Två måndagsfönster ...

... finns i mitt vardagsrum och speglar sig i älsklingskrukan.

Fönstret mot sydöst gömde sig noga.

Sånt man blir glad av ....

"Hej Elisabet!

Såg precis de växter du fann igår.

Här en bild på vad jag plockade igår strax utanför Lund.

Buketten är cirka 10 centiometer hög och Höganäskruset är av miniformat.

Gökärt, (back-?)smörblomma, humleblomster och så den vita som jag tror kan vara ängsbräsma.

Aldrig har jag förut plockat dessa växter så tidigt på säsongen.

Hälsar farmor Agneta."


// Tack snälla rara! säger jag.

Livet i stan ...

Klockan närmar sig 22.30.

Och nu tänker jag gå och lägga mig.

In i dimman ....

Plötsligt blir det strömavbrott i affären.

Kolsvart.

Och tyst.

Inget surr från frysar och kylar .. inget blippande.

Kassan går på ett reservbatteri och jag slår in varor och ber kunderna att putta iväg varorna, för kassabandet fungerar förstås inte.

Dom som betalar med kort får visa legitimation.

Ung flicka i 25-årsåldern gör just det och jag tittar på bilden.

"Burman som efternamn ...? Det låter som om du vore hemifrån ...?" säger jag.

Jodå.

Så är det.

"Min pappa kommer från Storuman ...", säger flickan Burman och ler vänligt.

Ser man på.

Klockan 21.53.

Nu är festen igång igen.

Jag tar mig en tunnbrödmacka som tröst.

Home sweet home ...


När klockan är kvart i åtta och jag just har varit över till lilla kvartersbutiken gatan, får jag nog.

Då knackar jag på fönstret till grannen som bor dörr-i-dörr med mig och där festen pågår för fullt.

Det har den nu gjort sedan igårkväll och basljudet når garanterat runt kvarteret!

En ung man som inte är grannen tittar ut genom fönstret .., han har simmig blick och är helt klart påverkad och jag säger att nu får det vara nock ... och jag berättar om natten med nästan-ingen-sömn och om lyckan i att få komma hem och vila och då visar det sig att eländet bara fortsätter och jag förklarar hur in-i-helsicke-trött-jag-är och att jag dör om det här pågår även i natt.

Den unge mannen sluddrar nånting om att "då kommer du att bli glad, för vi drar nu ..." och jag tänker att det ska man förstås tro på.

Men så blir det.

Musiken tystnar.

En stund senare ser jag tre unga män vingla omkring på trottoaren och utdela bensparkar i luften och jag ber till högre makter att detta måtte vara slutet på eländet.

Det bästa som finns ....

Igår på väg hem från stranden ...., Förgätmigej .., knoppiga syréner .., rosenribs .., och några små, små kvistar med blommande spirea ..., och sedan sätts allt detta underbara i älsklingskrukan som en gång inhandlades på hemslöjdsutställningen i Vormsele ..., ååå, sicken glädje!

Sicken ofattbar glädje.

Just så.

Hem ljufva hem ...

Kvart i två är arbetsdagen tillända.

Äntligen!

Ögonen är grusiga av för lite sömn.

Åååå, nu ska det bli skönt med lugn och ro.

Soffan Ektorp och Dagens Nyheter.

Det är tanken det.

Tre timmars sömn .....


... blev det i natt.

Festdeltagarna tog taxi vid kvart över ett, därefter stod en man och mobiltelefonpratade utanför min dörr i en timmes tid och jag kunde omöjligen somna om.

Och nu är klockan halv åtta och jag ska cykla iväg till affären.

Gissa, vad jag längtar till!

Jo, på tisdagnatt ska jag sova i ett rum i landet Halland.

Söndagsfönstret ...

... finns i Blentarps kyrka, inte många mil från Ystad.

Öronproppar hitåt ....!

Lördagkväll kl.22.50
Jag riktar kameran ut mot farstun.


I landet Halland, i ett gult hus som kallas för pensionatet, där är det alldeles tyst när man går och lägger sig.

Alldeles, alldeles tyst.

Här hos mig, i stan, är det aningen annorlunda.

Om man säger så.

Uppdatering kl. 00.50.

Ett helvetes oljud!

Jag har haft öronproppar och radion påslagen och ändå har det dåååånat.

Nu gick jag in och sade ifrån.

Ångerfyllt födelsedagsbarn kom ut och bad om ursäkt och faktiskt .., ljudet dämpades!

På stranden ...

Efter jobbet kommer Annika från Kävlinge.

Åååå, vi vandrar ner till stranden och äter allt det goda och det är hur underbart som helst!

