Elisabet

Möte på Hemköps parkering och lite annat ...

Egentligen möts vi vid kassan, kunden och jag. Det är en man i 75-80-årsåldern och jag frågar så där lite i förbifarten hur han har det. 

Jo, det är bra, säger han. 

Sen visar det sig att vi har parkerat intill varandra och då stannar han upp och säger att ..., ja, han har haft lungcancer och kommer från sjukhuset precis nyss, där han genomgått en röntgenundersökning. 

Så blir det tyst några sekunder. Och så säger han att man hittade två små prickar, högst troligt metastaser. Att det spridit sig, alltså. 

Vad säger man då? 

Jag säger ingenting, för jag hittar inte orden .., men lägger vänsterhanden på hans arm och han förstår ändå. Vilken oro för honom! Men fin bil har han .., en nästan ny Audi och nu ska han åka hemåt och vi säger hejdå och i bilen tänker jag på alla dessa livsöden som passerar revy i affären, eller några ögonblick ute på parkeringen.

Och osäkt kommer jag ihåg den här dikten, den som mamma så ofta reciterade.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

/Hjalmar Gullberg

Därefter åkte vi till Sonja och hälsade på henne i någon dryg timme. På ett litet bord i hennes lägenhet stod det här fotografiet - säkert har det kommit på plats nu när Sonjas lägenhet är tömd -. 

Å, fina Sonja .., så ung du var! 

Och framför fotoramen låg en liten poesibok där Sonjas vänner skrivit hälsningar. Året var 1947 och då var hon fjorton år. 

En av hälsningarna fick mig att le så hääär mycket: "Måtte i din levnads soppa, lyckans frikadeller hoppa!" 

Klasskamraten som skrivit detta hette Carin Christiansson och kom från Strömsnäsbruk. 

Man undrar vad det blev alla dessa vänner som tecknat så fina blommor och lämnat avtryck i boken. 

Och så här fint tecknade och skrev någon som hette Marianne. 

"Om du en gång uti nattens timma, få se en stjärna på fästet glimma. Så tänk på vännen, så tänk på mig, som aldrig, aldrig kan glömma dig. 

Traryd den 23/1 1947."

Titta så fint hon fångat blåklockan!

När vi kom hem från besöket hos Sonja, blev pv alldeles yr i huvudet och fick bums gå och lägga sig på soffan. Lågt blodtryck hade han också; undertryck på kring 40 och 50. 

På uppmaning av "Dr Böhlander" - numera Eikedahl - kontaktade han 1177 och inte var det underligt att trycket ökade allt eftersom .., ty tre gånger kom han fram så han var nummer 1 i kön, då samtalet bröts! 

Nåväl, det blev besök på akuten och jag körde hem och tänkte att det kan bli många timmars väntan där. Det blev det inte alls. Efter dryga timmen ringde han och var färdig att hämtas. Nu mådde han bra och trycket hade ordnat sig. Så bra! Vi ska ju köra till Skåne i morgon och barnvakta medan mamman arbetar natt och pappan ska på 30-årsfest.