rabarberpaj-besök av Eva och hennes make. Detta var årets första rabarberpaj och den blev något så vansinnigt god, med Sia-glass till. Mums! 

Det blev två timmars prat ute på altanen .., prat som handlade om glädjen med fågelappen Merlin (Tack Bert! jag har haft den tidigare, men av någon anledning tagit bort den) .., om sommarjobb blev det också pratat och Ulf berättade om hur han i sin ungdom fick sommarjobb på mejeriet i Halmstad. 

Han hade då, tillsammans med någon annan, ansvaret för att fylla förpackningar med gräddfil och hur detta gick till.

Själv berättade jag om döttrarna vilka deltog i Domänverkets skogsplantering hemmavid, något som sannerligen inte var särskilt populärt. Mycket mygg och upp i ottan oavsett väderlek, men bra med pengar blev det! Om någon läser här ..., hade du/ni något sommarjobb som ni minns? Ni får gärna berätta/kommentera!

För övrigt har jag befriat vår enda röda tulpan från att strypas av en "gren" från humlen, den som ska slingra sig uppför spaljén. Det var helt otroligt som den snurrat in sig längs tulpanstjälken och på bilden har jag lyckats frigöra den arma tulpanen någorlunda, den stod nästan dubbelvikt mot väggen när jag upptäckte den! 

Så har pv kommit hem från kören .., strax dessförinnan hade den svarta katten kommit in genom kattluckan och skulle just ta sig lite god kattmat, när jag i ögonvrån såg den. Jag kan säga att det tog inte många sekunder innan den försvann ut samma väg som den tog sig in! Nu har jag så dåligt samvete, så jag ställde ut ett kaffefat med kattmat. Tänk, om den svarta krabaten är utsvulten! Ja, jag vet; tala om kontraproduktivt.

I morgon bär det av med tåg till Bunkeflo, men enbart för mig, då pv på tordsag eftermiddag har extraundervisning med flickan D som kommer en gång per vecka.

Så har den här dagen varit och så här vildvuxen är rabatten mot väster. Det är är helt okej. 

Det är som med katterna som är så egensinniga .., jag blir glad av blommor som gör lite som dom vill .., som dyker upp där jag minst anar det.

Dagens fönster ...

Det är inte ofta vi besöker hamburgerrestauranger, men ibland så. I Falkenberg finns Mr York och det har hänt att vi, om vi är där vid lunchtid, svänger förbi och tar var sin ostburgare där. Max i Flygstaden får väl kanske ett besök per år och nu blev det ett sådant.

Nu var det mitt på dagen och många bilister som expedierades via "luckan", men vi satt inomhus. Mest unga män som arbetade, nej, en tjej såg vi. 

På väg till bilen fångades fönstret och innan vi var hemma öste regnet ner.

Resumé över en underlig dag ...

En dag som bestod av besök på ortopedmottagningen - men inte borttagning av gipset - tvärtom, ännu en vecka till ska nya gipsen vara kvar, då kirurgen ville vara bergsäker på att plattan, stiften och reparationssenan ska hållas säkert på plats. Bilden togs på väg till huvudentrén. Älskar färgen! 

Nåväl. Det känns tryggt. Pv kan inte böja ring, - eller pekfingret det minsta lilla och det lär ta tid och många rehabstunder för att få det hela att fungera.

 Helt säkert att det blir som förut, kunde den vänliga läkaren inte heller garantera. 

I ortopedmottagningens korridor satt dessa målningar på gips ..., ja, vad ska man kalla det? Målningarp på gips, det kanske räcker?

Såååå fint,. tyckte jag. Och apropå kaniner, så kom Vickan in med ännu en kanin ikväll. Hu! Död, tack och lov. 

Efter läkarbesöket bar det av till Sonja, men se, där på hennes avdelning hade magsjuka slagit till och även Sonja var drabbad. Vi vände kvickt, åkte och handlade livets nödtorft, struntade i badet i havet och så hemåt. Stöp i soffan. Efter fallet i hallen för två veckor sedan värker mina knän i det närmaste konstant. Alvedon och Ormsalva bistår i nöden. Ger det ännu en vecka. Har det inte gått över efter tre veckor, så får jag väl kontakta vården, men vad. ska dom göra åt detta ..? Jag hörde tydligt smällen när protesen slog i golvet. Ja, ja. 

Nu VM-hockey .., Sverige mot Tjeckien och det är kolsvart ute. Har läst ut boken "De barmhärtige mördaren" av Patrik Svenssonoch det var bland det mest deprimerande jag någonsin har läst, nästan så jag fick ont i magen medan jag vände blad efter blad. Deprimerande för att allt detta fasansfulla faktiskt har hänt i verkliga livet. 

