tisdag 26 juli 2011
En alldeles vanlig dag ..
Börjar man arbeta klockan två, finns tid över för att göra ... ingenting.
Eller att promenera längs havet.
Aldrig har jag sett så många blåklockor som i sommar!
Och jag minns dikesrenen hemma i Malå .., just vid Domänverket växte massor med blåklockor!
Och gulmåra .., denna underbara - men inte särskilt vackra - blomma!
Den doften finns i massor när man går ner till havet vid Mossbystrand, utanför Ystad.
Fabrikör Johanssons villa börjar nu bli klar.
Till höger skymtar garaget.
Och för en liten hund är hela tillvaron ett enda stort äventyr.
Bakom en grind på glänt, väntar världen.
pElle visar vem som bestämmer ...
Hit-och-dit-tankar ...
Världens längsta katt - sigge nilsson - han tänker nog att det var bättre förr.
Ja, innan den där hunden anlände till det gula huset på kullen.
Med kaffekoppen framför mig och en rostad macka i ena handen, sitter jag och tänker.
Jag tänker på hur bra jag tycker att SVT:s Anna Hedenmo har skött programledarrollen i Aktuellt de senaste kvällarna och jag tänker också på den unge semestervikarien (?) som på fredageftermiddag kanske trodde att han skulle åka till studion för att rapportera om blixtnedslag på Gotland .., och i stället hamnade i k a o s och hela tiden kom nya fasansfulla uppgifter i hörsnäckorna, men ändå skötte han det - efter förutsättningarna - så bra.
Och jag tänker på den något äldre kvinnliga reportern som rapporterade från Oslo och som gjorde det med en sådan oerhörd värme i rösten.
Hon var helt p e r f e k t!
Ibland ..., tänker jag också på SÄPO:S expert som mer än en gång har befunnit sig i studion och säkerligen har vettiga saker att säga angående jakten på terrorister, men hela tiden gör det med ett snett leende i mungipan.
Det är som om orden och kroppen inte är synkroniserade.
Det blir fel.
Och igår tänkte jag på den kvinnliga representanten från tidningen Aftonbladet som i en radio-telefondebatt hela tiden bara pratade-pratade-pratade och snäsigt och ytterst arrogant körde över andra som hade ordet och tanken slog mig att jag aldrig mera i livet skulle köpa den tidningen, vilket jag ändå aldrig gör, men ändå.
Sånt kan man tänka på.
Och nu har jag tänkt klart.
Tisdagsfönstret ...
"Hej!
Här kommer ett fönster från mitt föräldrahem i Vessigebro.
Det är min pappa som byggt båtarna man skymtar.
Hälsningar LillaB."
måndag 25 juli 2011
Någon som kommer ihåg ...?
Läser hos mossfolk och kommer plötsligt ihåg den här tv-serien.
Åååå, så bra jag tyckte att den var!
Lily Harper´s dröm, hette den på svenska, tror jag.
På vift ...
På eftermiddagen går vi ner till havet.
Harry får lulla på i egen takt och springer, skuttar och nooooosar mest hela tiden.
Å, se där är människor som kommer promenerande!
Och där är en brun-vithund som matte säger är en springer spaniel!
Och vid vattnet syns och hörs fiskmåsar och i sanden ligger ett ilandflutet rep som man kan bita i och kasta och slänga med!
Ja, för en tio veckor ung hund är hela tillvaron ett enda stort äventyr.
Vi sätter oss i slänten och bara njuter .., luften är comfortmjuk och ljummen.
Harry är glad och sprittig och vet, att i husses byxficka finns godis.
Efteråt somnar han på pv:s mage.
I en solstol ligger pElle och vilar sig och sigge nilsson vägrar komma in från altanen.
Och i postlådan hittar jag ett brev med följande innehåll ...
På baksidan av kortet finns en bild av smultron på ett strå.
Ååå, du underbart rara SolBritt från Ystad!
T a c k!
(Och så rätt du har ...!)
Nya tider ...
Så är den första arbetsdagen är avklarad och det gick bra, ja, rent av bättre än förväntat.
Rara och fina arbetskamrater och duktiga är dom också.
Mattias är tillbaka från semestern och å, det känns bra!
Många semestrande kunder och tidivs långa köer.
En av kunderna har jag haft i kassan tidigare i sommar och jag har funderat och tänkt att ..., "men det måste ju vara hon ...?"
