Dagens fönster ...

"Fönster från pilgrimshärberget. Vi bor nära den portugisiska leden till Santiago de Compostela."

Så skriver avsändaren som är annannan.

Tack! säger jag.

Österut ...

 

Hur många gånger som helst har jag här på sidan skrivit om hur mycket jag avskyr president Putin och hans gelikar. Det gör jag verkligen. 

Men det finns ju vanliga människor också. 

Så här kan det alltså se ut hos en familj i norra Ryssland.

Tomt ....

Vi befann oss i Skallkroken när Laholms vatten knackade på hos grannarna här omkring och meddelade att ett rör sprungit läck och nu gällde det att fylla på med vatten hemmavid. 

Om detta visste vi intet och förvåningen blev därför stor när jag tänkt mig att vaska golven och där var ebb i kranen.

Nu vet vi. 

Pv stod och tittade på detta elände ett bra tag. 

"Ska vi sova i båten i natt .., där har vi ju tillgång till dusch och toalett?" undrade pv.

Vi har inte bestämt oss ännu. 

Detta hade varit något för småkillar att titta på! Liksom för storpojkar ..

Förhoppningsvis får vi i alla fall vatten i morgon. Då är det tänkt att det sista inför avresan ska vara tvättat och struket.

Tidig morgon ...

Vaknar vid 4-tiden. Ingen katt intill mig, inte ens i korgstolen. 

Nej, han ligger på soffan Ektorp och tittar bara upp lite nyfiket när jag två timmar senare kommer nerför trappan. Ligger här ännu, när klockan snart är sju. 

Den senaste tiden sover pv längre än undertecknad och går ofta i säng tidigare också. Och högre blodtryck har han fått. 

Han säger att när vi återkommit från Grekland, ska han kontakta vårdcentralen.

Fredagsfönstret ...

Så här skriver avsändaren, som är ellem i Skellefteå: (Och nu plötsligt har herr/fru Kolon vaknat till liv igen .., helt obegripligt är det!) 

"Sommarstugefönster, taget från ryggläge i solstolen. 

Här har vi också haft varmt idag, fast inte lika varmt som i Götaland. 

Mera lagom 22-23 grader. ellem."

// Tack ellem! säger jag.

Dagens fönster och lite till ...

.... finns  på andra sidan bäcken, inte långt från Ecke och Britts sommarhus, det som numera är en av deras söners. 

Har nu läst ut Ulf Lundells "Vardagar 8" författad mellan 30/9 2021 och fram till slutet av maj 2022. Sjuhundratrettiofem luftiga sidor. Mycket handlar om kriget mellan Ryssland och Ukraina (eller Rysslands angrepp på Ukraina, rättare sagt), men också ideliga besök i galleriet där hans målningar säljs .., det är restaurangbesök på Österlen, Burehs fisk i Kivik ..., glädjen över att finna rimmad lax på en meny .., det handlar om fåglar och kaniner vilka dyker upp på gården, men också avsaknaden  av starar och andra småfåglar. Där är han bäst, tycker jag, det här med naturen och vad som händer. 

Så här skrev Aftonbladets recensent om boken som jag nyss läst. 

Själv har jag aldrig varit någon fantast av hans musik, men jag minns helsingborgaren .., Lundell var nog hans husgud.

Hos pv var - eller kanske ännu är - Bob Dylan den främste. 

Själv ..? Hade jag någon? Nej, det tror jag inte.

Bilden här intill är ifrån igår när vi återigen tillbringade ett par timmar i Skallkroken. Simmade allt jag mäktade med, blev i alla fall 500 meter. 

Några ejdrar, kanske fem stycken, gjorde mig sällskap, men nu på längre avstånd. Ute på en av stenarna som sticker upp ur havet, sitter alltid några skarvar.  Måtte dessa inte ta piren i hamnen i besittning. 

Och på stranden, alldeles vid vattenbrynet, mängder med ständigt skränande fiskmåsar. 

Senare på eftermiddagen tog jag flera dopp här nere hos oss. Här är vattnet klarare och har den där härliga grön-turkosaktiga färgen. 

Om två veckor stundar båtupptagning och innan dess ska masterna ha tagits ned. På bilden försöker pv reparera skadan som blev på relingen när det stormade som värst i hamnen i Höganäs. Trälim och tre skruvtvingar kom nu till användning. Få se hur det håller. 

Och här .., strålande sol och ska bli upp mot trettio grader idag. I alla fall tjugoåtta.

Vad som fastnade .... 

Solsken, regn, åskmoln, mera sol. Och varmt.

Det blir några timmar i Skallkroken. Idag 500 meter. Känner mig stark.

Eller kanske .., starkare. (Herr eller fru kolon har återigen avlidit, efter att ha piggnat till under gårdagen.)