Tar tåget till Malmö på onsdageftermiddag för att hjälpa till med pojkarna under två dagar. Så roligt! Pv ansluter torsdagkväll. Då ska det bli bad i såväl pool som i havet!

Malå, måndagkväll ...

Det är inte klokt så vackert det kan vara hemmavid. 

Den här undre tog Maria ikväll.

Dagens fönster ...

Från Monet kommer det här fönstret och så här skriver hon: 

"Hej,Tog en bild utifrån på mitt köksfönster och tänkte på dig. Jag bor på markplan med uteplats och naturen inpå knuten och har så fint omkring mig. I den stora krukan växer några exotiska, från början små svarta frön,  som ska bli en slags ”mirakelblomma” - köpta på nätet. Spännande varje dag! Hälsningar Monet." 

//Tack Monet! säger jag.

Första på länge ...

Doppet, alltså. 

Å, det kändes iskallt, men så snart jag doppat huvudet, blev det bättre. 

Ingen simtur dock. Bara ett dopp. Men .., nu går det bara framåt. 

Efteråt kollade pv till båten. Startade motorn och bogpropellern. Allt fungerade som det skulle. Här är han på väg att ta sig ombord utan att hålla i sig i nånting; staget är ju inte på plats. I morgon ska gipsen plockas bort och pv hoppas förstås på att kunna få mast och vad därtill hör på plats. Så snabbt tror jag inte att det går. Måhända får han hjälp av sin äldre bror och en kompis till dem båda.

"Sommargyllen" menar Ai att detta är. 

Ja, då säger vi väl det. Vacker är den i all sin enkelhet, tycker jag. 

På nätet läser jag att blomknopparna kan kokas och ätas som broccoli, i exempelvis paj, soppa eller pastasås. Och inte gör det något om stjälk och blast följer med heller. 

Vi räknar till nio bokade ställplatser, av tio. Minst tre tyska husbilar, en österrikisk och övriga svenskregistrerade. Sen åker vi hemåt.

Dagens fönster ...

.... eller kanske mera gårdagkvällens fönster?

Det var på hemväg från Röda Kvarn och med siktet inställt på Slottsparkeringen som jag upptäckte skylten i fönstret. 

Sååå trist! Akademibokhandeln i Halmstad läggs ner.

Tänk, så ledsamt om den ena bokhandeln efter den andra försvinner! Tänk, om det slut bara blir till att köpa böcker via nätet! 

Och inte enbart böcker .., jag älskar ju att botanisera bland pennor och anteckningsblock och allt det andra som man finner i en bokhandel. 

Klockan var kring 20.00 när vi gick till parkeringen. 

Vi passerade olika krogar .., deppade fotbollssupportrar (Halmstad spelade oavgjort mot Elfsborg)  släntrade i grupper längs gågatan och några ordningsvakter stod och småpratade utanför O´Learys.

Innan vi var hemma öste regnet ner och vindrutetorkarna gick för högvarv!

Röda Kvarn och Nymansgården ...

Igåreftermiddag blev det ännu ett besök på Nymansgården och Sonja. Precis som förra gången satt hon i dagrummet tillsammans med tre andra kvinnor och vi log när vi såg att den jättelika tv:n (med fantastisk bild) visade allsvensk fotboll, nämligen Halmstad mot Elfsborg. 

Så bra att personalen hjälper sina "kunder"/boende att komma ut från sina rum .., annars hade det nog varit lätt för många att bli sittande där inne och vänta på att tiden ska gå, eller att man ska få komma hem. 

Sonja tycks allt piggare och såg så glad ut och kvinnan intill mig visade sig ha arbetat i butik inne i Halmstad, ja, på något sätt kände jag igen henne. Där var även två från personalen som kom och pratade med oss och undrade om vi ville ha en kopp kaffe. Så vänligt!

Den ena av dem var uppvuxen i Monterrey i Mexico, pratade i det närmaste perfekt svenska (men det tyckte inte hon, "det är sååå svårt att lära sig svenska!" sa hon leende) och den andra, som var rena ungdomen, endast nitton år, hade flyttat hit från Syrien. 

Tänk, så många livsöden som samlas enbart på ett korttidsboende, såväl bland personal som bland de som tillfälligt är där!

Efter besöket hos Sonja blev det bio på Röda Kvarn för att se filmen "Saltstigen", baserad på en bok av Raynor Winn (enligt författaren är det självupplevt). 

Jag hade läst Berts recension av densamma (filmen, alltså) och bokade nästan bums två biljetter!

Filmen handlar om författaren och hennes make Mooth (som vid ett läkarbesök får en mindre trevlig diagnos att förhålla sig till); ett medelålders par vilka förlorat sitt hem och i princip allt de äger och som då ger sig ut på en till synes evighetslång och kämpig vandring för att komma till Land's End i Cornwall. 