Idag frågade jag rent ut.
Jodå, jag hade rätt.
Vänlig och rar verkar hon och berättade att hon har tillbringat sina barndoms somrar i Haverdal, men egentligen är hon från Härnösand!
Se där, ja.
När jag kom hem var hallen förändrad.
Hatthyllan hade förvandlats till en skohylla.
Jag log.
Ska man tro att detta har med en viss Harry att göra ...?
Svar: ja, det ska man.
Litet möte. Eller stort.
pElle är kung och har p o n d u s.
Så det gäller att vifta på svansen, så där så att han (pElle) förstår att man inte är ett hot.
Och Harry har lärt sig att ta sig uppför trappan till sängkammaren.
Men se ner ..., det går inte!
Huuuuu, så hemskt!
Slut i rutan ...
Måndagsfönstret ...
"Skåne, 17:e juli.
Hejsan!
När jag tittade ut genom fönstret i hallen i morse - då var fyra stora skördetröskor från Findus på gång och började skörda ärtorna på åkern intill.
Pampigt värre!
Pampigt värre!
Kram Lena."
söndag 24 juli 2011
Om Norge ...
Min mamma berättade en gång om en upplevelse som hon aldrig skulle glömma.
Hon gick elev som sjuksköterska och en kväll kom två unga män in till akuten, dom hade varit med om en bilolycka.
Den ene unge mannen var död vid ankomsten, men den andre skulle komma att leva ytterligare några timmar.
"Hela natten skrek han att "vi kör åt helvete, vi kör åt helvete!!", sa mamma.
Minst tre stycken sköterskor/biträden hade fått hjälpas åt att hålla den ångestfyllde mannen, som inte tog sig ur denna panik, innan han på morgonkvisten dog.
Mamma sa att hon aldrig hade varit med om något så fasansfullt.
Just det tänker jag på när det gäller ungdomarna i Norge.
Att ha förlorat sitt barn är ju hemskt nog, men att förlora ett barn och veta att sista minuterna/timmen i livet har varit fyllt av s k r ä c k och fasa .., något värre än detta kan jag inte tänka mig.
Just så.
Min mamma berättade en gång om en upplevelse som hon aldrig skulle glömma.
Hon gick elev som sjuksköterska och en kväll kom två unga män in till akuten, dom hade varit med om en bilolycka.
Den ene unge mannen var död vid ankomsten, men den andre skulle komma att leva ytterligare några timmar.
"Hela natten skrek han att "vi kör åt helvete, vi kör åt helvete!!", sa mamma.
Minst tre stycken sköterskor/biträden hade fått hjälpas åt att hålla den ångestfyllde mannen, som inte tog sig ur denna panik, innan han på morgonkvisten dog.
Mamma sa att hon aldrig hade varit med om något så fasansfullt.
Just det tänker jag på när det gäller ungdomarna i Norge.
Att ha förlorat sitt barn är ju hemskt nog, men att förlora ett barn och veta att sista minuterna/timmen i livet har varit fyllt av s k r ä c k och fasa .., något värre än detta kan jag inte tänka mig.
Just så.
Tre underbara skånska fönster ..
"... som hör ihop.
Vi stannar till i Vikens hamn när regnet öser ner och havet har vita gäss.
Ingen uteväder alls. Möllan har öppet när vi passerar så vi tittar in.
Spännande hur man malde sitt mjöl.
Första gången malde man 1838 fram till 1940 hör jag någon säga.
Eller om det var till 1991...
Samma fönster två gånger.
En gång när vingarna passerar i dagens blåst.
En utan vingar där man ser blåsten och regnet utanför hoppas jag.
En liten besökande hoppar upp på en pall och tittar ut på vingarna som ökar i hastighet.
Snabbt upp med telefonen och fångade det hela.
Telefonbilder Turtlan i nordvästra Skåne idag.."
//Och det kan jag ju säga .., att fönstret längst ner .., det kommer att bli ett av alla mina favoritfönster! hälsar Elisabet.
Främmandeglädje ...
Från Jämtland har Gunnar tagit med sig honung från sina egna bin.
Nyslungad och med den allra ljufvligaste färg och smak!
Och etiketten har han designat och gjort alldeles själv!!
Present från västgötarna.
"Nu minsann kan ni lära er allt om fågelläten ...!" säger Mian leende.
