Men etthundrafem .......?

Idag skulle min pappa ha fyllt 105 år.
Och om en dryg månad hade mamma blivit 94.

Det vill säga, om inte om - det där lilla ordet som förändrar allt -, hade varit.

Och i Luleå ..., där bor en man som är en hejare på att skriva och måla.
Det är Sven!

Han fyller sextio år idag!
Grattis, grattis!

Idag ...

Långpromenad med harry .., glädjen över staren som kommit och nu sitter på tv-antennen och flöjtar försiktigt - ja, lite trevande -, så här i början.

Och hasselhängen .., blåsippor bland prassliga löv .., bofink och gröngöling .., en tupp som gal .., en öde tennisbana i väntan på sommargäster ..., doft av jord ...., och ett möte med en glatt vinkande medmänniska.

Snart jobb.

Två till åtta.

I morgon stundar ledig dag.

"Och du då .., vad har du för planer ...?"

... frågar den som är schemaläggare på jobbet.

Nu ska sommaren 2015 planeras mera i detalj.
Fyra stycken är dom som sitter i fikarummet och mest handlar det - då, när jag tar mig en kopp kaffe, en kvart innan mitt pass ska börja - om frukt, - och gröntavdelningen, men det är ju också allt det andra.

Aldrig har jag varit med om en så turbulent vinter-vår-sommar, rent arbetsmässigt.

Flera av töserna som arbetat två, tre somrar i rad - och som nu är hur duktiga som helst -, söker sig nya vägar .., och det är ju fullt förståeligt och så börjar allt om från början igen.
Lära upp.
Post, spel, ATG, hundratals PLU-nummer, släputhyrning, krediter, själva kassan.
Allt ska dom snappa upp innan det är dags för sommarjobbet, då, när affären i ett slag förvandlas ., då, när vi plötsligt använder tre kassor mest hela dagen och köerna växer sig hur långa som helst.

Mitten av juli i fjolsomras ...

Och vem ska ta mejeriet när C har semester?
Beställningarna som plötsligt ska fyrdubblas ..., stooora leveranser .., och om jag knappt kan ta mig ut ur bilen en vanlig vardagkväll i mitten av mars, hur ska det då vara under högsäsong med mejeribackar som staplas höga ungefär som Eiffeltornet?

Och hur blir det med charken?
Underbara, fina, suveränt duktiga, alltid så rara och kreativa Rebecka, hon har fått rena drömjobbet och vi är många som suckar och blir bedrövade! Tänk, att vissa människor har den där inre gåvan .., dom är liksom helt självgående! Åååå, så jag kommer att sakna henne!

Dikanäs. Vid mormors husknut. Semester 2014.

Allt det tänker jag på, när frågan om mina egna sommarplaner ställs, ja, så där apropå?
Ghana-resan och ledigheten därefter är förstås redan inprickad - två veckor och några dagar i juni -, och jag står vid diskbänken i personalrummet och försöker tänka efter ..., tjaaa .., pv har ju sommarlov .., ja, men jag kan ta .., ja, men jag tar första veckan i augusti, det blir nog bra! 

Såja, då är det avklarat och jag tackar för mig (men först råkar jag putta omkull min kaffemugg och kaffet rinner över chefens mobil och tack och lov att den klarar sig!) och runda-bordsmötet fortsätter ännu ett tag och jag går till kassan och tar mig an postburen och beställer frimärken med bin som motiv - då tänker jag på Gunnar i Jämtland -, jag pratar med rara Astrid på post-supporten ..., hon som talar en slags härlig tjuuuungande finlandssvenska .., och Felicia, som läser till lärare, dyker upp en timme efter mig och säger att hon kan ta brödburen alldeles utan att vi spelar sten-sax-eller-påse om det och jag vill bara krama henne och sen susar hela kvällen bara iväg.

Dagens fönster ...

.... kommer från Hedemora och det var Ulrika som tog bilden.

Hemma hos matte och husse ...

Nån är väldigt lycklig över att få träffa nelly igen ....

Och nån är väldigt glad över att få ligga och mysa på husses ben.
Men i morgon susar husse iväg till Ghana igen.
Oj, vilket kort möte det blev!

Mitt i natten var det ....

Kanske vid tretiden och jag tänkte att hur kan någon människa vara så dum så dom står här på gatan med motorn påslagen ..., och till slut steg jag upp och tittade ut .., och upptäckte då brandbilar, ambulans och polis .., det hade brunnit i huset mitt emot, det som är längst borta på bilden.

En stund senare fick jag sällskap i min lilla 1:a av en man som fått fly från sin lägenhet via brandkårens stege.

Det var gryningspyromanen som varit i farten.