Passerar en traktor som kör omkring i dammet på en åker .., och där är rapsfält där rapsen är mager och eländig,  ynkliga som dillkvistar. 

Men längs vägen - rönnbär i mängder! Och röda bär hos oxeln ..., påminner lite om rönnbär.

Där är enstaka kungsljus och baldersbrå, uttorkad skräppa och harklöver. Här och där någon rosafärgad malva.

Känner doften av tuja och barrträd ., minns en moppetur högt uppe i bergen, någonstans i Grekland, då, i ett annat liv. Minns värmen, men mest doften.

Och här .., stubbade åkrar. Andra översållade av rödklöver. 

Får i en klunga. En platt och överkörd skata. Möter åtta cyklister, alla kvinnor hälsar. Inte männen. Det är fullt på parkeringen vid Göstas Café i Steninge och ny asfalt på Vitabergsvägen. Svänger vänster på kustvägen. Kilimanjarobacken är lätt som plätt med elcykeln. Hemma. Upptäcker Sigge som ligger på lur i nyponroshäcken hos grannen. Spanar kanske på små kaniner. 

Orkar inte med herr Lundell idag och inte heller alla förfärliga nyheter.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu några skånska fönster, fångade av annannan! 

Och som jag tycker om stensättningen nertill!  Vilket tungt arbete att få allt på plats!

Tack! säger jag.

Glädjepost ... 

Trots att boken är lika enjängd som jag själv (eller kanske just därför?) fortsätter jag läsandet av herr Lundells mastodontalster, nr 8. Nu har Ryssland angripit Ukraina och allt känns igen. Den där känslan som vi själva hade .., det oresenonliga hatet mot Putin och hans anhang .., känslan av maktlöshet och inte minst ovisshet. Det är som att läsa baklänges. 

Som bokmärke har jag ett vykort som en gång kom med en födelsedagspresent - boken "Färskt vatten till blommorna" av Valérie Perrin -. Avsändare var Inger i Skellefteå; en gång kulturredaktör på Norra Västerbotten, numera pensionär. Inger är riktigt lång, gift med Olle som är ännu längre och med Inger är det så att närhelst vi hörs av - ett par gånger om år kanske - flyter allt på. Ler åt Ingers sista rader på vykortet ..., tala om att känna sina får på gången. 

Under hennes tid på Norran fick jag varje födelsedag ett  rejält stort  paket med böcker som hon läst och trodde att jag skulle tycka om. Oftast recensionsexemplar som hon tagit del av. 

Och nu, när jag läser sida ut och sida in av Lundells alster, tänker jag på Inger , ja, precis var gång jag öppnar eller lägger ifrån mig boken. 

Idag ska jag posta "Tranorna flyger söderut" till henne; den hade hon inte läst ännu.

För övrigt? Pv har körövning ikväll .., jag tänker försöka simma mina 400 meter medan havet håller en behaglig temperatur .., och ska anmäla mig till Filmstudion, samt lägga upp en klänning.

(Här en länk till Filmstudions höstprogram. Vad tror ni om filmerna? Den första filmen och den femte - den japanska - har jag sett och båda var helt klart sevärda!)

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Turtlan. 

"Hej!

Kanske inte klassar in bland de vackraste fönstren du fått, men här kommer det.

Stannade och tankade på väg till stugan och där fanns det. En numera nedlagd bensinmack men det går fortfarande att tanka. Har sett det fönstret förut. Sett ut så där länge. Undrar när någon drog upp den persiennen senast?

Hälsningar Annica på tur."

//Tack, tack! säger jag.

Vecka 36 ...

Och pv som anmält sig hos Heroma för att ställa upp som vikarie, fick napp direkt! 

Natten mot idag hade han drömt att han dragit över en lektion med mer än fyrtio minuter och en ilsken slöjdlärare hade kommit inrusande i klassrummet och talat om vad han tyckte om detta ..!" 

Nå, han cyklade iväg vid åttatiden och skulle sluta halv två, så det blir en lagom kort eller lång dag. Allt på mellanstadiet i Getinge.

Svalare ute idag. Efter sexton år med pv är SMHI en frekvent använd app på min telefon. Det  utlovade sensommar-högtrycket över Halland, tycktes i morse ha mattats av rejält och vi skulle få 25 mm regn på onsdag eller torsdag! Nu, några timmar senare, är det enbart solsken som gäller. Däremot väntar oss "kraftigt regn" på Kreta. Ja, ja. Jag packar väl ned regnrocken. 

Fortsätter läsandet av Ulf Lundells dagboksskrivande. Läser också SvD på nätet (tog billig prenumeration under 3 månader) och studsar till när jag läser om en 71-årig man i franska Avignon som anklagas för att ha låtit fler än 70 okända män våldta hans fru! Totalt rör det sig om 92 våldtäkter utförda av 72 olika förövare, varav 51 av dem har identifierats och nu står inför rätta. Kvinnan som är 72 år, tros ha varit tungt drogad under gärningarna. 