Och jag tänker så här, medan vi sitter där med solen lite snett från höger .., att åååå, vilken glädje och vilken ynnest att få lära känna nya människor när man är fem år från sextio.

Eller fem år från femtio ..-)

Så där sitter vi och pratar om slump eller öde (svaret blir att det finns nån slags mening .., om det pratar vi ganska länge ...) och allt möjligt hinner vi surra om och det känns bara bra.

Två e n o r m t långa fågelssträck kommer från väster och jag försöker fånga dem på bild, men det blir platt fall; rakt ingenting.

Vi bara sitter där och g a p a r av förvåning och nån slags hänförelse.

Hundratals fåglar är det!

Eftermiddag ...

... och om en halvtimme eller så kommer Annika från Kävlinge och det ska bli så roligt!

I ugnen gräddar jag just nu baguetter .., som ska fyllas med salami, brieost och blå druvor och så blir det kaffe i termos och sist av allt en promenad ner till havet och stranden.

Just längs den här lilla slingervägen, den på bilden.

Och solen flödar och det är ganska så varmt och skönt, men anoraken får göra mig sällskap i ryggsäcken.

Något bad blir det i n t e.

Hostan har nämligen inte alls givit upp och ibland låter det som om jag har astma.

Nåja.

Det blir nog bra vad det lider.

Lördagsfönstret ...

Efter nästan exakt tre timmars tågresande ..., från Halmstad i norr till Ystad i söder ., rullar tåget in längs Österleden eller i alla fall: vid sidan om.

Då är jag hemma.

Resan kostar 109 kronor enkel väg och det tycker jag är jättebilligt.

Till vänster i bild syns Ystads oerhört vackra teater.

På höger sida om tåget ligger havet.

Från Hasse i Ö-vik ....

... kommer den här bilden.

Så här skriver den nyblivne pensionären från Ångermanland:

"Hej Elisabet.

Lite nostalgi från förra sommaren.

Den här stenen finnes i Ammarnäsfjällen

Hasse."

(Detta är definitivt en klicka-på-bild ...).

Nära havet ...

... blir jag stående och tittar på alla fasttejpade meddelanden, där på anslagstavlan.

Det är sommarhus för uthyrning under högsäsong och det är städning av stranden och en orkester som erbjuder sina tjänster.

Jag ä l s k a r anslagstavlor.

Nånting så otroligt finurligt ...

Klicka gärna ...
Det lilla hotellet finns i Flensburg, Tyskland.


"Hej du fina Elisabet!

Först: Jag skickar med ett foto på en rolig och väldigt fin 'grej' mina föräldrar har i sin trädgård.

På tyska heter det 'Hummelhotel' vilket du säkert kan översätta själv: humlehotell.

Det var full aktivitet både framför och i det, kul att sitta och titta på...

Humlor och bin flög in och ut i en strid ström men vad jag förstår så dras inte getingarna dit..

Varma kramar Annika."

Upphittat ...

Rar ung kvinna i 35-årsåldern kanske, håller i lappen och jag frågar om hon kan tänka sig ...?

Det kan hon.

Det visar sig att kvinnan är uppvuxen utanför Vasa i Finland.

Tänk er nu "tjungande finska".

"Jo, jag kommer från Österbotten och jag förmodar att du har dina rötter i Västerbotten .., på andra sidan Kvarken ...?" säger hon leende.

Det känns som nån slags samhörighet.

Kvinnan visar sig heta Christina och är Vattuman.



"Ska du ha inköpslistan ...?" frågar hemtjänstdamen som är i min ålder.

"Åååå, ängel!" säger jag.

Lappen är skriven av en kvinna från Hälsingland, men ystadbo sedan många år tillbaka.



"Tjena Bettan ..., jobbar du alltid .., eller har du sovit här i natt ..?" frågar Sven.

Han är så glad och lycklig, för nu har dottern kommit hem på besök.

I vanliga fall bor hon utanför Björneborg i södra Finland, närmare bestämt i Pori, dit hon flyttade när Kärleken med stort K slog till.

Nu har hon lärt sig finska och har två små pojkar; det är väl dom ska få mumsa på chipsen som morfar har skrivit upp på listan?

Den skånska lagen ...


Om man bor i Skåne och nära havet, då vet man i alla fall en sak.

Jo, att om man cyklar till jobbet i ruskig motvind,

då ...., har man .., lika ruskig motvind när det är dags för hemfärd.

För då har vinden nämligen vänt.

Fredagsfönstret ...

... hittade jag i den vackra och oerhört idylliska staden Alingsås.

Har ni inte varit där, så rekommenderar jag verkligen ett besök!