En present som kommer att bli till s t o r glädje!
Nu ska har lyssnas och läras.
Och pElle, han trivs i Gunnars knä ....
"Drar publik, tolv bokstäver ..."
Lördagsbilder ...
Å, så roligt med bloggbesök!
Här är fågel, - och blomexperten Jan .., alltid stillsamt och filurigt leende.
"Nä, men vilken mage!" utbrister Jan när han ser bilden.
"Nå, herr kock, är rödspättan klar snart ...?!" undrar Gunnar.
Där inne står pv och steker fisk på löpande band.
(Och hans sambo har ordnat med broccoli, blomkål, sparris och zucchini som ligger i ugnen och väntar på att läggas på fat .., potatisen är kokt .., såsen fixad = leina, vi älskar den såsen!).
Senare på kvällen ska Mian och pv ge sig ut på segeltur.
Islandshästarna kommer springande längs havet ... domp-domp-domp!
Och efter en stunds seglats vräker regnet ner och kaffet och gifflarna som vi har med oss - "så trevligt med kvällsfika vid havet!" - ..., tas med hem igen.
Men kul tyckte hon att det var, ja, tills regnet kom.
Hemma på kullen igen.
Mian och Harry.
Den alltid så glade och svansviftande Harry.
Och Mian som väntar på "uppklarnande väder".
Dagens fönster ...
... kommer från Monet.
Fönstret finns på hennes f.d. svågers gård i nordvästra Skåne.
"Idylliskt till med stall, katter och lusthus", skriver Monet.
lördag 23 juli 2011
Ett fönster från Ystad så här på lördagen ...
Livet som bloggare är spännande!
Först kommer Gunnar från Jämtland på visit ..., så ansluter Mian och Jan (alla tre är nu på promenad och inspekterar Fabrikör Johanssons nybygge och lite annat) och vips, så kommer ett mail med en bild från Ystad och favoritbageriet Söderberg & Sara, jominsann, det är Turtlan som är på skånskt besök och kommer ihåg vem som tyckte om det brödet!
Härligt, härligt!
L i v e t ...
En liten svart krabat ligger utslagen på soffan Ektorp.
En jämte läser DN.
En smålänning eldar för att få varmvatten (3:e gången sen i april).
En sekund senare: en liten svart krabat har förvånat dråsat ner från soffan.
Ett fönster står öppet.
Vind i träden.
Och från SVT får vi ta del av de allra mest fasansfulla nyheter från Norge.
Dagens middag ...
Lördagmorgon i landet Halland.
Och nyheterna rullar vidare .., nu vet vi att det är en ung norrman som har avrättat så många ungdomar och när överlevande vittnar om skräcken och om förvirringen på ön .., om "polismannen" som skjuter mot dem .., så är det inte så svårt att förstå att detta måste vara värre än alla skräckfilmer man bara kan tänka sig.
Arma människor!
Och i landet Halland regnar det.
Två män är ute och vittjar nät.
En hundvalp leker med en boll.
Och nyheterna rullar vidare .., nu vet vi att det är en ung norrman som har avrättat så många ungdomar och när överlevande vittnar om skräcken och om förvirringen på ön .., om "polismannen" som skjuter mot dem .., så är det inte så svårt att förstå att detta måste vara värre än alla skräckfilmer man bara kan tänka sig.
Arma människor!
Och i landet Halland regnar det.
Två män är ute och vittjar nät.
En hundvalp leker med en boll.
fredag 22 juli 2011
allt är relativt ...
att harry kräktes i bilen
att jag färgar en linnejacka plommonlila
att luften är ljummen och nästan tropisk
att middagen intogs ute på altanen
att sigge nilsson har noshälsat på harry
och att grannens svärsons hund
som för övrigt också heter sigge
har hälsat på harry
- som på alla sätt visade sig underdånig -
allt det
spelar liksom ingen roll
när man tittar på tv-bilder från Oslo
att harry kräktes i bilen
att jag färgar en linnejacka plommonlila
att luften är ljummen och nästan tropisk
att middagen intogs ute på altanen
att sigge nilsson har noshälsat på harry
och att grannens svärsons hund
som för övrigt också heter sigge
har hälsat på harry
- som på alla sätt visade sig underdånig -
allt det
spelar liksom ingen roll
när man tittar på tv-bilder från Oslo
Här och nu ...
pElle som sover så hårt så han inte märker att jag står intill med kameran.