Ja, det är inte klokt. Ibland tänker jag världen är komplett galen, men låter man tanken gå vidare, inser man ju att de allra flesta människor som man har träffat, är vänliga och till synes vettiga. Men detta med mannen i Avignon .., det är ju så förfärligt så man tror knappt att det är möjligt! Livstids fängelse vore väl ett lämpligt straff.

Livstids fängelse tycker jag även vore lämpligt för den/de som fälls för dumpningen av dessa enorma mängder avfall - somligt giftigt - som spridits runt om i vårt land! Så  s k a m l i g t! 

Nåväl. Här strålar solen och snart har pv bara fyrtiofem kvar att arbeta. Kanske ska vi mötas i Skallkroken och ta en simtur/ett dopp?

Dagens fönster ...

"Skånska fönster!" skriver avsändaren som visade sig vara annannan. 

Tack! säger jag.

Födelsedag ...

Skippar att göra egen sockerkaksbotten, köper två paket sockerkaksmix, tillsätter lite mer smör än vad som står på paketet .., lägger till 2 dl hackade hasselnötter och så in i ugnen. Det blev bra. Garnerade med hallon, jordgubbar, blåbär och fyllde med mosade persikor/bananer/ananas och hallonsylt. Klockan 15.00 kommer gästerna, dvs, grannarna. 

Innan det sista med tårtan gjordes, kom pling på familjechatten - jaha, nu hade såväl den äldsta, den yngsta och deras pappa checkat in online -. Då gör jag väl jag det också, tänkte jag. Det bara strulade och strulade ännu mera och jag ville gråta och tänkte att varför ska det alltid krångla när jag gör nåt sånt här? Och ja, jag inser ju att det är undertecknad det beror på, men vid den insikten vill man gråta ännu mera. 

Lyckas till slut. Upptäcker då att vi sitter på samma rad som småttingarna från Bunkeflo, ja, med deras mor och far förstås. Jag har tilldelats fönsterplats, men den förlorar jag bums. Från sonen kommer följande: "Elliot har redan planerat byte av plats". Jo, jo. Ja, han får mer än gärna sitta vid fönstret. 

Och vi kör till Skallkroken. 

Jag simmar halva sträckan av den planerade (tar resten ikväll) och det blir lite prat med en av kvinnorna från Ljungby. Idag är hon ensam på piren och säger så vänliga saker, så där så jag blir alldeles varm inombords. Pv bjuder på kaffe. Jag upptäcker att jag tagit på mig baddräkten ut-och-in. Eller in och ut, välj själva.

Många äldre-äldre kommer förbi och tar sig ett dopp eller en simtur, någon har rullator och det är såväl män som kvinnor! Äldre människor här omkring är oerhört duktiga på att röra sig och badar långt in på hösten. Googlar på nätet för att kolla hur det är med den genomsnittliga levnadsåldern per landskap i Sverige. Lägst ligger Västernorrland och Norrbotten .., längst Kronoberg, Halland och nu även Stockholm. Det är länen som redovisas, ser jag. Ja, mitt liv blir nog inte långt - dessutom har jag ju haft endometrios - hamnade tidigt i klimakteriet och så allt det andra, enbart detta lär påverka hjärt, - och kärlhälsan. Nåja, jag är tacksam för varje dag. 

En kvart kvar tills gästerna kommer. 

Senare ikväll ska vi cykla till hamnen för ett kvällsdopp/en simtur. Friherrinnan kände sig inte kry idag och tackade nej till att göra oss sällskap i förmiddags. Och tänka sig, endast +9 utomhus när vi åt frukost vid åttatiden! Helt ofattbart! Nu är det betydligt varmare.

Bilden visar småttingarnas kräftfångst. Jag gissade rätt ålder på fyra av barnen! Stor lycka! 

Sen var det min tur att visa. Det var många gånger jag fick hålla upp alla mina fingrar. En tös räknade samtidigt högt: "Tio, tjugi, tretti, förti, femti, sexti  ..., och SJUTTI!"

Tänka sig!

Dagens fönster ...

.... fanns en gång hos Ecke och Britt i sommarhuset här intill, men fönstret har bytts ut till ett nytt och fräscht, men egentligen tycker jag att det här var minst lika fint. 

På bilden funderar pv om inte Harry kanske har en fästing i pälsen. Nej, det hade han inte. 

Pv, som idag - precis som min syster - har födelsedag. Sextionio år. Stort grattis! säger jag och Sigge.

Solhaga bageri ...., så här blir det. 

Intressant inlägg från Sara som var den som startade detta ljuvliga bageri.  

Här en länk. 

Det handlar om förändringar, hållbarhet och ekonomi. 

Så här kunde det se ut i oktober 2021. 