Stackars ystadbor när den mannens fängelsetid är avklarad.

Smygstart .....

Av alla årstider tycker jag i särklass bäst om Påsken.

Julen dignar av Måsten och Förväntningar .., Midsommar likadant (då ska man vara så otroligt glad och lycklig och sjunga snapsvisor och ha papperhatt på huvudet) .., men se påsken .., då är våren här och vi går mot sommar och inte är det så himla viktigt vad som står på bordet.

Just därför har jag smygstartat lite.

I fönstret .., det mot havet till - det som inte syns härifrån  - har jag en egen liten hönsgård.
Där finns fem ulliga, små kycklingar .., några tuppar ..., där är en höna som dråsat i backen och tappat sina fötter, fast i omvänd ordning .., och bakom den vita blomkrukan ligger keramikkatten från Ystad och sover så gott .., ett turkosgrönfärgat tyghjärta - från Annika i Kävlinge - finns där som kudde och längst till vänster skymtar en virkad duk från Hamar, i Norge.

Det är en trivsam liten hönsgård, fylld med kärlek och vänskap.

Dagens fönster ...

Ett fönster från Portugal ...

"Hej Elisabeth,

Det här är väl inte ett fönster att pryda din blogg med, men jag tänkte på dig på en gång när jag läste texten på lappen på dörren till blomsteraffären jag går förbi varje gång på väg till jobbet.

Det mesta fastnade inte på bild, men så här stod det: "Bilen gick sönder, så idag öppnar jag lite senare. Kan ni möjligen tänka er att komma tillbaka?"

Hälsningar
Anna. "

//Elisabet skriver: ja, jag kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka lite senare! 

Här och - inte nu -, men för några timmar sedan ....

Plötsligt finns i huset tre hundar - Nelly -, en whippet som heter Loppan och så Harry, som på bilden tycker att det här med tikrumpor är himla intressant.

Nu, några timmar senare, finns här bara en hund och en katt.

Och själv ska jag susa iväg till affären för jobb till åtta .., pv ska lämna moppen hos den snälle kunden Lasse som brukar hjälpa mig att få igång den - den har varit mer eller mindre död ett långt tag -, och det är isande kallt ute och nu ska jag göra mig i ordning.

Tack vill jag säga till ellem i Skellefteå, för tipset om dokumentären "Greklandsresan".
Åtminstone pv fick hämta papper för att torka tårarna ..., själv fick jag problem att hålla rösten stadig.

Tyst och tomt ....

Nära matte ...., Riktiga Matte.

Inte längre någon liten hund som kommer lullande så snart man närmar sig ett matbord.
Harry som ligger ensam i soffan.
Men en lycklig matte och en säkerligen lika lycklig husse senare ikväll.

Och ryggkliaren går till ....

Idag filmade vi inomhus och det ser bedrövligt ut .., så jag lägger in en länk bara, så den som vill försäkra sig om att allt verkligen går rätt till, kan titta.

Annars kan jag genast nu berätta vilka som vann. 

Tröstpriset - den danskinspirerade diskhandduken -, den gick till madamen i det gula huset - hon som också trååånade efter ryggkliaren. Alltså till mig själv.
Tack snälla Ann i Göteborg!

Och så förstapriset då .., vem fick "trädgårdskrattan ...?" som pv uttryckte det.

Jo ..., tadaaaaa .., den går till Eivor Jonsson i Adak .., ja, eller Skellefteå, det är ju dit hon ska flytta!

Grattis Eivor!

Nästa veckas vinst är en ask småkakor, bakade av friherrinnan!

Ni kan redan nu lägga er i startgroparna och samla glädje!

Tummen upp ...!

Det var nog inte många som lade märke till att tiden för röstningen gick ut klockan 22.00 igårkväll och då hade Christina från Norrtälje fått flest röster.

Idag på morgonen dök det upp nya röster .., dom hamnade hos Anitha i Bureå.

Nu är det ju så att här är vi inte knussliga .., så en påse påskgodis får susa iväg även till dig, Anitha.

Tack till alla som ställt upp detta - som mossfolk kallade det - knasiga upptåg!

Jag är beredd att hålla med er, men härliga är ni!

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Hej!

 

Ett TVprogram som verkligen gladde mig i veckan var Greklandsresan, som sändes i torsdags. Det handlar om en grupp pensionärer från ett äldreboende som tillsammans med vårdpersonal åker på en veckolång resa till Grekland. 

 

Det gjorde gott i hjärtat att se deras förväntan, lycka och glädje över resan! För den del var det första gången de flög. Och alla fick möjlighet att bada i havet!

 

ellem

Det bästa för Gunnar i Vaplan ....