Det var hög medelålder i salongen och jag hade ett elände med mitt vänstra knä, hade så ont så jag ville gråta och bytte benställning säkert hundra gånger och första halvtimmen av filmen tänkte jag att ...,"nä, men här händer ju absolut ingenting, det är ju mest eländes elände" och att jag hade svårt att koncentrera mig, det kan ju ha påverkat känslan av filmen. 

Nåväl, den tog sig (eller kanske vande man sig ..?) och vi kom båda två att tycka riktigt bra om filmen. Oerhört vackra vyer förstås ..., emellanåt - eller ganska ofta - tänkvärd. 

(Bilden här ovanför tog jag just i Cornwall och det var skolbarn som fått teckna traktens fåglar. Här är det Romilly Seymour, 6 år som förevigat Kungsfiskaren, en för trakten typisk fågel.)

Här är en länk till Aftonbladets recension, som gav filmen en 2:a i betyg. Jag ger den en 3:a och pv säger, efter några sekunders betänketid ..., "ja, en 3:a". 

Sydsvenskan tyckte så här.

En annan länk .., här till SVT.

Tack för tipset, Bert!

Dagens fönster ...

... speglar sig mot väggen i rummet mellan köket och vardagsrummet. 

Väggklockan - som en gång satt satt på köksväggen i mitt barndomshem - har varit saligen insomnad i många år och nu har jag givit upp.

Kväller ....

En bra dag. Blev bjudna på halv-3-kaffe hos grannen Birgitta. Vi satt på Friggebodens altan, den som har eftermiddagssol och det blev prat om allt och inget. 

Om testamenten .., äktenskapsförord, ogräsbekämpning .., om rödstjärten som kom och drack vatten från fågelbadet .., och pv sa att nu, med nya hörapparaterna, kan han höra långt mera fågelkvitter än tidigare! 

Vi pratade även om att ta oss an våra surströmmingsburkar, men först måste jag få fatt i Släppträskbröd hemifrån. 

Ikväll SVT:s "Muren". Aldrig är jag så imponerad av pv som när vi tittar på det programmet. 

Han måtte han världens bästa minne .., jag fattar inte hur så mycket kan ha fastnat i hans hjärna, men så har han ju studerat i många fler år än jag själv. 

Men ändå. Helt otroligt är det. Tröstar mig med att vi hade lika många rätt på DN:s Ordkunskap idag (1 fel vardera, men på olika ord) och lika eländigt dåligt båda två på Nutidsquizzen (5 rätt av 10), det var nog det sämsta på länge. Hu! För övrigt märker jag att efter Covid hänger jag absolut inte med när det gäller att svara snabbt; det går bara inte. 

Några veckor efter att jag kom hem från sjukhuset, gjorde jag ett tappert försök att tävla med en man som jag flera gånger per vecka tävlat mot (någon slags allmänna frågor av olika svårighet) och då hade jag tappat nåt så hemskt .., ja, jag blev vettskrämd och har sedan dess inte vågat ge mig något liknande! 

Annat som hänt? Jo, upptäckte i morse årets första mördarsnigel; en mager liten krabat som låg på skiffergången. Den snigelns liv blev kort. Tjopp, bara. 

Grannen Sara som bor i Sthlm mest hela året, dök upp igår och har ägnat dagen åt att städa i garaget. Måhända blir hon här ett par dagar. 

I morgon är det lördag och om det blir någorlunda fint, tänker jag ta mig ett dopp i havet.

 Dagens fönster ...

Ja, hur glad blir man inte när man upptäcker ett riktigt handskrivet kort/brev i postlådan! Under tjugo års tid,med mamma i Sydamerika och en syster i Australien, fanns det nästan alltid ett par-avion-brev bland all reklam och oj, så roligt det var! S o m  vi skrev till varandra. Mamma torde dessutom ha slagit halvt världsrekord i författande, ty det var inte enbart till oss hon riktade sina rapporter om vad som sig tilldragit hade.

Numera ..., är det tunnsått med dylikt och det gäller såklart åt andra hållet också. Det är om vi är på resande fot eller ..., ja, Postens Vykort med sina egna bilder, ja, sånt, men riktiga, handskrivna brev .., nej. Dessutom har det ju blivit förfärligt dyrt med porto och till min syster mejlar jag. 

Nåväl, men för några dagar sedan hände det!

Ett vackert kort (målat av avsändaren!) från Eva på Rödön (förr Frösön) som visar kyrkstallarna på just Rödön. Om detta bloggade Eva om för fjorton år sedan. Här kan man ta del av detta.

Tack snälla Eva! Så glad jag blev!