Gissa, hur många kunder som föll pladask vid åsynen av dessa läckerheter. 

Ja, jag gjorde det i alla fall.

Morbror Jim ....

Så här ser näverkopparna ut som denne idoge svåger till mamma förfärdigade. Skaftet till teskederna också. Ni förstår vilket arbete som låg bakom! Kaffevarianten skymtar uppe till vänster.

Lördag ...

Ja, det blev två dagens fönster idag, men det gör ju inget. Det gäller att vara flexibel. Återigen tack till Turtlan och ellem!

Lördag idag. I mer än tre timmar har vi varit i Skallkroken och jag har simmat i omgångar - LÄNGE - och det blåste från nordväst och efteråt, när vi satt på piren, saknade jag min sköna poncho .., jag började frysa så jag hackade tänder. (Den - ponchon - visade sig ligga på gräsmattan när vi kom hem).

Läste lite ur Ulf Lundells mastodontdagbok och den är väl ungefär lika enahanda som att läsa här hos mig. Det är mest att stiga upp, äta frukost, fundera över världsläget och politiker och så vädret, förstås. Att han har sex med sin flickvän N får vi också veta. 

På piren satt också två kvinnor vilka visade sig vara sprungna från den småländska myllan, närmare bestämt från Ljungby. (Ljungbyborna är som Egyptens gräshoppor .,. finns överallt!) Det blev lite småprat som blev till långprat och det handlade om yrkesval (en arbetade inom kyrkans värld och en inom LSS), men vi hann med hur mycket som helst! 

Ja, hur hade pv och jag träffats, undrade en av dem och sen gav det ena det tredje. Och vi bjöds på goda plommon ("vi har trädet fullt med plommon hemma, ta flera!" sa kvinnan) och det kändes som hade vi varit bekanta sedan lång tid tillbaka. Helt underbara människor!

Nu är vi hemkomna. På spisen kokar potatis till mig. Jag ska äta surströmming alldeles ensam, medan pv kalasar på fläskpannkaka. I skrivande stund knåpar han med DNs (nu har kolonet försvunnit igen) korsord och jag har putsat några fönster. 

En vecka kvar tills vi susar iväg till Kreta, men tänk, hela den här veckan ska solen flöda. Upp emot tjugosju grader varmt ska det bli!

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren som är Turtlan: 

"Hej!

Ett kvällsfönster från vår stuga. Så skönt och fridfullt komma hit.

Lite kvällsmat, titta ut över sjön och ha det gott.

Turtlan// Annica."

// Tack Turtlan! säger jag. Och tänk .., i den sjön har jag en gång badat!

Dagens fönster ...

På färjan mellan Umeå och Wasa i Finland hade ellem håven redo! Det tackar man för! Tack-tack!

Här finns en länk om någon är intresserad. 

Kvällsrundan med hundarna ... 

 ... skriver äldsta dottern. Bilden togs vid halvtiotiden ikväll.

Så var det ...

Först ett bad i havet - i Skallkroken -. Det blåser och är strömt, så jag kan stå just en bit ifrån stegen, bottnar inte och kan göra ben och armtag utan att jag rör mig ur fläcken! Tro mig, det är kämpigare än att simma fram och åter! 

Därefter iväg till Skåne. Vi har med oss tårta från Börjes konditori i Harplinge och solen har tackat för sig och innan vi ens är halvvägs, kommer regnet. Väl i Västerstad blir det uppehåll. Vi konstaterar att "ratigare" hus än i Skåne är svårt att uppbringa, ja, flera av husen längs den här lilla vägen tycks fallfärdiga. 

Det blir 1-kaffe med den ovan nämnda tårtan och i  morbror Jims näverkoppar serveras kaffet. Morbror Jim, gift med mammas lillasyster Gunvor, gjorde såväl ölsejdlar, glögg-glas, samt kaffekoppar i näver (glasen specialställdes) och mamma agerade "agent" och levererade koppar i parti och minut runt om i Västerbotten, allt för att det skulle bli bidrag till försörjningen hos den kreativa familjen Fjällström. 

Vad pratar vi om, denna den sista gången som vi ska träffas - min syster och jag själv -? Ja, vardagligheter. Till exempel om våra dagliga mejl som väl tar sin början när hon nästa helg återvänt hem till sig .., men också om minnen hemifrån. T.ex hur vår pappa brukade sjunga när han körde bil, t.ex .., och vår äldsta syster kommer plötsligt ihåg när mamma stod vid disken och sjöng sånger från Sions toner, eller när hon kom hem från Filadelfia och även då sjöng mer än vanligt. Höga toner. Garanterat sopran.

Sen blir det så småningom tack och hej och det är en annorlunda känsla, detta att veta att nu är det absolut sista gången vi ses. Sista gången vi - i alla fall på nära håll - får höra Birgittas härliga gapskratt och allt annat som vi förknippar med henne. Nå, så är nu en gång livet och jag är så glad att vi aldrig har varit ovänner och där finns inget att reda ut - sånt får man vara tacksam för -. 