Det bästa för mig är att få bo nära naturen och ha en sjö strax utanför husknuten.
Under några veckors tid har jag nu en utter som frukostsällskap.

Gunnar.

Och så ett kvällsfönster från Turtlan ....

Gokväll!

Det blev en liten kvällspromenad i kvarteren. Där på Hötorget stod en enda blomförsäljare kvar och kämpade med att sälja sina sista buketter.

En och annan är på väg på bio. Några står redan och väntar där uppe på sin film.

Jag stannade till och fångade några välbekanta fönster så här om kvällen.

Turtlan på resa.

(Ps. Turtlan. jag gissar på Hallsberg .... angående frågan på din blogg. Ds.)

Det bästa för friherrinnan ....

Här är ännu en som suktar efter ryggkliaren, nämligen friherrinnan i Steninge.
Så här skriver hon:  "Det bästa denna veckan, det var nog premiärbadet och fikat efteråt på stranden.

Alla som varit i Danmark vet hur fina blomsterarrangemang där är!

Men resan till Helsingör i Danmark var mysig också.

Och nymånen ikväll, förstås.

Det här har varit en bra vecka.

Nu kan ni börja rösta ...!



Om man ska kora någon böja-mest-tumme .., så torde det nog bli Gunnar i Jämtland .., AP med sina vinklade tummar .., Christina Ekström (i Norrtälje, tror jag) .., Suvi Andersson .. och Anitha i Bureå.
Jag undrar jag .., om inte Anitha slår er alla?

Vad säger ni andra?

Vinnaren av Svenska Böja-Tummenmästerskapen, dvs, den tumme som fått flest röster, får en liten vinst .., en påse påskgodis.
En röst per man.
Ni kan rösta fram till klockan 22.00 ikväll.




Mina tummar är stela som flaggstänger!

Nej,AP:s vinklade tummar, det där är nog ett arv från hennes pappa.
Och hur är det med era?
Kattis, du har ju en lååång tumme .., du kanske kan böja den  hur som helst?

Och ni andra?

Här kommer en tumme från Karlstad - från Turtlan/Annica -!
Den kunde nästan vara min egen, är bara lite längre och så värst mycket böj ..., njaaa.



Bert i Luleå är riktigt lydig och skickar bums en bild på sin tumme.
"Jag är nog normal ...", skriver han.
Ja, eller onormal, skulle jag vilja påstå .,.-)
Jag fattar inte hur ni bär er åt?
Har ni ledade tummar längst ut?

"I skolan var det jag som var den som fick trycka fast häftstiften ...", så skriver Gunnar i Jämtland.

Jysses, vad du kan böja den! När jag nu tittar efter, så har du och Anitha samma sorts vinkling.
Ni kanske är släkt ,-)

Så här ser Ulrikas tumme ut .., ungefär som min då.

Ordning och Reda.

I Uppsala bor Barbro (det är hon som är född i Piteå) och här var det minsann en tämligen rak tumme också. Men så elegant, Barbro!




Eva på Frösön, hennes tumme är nånting alldels extra, den vinklar sig ju av sig själv!

Fantastiskt! 

Flera får gärna vara med! 

Komsi-komsi med era tummar!

Titta, det här är Bente fra Norge (Hamar) och hennes tumme!

Så här skriver hon: "Min tommel, helt i vinkel men alle mine er veldig böjbare PDA av min sykdom."




Här kommer en tumme från Tumba (ja, det hade ju gärna fått stavas Tummba).

Det är Anna-Lenas och där satt också ett tjusigt nagellack.

Inte så värst böjlig .., men ganska lång".




Här är Kattis tummar .., långa - som jag tycks minnas ha sett dem på bild - och aningen böjbara, men inte i klass med Gunnar, Bert eller AP.




Anita i Bureå slår nog nästan rekord .., det är ju snudd på att man kan ha den tummen som ett vinkeljärn!  Imponerande!




Eleine, Stig och pv:s tummar - knappt böjda als!

Efter middagen (kokt kyckling, ris, currysås - hemgjord förstås och ganska stark -, kokt broccoli och kokta morötter ...) tar pv hand om allt som jag räfsat ihop idag. Mängder är det! Hela sidan nere vid vägen, slänten .., kvistar och löv (värst är boklöven) och där är slån som man river sig på och där räfsan fastnar.

Nu ska det eldas upp!

Då kommer grannarna från Vitabergsvägen, Eleine (det är ett engelskt namn, det fick jag veta av min skolfröken, säger Eleine) och Stig promenerandes och jag berättar om det här med hur mycket eller lite man kan böja sin tumme och jodå, dom ställer upp!

Så här såg det ut!




Kära Elisabeth!

Du är för rolig med alla dina undersökningar!