Å, det är kämpigt att ha blivit fler i familjen!
Och alla dessa omställningar .., först flytten från landet till stan, pendlandet från Ystad till Stensjö .., flytten från Skåne till Halland .., sommaren hos Gunvor i Steninge, flytten med henne till Ljungby .., tillbaka till Stensjö igen när Gunvor lämnade oss .., några dagar hos Elenor och hunden Dino i Alingsås .., sigge nilsson som kom till familjen och nu: en hund!!!
Inte undra på att en gammal kattherre blir alldeles utmattad.
På sågbocken ligger Harrys fynd från backen.
Djupt inne bland riset hittar han en död krabba och hjälp ..., så roligt att leka med en sån.
Ja, tills matte tar den och lägger den där uppe på sågbocken.
Sen blir det siesta.
Medan Gunnar och pv är ute till havs och fiskar makrill (läs: försöker att få ...), lyssnar jag till "Sommar" i P1 .., ägnar mig åt DN:s nutidstest ... (ett finurligt sätt att få prenumeranter, man vill hela tiden förbättra sig ...) och tittar på Fru Sädesärla och hennes fem ungar som - på ryckigt sädesärlevis -, letar mat på gräsmattan.
En koltrast flöjtar.
Och på soffan Ektorp: en utslagen liten krabat.
Fångsten ...
En kattleksak (som aldrig en enda gång har använts av vare sig sigge eller pElle ..) blir till stor glädje för en liten svart krabat.
Tidig morgon i landet Halland ...
Det halländska landskapet är vackert .., kulligt och ofta med dimslingor över åkrarna.
Att bo i ett jordbrukslandskap passar mig som bäst.
Och jag tar moppen och susar iväg till Slöinge för att köpa nybakat bröd, ja, nu när vi har storfrämmande från Jämtland.
Det faller ett stilla och väldigt försiktigt duggregn och dofterna är övermåttan ljuvliga!
Jag passerar ett antal hästar och nästan alla står och kissar .., där är två kossor som ligger i gröngräset och idisslar .., längre bort ser jag får och lamm .., och säden är nu gulaktig och det doftar sensommar i luften.
Vid dikesrenen växer Renfana och Hundkäx och här och där några Blåklockor.
Den här tiden - den fullmogna -, är den allra bästa.
Utanför bageriet.
Regncapen tas av och läggs under sadeln.
Väl framme blir det inköp av bröd som är så nybakat att det inte ens har lämnat bakplåten .., och så vänder jag hemåt igen.
Vid vägskälet till Äskeröd (då har jag hejat på Prickiga Hästen) möter jag en kvinna som är på väg att hämta morgontidningen och vi nickar lite till varandra.
Och från Ugglarp och hem sjunger jag på samma sång .., ni vet den där .., "det ska va gött å leva, annars kan det kvitta!"
Så kändes det.
Fredagsfönstret ...
.... kommer från Portugal.
Och ser man på ..., anar man inte en viss fönsterfångerska i bagerifönstret ..?
Kanske ..., är det annannan?
annannan sa...
Man gör minsann det, ja.
Det är en söndagsbild. De runda flätade bröden är en sort som bara finns att köpa på söndagar.
Går man på bageri i Portugal kan man lätt få för sig att det bara finns vitt bröd.
Men det finns fantastiska stenugnsbakade surdegsbröd med råg och ett kavringsliknande bröd som är gjort på råg och majs och vete i blandning.
Köper man på marknaden eller i den lokala affären (som köper på marknaden).
torsdag 21 juli 2011
Önskestunden ....
Allt medan pv filéear rödspättor (under överinseende av Gunnar, som säger att han liksom inte känner igen den sortens fisk, annat än den djupfrysta varianten från Konsum eller Ica ..), hojtar jag om önskelåtar.
Vi går i turordning.
Gunnar väljer denna .., med Anita O´Day.
Bloggmadamen kommer ihåg den här (hördes första gången - för mig - 1975 i en Saab, jag var på väg till jobbet och lyssnade till Ring-så-spelar-vi där den melodin önskades och jag föll pladask!), ni vet, - eller vet kanske inte alls -, den snabbspelande klarinettisten Chris Barber.