Efteråt kör vi till Ystad. Pv frågar om vi ska parkera bilen och ta en liten promenad i stan, men jag vill inte, allt jag vill är att få bada där borta, ja, nedanför nya kyrkogården där jag brukade bada, då, när jag var ensamseglare på livets ocean. 

Kände igen  j u s t  den bit av stranden där jag brukade gå i och det var lika ljummet i havet som hemma i Halland och all spänning från avskedets stund liksom bara seglade iväg. Plockade några vackra stenar, men också två fina bitar slipat glas. Dom ska Elliot få. Det var på just den stranden Emil som sjuåring plockade det han kallade för lakritsstenar och lade i mitt knä, ja, som ett litet röse. 

Och det var där som Fridhems snälle vaktmästare Christer brukade komma med sin tjusiga fru och på den stranden kom "husletarmannen" på besök och berättade hur det gick med husletandet. I en hel veckas tid övernattade han på min lilla Ektorpssoffa och på min lediga dag tog han med mig ut på Österlen, spelade Gotan Project från bilens cd-spelare och visade huset som han funderade på och tänka sig, det blev också hans, om än inte just den veckan.

I vintras, av en händelse, upptäckte jag hans dödsannons i DN och jag såg att han - sedan flera år tillbaka - hade gift om sig och på minnessidan vittnade kollegorna om vilken skicklig jurist han var. Jag minns att han påminde om trollet Ludenben, från boken Petter och hans fyra getter.  

Nåväl. Tanken var att vi (pv och jag själv) efter badet skulle hälsa på pv:s bror Ulf på lasarettet i Lund, men det visade sig att han åkt hem på kort permis och då avstod vi. Han lät trött och berättade att familjens två hundar var lite avvaktande när husse kom hem på besök. 

Bilden här t.v. visar när vi var där på besök, det var flera år sedan,  medan Nelly ännu var i livet, och hon och hunden Kasper undersökte varandra väldigt noga, där under glasbordet. Underbart!

Således körde vi raka spåret hem till landet Halland, men inte helt. Bettankax hade nämligen läst på instagram att vi var på väg och bad att vi skulle svänga förbi, hon hade något hon ville lämna till oss.Vi möttes inte långt från där hon bor - sååå vackert till - och jag fick kassen, som, om jag inte ville ha innehållet, kunde lämnas till någon loppis. 

Jag höll på att dåna när vi kom hem! Där var vackra höganäskoppar, assietter, små och större skålar och gröna bordstabletter, ja, allt gick i grönt! Och Bettan, lika vacker och häftig som vanligt och intill stod hennes barnbarn Ebba, som nu är femton år och bara så fin! Tack Bettan! Så otroligt vänligt av dig!

En gång på besök i Halland, såg Ebba ut så här. Det var när pv visade henne flaskan med "gift", ni må tro att det var spännande värre. Ebba ser allt lite misstänksam ut.

Och när han smakat av giftet, såg det ut så här. Så var det då och nu är vi hemma och mörkret har fallit sedan länge. Ajöken, sa fröken.

Det näst bästa igår ...

Filmen: Andra nyfikna kor. 

På väg hem från Skallkroken upptäcker vi (friherrinnan och jag själv) sopbilen som blockerar kustvägen, så jag saktar in lite. Till höger om oss en hage med ett sällskap kor och s o m  vi ler, då, när vi ser hur alla korna - till synes  sååå förundrat/häpet - tittar på hur soptunnorna lyfts upp i skyn och tippas i sopbilen!! 

Å, så härligt med kor och deras nyfikenhet!

Dagens fönster ...

Grönt är som bekant skönt. Fönstret fanns - och finns kanske ännu - i danska Sjælør på Själland. 

Det var jag själv som hade håven redo.

Torsdag .... 

Och så blev detta årets bästa dag, sol,- och badmässigt! 

Plus 21 i havet! Nästan ljummet.

Hämtade upp friherrinnan och vi hade solstolar med oss .., i gröna kylväskan fanns smörgåsar med pålägg och kaffetermosen var också med. 

Låååånga bad blev det och när det nu inte blåste så mycket, blev det 200 meter gånger 2 och jag kände mig så glad efteråt. 

Friherrinnan med sin spricka i bäckenet, klarar av badandet med den äran, får bara ta det försiktigt ner och upp för den ganska långa stegen.

Många trevliga människor dök upp; somliga med hund, andra utan och där var en ung familj med en liten tös i sittvagnen. Flickan visade sig heta Lilly Sierra. Sierra som andranamn. Så vackert!

I drygt två timmar blev vi där, om inte ännu längre. 