Här kommer våra tummar! Vi tycker att de ser ut som kycklinglår.
Kram
Ann

Här är friherrinnan i full frihet .., med två spikraka tummar! 

Inte mycket till böjelser där inte .... 



Tre tummar från Nederländerna. 

Från vänster Jankees tumme, i mitten Marjolijns och längst till höger Wouts.



En tumme som är tämligen böjbar och tillhör Suvi - som en gång hälsade på mig i Ystad -. 

Bloggerska, eller var i alla fall.




Hej bara! 

Här kommer en riktigt skomakartumme ..., det är Christina Ekströms, på Instagram känd under namnet Viola49. 



Fyra tummar - tre kommer från Kävlinge i Skåne -. 

Längst till vänster står Lisa med sina två - varav en är riktigt böjbar -. 

Nere till höger ser vi hennes mammas tumme - det är Annika Engström det -. 

Längst uppe till höger ser vi Mikas tumme. 

Han är sambo med Ulrika och bor i Vikmanshyttan i Dalarna. 

Nja .., den var ganska bra Mika! 

Har jag fått med alla nu?

Underbara är ni!!!  

Och så här ....

.... sprittande lycklig är hon som älskar att ha mössa och sent igårkväll kom hem från Ghana, vaknade till snö och innan klockan var åtta-noll-noll-piiiip,  satte sig i bilen för att åka till stallet och träffa häst och kompisar ..... !

Säkert lyssnade hon till Ring-så-spelar-vi också.

Dagens fönster ...

Det är med bävan jag går mot sängkammarfönstret för att ta mig en titt.
Instagrambilder från Vikmanshyttan,  Ekerö och Tumba visar vackra, snöklädda landskap och jag tänker "neeej!", även om vi bara är i mitten av mars.

Jodå, jag vet att bakslag kommer.
Men  ö n s k a  kan man ju.

Nåja, här är grönt och visserligen regnigt och grådaskigt, men likväl: grönt!

Och nu är det slut på ledigheten, dom där tre övermåttan ljuvliga dagarna av frihet.

I eftermiddag kommer Nellys matte och hennes väninna och snälla Lina tar mina sista tre timmar på arbetspasset ..., och i fönstret står en liten kruka med tre kaktusskott - tack du rara Anne i Mantorp -, nu har såväl friherrinnan som jag själv skott från din gulblommande kaktus ..., nu är det bara att hålla tummarna!

Och tre böjda tummar från Holland ....

Från "Where-we-live-vännen" Marjolijn kommer tre tummar.
Den översta tillhör Wout och hennes "clockmaker", skriver hon.

"This is Jankees, our friend, and my caretaker when Wout is away for too long for me.
Jankees helps me with the things I need", skriver hon.

Och det här är Marjolijns egen tumme.
"Me, just a little one ...", skriver hon.

Marjolijn har en faster eller moster i Västerås .., och hon (Marjolijn) har danskt påbrå .., och bor i
staden Oud Beijerland, utanför Rotterdam.

Nu vet vi.

Dankjewel! säger jag.

// Här är fina bilder från staden.

Fler böjda tummar ...

Längst till vänster Lisa .., dotter till Annika i Kävlinge.
Jodå, tämligen bra böjbarhet!

Nere till höger ser vi mammans tumme .., nja, den står mer som rätt upp och har hand om
blommor och blader om dagarna.

Längst upp till höger - där böjer det sig bra - det är Mikas tumme, ni vet, Ulrikas kärlek, ja, förutom hunden Qvick då.

Det bästa för Eivor från Adak ...

Bilden har jag lånat från nätet.

"Hej Elisabet. 

Ska försöka testa på att delta i er utlottning. Skulle så väl behöva ryggkliaren, men det blir väl som vanligt att jag får trösta mig med att jag har otur i spel men tur i kärlek. 

Som du förstår så är det lyckan att vi hittat en bostad  i Skellefteå som är värt att fira, men också alla snällord som kommit via kommentarer i fb.

Många många kramar till er i den gula villan. 

Garanterat kommer vi inte att kunna åka så långt nu när det bara är jag som får köra bilen men passerar ni Skellefteå så tar vi gärna mot besök.

Kram/Eivor"

//Elisabet skriver: men se, det var väl roligt att fler hoppar på ryggkliartåget! Välkommen Eivor och alla andra som kanske tänker, men inte riktigt vågar vara med. Ni är såååå välkomna!

Eivor,  hon är en riktig profil hemmavid ..., bundis med bland annat Jonas Gardell och om ni bara visste så många så kallade kändisar hon har träffat hemma i Adak, på biografen som var hennes skötebarn.
Om detta kan ni läsa här.