Dom tyska flickorna.
... blir hemresan från landet från Halland.
Först tar jag bilen och svänger förbi hos Gunvor och pElle i Steninge.
På den inglasade altanen, på en vit pinnsoffa, ligger Gunvor och halvsover och i en alldeles egen fåtölj, tronar pElle.
pElle är inte längre bara "pElle" .. nej, han har mer som blivit Ers Höghet Pelle Nilsson ., ja, han är en herreman som tror att han äger världen och nu går han mest hela dagarna mellan fåtöljen och tomtgränsen .., ja, ibland tar han t.om en promenad till framsidan av sommarhuset och sitter där och stirrglor på grannens katt.
När jag kommer och hälsar på, tittar Ers Höghet Pelle Nilsson upp bara så där lite lagom och jag tar honom i famnen och frågar hur han har det och om han har varit i slagsmål?
Gunvor säger att nääää, han ligger mest och sover, ja, förutom det där bligandet på grannens katt då.
En liten stund sitter vi och pratar och jag stryker pElle över pälsen och tänker på hur mycket jag tycker om honom och hur oändligt mycket jag saknar att ha ett djur i min närhet .., men att ta hem en katt som har vant sig vid att få gå ut och in som han vill ., det är nästan på gränsen till djurplågeri, så nu blir han kvar först i Steninge och sedan hos pensionatsvärden, där han ju har det precis lika bra .. och när vi åker till Grekland, då ska Pelle tillbringa åtta dagar i landet Småland, hemma hos Gunvor i hennes lägenhet.
Om det pratar vi lite.
Och så tackar jag för mig och kör in till Halmstad.
Nu hittar jag.
Medan jag passerar slottet tänker jag på den rara Anna-Karin och jag hittar parkering inte långt från stationen och så bär det av hemåt.
Tåget är mer än överfyllt!
I lågvagnen där man sitter elva och elva mitt emot varandra, har tre tyska flickor slagit sig ner och med sig har dom tre cyklar med små släpvagnar.
Det är hysteriskt trångt.
Småbarn skriker.
Tågvärden försöker förklara kaoset med alla byten.
Och jag upptäcker katthår på mina byxor.
Ungefär så är det.