Pv valde att springa de sista åtta kilometrarna hem, men det var förstås för varmt, så han såg sig nödgad att promenera halva sträckan. 

Därefter en cykeltur till havet (hos oss) för att svalka sig. 

Och tänk, nu fungerar såväl kolon som andra tecken. 

Själv åt jag resterna av fisksoppan till lunch, satte mig sedan i sköna solstolen och fällde upp parasollet på altanen och så ägnade jag någon timme eller mera till Ulf Lundells dagbok från 2023. Vet inte ännu vad jag tycker. 

Vore jag hans flickvän - i boken får hon heta N - skulle jag väl tycka att det är måttligt roligt när han tycker att hon uppför sig som en tonåring. 

På väg till bilen stannade jag till och försökte utröna vad detta var för sjöfåglar. 

Önskar att jag hade haft kikaren med mig, men den var hemma eller inlåst i båten. 

Utan riktig zoom är det ju hopplöst att få bra bilder på lite längre håll, men kanske, kanske att här finns någon människa som direkt känner igen dessa fåglar och kan ge besked om namnet?

Hur det blev ...

Gårdagen blev till en sån här dag som man borde rama in och titta på i november. Först flera timmar i Skallkroken, tillsammans med friherrinnan. Kaffe i termos, solstolar och låååånga bad i ett 20-gradigt (och salt!) hav. Fågelsträck på väg söderut och >-formationer som såg ut lite hippp som happ. Vi tänkte att detta kanske var unga gäss, vilka ännu inte fått kläm på hur det  e g e nt l i g e n  ska vara. Och ett av sträcken flög österut. Svalorna på bilden har sedan länge sedan tackat för sig, men bilden får vara med.

Senare på eftermiddagen fisksoppe-middag tillsammans med Eva från Tyresö och hennes man. I timmar satt vi ute på altanen och jag ångrade bittert inköpet av musslor (hälften öppnade sig inte och fick slängas) och det blev som vanligt mycket prat om allt och inget. En hel del om Ulfs föräldrar, båda från landet Halland. Jag frågade hur hans mamma var - ja, som människa - och Ulf loooog och tvekade en stund. 

"Å, Nanny var UNDERBAR!" sa Eva genast

Ulf satt tyst och skrollade på sin mobil och så, efter en stund, räckte han plötsligt över telefonen och visade mig. Jo, där var en bild på en massa skolbarn och efter att ha begrundat bilden, sa jag att "jag tror att din mamma är flickan med vit krage i nedersta raden." 

Jo, så var det. 

Och andra bilder .., en vacker kvinna bakom en mejeridisk .., mörk i håret .., ja, hon kunde lika gärna ha varit barnfödd i Italien, och det slog mig genast att Nannys gener gått i arv i rakt nedstigande led till sitt barnbarn Maja i Tyresö. Samma färger. Lika vackra.

Annat som det pratades om var ALS (pv har två kusiner, båda döda sedan länge, vilka drabbades av detta elände) .., sjukhusförsäkringar i USA .., och inte minst seglatsen i Bohuslän. 

Pv visade sin mobilfilm från det väldigt smala sundet i Bohuslän, vilket på sjökortet benämns Lilla Jungfruhålet.

Inte mer än kanske sju meter brett och då gäller det att ha koll på navigeringen och inte sitta och titta på sin mobil.

(Bilden här intill).

 

Prat blev det även om Evas så högt älskade morfar Pelle som endast hade ett barn - nämligen Evas mamma Maja - och hur snäll denne man var. 

Pelle som, så många andra, arbetade på Yllefabriken i Norrköping och som här på bilden sitter med fötterna i ett fotbad, ja, vid sommarstugan i Graversfors. 

 

Vid spinnmaskinerna på Yllefabriken arbetade hans fru - Evas mormor - Gerda.
Ullen kom i stora, hårt packade balar från Australien och ibland kunde man i balarna hitta skinnslamsor och till och med små leksaker som råkat komma med, har Eva tidigare berättat.

 

Intill honom på bilden .., Evas lillasyster Karin, död sedan några år tillbaka.

Men nu är det en ny dag. Nya äventyr (ja, äventyr och äventyr). Mera bad. Och min dator krånglar, nu kan jag återigen inte skriva in vissa tecken. Kolon, t.ex. Ytterst irriterande. Nåja, det löser sig väl.

Dagens fönster ...

Vill man få massage, då kan man - enligt fönsterfångerskan - hälsa på bakom detta fönster.

Det finns i Porto och det var såklart annannan som tog bilden. 

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan: 

"Hej!

Här kommer ett fönster från Sommarhagen på Frösön där kompositören Wilhelm Peterson-Berger hade sin sommarbostad.

Ett inte så stort hus med utsikt över Storsjön. Där fick man gå runt på egen hand och titta. Ett café fanns i källarplanet men vi hade redan fikat. Nån måtta får det vara!