Nu är det pv:s tur (han har snart filéeat alla fiskarna och jag fixar tillbehören, ja, såsen, sparrisen och det övriga ... Gunnar är ju gäst och behöver inte göra annat än fundera på önskelåtar). Då blir det "Splanky". Vi lyssnar till den just nu.
"Min första livekonsert någonsin var i Stockholm, på konserthuset .., vilket år .., ja, kanske för hundra år sedan ...?" säger Gunnar och skrattar.
Bandet hette Art Blakey and the Jazz Messengers och låten är denna och heter Moanin´.
Året är 1969.
Jag har lämnat Malå och börjat en kontorsutbildning i Lycksele.
Hyr litet rum i en lägenhet på Hanterverkargatan och är förälskad i en kortvuxen ung man från Betsele.
Den unge mannen heter Gunnar och har en hund som heter Laika.
I hyresrummet finns en grammofon och där spelar jag den här låten.
Fönstret i hyresrummet står ofta öppet ., ibland hör jag den unge mannen som kör förbi med sin moped, ja, jag har lärt mig att känna igen den och vet precis hur den låter.
"Den här tyckte jag om när jag var ung ..."säger pv som just har hämtat potatis från landet.
Och nu är det Gunnars tur att fundera på nästa låt ...
Mr Dupree.
Det blir Champion Jack Dupree som spelar "All about blues feeling".
Så här var det: Gunnar och en kompis besökte Köpenhamn någon gång 60-talet och hamnade då på en jazzklubb .., härlig stämning och öl på bordet och när allt var klart och musiken hade tystnat, då, efter en stund, dyker den här mannen Jack Dupree upp och börjar jamma.
"Han var ju en Stor Stjärna då och bara detta att få se honom på riktigt .., oj, oj, oj ...!" säger Gunnar.
Nu är maten snart klar.
Och det är min tur att önska.
Det får bli duetten mellan en sedan länge död far och hans dotter.
Unforgettable.
Nat & Nathalie Cole.
En till hinner pv med.
Det blir Pink Floyd, "Shine on you crazy diamond".
"Hilda och jag var i Falkenberg och lyssnade till coverbandet Shine On som gjorde just den här låten och gjorde den bra ...", säger pv, som just nu steker spättan.
Nej, sparrisen är inte klar ännu, då hinner Gunnar med ett val till.
"Nu byter jag changer helt och hållet .., det här är musik från en kreolsk mässa och jag tycker bara så väldigt mycket om den ...", säger Gunnar och pv håller med.
Själv har jag aldrig hört talas om "Gloria".
Förrän nu.
Och mitt sista val blir detta .., ledmotivet från filmen Schindler´s list.
Ett av de vackraste musikstycken jag vet.
Nu ska vi äta stekt spätta med färskpotatis och god sås och sparris och vin till.
Yummie, yummie!
Regnig torsdag i juli ..
Klockan 9.00 har jag tid för fotvård hos pv:s kusin Maria.
Tar moppen och susar i god tid iväg och upptäcker att jag är där en timme för tidigt .,. så jag kör hemåt igen, pratar lite med Harry och Gunnar .., och så samma väg tillbaka!
Passerar ett stort fält med lin!
Och överallt dessa dofter!
Det är nog tio år sedan jag sist lät mina fötter pysslas om på det här viset och det är inget annat än u n d e r b a r t.
Maria filar och klipper och förvandlar krångliga naglar till något helt annat och medan hon masserar mina fötter pratar vi om sånt som är svårt.
Om hennes storasyster som inte längre finns, bland annat.
Vi pratar om sorg och längtan och om känslan av samvetskval och förebråelser, när man som anhörig förlorar någon som själv har valt att säga nej till livet.
"A var så pass mycket äldre än jag själv och hon var den som lärde mig så mycket .., ja, hon var den allra, allra bästa storasyster man kan tänka sig och jag saknar henne så oändligt mycket", säger Maria och drar ner munskyddet, allt medan hon torkar tårarna som rinner som en liten bäck nerför kinden.
"Och det konstiga är att livet ändå fortsätter .., att solen går upp och ner och att vardagen är sig lik, fast själva tillvaron har tippat så totalt överstyr ...", fortsätter Maria.
Vi pratar också om lille Harry, hur man trivs med sitt arbete och eventuella semesterplaner.
Sånt.
Sorg och glädje om vartannat.
Hullerombullerlivet.