Annica på tur i Jämtland."

//Tack Annica! Så roligt att via dina fönster ha fått göra er sällskap på semestern!

För övrigt läser jag ...

Ulf Lundells mer än bibeltjocka "dagbok"/betraktelser, den åttonde i ordningen. 

Det retar mig att herr Lundell förfasar sig över Camilla Läckbergs 12 år yngre make (kallar honom toyboy), allra helst som Lundell  - själv 71 år - har en flickvän som är 33 år yngre än honom. Men det är förstås skillnad för männen.

En bra dag ...

Vaknar tidigt och lyssnar till Vetenskapsradion som just då handlar om hur svårt det är för laxarna, bland annat hemma i Västerbotten, att få till bra lekplatser. Hur intressant som helst var det! 

På delikatessdisken på Ankaret står nu en skylt med förklaring till varför butiken har valt att inte sälja surströmming, allt på grund av de minskande strömmingsbestånden. Tänk, att vi människor är så giriga .., bara trålar upp tonvis med fisk, dammsuger havet helt enkelt, det är rent bedrövligt! 

Men en bra dag blev det ändå. 

Jag är nästan alltid uppe längre om kvällarna än pv och tidigare uppe om morgnarna. Man behöver väl helt enkelt olika mycket sömn?

Tittade på Nyhetsmorgon .., småpratade med Sigge och saknar min systers brev från Australien. Ja, hon är ju kvar ännu en vecka och under tiden blir det mer av telefonsamtal, men ändå. 

Mitt på dagen hämtar vi upp friherrinnan och åker till Skallkroken. Badar  L Ä N G E. Efteråt sitter vi i ett av vindskydden och dricker kaffe och pv bjuder på en bit morotskaka. Solen mot våra ansikten.  

Ett äldre-äldre par (kvinnan ser ut att kunna vara gymnast!) kommer för att bada och mannen (som påminner om någon jag sett i tv) säger att vi nu får "knö ihop oss", för här brukar herrn och frun sitta. Jaha, ja. 

En liten sädesärla flyger förbi .., några ejdrar har simmat ut ur hamnen .., och ett hundratal meter bort - på några stenar som står på ett grund - sitter skvarvar och vilar sig. 

Det är nästan så att det känns som sommar och vi bestämmer oss för att göra om detta i morgon, men kanske lite senare, så kan vi sitta i lugn och ro. 

Kommer hem. Upptäcker muslortar bakom soffan och igårkväll mötte en liten mus döden bakom spisen. Hösttecken, om något. 

I morgon är det onsdag. Då blir det middag här tillsammans med Eva från Tyresö och hennes inte längre så halvlånge man. Vid senaste besöket visade hon mig hur detta med stomi fungerar och att det är en hel del fix och trix med påsen som ska sättas på plats; lite klippa och klistra, helt enkelt. Det lär vara så att 46 000 människor i vårt land är opererade och har stomi. Evas operation skedde på Ersta Sjukhus på Söder i Sthlm och hon har inte  o r d  nog för hur fantastisk personalen var!

Och på fredag kör vi ner till Västerstad och firar mina systrars födelsedagar. Den äldsta fyller år samma datum som pv, den 1:a september och Birgitta blir åttio den 12:e november. Har beställt passionstårtan (ingen grädde .., men mousse och med färska frukter och bär) från Börjes konditori i Harplinge - en likadan tårta som jag själv bjöd goda vänner på när jag fyllde år i januari -. Den var himmelsk. 

Det blir ett bara-över-dagen-besök och säkerligen sista gången vi ses, ja, Birgitta och jag själv.

Bäst av allt idag: Äldsta dottern fick i eftermiddag veta att hennes vikariat på sjukstugan fortsätter fram till jul till att börja med. Hurra! S o m  hon trivs med arbetet där! Fina kollegor, en bra chef och patienter som hon ofta känner igen sedan uppväxten i Malå, ja, sånt betyder mycket. Bilden har hon tagit just idag, när hon tog hundarna upp till toppen av Tjamstanberget.

Dagens fönster ...

Letar en bild, finner en annan. Är  den inte outsägligt vacker, så säg! 

Den som upptäckte denna "skatt" var ingen mindre än vännen Bente i Norge. Minns jag rätt, fanns fönstret någonstans i Gudbrandsdalen. Tror året var 2013. Det får bli en repris! 

Tack återigen, Bente!

Prat och mera prat ...

Eftersom Britt åkt in till stan i diverse ärenden - men allra mest för att hämta sin systerdotter som ska tillbringa ett par dagar hos sin moster och morbror - tar vi med oss kaffetermos och fikabröd och går ner till Ecke för lite surr. Ecke har - via mobilen och mig - andligen följt med på seglatsen till och från Bohuslän och om detta blir det en hel del prat.

Bästa pratet blir ofta - tycker jag - vid ett köksbord. 

Nu handlar det om allt från kaniner (sju stycken) som härjar på deras gräsmatta, till Gaza, Israel, Ukraina, Ryssland, gängkrig i Danmark och Sverige, den minskade äppelskörden och vi pratar också om husrenovering, svunna tider här i Stensjö, Långgatan i Ystad och kanske är det för att vi från köksfönstret kan se det stora robiniaträdet, det som ser nästan dött ut, som vi hinner att prata om detta också. 

Och jag berättar om Robiniaträdet, det som stod (kanske ännu står) på Regementsgatan i Ystad och vars vita, dinglande blomklasar fick mig att stanna upp och dra efter andan! Aldrig hade jag upplevt en sån ljuvlig doft!

Sen tackade vi för oss och gick hem. Pv tog in posten. Och själv läste jag på nätet att Sven-Göran Ericson hade somnat in.

Ny vecka, dansk ilska och Alla hundars dag ...

Höstkänsla inombords, men ännu vilar mina strumpor i byrålådan. Tranor och gäss flyger förbi - skränande -  och har siktet inställt söderut. Olles saftdepå är bortplockad .., nu får cyklande turister klara sig utan den hemkokta saften .., och om kvällarna hör jag ugglan hoa. 

Ännu någon månad ska sädesärlorna vara på plats ., jag såg dem i hamnen och kände mig glad.

Lyssnade till P1 innan jag lämnade sängvärmen. Samuel Larsson, korrespondent hos Sveriges Radio, tackade för sig .., han ska tydligen helt och hållet lämna  journalistlivet.  Det känns som hela havet stormar på Sveriges Radio, i alla fall vad gäller utrikeskorrarna. Carolina Salzinger - enligt mitt sätt att se det - en alldeles underbar programledare i Europapodden - har fått nya uppgifter och i hennes ställe kommer Parisa Höglund. Nåja, det blir kanske hur bra som helst. 

Tittade  på nyheterna härom dagen; det handlade om skjutglada ungdomar från vårt land som härjar i Danmark och mot betalning och mer än gärna tycks ta på sig att agera mördare. Jag kan väl inte vara den enda som känner  s k a m? Ungefär som om ens egna barn hade gått in hos grannarna hemma och betett sig illa? 

Ser intervjun mellan Gunnar Strömmer och den danske justieministern Peter Hummelgaard och tänker att det var länge sedan jag såg någon med sån inneboende pondus, som hos denne Hummelgaard. Han utstrålade  i l s k a  och jag förstår honom och det danska folket. Bedrövligt är vad det är. 

Idag är det alla hundars dag och här kommer då en bild av Emil och Emma på besök hos Maria i Malå. 

Lika roligt som det var att träffa sin mamma, var det nog att få gosa med Charlie och Steven igen! 

På bilden den senare tillsammans med Emil. 

Och igårkväll när jag hämtade pv, så hade hans svägerska Lena med sig familjens blandrastik Malva. 

Malvas mor Mylva var jämngammal med Harry, men Mylva fick sluta sina dagar för någon vecka sedan. Diabetes och hjärtfel. 

Oj, oj, oj, så fin hennes avkomma var!! Mjuk och go. Kom och hälsade så glatt och ändå försiktigt.

Här en annan fin hund som jag upptäckte för många, många år sedan. Den satt i sin husses (?) traktor och fick alltså följa honom på jobbet. 

Och ja, bilden har visats här ett otal gånger.

Och fina Harry förstås, såklart måste han få vara med! Vi har ännu inte begravt hans aska; den ligger invirad i den vita papplådan som jag hämtade ut på djursjukhuset. 

Helt omöjligt är det för mig att strö ut eller gräva ner innehållet.

Dagens fönster ...

Här var det många fönster att putsa, vill jag lova! Nio stycken, frånsett de tre smårutorna i porten! Huset finns i Juthbacka i Nykarleby i finska  Österbotten. 

Längsgående virke och en stege - kanske i trä - som någon kanske glömt att ta ner? 

Men vilket underligt hus ändå .., dessa "kolonner" stämmer inte alls in i bilden, tänker jag. Måhända bodde någon högt uppsatt person i Juthbacka just där? Eller var det en skola ...?

Söker på nätet och finner detta.

Hur som helst, tack ellem för att du hade största håven med dig!

Söndagsfönstret ....

... kom susande till mejlen igår lördag och ni förstår såklart att den här bilden fångades i Porto.

"Å, en prydnadskatt och en till synes fin man!" skrev jag.

Avsändaren - annannan - svarade. "De var två kompisar och en hund, men det var bara han som kom med på bilden!"

//Fint kakel också, hade jag kunnat tillägga, men gjorde det nu.  

Tack annannan! Och du hade rätt angående Greg de Freitas (en ur pv:s besättning). Han har portugisiskt påbrå! meddelade pv.