'
Och senare på dagen - då har jag rosalackade tånaglar -, får vi i det gula huset hemifrånbesök, nämligen av Gerd och Kjell från Norsjö.
Just i den stunden när vi dricker kaffe ute på altanen, härjar pv och hans storebror med grunden på Gunvors hus, så dom här händerna tillhör fr.v. Gerd, Kjell, Gunnar och undertecknad.
Det blir en stunds prat om husgrunder och allt möjligt annat.
En promenad förbi Fabrikör Johanssons hus hinns också med.
"Ja, plocka så mycket körsbär ni vill och ta med er!" säger pv som har kommit hem.
Och Kjell plockar och plockar.
"Herregud, vindruvor !!!!" utbrister Gerd häpet.
Knappast någon för Norsjös växtzon.
För tre år sedan träffade vi Gerd och Kjell för första gången - det var på campingplatsen i Ystad -.
Gerd hade då kommenterat lite sporadiskt på min blogg och vi kände inte alls varandra, men blev bjudna på underbar grillmat vid deras husvagn.
Ett år senare körde vi norrut på bilsemester och hälsade då bland annat på i Norsjö.
Och nu snippade dom förbi.
Vi fick träffa hunden Tyson (som en gång blev anfallen av en grannhund och fick magen uppsliten ..., nu mår han bra och är lugn och fin .., men när Harry kommer tassande in i köket och upptäcker honom, kissar han på sig - eller på golvet -, så rädd blir han!) och innan dom åker ber jag Gerd att sträääcka på sig .., hon har snygg byst, det tycker jag verkligen och ja, man kan verkligen tycka att andra kvinnor har snygg byst utan att det är det minsta underligt.
Det är bara så att man sällan säger det till dem.
Mest hela dagen regnar det.
På baksidan av huset växer enorma "Hostor", vilka är fyllda med vattendroppar.
Gerd och Kjell åker vidare .., i rummet sitter Gunnar och knåpar med ett korsord .., pv rensar vinbär.
"Önskemusik, någon ...?" hojtar jag.
Jodå.
Detta är vad Gunnar vill lyssna till.
Och pv önskar detta.
När det är min tur, blir det underbara Cesaria Evora som får stå för fiolerna.
Torsdagmorgon ...
"Regnet är tjugofem mil bort ungefär, det kan man konstatera när man tittar på himlen ...", säger Gunnar, som inte bara berättar livfullt om bin som - till biodlarens förfäran - svärmar och landar i grannens skorsten, utan även om molnformationer.
(En burk med illandes gul honung står nu på arbetsbänken!)
Å, vilket underbart främmande!
Efter fotosessionen tar Gunnar krabborna och återbördar dem till havet.
Torsdagsfönstret ...
Det är flitige fönsterfångaren Guy i Arvidsjaur som var påpassligt framme med håven.
Så här skriver han.
"Fönster från en liten buss i Ayutthaya i Thailand.
Det är ovanligt att se fötter på det här viset i Thailand."
Citat från Resbort.
"Fötterna som anses smutsiga,
även om dina inte är det, skall aldrig användas för att
peka på någonting, stoppa ett rullande mynt, flytta
på något, läggas upp på någon möbel eller ens
placeras mot ryggen på sätet framför dig på en buss
eller ett tåg. Fötterna skall peka mot marken även när
du sitter. Kliv inte över någon - be dem att flytta sig
till och med när de sover på trottoaren..!"
onsdag 20 juli 2011
Kväller i landet Halland ..
Det nya livet ...
Räkgryta som puttrar på spisen .., öppna fönster ..., flugor.
Och hjälp, så jobbigt att ha promenerat med husse ner till havet och sett två stora hundar och många människor!
Bäst att ta en tupplur på husses mage.
Och matte undrar verkligen vilken ras som har påverkat mest?
Pappan är en alldeles riktig svart labrador.
Ibland liknar den lille en flatcoated retriever.
Men den alltid viftande svansen med vit svanstipp .., den vet man var den kommer ifrån!
I djurparken ..., del 2.
pElle är van vid katter sedan livet på landet i Skåne.
sigge nilsson är van vid katter, men inte med hundar.
"Men vad är nu detta som har kommit i huset ...!" tycks han tänka.
Vid niotiden tar han dock mod till sig och kommer inskuttande genom det öppna fönstret.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)